torsdag, oktober 22, 2009

Liberalkonservatismen belönades genom nobelpriset till Ostrom

Anti-etatism och pluralism i kombination med försiktighet och krav på empirisk erfarenhet vid förändringar karaktäriserar ekonomipristagaren Elinor Ostroms synsätt. En belöning till kombinationen av liberalism och konservatism.

Är "nobelpriset" i ekonomi till Elinor Ostrom (f 1933) en markering mot nyliberalismen och "högern" som vissa bloggare försökt göra gällande? (Exempel: professor Erik Svensson) Hennes forskning betonar ju hur gemensamma insatser kan bli fruktbara vilket kan ses som ett ifrågasättande av att den fria individualismen på marknaden leder till den effektivaste lösningen.

Nu handlar Ostroms forskning på det här området mest om hur vissa begränsade kollektiva nyttigheter skall förvaltas för att de inte skall kollapsa. Utgångspunkten är teoremet om allmänningens tragedi (Tragedy of the commons, ewp) uppställt av ekologen Garret Hardin 1968. Hans framställning har kritiserats för många felaktigheter och att den kategoriska slutsaten inte stämmer. Det går att förvalta allmänningar på ett förtänksamt sätt. Det är detta som Ostroms forskning går ut på att visa.

I den förenklade debatten blev slutsatsen av Hardins teorem att antingen måste staten gå in och ta över eller åtminstone reglera tillgången till den fria nyttigheten eller också måste privat äganderätt införas. Det kan gälla allt från betesmarker, vattentillgångar eller koldioxidhalten i atmosfären. När Ostrom visar att ett tredje alternativ finns i form av "spontant" framvuxna förvaltningsinstitutioner ses det som ett nytänkande. Men egentligen är kollektiva institutioner i marknadssamhället enligt min mening ett mycket gammalt fenomen.

Ett historiskt exempel är marknaden själv - dvs förekomsten av marknadsplatser där säljare och köpare kunde mötas utan stora transaktionskostnader. Att slippa de höga transaktionskostnaderna när man måste skicka ut kringresande säljare eller att köparna skulle resa runt i olika gårdar för att efterfråga olika nyttigheter, är en stor fördel. Men den går inte att köpa induviduellt utan måste organiseras som en kollektiv nyttighet. Det behövdes ingen stat för att organisera marknader. Däremot kunde statsmakten hjälpa till att upprätthålla dess institutioner. Samtidigt såg staten också chansen att ta ut skatt. Den kallades tull och erlades vid portarna i den mur som omgärdade bebyggelsen kring marknadsplatsen.

Så varför skulle analysen av förvaltningen av de kollektiva nyttigheter som börjar lida av rivalitet i utnyttjandet vara något som är mera marknadsinkonsistent än marknaden själv? Att ha en institution som håller koll på att ingen överutnyttjar den begränsade resursen och utdelar repressalier är inte principiellt skilt från att marknadens organisatörer håller koll på att handlarna inte använder falska vikter som skulle ge dåligt rykte åt alla som vill sälja på den. Varför skulle de inresta handlarna vilja erlägga tull för att finna att rufflare förstörde förtroendet för alla och bidrog till att köparna sökte sig till andra marknader?

Det finns kollektiva nyttigheter som marknaden inte kan sköta - i varje fall om man har en sinister syn på människans natur. Det är bara mera naiva optimister av typ "anarko-kapitalister" som kan tro att människans inneboende godhet är så långtgående att man kan finansiera eller förvalta kollektiva nyttigheter enbart med hjälp av "den goda viljan". Och kanske en del socialister, som drömmer om ett ursprungligt kommunistiskt samhälle där nästan allt är en kollektiv nyttighet, också tror på att människans natur egentligen är altruistisk. Menn yliberalerna förefaller ha en mer luttrad syn på människans natur.

En realistisk människosyn kräver att det finns både institutioner och marknader. Staten skall inte få för mycket inflytande. Det går igen i Elinor Ostroms anti-etatism. Men det måste också finnas pluralism vilket betyder att det bör finnas olika institutioner. Gamla traditioner och institutioner borde inte rensas ut enbart för att de är gamla. Man måste pröva sig fram och bygga på empiriska erfarenheter, menar Ostrom (se intrevju 2007 i Axess).

Jag finner att Ostroms synsätt i mycket överensstämmer med det som litet vagt kallas liberalkonservatism. En företrädare för denna kritiska syn på rationalistiska abstraktioner är liberalen Friedrich Hayek, som betonar försiktighet vid institutionella förändringar i kombination med en tro på den fria marknaden och en begränsad statsmakt. Jag skall återkomma till hans syn på konservatismen. Men Ekonomipriset är den här gången mycket mera en belöning till liberalkonservatismen än till någon sorts "socialism light".

En intressant aspekt på Ostroms forskning, som tagits upp av professor Bo Rothstein, är huruvida hon vederlagt Thomas Hobbes' tes att "allas krig mot alla" enbart kan stävjas genom upprättandet av en stark (diktatorisk) statsmakt. Till detta skall jag återkomma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

4 Comments:

At 24 oktober, 2009 17:19, Anonymous Per said...

Det finns kollektiva nyttigheter som marknaden inte kan sköta - i varje fall om man har en sinister syn på människans natur. Det är bara mera naiva optimister av typ "anarko-kapitalister" som kan tro att människans inneboende godhet är så långtgående att man kan finansiera eller förvalta kollektiva nyttigheter enbart med hjälp av "den goda viljan".
Är smått skeptisk till påståenden att vara X inte kan produceras på "marknaden", som bygger på teoretiska resonemang. När historien sen studeras brukar det visa sig att varan faktiskt har producerats på frivillig väg, t.ex. fyrar. Sen så lurar ju alltid nirvanafelslutet i sådana resonemang (Nirvana fallacy). Om man jämför realistiska alternativ blir det lite svårare än om man nöjer sig med att konstatera att marknadslösningar inte lever upp till ett abstrakt ideal.

Anarko-kapitalister är inte naiva optimister utan snarare realister. Jag vet inte riktigt var den missuppfattningen kommer ifrån. Synen ligger väl istället ganska nära den som diskuterades i DN häromdagen, Den svartsynta liberalismen.

Om du blir misshandlad ikväll och det tar 3 år innan det tas upp i tingsrätten, är det verkligen ett så bra resultat att andra alternativ inte ens är värda överväga? Jag tycker inte det.

Se t.ex. The Obviousness of Anarchy för en bra introduktion till dessa "naiva" tankar.

 
At 26 oktober, 2009 08:15, Anonymous Per said...

Bryan Caplan anser sig ha ett enkelt bevis för att försvar inte är en kollektiv vara, se A Simple Proof that "National Defense" is Not a Public Good

 
At 27 oktober, 2009 00:15, Blogger Danne Nordling said...

Per, det är svårt att se någon praktisk relevans i Caplans i och för sig spetsfundiga resonemang. Om försvaret inte är en kollektiv vara så måste det vara en individuell nyttighet som kan finansieras med avgifter. Men det menar han ju inte.

Är fyrar en kollektiv nyttighet? I verkligheten har historiskt tillräckligt många rederier kunnat gå ihop för att finansiera fyrar på vissa ställen. Det är väl snarare ett exempel på Ostroms upptäckt av småskalig samarbetsvilja än produktion på marknaden. Eller känner du till exempel på företagare som åkt ut till förbipasserande båtar med en begäran om bidrag till sina fyrar? Idag föreligger dock exkluderbarhet eftersom man kan ta ut bidrag till fyrskötseln via hamnavgifterna.

Nycanders artikel om liberalernas realism borde väcka en del vänsterkritiker som gått på sin egen propaganda. Det kanske gäller en del konservativa också.

Hur realistiska är då anarkokapitalister? John Hasnas framställning är förvisso vältalig men knappast övertygande. Hur skall polisväsendet egentligen finansieras? Det verkar inte som han skulle tro att det inte behövs för att människan är god. Men även om man kan samla in pengar till polisen finns gratisåkarproblemet som han inte ger någon lösning på. Eller menar han att det går att uppbära avgifter till privata polisorganisationer? I så fall borde han anvisa en lösning på avgiftsinsamlingen och det exkluderingsproblem som uppstår vid produktionen av skyddstjänster för personer med olika abonnemang eller som står utanför. Skall han tillåta personlig beväpning? Är detta något att fundera på i Sverige?

Är medborgargarden och utsända torpeder mot olika gärningsmän ett bättre alternativ när man blivit misshandlad och staten sölar med rättegången?
/DNg

 
At 29 oktober, 2009 22:53, Anonymous Per said...

Eller känner du till exempel på företagare som åkt ut till förbipasserande båtar med en begäran om bidrag till sina fyrar? Idag föreligger dock exkluderbarhet eftersom man kan ta ut bidrag till fyrskötseln via hamnavgifterna.
Lighthouse owners realized that they could not charge shipowners for their services. So they didn't try to. Instead, they sold their service to the owners and merchants of the nearby port. Port merchants who did not pay the lighthouse owners to turn on the lights had trouble attracting ships to their port. As it turns out, one of the economics instructors' most commonly used examples of a public good that cannot be privately provided is not a good example at all.
Public Goods and Externalities

Min poäng var bara att det är fel att påstå att fyrar måste drivas av staten. Det är slående hur slapp argumentationen är när det gäller kollektiva varor. Att marknaden gång på gång löser de problem som ekonomerna målar upp verkar liksom inte spela nån roll för diskussionen.

Hur skall polisväsendet egentligen finansieras?
Varför skulle det inte gå att betala som för allt annat? Att "patrullerande poliser" är en kollektiv vara kan väl inte räcka som argument? Som jag nämnde i första inlägget är det väldigt viktigt att inte hamna i nirvanafelslut. Svagheter i anarkialternativet betyder inte att statsalternativet är bättre.

Är medborgargarden och utsända torpeder mot olika gärningsmän ett bättre alternativ när man blivit misshandlad och staten sölar med rättegången?
Skulle du vilja det? Om inte, hur många procent av Sveriges befolkning tror du skulle vilja skicka torpeder efter en gärningsman?

Se Chaos Theory av Robert Murphy för konkreta resonmang kring dessa frågor.

Mitt intresse för anarkokapitalism handlar inte om att det nödvändigtvis är bättre än det nuvarande systemet. Men, det ger ett perspektiv som man annars saknar. Att polis o rättsväsende ständigt saknar resurser, utredningar tar väldigt lång tid osv. kanske inte är olycksfall i arbetet. Det kan ju också ha och göra med att det är skattefinansierade monopolverksamheter.

 

Skicka en kommentar

<< Home