torsdag, december 24, 2009

Skatter och frihet

Skatter innebär en inskränkning av den personliga friheten. Men alla skatter är inte av ondo. Det gäller att hitta moraliska principer för hur höga skatterna kan tillåtas bli. De försök som gjorts verkar hamna alltför högt genom att tillåta en långtgående omfördelning.

Skatter är kontributioner till staten som är obligatoriska. Sådana pålagor innebär alltså en frihetsinskränkning. Men skatterna kan vara av olika slag eller avsedda för olika syften. Och frihetsinskränkningarna gäller främst den individuella friheten som inte verkar vara lika viktig som de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Moralfilosofiskt sett är dock den personliga friheten ett värde i sig. Politiska friheter - t ex yttrandefrihet - är främst ett instrumentellt värde. I slutändan är de till för att försöka garantera att den personliga friheten inte inskränks alltför mycket. Dagens betoning av de politiska friheterna betyder att mindre kraft finns kvar för att värna den individuella friheten. Vi kommer de närmaste åren att få se hur skatterna kommer att höjas - kommunalskatten höjs t ex i genomsnitt 2010. Med ett regimskifte blir det massiva skattehöjningar 2011.

Hur motiveras skattena ur principiell synvinkel? Alla skatter har inte samma karaktär som tidigare auktoritära samhällens pålagor som mera liknade maffians "pizzo" (skyddspengar). Det finns tre principiella ändamål som anses motiverade att finansiera med skatter. Dessutom kan speciella skatter användas som styrmedel för medborgarnas aktiviteter - t ex miljöskatter.

1. Finansiering av kollektiva nyttigheter (t ex försvar, polis, rättsväsende)

2. Finansiering av sociala system som marknaden inte anses klara eller som folk inte säkert förstår att de borde betala frivilligt för

3. Finansiering av överföringar från vissa grupper till andra. Det gäller både i form av pengar och in natura (välfärdstjänster).

Frågan om hur frihet och tvång skall avvägas mot varandra när det gäller offentlig verksamhet är en av den politiska filosofins svåraste frågor. All offentlig verksamhet som inte finansieras med frivilliga bidrag bygger på tvång. Om man principiellt avvisar allt statligt tvång blir resultatet sannolikt anarki. Men om man, som många liberaler är beredda till, gör ett pragmatiskt avsteg och accepterar punkt 1) kan detta utnyttjas logiskt av olika etatistiska företrädare som vill argumentera för en mycket omfattande socialstat och omfördelning som leder till praktiskt taget fullständig inkomstutjämning.

Nu kan det sägas att punkt 1) innehåller en ett principiellt element: Om inte statligt organiserat tvång för kollektiva nyttigheter av skyddskaraktär accepteras kommer sannolikt olika maffia-organisationer att kunna etablera sig och utöva ett långt större organiserat tvång. För att garantera den individuella friheten måste alltså en liten frihetsinskränkning accepteras. Rättigheterna till frihet och egendom är alltså inte absoluta utan betingade av att resurser för rättigheternas upprätthållande kan uppbådas - med tvång om det skulle behövas.

Filosofen Robert Nozick (1938-2002) lade 1974 fram en teori om hur en minimal stat som skyddar den individuella friheten kan växa fram utan att någons rättigheter kränks utan gottgörelse. Man kan säga att denna teori riktar sig mot dem som vill mena att ett accepterande av kostnadskrävande skyddsinstitutioner skapar ett logiskt prejudikat för att vilka tvångsåtgärder som helst då är lika acceptabla.

Dessvärre innebär Nozicks teori i övrigt att några pragmatiska eftergifter för ändamålen 2) och 3) inte kan accepteras. Skatter för sådana ändamål innebär kränkningar av rättigheterna och skulle skapa det logiska prejudikat som etatisterna önskar sig. Sålunda anses det under punkt 2) finnas en marknadsimperfektion för socialförsäkringar som nödvändiggör att dessa bedrivs i offentlig regi med hjälp av skatter. Den kallas "adverse selection" och innebär att de som vet med sig att den egna risken för "social misär" är liten inte vill ansluta sig till ett marknadsbaserat försäkringssystem - med påföljden att premierna måste höjas i en ond spiral som leder till att systemet bryter samman.

Nu kan det finnas statliga regleringsmetoder som eliminerar risken för att ett marknadsbaserat system inte skulle fungera. Dessutom finns det förslag till medborgarkonton som också skulle eliminera denna risk. Men de förutsätter ett statligt ramverk som bygger på ett litet element av tvång. Återigen uppstår dilemmat att ett frihetligt system skulle kunna fungera med visst tvång men som skulle skapa prejudikat för närmast obegränsat tvång.

Liknande gäller för de fenomen av obetänksamhet som statliga tvångsåtgärder vill reglera med det som kallas paternalism. Barn och otillräkneliga måste ställas under förmyndare. Varför skulle då inte andra, begränsade tvångsåtgärder för att skydda obetänksamma vuxna kunna motiveras? Faran med detta är återigen att då skulle långtgående tvångsåtgärder också kunna rättfärdigas. I slutändan skulle alla t ex kunna tvingas bli vegetarianer.

En särskild aspekt av paternalism är statliga försök att förmå obetänksamma att ta olika försäkringar. Vi har sett detta de senaste åren då alliansregeringen önskat att alla skall ta en arbetslöshetsförsäkring. Att överlåta detta till individens fria val har varit så motbjudande för regeringen att man försökt införa en obligatorisk a-kassa. Om vi skulle ha haft frivillig sjukpenningförsäkring, sjukvårdsförsäkring eller pensionsförsäkring skulle argumenten ha varit likartade. Men av någon anledning har detta inte omfattat hemförsäkringar eller brandförsäkringar. Inte heller är den bilförsäkring som omfattar stöld, brand eller vagnskada föremål för paternalistisk propaganda. Trafikförsäkringen som skyddar tredje man är däremot obligatorisk, men det är knappast motiverat med paternalistiska skäl.

En del av det som ytligt sett framstår som paternalism är kanske i själva verket något som är betingat av ett kollektivt egenintresse. Man kunde exempelvis tro att en brandsläckningsförsäkring är så viktig för den enskilde att den görs obligatorisk i form av en skattefinansierad kommunal brandkår. Men det är knappast av omsorg om den enskildes egendom som brandkåren är skattefinansierad. Det är för att en brand hotar många omkringliggandes egendom som vi har skattefinansierad brandkår. Här finns ett kollektivt skyddsintresse med samma motivering som föreligger vid polisens beivrande av brott.

Vi kan urskilja en liknande mekanism när vi betraktar den tredje punkten som gäller omfördelning. I praktiken har alla samhällen ett system som försörjer de flesta som inte ekonomiskt kan klara sig själva. Sockenstugan var föregångaren till socialbidrag och folkpension i Sverige. Om folk inte tar frivilliga försäkringar mot "social misär" kommer socialbidragskostnaderna att öka, vilket kan leda till skattehöjningar. Därför finns det ett egenintresse hos skattebetalarna att förmå folk att ta försäkringar som förebygger att de blir socialfall. Det kan lätt slå över till rent tvång i form av obligatoriska försäkringar finansierade med s k arbetsgivaravgifter.

För de flesta innebär dock aktuariskt korrekt uträknade försäkringspremier, som är obligatoriska, ett mindre tvång än generella skatter på inkomster, konsumtion och egendom. Försäkringar skulle man ju ändå ha skaffat sig. Aktuarisk rättvisa är dock en styggelse för alla etatister från kommunister till socialliberaler. De vill ha interpersonell omfördelning, vilket kräver mera tvång. Den aktuariska rättvisan skall tunnas ut så att omfördelning blir möjlig under täckmanteln som kallas "socialförsäkringar" och "generell välfärd". Därför anses inte selektiv välfärd vara möjlig. Om medelklassen måste betala skatt för att enbart understödja de sämst ställda utan att själv få någonting tillbaka skulle ett skatteuppror bli följden. Men genom att ha ännu högre skatter och låta en liten del gå tillbaka till medelklassen kan betalarna hållas lugna och omfördelningen bli större.

I Sverige har låginkomsttagarna lyckats få understöd från andra skattebetalare i en omfattning som kanske är världsunik. Omkring 60 procent av medborgarna får i ett livscykelperspektiv understöd från minoriteten på 40 procent. Det kan man utläsa av Långtidsutredningen. Trots detta är det ständigt låginkomsttagarna som står i centrum för debatten om "de ökande klyftorna" och det är dessa löntagargrupper som får de största procentuella ökningarna av sina disponibla inkomster när det ena jobbskatteavdraget efter det andra införs.

Ändå finns det debattörer som vill omfördela ännu mera så att inkomstfördelningen blir helt utjämnad (Göran Greider 21/12, Peter Singer tidigare). Motiveringen var att detta skulle ge mest nytta för hela samhället. Den moralfilosofiska lära som påbjuder en sådan omfördelning kallas utilitarism. Omsatt i praktiken skulle den rimligtvis kräva ofantligt mycket mera tvång än dagens mera beskedliga skatter. Eller är det så att om staten upplyser medborgarna om att inkomsterna gör mera nytta hos låginkomsttagarna så kommer höginkomsttagarna att frivilligt överlämna alla inkomster över genomsnittet till dessa?

Det är naturligtvis så att de som vill införa progressiva och omfördelande skatter anser sig ha insikt om att utilitarismen är den rätta moralen. Om de bara får makten så kommer de att införa dessa skatter oavsett vad oppositionella grupper tycker och anser. De är ju okunniga, vilseförda eller egoistiska i utilitaristernas ögon. Sådana omoraliska personer får tydligen tvingas in på den rätta vägen. Ändamålet helgar medlen. Ett exempel på detta är sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton i TV av Tage Danielsson från 1975. Programmet sänds idag julafton kl 19.

Men, men, varken utilitarismens grunder eller Greiders/Singers argumentation utgår från filosofiska grunder som kan accepteras av praktiskt taget alla. Det finns ingen rätt för staten att ingripa i den rådande inkomstfördelningen om denna är ett resultat av lagliga aktiviteter. Detta avspeglas av formuleringen i den svenska grundlagen, regeringsformens §2 där det stadgas att det grundläggande målet för den offentliga verksamheten skall vara "den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd" (se äv artikel okt-05). Något utrymme för maximering av samhällsnyttan ger inte vår grundlag.

Man skulle dock kunna tänka sig att alla medborgare kom överens om vissa grundläggande principer för hur samhället skall organiseras och därefter erkände den inkomstfördelning och de skatter som blev följden. Det är detta koncept med ett samhällskontrakt som utnyttjas av nobelpristagaren John Harsanyi (1920-2000) och den prisbelönte filosofen John Rawls (1921-2002) när de lanserar två något olika varianter av omfördelningsprinciper.

Harsanyis princip utgör en revidering av utilitarismen. Staten skall omfördela så att den genomsnittliga välfärden (nyttan) blir så stor som möjligt. Härvid måste man beakta att höga skatter verkar hämmande på produktionen och kan sänka genomsnittet om man inte ser upp.

Rawls princip säger att staten skall omfördela så att de sämst ställda får så stor välfärd som möjligt. Även då måste man beakta att höga skatter hämmar produktionen och alltså kan minska möjligheterna att gynna de fattigaste om man inte ser upp.

Själv har jag kommit fram till att man i en kontraktssituation som denna (bakom "okunnighetens slöja") kommer att bestämma sig för en grundtrygghetsprincip. Det finns empiriska undersökningar som stöder denna slutsats. Dessutom är det vad alla civiliserade samhällen kommit fram till: någon form av socialbidrag måste samhället ha. Men ytterligare omfördelning är svår att moraliskt rättfärdiga.

En intressant sidonotering kan göras här. Rawls ansåg själv att hans princip kunde uppnås med proportionella skatter. Harsanyi ansåg att hans princip skulle medföra att om marginalskatten skulle vara 50 procent med Rawls princip så skulle den med Harsanyis princip bli något lägre. Själv anser jag med empiriska resultat från Frolich&Oppenheimer som grund att de båda herrarna tagit fel när de trott att folk i ett samhällskontrakt skulle komma överens om långtgående omfördelning.

Det finns ytterligare en aspekt på beskattningens grundläggande principer. Hur kan skattehöjningar för att gynna särintressen motiveras? Ett exempel är satsningar på olika former av kultur och idrott som bara ganska små grupper har intresse av. Jag har inte sett någon principiell motivering alls hittills. Sådana satsningar är tydligen renodlat en följd av makthavarnas möjligheter att gynna sina egna stödgrupper. Dessa utgörs av t ex adeln och hovet i ett auktoritärt samhälle och av olika marginalväljargrupper i ett demokratiskt samhälle.

Slutsatsen av denna korta genomgång blir alltså att dagens skattenivå på nästan 50 procent av totalproduktionen (BNP) i Sverige är alldeles för hög för att vara förenligt med ett samhälle med stor personlig frihet. De frihetsinskränkningar som skatterna utgör kan till största delen inte moraliskt rättfärdigas. Exakt var gränsen skall sättas går dock inte att avgöra. Det är en följd av att någon moralisk princip för hur mycket paternalism ett samhälle kan tillåta sig inte synes ha formulerats. Men det kanske är något som klarnar så småningom.

GOD JUL! (Läs min artikel från 05 om solens återkomst som vi firar.)

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

9 Comments:

At 24 december, 2009 13:17, Anonymous Anonym said...

Det värsta med skatter är att det blivit ett enda politiskt vapen.
alliansregimen har bara en politik. Sänkta skatter.
Att det av det blir en helgalen sjukförsäkringslag en förstörd a-kassa och försämrade sociala bitar som psykvård och liknande .
Fler och fler tenderar dessutom
bli hemlösa.
Ett Lands välfärd tror jag kan beskrivas med ett skattevilligt folk.
Därmed kan omfördelning av pengar ske så samhället blir mer harmoniskt.
Gällande Skattebetalarnas förening så finns inget ansvar gällande skatter.
Det är en samling män med god inkomster eller förmögenheter som enbart har som krav att skatter ska sänkas, Nåt ansvar vad som sker när sådant sker har de inte.
Den Moderata regimen har samma mål, sänkta skatter och när man har sänkt ska det sänkas mer.
Att det i efterföljande dyner uppstår fattigdom och elände har inte de på högersidan grepp om.
Da har helt enkelt för lite bak pannbenet för att begripåa sådant.
Vi behöver en ny regim som kan ta ut höga skatter så klyftorna minskas.

 
At 25 december, 2009 09:03, Blogger Unknown said...

Hej Danne!
Tack för en intressant analys av skatter och frihet :)
En rolig grej är att både Singer och Greider (skrev förordet till boken Djurrätt och Socialism om jag minns rätt) kritiserat köttindustrin. Men du har fel i att kritisera deras utilitarism tror jag. Det finns nog lika många liberala utilitarister som socialistiska. Dessutom, även en rättighetsetiker som jag motiverar mina ståndpunkter med att det gynnar helheten slutligen :)

Om vi ändå ska ha skatter är det bäst för helheten flytta dom dit de gör nytta, exempelvis köttskatt.
Fakta:

1) Världscancerfonden rekommenderar en snittkonsumtion på 300 gram/vecka (för en enskild person 500 gram/vecka). De kräver att regeringarna vidtar åtgärder för att uppnå detta. Vi i Sverige äter 1.2 kg i veckan vilket gör att massor med människor dör i förtid. När det gäller hjärt- och kärlsjukdomar är situationen ännu värre eftersom mättat fett nästa bara finns i animalier.

2) En femtedel av Sveriges och Världens växthusgaser kommer från djurindustrin. FN räknar med en fördubblad konsumtion till år 2050.

3) Huvuddelen av övergödningen av Östersjön beror på kväve- och fosforutsläpp från jordbruket. Det innebär i praktiken djurindustrin eftersom 80 % av jordbruksmarken i Sverige används till foderodling eller betesmark.

Sedan har vi det där med svält och avskogning där köttet är en stor bov.

Min ståndpunkt är. Avskaffa inkomstskatten för lågavlönade eftersom stora delar av den privata tjänstesektorn (restaurang, frisör, städ osv) bygger på svarta löner. Ett sådant avskaffande skulle möjliggöra en rättvis konkurrens vilket leder till enorma rationaliseringar. Finansiera detta genom att hårdbeskatta animalier (alltså att en generell koldioxidbeskattning även inkluderar maten), sockerprodukter, bostäder och lyxartiklar.

Varför ska staten lägga ner miljarder på att motverka de externa kostnader som mitt köttätande medför enligt all vetenskap??? Snacka om ett sjukt skattesystem...

 
At 25 december, 2009 14:55, Anonymous Ulf L said...

Jonas
Är du säker på att det är en kostnad att många människor dör i förtid? Folk som dör dagen efter sin pensionering är en samhällekonomisk vinst. Man har fått all deras arbete men ingen av den kostnaden som deras pension innebär. Vad gäller deras sjukhusvård är det i snitt antagligen bara en tidigareläggning av en kostnad som vi skulle fått ändå.
Det resonemanget är ett skäl varför jag inte vill se samhällsekonmomisk vinst som ett mål för samhället utan bara ett medel för att se vilka konsekvenser av beslut.

 
At 25 december, 2009 16:33, Blogger Danne Nordling said...

Anonym, alliansregeringen har snarare arbetslinjen som sin enda politik. De skattesänkningar som gjorts de senaste åren har ju inte i första hand motiverats med att de skulle öka friheten utan de har istället varit ett instrument för att främja arbetslinjen.

Det är knappast skattesänkningarna som gjort att "det i efterföljande dyner uppstår fattigdom och elände". Även kritikerna anser ju att det är regeringens taffliga hantering av socialförsäkringarna för att öka arbetsutbudet som är orsaken till att en del hamnar i kläm.

En ny regim som utan annan motivering än att vilja "minska klyftorna" kan inte motiveras principiellt. En sådan önskan är inte bättre än att hänvisa till principen "makt är rätt" formulerad av von Haller i början av 1800-talet.

Jonas, du ger ett antal argument för en skatteomläggning som skulle ge incitament för att styra bort från köttkonsumtion. Jag ser att de både är paternalistiska och av skyddskaraktär.

1) Kan vi finna principiella argument för att staten skall beskatta kött för "medborgarnas bästa". En sådan skatt skall väl då innefatta även socker och fett?

2) En beskattning av kött för att minska växthusgasutsläppen är en åtgärd som måste vidtas av alla större länder i världen - annars blir det ingen praktisk effekt. Det finns många enklare åtgärder, som är svåra nog, att först sätta i verket.

3) Likaså måste alla länder kring Östersjön införa köttskatt för att det på lång sikt skall bli någon effekt på övergödningen. Det verkar effektivare att vidta mer direkta åtgärder.

Svält. Matproduktionen anses räcka i världen. Svält är en fråga om brister i distributionen av livsmedlen. En omläggning av köttproduktionen till vegetabilier som gavs bort till u-länderna skulle behäftas med det numera välkända fenomenet som all dumping dras med: den lokala livsmedelsproduktionen slås ut med ännu mera svältproblem som följd.

Avskogning. En stor del sammanhänger med odling av oljepalmer eller sockerrör för etanol. En del orsakas av fattigas nyodlingar för husbehov. Det är detta REDD skall motverka. Det låter enklare än att världen inför köttskatt mot avskogning.

Att avskaffa inkomstskatten för lågavlönade samtidigt som Sverige ensidigt(?) inför skatt på animaliekonsumtion skulle leda till en större omfördelning än tidigare. Det finns ingen principiell motivering för detta. Den pragmatiska motiveringen att det skulle minska skattefusket är dels svagt underbyggd och dels otillräcklig för att motivera en sådan omfördelning. Skattefusket borde kunna angripas på andra sätt än genom att befria stora grupper där visst skattefuskande förekommer från skatt.

Slutligen frågan om rättigheter versus utilitarism.

Även om det skulle finnas "liberala" utilitarister i samma utsträckning som socialister är det inte ett argument för att utilitarismen har någon bärighet. Det kan ju vara så att dessa liberaler inte insett hur långtgående utilitarismen är. Läs min artikelserie om detta:
http://danne-nordling.blogspot.com/2005/04/r-utilitarismens-moral-rimlig.html

Rättigheter kan förvisso ge ett gynnsamt resultat för "helheten". Men hur skall vi egentligen definiera helheten? Rättigheterna är ju till för att garantera att varje individ åtminstone inte fråntas de möjligheter till välfärd hon själv kan skaffa sig.

Individens möjligheter skall inte kunna avhändas henne för gynna helheten så att genomsnittet skall bli högre. Det är vad Harsanyis princip för med sig.

Rawls' princip skyddar individen och syftet är att ge ett tillägg på andras bekostnad som skall bli maximalt, eftersom det var vad Rawls trodde att folk skulle komma överens om. Det tror inte jag.

Det verkar inte vara någon bra idé att motivera rättigheter med att "det gynnar helheten slutligen". Rättigheter skyddar alla individer men behöver inte ge ett gynnsamt resultat i form av något makromått. Att BNP tycks bli högre i länder där en rättigheter finns i betydande utsträckning är en gynnsam sidoeffekt.
/DNg

 
At 25 december, 2009 17:59, Blogger Unknown said...

Hej Danne!
Visst, när det gäller onyttiga saker som kött, socker och rökning är det visserligen en ekonomisk vinst att folk dör tidigare och inte tar ut så mycket pension.

Men jag tror inte att det på långa vägar täcker den kostnad som uppstår på grund av fler sjukskrivningar, sämre prestation på jobbet på grund av en allmänt sämre hälsa och en allt lägre intelligens för varje år som går på grund av hjärnans blodkärl skadas. Här är en vetenskaplig dokumentär från BBC som är belysande:
http://www.youtube.com/watch?v=mspy_QFyTFE

Dessutom om svenska folket TYCKER att staten ska investera enorma belopp i att exempelvis att livslängden ska öka, bottendöden i Östersjön ska minska och att svälten i världen ska bekämpas så blir detta i PRAKTIKEN reella kostnader. Det verkar också som att svenska folket är beredda att betala mer för varje år för sådana externa kostnader.

Hur mycket tror du att staten förlorar varje år på rökning-, kött- och sockerkonsumtion?

Förstå mig rätt, det är inte så att jag subjektivt moraliserar, men om svenska folket är beredd att betala för rosa lyckstolpar är det en kostnad om någon förstör statens rosa lyckstolpar och målar dom gula :)

Jag tror att de flesta av de tyngsta ekonomerna i princip håller med mig. Jag läser ju The Economist och de brukar förespråka enkla klimatskatter och sådana saker som att prissätta träd i London beroende på befolkningsdensitet och annat.

 
At 25 december, 2009 18:02, Blogger Unknown said...

Hej DNg!

1) Ja, socker och animaliskt fett (eftersom det är mättat) ska beskattas. Alltså, läskskatt finns både i Norge och Finland och är på gång i någon form i Danmark om jag minns rätt. Principen är enkel: konsumenten ska betala för de kostnader som hon orsakar. Sedan är det en strikt vetenskaplig fråga att räkna ut kostnaderna på bästa sätt.

2) Rajendra Pachauri, FN:s klimatpanels ordförande tar ställning för köttskatt.
- När det gäller snabba resultat för att minska utsläppen är mindre köttätande den bästa metoden, säger Rajendra Pachuri till tidningen Observer. Se video:
http://www.youtube.com/watch?v=f0Zj7EW3U-c

3) Sverige står för 20 % av övergödningen av Östersjön. Köttskatt är den i särklass kostnadseffektivaste metoden att minska utsläppen enligt vetenskapen. Jag har en bok från Formas som går igenom problematiken. Den kan jag referera till om du vill (men då måste jag först komma hem och leta upp den)? Men givetvis är det viktigt att en sådan skatt även införs i Baltikum. Jag har en kompis som förra året jobbade lite med detta men den intellektuella nivån där verkar tyvärr vara ytterst låg.

Svälten ökar i Världen. I år finns det en miljard svältande och det är nästan en ökning med 10 % jämfört med förra året. Staten satsar via SIDA massor med miljarder på att minska svälten. Svenska folket tycker att det är en kostnad till skillnad från dig. 70 % av världens jordbruksmark, och 1/3 av jordens isfria landyta, används till djuruppfödning. FN beräknar att köttkonsumtionen kommer att fördubblas till 2050. De pekar ut köttkonsumtionen som en huvudorsak tillsammans med befolkningsökningen, se video:
http://www.youtube.com/watch?v=BacC8iinRRs

 
At 26 december, 2009 13:34, Blogger Danne Nordling said...

Jonas (18:02), antag att vi har en frivillig verksamhet som skall skydda individerna som deltar. Skulle det då vara statens uppgift att beskatta sådan verksamhet som försvårar skyddet?

Vi kan ta hemförsäkringar som exempel. Premierna för dessa kanske blir väldigt höga för att en del av de boende har diskmaskiner som tenderar att ge kostsamma vattenskador. Det verkar orimligt att staten då skulle införa en extra skatt på diskmaskiner för att dessa orsakar kostnader för kollektivet.

Anledningen är att de försäkrade redan betalat för sin skaderisk. Ett smart försäkringsbolag ger dessutom lägre premier för dem som inte har diskmaskin eller som installerar särskilda skyddsåtgärder.

Nu kan du säga att det är vad som skulle behövas för dem som äter kött, fett och socker. De borde få en lägre premie för sin sjukvårdsförsäkring eftersom de inte orsakar lika höga kostnader som andra. - Om detta går att administrera på ett adekvat sätt skulle jag inte ha några invändningar.

2) Jag kan inte tro att Rajendra Pachauri, IPCC, vet vad han talar om när han skulle hävda att köttskatt vore den bästa metoden att minska utsläppen av växthusgaser. Vi har inte hört mycket av dessa argument tidigare. För några år sedan kom en utredning från FN som utvisade att jordbruket står för en stor del av utsläppen. Men det är inte detsamma som att en köttskatt skulle vara effektiv mot dessa i praktiken. Den mest kostnadseffektiva metoden i större skala är att minska avskogningen.

3) Sverige och övriga östersjöländer skulle behöva sluta med sådant jordbruk som övergöder Östersjön. Det verkar orealistiskt. Men det kräver ändå inte köttskatt eftersom vi kan äta kött som är producerat på andra platser i världen. För att rädda Östersjön är det alltså andra regleringar och ev skatter som blir aktuella.

Svälten. Inslaget med Jean Ziegler pekade inte ut köttkonsumtionen som orsak till svälten i världen. Däremot sade han i ett annat inslag att de rika ländernas jordbrukssubventioner orsakar misär. Han drog ett exempel från Senegal där man kunde köpa importerade livsmedel till 1/3 av priset för inhemskt producerade.
http://www.youtube.com/watch?v=PsvyC7DS9ls&NR=1
Det var ju vad jag hävdade i mitt förra inlägg. Dumping ökar svälten och om köttskatt ökar dumpingen kan den leda till ökad svält.
/DNg

 
At 27 december, 2009 11:15, Blogger Unknown said...

Hej Danne!

Jag håller med dig i exemplet med diskmaskiner. Frågan är nog lite av karaktären ”Hur många hårstrån ska man ha på huvudet för att inte räknas som flintskallig?”. Man kan inte beskatta allt helt rättvis, det blir väldigt krångligt. Med skatten på cigaretter så tas den ut per cigarett, tror jag (lite osäker), vilket innebär att en stark och farlig cigarett gynnas mycket mot en snällare cigarett.

Men bara därför att ”ingenting är perfekt” så gör det inte att vi ska slopa principen ”att den skatt som vi tar ut ska tas ut så att det gör MINST SKADA/MEST NYTTA.

Jag tror att en köttskatt fyller det kriteriet. Dessutom får jordbruket i EU 500 miljarder per år i EU-bidrag och kanske 250 miljarder i nationella bidrag (lite osäker på de nationella bidragen). Att ändra på EU:s jordbrukspolitik är mycket svårt för ett litet land som Sverige. Men riksdagen kan fatta ett beslut om köttskatt när som helst. Tycker du inte att vi åtminstone borde ha en köttskatt som kompenserar för de bidrag vi pumpar in till köttindustrin via framför allt EU ???

Jag tror att jag hört någon gång att hälften av världen skogar redan är nerhuggna. Här kommer ett citat från en rapport från Greenpeace som visar hur köttindustrin i allt snabbare takt slaktar Amazonas: ”PeaceCattle are responsible for about 80% of all deforestation’ in the Amazon region”
Här är själva rapporten: http://www.greenpeace.org/international/press/reports/slaughtering-the-amazon

Angående Östersjön. Så här står det på sidan 229 i Formas bok ”Östersjön – Hot och Hopp:

Kopplingen mellan lantbruket, konsumenterna och Östersjön är vad konsumenterna väljer att äta. Hela 80 % av åkerarealen används till fodergrödor till djur. Alla större förändringar av animaliekonsumtionen får därför stora återverkningar på övergödningen och biologisk mångfald, men även på sysselsättningen.

På sidan finns det en rubrik: ”Inga stora kap kvar i svenska jordbruket”. Mitt intryck är att det inte finns några tekniska lösningar att åstadkomma några större förändringar.

Ok, du har rätt angående Jean Ziegler :)

Fast fattiga människor lägger stora delar av sin inkomst på mat. Högre matpriser gör att de inte kan utbilda sig vilken hindrar utveckling. Dessutom verkar folk föda fler barn ju fattigare de blir.

Med vänliga hälsningar
Jonas

 
At 15 februari, 2010 20:25, Anonymous Anonym said...

*Suck*

Skatt är stöld är stöld är stöld.
Man ska inte tvinga folk att ge ifrån sig sina pengar bara för att någon annan råkar behöva det. Det är fan sjukt.

Vad är skillnaden mellan å ena sidan de individuella rättigheterna, och å andra sidan de medborgerliga fri- och rättigheterna?

"Det finns tre principiella ändamål som anses motiverade att finansiera med skatter. Dessutom kan speciella skatter användas som styrmedel för medborgarnas aktiviteter - t ex miljöskatter.

1. Finansiering av kollektiva nyttigheter (t ex försvar, polis, rättsväsende)

2. Finansiering av sociala system som marknaden inte anses klara eller som folk inte säkert förstår att de borde betala frivilligt för

3. Finansiering av överföringar från vissa grupper till andra. Det gäller både i form av pengar och in natura (välfärdstjänster)."

Varför ska någon tvingas betala för sådant? Varför ska Johan och Per tvingas ge ifrån sig sina slantar, bara för att någon behöver polisskydd, eller "välfärdsstjänster"?

"Nu kan det sägas att punkt 1) innehåller en ett principiellt element: Om inte statligt organiserat tvång för kollektiva nyttigheter av skyddskaraktär accepteras kommer sannolikt olika maffia-organisationer att kunna etablera sig och utöva ett långt större organiserat tvång."

Eller så bygger folk en gemensam försvarsmakt på frivillig grund.

"Sålunda anses det under punkt 2) finnas en marknadsimperfektion för socialförsäkringar som nödvändiggör att dessa bedrivs i offentlig regi med hjälp av skatter. Den kallas "adverse selection" och innebär att de som vet med sig att den egna risken för "social misär" är liten inte vill ansluta sig till ett marknadsbaserat försäkringssystem - med påföljden att premierna måste höjas i en ond spiral som leder till att systemet bryter samman."

Uhm, nu får du faktiskt förklara dig närmare. Exakt varför brakar hela systemet nödvändigtvis samman, och även om det gör det, varför ska folk ändå tvingas betala för någon annans skull?

"Om folk inte tar frivilliga försäkringar mot "social misär" kommer socialbidragskostnaderna att öka, vilket kan leda till skattehöjningar."

Men du, då har jag en fenomenal idé; Vi ger blanka sjuttsingen i att ge folk socialbidrag.

 

Skicka en kommentar

<< Home