Har FN fel om vattenångans roll för klimathotet?

Antingen svarar ökad vattenånga från ökad koldioxid för en fördubbling av temperatureeffekten, eller så ger den en närmast oändlig ökning. IPCC uttrycker sig oklart och försvårar därmed insikten att det är molnbildningen som är den viktiga punkten. Och den är oklar.

En av de centrala punkterna i hypotesen om mänsklig påverkan på klimatet är återkopplingseffekterna. Koldioxiden och andra växthusgaser (GHG) räcker inte ensamma för att ge någon större temperaturökning. Därför har man lanserat teorin om att den vattenånga som kan hållas i atmosfären när temperaturen ökar också fungerar som en växthusgas och sålunda orsakar en ytterligare uppvärmning. Teorin i sig bygger på enkel fysik. Men storleken på effekterna verkar oklar och andra effekter är ännu mer oklara.

Den konventionella synen, som FN drivit genom sin klimatpanel IPCC sedan början av 1990-talet, hävdar att en fördubbling av koldioxidhalten i slutändan inte leder till bara en grads temperaturhöjning utan istället till 3-4 grader genom olika typer av återkoppling. Den återkoppling som kommer från vattenångan brukar anges* till 1 grad C. Frågan är om man med detta avser den initiala effekten eller den totala (med "ränta på ränta"). Detta sägs det i allmänhet inget om.

Av debatten på den här bloggen har det framgått att forskarna brukar ange enbart den initiala effekten. Detta förefaller dock ytterst svårt att acceptera. Det skulle betyda att den uppvärmning med 1 grad som koldioxiden skulle åstadkomma i sin tur ger en effekt från vattenångan på 1 grad, som i sin tur ger ytterligare 1 grad via vattenångan osv. Temperaturökningen skulle i princip fortgå ohejdad.

Någon sådan "oändlig" återkopplingsprocess har vi inte hört talas om. Det förefaller osannolikt att IPCC inte skulle ha uppmärksammat en så elementär svaghet i sin beskrivning av koldioxidökningens effekter. Det betyder i så fall att FN har rätt och mina kritiker har fel. Återkopplingen från vattenångan avser inte den initiala effekten utan den totala och den uppgår till ca 1 grad.

Det leder å andra sidan till att frågan uppkommer vad övriga indirekta effekter beror på som ger totalt 3-4 grader eller ännu mer. Ett sätt att få upp effekterna är att anta att molnbildningen ger ytterligare en grad som sedan via vattenångan ger ännu en grad. Kanske andra återkopplingar också inverkar så att molnbildningen påverkas med återkoppling. En ytterst liten effekt på molnbildningen kan då förklara hela den återstående temperaturökningen.

Men om molnbildningen istället har en liten negativ effekt kommer samma kraftiga återkopplingsmekanismer att verka åt andra hållet och ge en stor negativ återkoppling som till och med kan reducera koldioxidens initiala effekt på 1 grad.

Genom att det inte är vattenångan utan molnbildningen som svarar för den stora återkopplingen i klimatmodellerna ökar sannolikheten för att dessa har anpassats så att molnbildningen har den "önskvärda" effekten för att förklara uppvärmningen med koldioxiden. Det är enligt all expertis så gott som omöjligt att säkert kalkylera effekterna på molnbildningen och vad denna i sin tur har för effekter. Men professor Richard Lindzen har gjort studier som visar att molnbildningen faktiskt kan ha negativ återkoppling. Det betyder enligt min mening att osäkerheten i klimatmodellerna har ökat.

Graverande för FN och IPCC är att man förefaller ha "mörkat" hur återkopplingssammanhangen ser ut. Om allmänheten och politikerna insåg hur känslig koldioxidhypotesen är för molnbildningens effekter skulle naturligtvis skepsisen öka gentemot alla de krav på skattehöjningar och regleringar som de som hotar med klimatkatastrof söker mandat för. Ett politiskt organ som IPCC kommer då att göra informationen på detta område svårgenomtränglig. Konstigt nog har IPCC fått benäget bistånd i undertryckandet av informationen från en rad utanförstående experter och journalister.
____________________
* IPCC skrev i TAR (2001): "Water vapour feedback continues to be the most consistently important feedback accounting for the large warming predicted by general circulation models in response to a doubling of CO₂. Water vapour feedback acting alone approximately doubles the warming from what it would be for fixed water vapour."

IPCC skriver i AR4 (2007): "In GCMs, water vapour provides the largest positive radiative feedback (see Section 8.6.2.3): alone, it roughly doubles the warming in response to forcing (such as from greenhouse gas increases)."

Läs även andra bloggares åsikter om klimathot, klimatförändring, IPCC, global uppvärmning, temperaturökning, uppvärmning, klimatmodeller, vattenånga, molnbildning, återkoppling, miljö, klimatpolitik, växthuseffekten, politik på intressant.se