Liberalkonservatismen belönades genom nobelpriset till Ostrom

Anti-etatism och pluralism i kombination med försiktighet och krav på empirisk erfarenhet vid förändringar karaktäriserar ekonomipristagaren Elinor Ostroms synsätt. En belöning till kombinationen av liberalism och konservatism.

Är "nobelpriset" i ekonomi till Elinor Ostrom (f 1933) en markering mot nyliberalismen och "högern" som vissa bloggare försökt göra gällande? (Exempel: professor Erik Svensson) Hennes forskning betonar ju hur gemensamma insatser kan bli fruktbara vilket kan ses som ett ifrågasättande av att den fria individualismen på marknaden leder till den effektivaste lösningen.

Nu handlar Ostroms forskning på det här området mest om hur vissa begränsade kollektiva nyttigheter skall förvaltas för att de inte skall kollapsa. Utgångspunkten är teoremet om allmänningens tragedi (Tragedy of the commons, ewp) uppställt av ekologen Garret Hardin 1968. Hans framställning har kritiserats för många felaktigheter och att den kategoriska slutsaten inte stämmer. Det går att förvalta allmänningar på ett förtänksamt sätt. Det är detta som Ostroms forskning går ut på att visa.

I den förenklade debatten blev slutsatsen av Hardins teorem att antingen måste staten gå in och ta över eller åtminstone reglera tillgången till den fria nyttigheten eller också måste privat äganderätt införas. Det kan gälla allt från betesmarker, vattentillgångar eller koldioxidhalten i atmosfären. När Ostrom visar att ett tredje alternativ finns i form av "spontant" framvuxna förvaltningsinstitutioner ses det som ett nytänkande. Men egentligen är kollektiva institutioner i marknadssamhället enligt min mening ett mycket gammalt fenomen.

Ett historiskt exempel är marknaden själv - dvs förekomsten av marknadsplatser där säljare och köpare kunde mötas utan stora transaktionskostnader. Att slippa de höga transaktionskostnaderna när man måste skicka ut kringresande säljare eller att köparna skulle resa runt i olika gårdar för att efterfråga olika nyttigheter, är en stor fördel. Men den går inte att köpa induviduellt utan måste organiseras som en kollektiv nyttighet. Det behövdes ingen stat för att organisera marknader. Däremot kunde statsmakten hjälpa till att upprätthålla dess institutioner. Samtidigt såg staten också chansen att ta ut skatt. Den kallades tull och erlades vid portarna i den mur som omgärdade bebyggelsen kring marknadsplatsen.

Så varför skulle analysen av förvaltningen av de kollektiva nyttigheter som börjar lida av rivalitet i utnyttjandet vara något som är mera marknadsinkonsistent än marknaden själv? Att ha en institution som håller koll på att ingen överutnyttjar den begränsade resursen och utdelar repressalier är inte principiellt skilt från att marknadens organisatörer håller koll på att handlarna inte använder falska vikter som skulle ge dåligt rykte åt alla som vill sälja på den. Varför skulle de inresta handlarna vilja erlägga tull för att finna att rufflare förstörde förtroendet för alla och bidrog till att köparna sökte sig till andra marknader?

Det finns kollektiva nyttigheter som marknaden inte kan sköta - i varje fall om man har en sinister syn på människans natur. Det är bara mera naiva optimister av typ "anarko-kapitalister" som kan tro att människans inneboende godhet är så långtgående att man kan finansiera eller förvalta kollektiva nyttigheter enbart med hjälp av "den goda viljan". Och kanske en del socialister, som drömmer om ett ursprungligt kommunistiskt samhälle där nästan allt är en kollektiv nyttighet, också tror på att människans natur egentligen är altruistisk. Menn yliberalerna förefaller ha en mer luttrad syn på människans natur.

En realistisk människosyn kräver att det finns både institutioner och marknader. Staten skall inte få för mycket inflytande. Det går igen i Elinor Ostroms anti-etatism. Men det måste också finnas pluralism vilket betyder att det bör finnas olika institutioner. Gamla traditioner och institutioner borde inte rensas ut enbart för att de är gamla. Man måste pröva sig fram och bygga på empiriska erfarenheter, menar Ostrom (se intrevju 2007 i Axess).

Jag finner att Ostroms synsätt i mycket överensstämmer med det som litet vagt kallas liberalkonservatism. En företrädare för denna kritiska syn på rationalistiska abstraktioner är liberalen Friedrich Hayek, som betonar försiktighet vid institutionella förändringar i kombination med en tro på den fria marknaden och en begränsad statsmakt. Jag skall återkomma till hans syn på konservatismen. Men Ekonomipriset är den här gången mycket mera en belöning till liberalkonservatismen än till någon sorts "socialism light".

En intressant aspekt på Ostroms forskning, som tagits upp av professor Bo Rothstein, är huruvida hon vederlagt Thomas Hobbes' tes att "allas krig mot alla" enbart kan stävjas genom upprättandet av en stark (diktatorisk) statsmakt. Till detta skall jag återkomma.

Läs även andra bloggares åsikter om liberalkonservatism, nyliberalism, nobelpriset, ekonomipriset, Ostrom, Elinor Ostrom, allmänningens tragedi, kollektiva nyttigheter, marknad, marknadsekonomi, ideologi, nationalekonomi, filosofi, politik, ekonomi på intressant.se