Revolution, kräver recensenten Dan Jönsson i DN

Är det verkligen motiverat att kräva revolution som botemedel mot finanskriser? Och är det seriöst att den största morgontidningen upplåter sina spalter åt så obalanserade och odemokratiska krav?

Nu har Dagens Nyheters recension av Stefan de Vylders bok Världens Springnota (Ordfront) nyss lagts ut på nätet. Den publicerades igår 4/1 2010 i kulturdelen och har skrivits av DN:s kulturskribent Dan Jönsson. Han framträdde i dagens OBS! i SR som programledare i en repris om design från 2005. Tidigare (-07) har han presenterats som konstkritiker i DN.

Boken verkar inte vara särskilt originell. Jag träffade på den i en bokhandel och bläddrade som hastigast i den för att se om vänstern hade något att komma med. Men jag tyckte inte jag kunde lägga pengar på ett så utslätat innehåll. Hade jag fel? DN:s recensent Dan Jönsson tycks anse att det går att dra långtgående slutsatser från boken. Han avslutar nämligen recensionen med krav på revolution:

"Med tanke på finansmarknadernas destruktivitet och orättfärdighet; med tanke på de oerhörda skador de tillfogar offentliga resurser och hur de med sin kortsiktighet försvårar en lösning av långsiktiga globala miljö- och energiproblem är det icke desto mindre uppenbart att något måste göras.

Låt mig komma med ett anspråkslöst förslag: revolution."

Som grund för dessa påståenden refererar Jönsson till två fenomen som jag inte är säker på att har granskats särskilt grundligt i boken: valutaspekulation och tillväxt. Jönsson säger visserligen att valutatransaktionerna är 20 gånger större än de reala transaktionerna mellan världens länder. Men är detta en orsak till att världens produktion hämmas eller att fattiga länders utveckling skulle gå långsammare? När frågan var uppe för snart 10 år sedan då införandet av en Tobin-skatt på utlandstransaktioner diskuterades blev ju slutsatsen att detta inte kunde motiveras.

En Tobin-skatt är en skatt på alla internationella transaktioner. Men eftersom kanske 97 procent av dessa består av valutaspekulation kommer skatteintäkterna i praktiken från valutaspekulanterna. Eftersom deras vinster i slutändan nästan helt går till investeringar kommer en Tobin-skatt att minska investeringarna och därmed tillväxten.

Troligtvis kommer valutaspekulationen att minska en del i volym och därmed riskerar volatiliteten på valutamarknaderna att öka. Det skapar större utrymme för olika finansiella försäkringar. Dessa kräver reala resurser för sin administration som kunde användas mer produktivt.

Skatteintäkterna skall den här gången användas till u-ländernas klimatinvesteringar. Enligt gängse syn är det ett gott ändamål. Men finansieringen gynnar inte tillväxten. Om man istället finansierade klimatinvesteringarna med en höjning av momsen med 1 procent skulle det minska konsumtionen istället för investeringarna. Är inte det bättre?

Eller är ganska osynliga skatter som ser ut att drabba någon mindre omtyckt verksamhet bättre än "hederliga" skattehöjningar? Nåväl, EU-toppmötet i december -09 avvisade införandet av en Tobin-skatt.

När det gäller tillväxten ser Jönsson tydligen själva produktionsökningen som något ont:

"Vi lever sedan decennier med en global ekonomi som bygger på skuldsättning och fria kapitalrörelser, och där idén om ständig tillväxt, ju högre, desto bättre, gör att bubblor aldrig kan uppfattas som problem förrän de spricker."

Det måste ändå vara Jönssons egen spekulation om orsaken till finansiella bubblor. Inte ens Stefan de Vylder kan väl ha hävdat att ett samhälle utan produktionsökning skulle vara förskonat från bubblor? Den första bubblan i den ekonomiska historien är ju de holländska tulpanlökarna på 1600-talet.

Inte heller skuldsättning eller fria kapitalrörelser är i sig destabiliserande. I boken pekar de Vylder på tre orsaker till finanskriser: spekulation, bristande reglering och procyklisk ekonomisk politik. Dagens finanskris skulle tydligen inte ha orsakats av den oansvariga långivningen till insolventa, men politiskt korrekta, amerikanska bostadsköpare. Därför verkar boken ointressant.

Men Dan Jönssons slutsats är inte ointressant. Hur kan det komma sig att en en recensent i Sveriges största morgontidning föreslår revolution som botemedlet mot finanskriser? Väpnade attacker på det bestående samhället och inrättandet av något slags folkdiktatur skulle tydligen vara lösningen på ett ganska begränsat ekonomiskt problem:

Efter en längre tid av nästan oavbrutna ekonomiska framsteg inträffar en period på några år när det sker en tillbakagång. Den kommer dock inte att bli större än att den i ett historiskt perspektiv för de senaste 100 åren knappt kommer att urskiljas. Det blev inget nytt 30-tal då ett helt decennium plågades av låg tillväxt i många länder.

Kan det vara så att Dan Jönsson faktiskt instämmer i Slavoj Zizeks tes som Jönsson i DN 16/4-09 sammanfattade på följande sätt:

"Vänstern måste 'våga erkänna' sitt totalitära förflutna, återgå till traditionen från Robespierre och Lenin, för att hitta tillbaka till en befriande, utopisk 'sanning'"

Detta står att läsa i Dan Jönssons artikel Utopierna är tillbaka som DN dock avlägsnat från sin webbsajt. Har man sammanfattat detta på ett halvt instämmande sätt och senare kräver revolution borde ytterligare preciseringar vara nödvändiga. Är det odemokratiska kravet på revolution avsett för Sverige? DN:s kulturchef Maria Schottenius kanske kan svara?

Andra bloggar om: finanskrisen, de Vylder, Dan Jönsson, Dagens Nyheter, media, revolution, vänstern, totalitarism, diktatur, socialism, politik, ekonomi på intressant.se