måndag, december 21, 2009

Varför betalar vi skatt?

Skatter motiveras med att gemensamma utgifter är viktiga, att omfördelning behövs och att marknaden inte klarar produktionen av personliga tjänster som alla kanske inte förstår att de behöver. Men kom detta fram i radions program?

I Filosofiska rummet igår 20/12 i P1 tog man upp frågan om de samhällsfilosofiska motiveringarna för att vi skall betala skatt. Utgångspunkten var att västerländska samhällen efter att tidigare epokers överhet ensidigt pålagt medborgarna skatt för att tillgodose sina egna intressen nu motiverar skatterna som något som gagnar medborgarna själva.

Programledaren Peter Sandberg hade konstruerat en "saga", ett konkret exempel, som fokuserade på hur skatterna och de skattefinansierade förmånerna skulle fördelas i samhället. Detta består av tre personer: Birgit som arbetar, Kalle som är arbetsskygg och Doris som är sjuk. Birgit tjänar 100 guldmynt (per tidsenhet) och nu förordar socialisterna i parlamentet att inkomsterna skall vara jämna så att alla skall få lika stor inkomst. Birgit måste betala 67 gm i skatt och får behålla 33.

De liberalkonsevativa betonar det personliga ansvaret och förordar istället att Kalle inte får någonting medan Doris får 10 i sjukersättning. Birgit får behålla 90 gm av intjänade 100.

Slutligen förordar de socialliberala solidaritet och generell välfärd så att även arbetsskygge Kalle skall kunna överleva [utan att behöva arbeta trots att han kan]. Kalle får 5 gm och sjuka Doris får sjukförsäkring på 25 gm. Arbetande Birgit måste betala 30 gm i skatt och får behålla 70.

Detta hade kunnat bli en intressant diskussion om två av de tre huvudmotiveringarna för beskattning som finns i ett modernt samhälle: omfördelning och finansiering av personliga tjänster som marknaden inte anses klara. Den tredje motiveringen gäller finansieringen av gemensamma utgifter - dvs kollektiva nyttigheter som försvar, polis och rättsväsende. Den behandlades inte alls i hela programmet.

Men programmet hamnade snett redan från början när rättighetsliberalen Sofia Nerbrand (kolumnist i SvD) inte ville ta ställning för det "liberalkonservativa" alternativet. Istället talade hon litet löst om frågan om vem som äger ens inkomst och om hur man demokratiskt skall fastställa hur hög skatten skall vara.

Den socialdemokratiske chefredaktören Göran Greider placerade sig mellan socialisterna och de socialliberala i exemplet. Motiveringen var att man borde eftersträva att inkomsterna i samhället moralfilosofiskt borde användas för att åstadkomma mest nytta i samhället och det sker om man så mycket som möjligt sprider ut inkomsterna.

Varför Greider inte hamnade på lika inkomster efter denna deklaration - som bygger på utilitaristisk moralfilosofi - förklarade han inte moralfilosofiskt utan med pragmatisk-psykologiska argument. I modern politisk filosofi brukar man istället anföra John Rawls' kritik mot utilitarismens jämna inkomstfördelning och dess negativa konsekvenser för arbetsviljan som argument för att det moraliskt är motiverat att det skall löna sig att arbeta och öka inkomsterna som går att beskatta så att de sämst ställda kan få det bättre än med utilitarismen.

Den tredje deltagaren var Per Bauhn, professor i praktisk filosofi i Kalmar. Han betonade egendomsrätten som en motvikt till kraven på beskattning men ville å andra sidan erkänna att det fanns legitima krav på skatter. Detta exemplifierade han med finansieringen av utbildningen som inte individerna själva skulle kunna klara. Hans förklaring var ganska obegriplig och han deklarerade att det hela var mycket komplicerat.

Här borde Bauhn ha läst på om kollektiva nyttigheter. Grundläggande utbildning är en förutsättning för att ett avancerat samhälle skall kunna fungera utan att bli farligt för dess invånare. Därför kan denna del av beskattningen motiveras på samma sätt som t ex rättsväsendet. Den komplicerade frågan gäller hur utbildning som syftar till att någon skall kunna få ett mer välbetalt jobb i framtiden är en fråga som borde involvera skattebetalarnas omsorger. Kan en så personlig tjänst inte finansieras av den enskilde med hjälp av lån som, om nödvändigt, garanteras av staten?

Programledaren kom därefter in på filosofen Robert Nozick och dennes exempel att skatt utgör tvångsarbete. Det naturliga i denna diskussion hade varit att dela upp skattefrågan i de tre delfrågorna som jag nämnde ovan. Att betala skatt för att få försäkringsmässigt korrekt uträknade socialförsäkringstjänster utgör knappast något tvångsarbete (omfördelningsprinciper). Motiveringen för att personliga tjänster ändå skall skattefinansieras brukar vara att folk inte förstår sitt eget bästa. Det behövs statlig paternalism. Men denna aspekt nämndes inte alls.

Sofia Nerbrand såg den berömda skattefridagen i augusti som ett mått på detta tvångsarbete. Men det var oklart om hon verkligen menade att alla skatter alltid går till någon annan och att man själv inte har någon nytta av skatterna. Det var denna aspekt som Nozick (något slarvigt) hade i åtanke. Att demokratin blir eftersatt av att folk inte har någon påtaglig information om skatterna är viktigt att påtala men har inte den samhällsfilosofiska betydelse som rättfärdigandet av skatterna har.

Bauhn gjorde ett lamt försök att fokusera omfördelningsaspekten genom att säga att den arbetsskygge Kalle fick skattepengar som användes på fel sätt. Det är ett jobb han skulle behöva, inte bidrag. Man borde kanske redovisa vad olika grupper betalar i skatt och vem som får skattepengarna. Det motsatte sig Greider eftersom då skulle de rika kunna känna sig mer stolta över sina bidrag till andra. Och Nerbrand hade någon diffus föreställning att låginkomsttagarna betalar mycket skatt. Jovisst, men de betalar ju inte för alla sina förmåner utan lever i praktiken delvis på andras bekostnad.

Diskussionen gick sedan över till särintressenas förmåga att lägga beslag på skattepengar i form av ishockeyrinkar, konserthallar och golfbanor. Bidrag till handikappade var dock inte ett särintresse utan en rättighet, påpekade Bauhn. Men den principiella frågan om försäkringar mot risken för "socialt elände" kom inte upp. Inte heller den variant som kallas medborgarkonton nämndes. Istället fick Greider breda ut sig om de progressiva skatternas fördelar. Nerbrand som tagit upp frågan om proportionell skatt fick stryka på foten.

Greider fick också orda om att skatterna trendmässigt kommer att bli högre. Det är demokratin som avgör skattetrycket. Arvsskatten kom upp. Greider påstod att Svenskt Näringslivs skatteexpert ansett att borttagandet av arvsskatten var ett misstag [artikel i DI nyligen?]. Han tyckte det var fel med arvsrätt och hänvisade till "liberalen" John Stuart Mill [kallade han sig inte socialist under äldre dagar?]. Både Bauhn och Nerbrand ansåg dock att man borde ha rätt att ge bort sina tillgångar till vem man vill av redan beskattade pengar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

10 Comments:

At 22 december, 2009 09:29, Blogger J. Mikael Olsson said...

"Att betala skatt för att få försäkringsmässigt korrekt uträknade socialförsäkringstjänster utgör knappast något tvångsarbete".

Nog finns det ett element av tvång, med tanke på att det inte är frivilligt (för dem som röstat mot skatten) att välja dessa försäkringslösningar. (Även om det i teorin inte rör sig om tvång eftersom man ju inte behöver skaffa sig en inkomst som kan beskattas så måste man i praktiken säga att skatter är obligatoriska.)

Frågan är ju dock om tvång (eller paternalism) a priori alltid är fel, vilket jag själv inte anser.

 
At 22 december, 2009 15:25, Anonymous Per said...

Motiveringen var att man borde eftersträva att inkomsterna i samhället moralfilosofiskt borde användas för att åstadkomma mest nytta i samhället och det sker om man så mycket som möjligt sprider ut inkomsterna.
Borde inte programledaren då frågat varför det är nödvändigt för staten att sprida ut inkomsterna? Greider och hans åsiktsfränder har ju alla möjligheter i världen att sprida ut sina inkomster så mycket de bara orkar. Nu med internet borde det vara ganska enkelt att skapa ett globalt socialistiskt nätverk där inkomsterna kan utjämnas helt. Hur svårt kan det vara?

Programledaren kom därefter in på filosofen Robert Nozick och dennes exempel att skatt utgör tvångsarbete.
Är inte Nozick lite snett ute med skatt som tvångarbete? Med skatter följer ju inget krav på att man ska arbeta. Ett bättre exempel på tvångsarbete i statens regi är väl värnplikten? Efter det kan man väl konstatera att skatt är stöld, där den som utför stölden står över sina egna lagar.

Det naturliga i denna diskussion hade varit att dela upp skattefrågan i de tre delfrågorna som jag nämnde ovan. Att betala skatt för att få försäkringsmässigt korrekt uträknade socialförsäkringstjänster utgör knappast något tvångsarbete (omfördelningsprinciper).
Kan man verkligen rättfärdiga skatteuttaget med att man får saker tillbaka? Det skulle aldrig en vanlig rånare komma undan med. Exempelvis: "Hit med 50% av din inkomst för jag ska sätta upp Hamlet och behöver köpa en dödskalle, sen kan du se föreställningen till rabatterat pris." Vem tycker att det är ok, bara för att man får nåt tillbaka?

Arvsskatten kom upp. Greider påstod att Svenskt Näringslivs skatteexpert ansett att borttagandet av arvsskatten var ett misstag [artikel i DI nyligen?].
Problemet är väl arvsrätten? Om den tas bort så blir ju inte arv nåt annat än en vanlig gåva.

 
At 22 december, 2009 15:39, Blogger Danne Nordling said...

Mikael Olsson, du har naturligtvis rätt i att det finns "ett element av tvång" även i obligatoriska försäkringar som bara skall skydda en själv. Men man borde skilja mellan detta fall och det som jag fick intrycket att man ville analysera: att arbeta för att någon annan skulle få resultatet av ens arbete.

Omfördelning som bygger på altruism genomförd med tvång är såvitt jag kan se alltid moraliskt fel. Det undantag som möjligen finns bygger på att utilitatismen är en moraliskt korrekt teori - dvs att dess grund går att rättfärdiga. Jag menar att så inte är fallet.

En pragmatisk bedömning av offentlig verksamhet leder till att åtminstone begränsad paternalism är motiverad. Frågan är om det kan formuleras någon moralisk princip som rättfärdigar tvång för ens eget bästa utan att den också kan utnyttjas för en omfattande förmyndarstat.

Jag återkommer till Per.
/DNg

 
At 22 december, 2009 15:48, Anonymous Anonym said...

Greider hade sin anhängare i Göran Persson såtillvida att de båda godtog ett trendmässigt höjt skattetryck.

Göran Persson tillade att han inte såg något problem i lägre ekonomisk tillväxt och, vilket var den oundvikliga slutsatsen, att individer och företag fick lägre disponibla inkomster.

För egen del var detta knappast ett problem och det gäller nog även åtskilliga andra beslutsfattare.

Detta bortser de förstås från. Skenheligheten lyser igenom.

Då passar det bra med argument som en solidarisk och rättvis skattepolitik i syfte att sedan uppnå en omfördelning gentemot grupper som den vägen menar man ska prioriteras.

Vid ett regimskifte kan man räkna med höjda skatter i ett första steg på 20-50 miljarder.

Vid förbättrad konjunktur och radikalt ändrad energipolitik kommer detta att fortsätta.
/Per Fredö

 
At 22 december, 2009 17:26, Blogger Danne Nordling said...

Per, jag misstänker att programledaren kände igen den utilitaristiska moralfilosofin i Greiders inlägg. Och då ville han inte ha en diskussion om denna.

Men det är en mycket väsentlig filosofisk fråga varför inkomsterna i ett samhälle borde användas för att maximera nyttosumman.

En följdfråga är sedan om detta uppnås genom utjämning av inkomsterna eller genom en fördelning efter "behov".

En annan fråga är varför det behövs tvångsuttagen skatt för att uppnå utilitarismens fördelning. Det betyder antingen att folk är omoraliska och behåller sin inkomst trots att de vet att den ger mera nytta hos andra, eller så betyder det att folk är okunniga om de moraliska krav som utilitarismen ställer.

En följdfråga till denna är hur utilitaristiska styresmän kan rättfärdiga tvång mot de "omoraliska" eller okunniga och försämra för vissa för att förbättra för andra.

Nozicks teorem om skatt som tvångsarbete kan kritiseras på två punkter: 1) skatt på arbete förutsätter arbete, 2) skatt som går tillbaka till en själv uppfattas inte som "slaveri".

1. Traditionellt har skatter tagits ut på jordegendom. För att kunna betala skatten måste man odla och arbeta, annars blev man avhyst. Karaktären av "slavarbete" var alltså ganska tydlig.

2. Det är nog så att folk inte uppfattar skatter som inte innebär en omfördelning som lika tvångsmässiga som de som går till andra. De styrande i Sverige anses därför bedriva "generell välfärdspolitik" för att försvåra insyn i hur omfördelningen går till och därmed få till stånd en större omfördelning.

Detta förutsätter att man får väsentliga behov tillgodosedda av den offentliga sektorn som sjukvård och pensioner. Det kan inte vara frågan om att tillgodose enbart gruppintressen (såsom kultur och idrott) där inte så gott som alla omfattas av intresset. Skatterna för dessa är principiellt svårmotiverade och är snarare en följd av ren politisk maktutövning. Borde inte sådana skatter förbjudas i grundlagen? Det blir följden av Wicksells princip.

Arvsrätten ville Greider också ifrågasätta. Men jag fick intrycket att Greider ville återinföra arvsskatten vilken innefattar gåvoskatt.

Per Fredö, det ligger i förlängningen av dagens system att skattetrycket kommer att stiga. När folks inkomster stiger kommer det att gå att höja skatterna.

Det är också illavarslande att dagens väljare inte tycks ha något emot att skatterna görs mera progressiva. Ingen (utom jag) har kritiserat Socialdemokraternas förslag om en extra marginalskatt från 45 000 kr/m till 115 000 kr/m. Inte heller jobbskatteavdragens progressivitetsskärpande profil har kritiserats - snarare har kritiken varit den omvända.

Därför behövs ett systemskifte. Men var finns denna diskussion? Några propåer från Långtidsutredningen är allt.

Kanske ett angrepp på Miljöpartiets skattepolitik skulle kunna förändra perspektiven?
/DNg

 
At 23 december, 2009 13:50, Anonymous Anonym said...

Så här i skutet av året eller varför inte under mandatperioden hittils kan vi alla, enskilda indidivider. familjer, ungdomar och pensionärer ha anledning summera sin budget.

Det är ofrånkomligt att finanskrisen slagit hårt. Den har främst drabbat ungdomar som har haft svårt attt omedelbart ta sig in på arbetsmarknaden. men minst lika hårt de som arbetat i exportindustrin.

I det fallet har vi en olikhet mot tiden efter kriget då även invandrare omedelbart fick jobb och sedan klarade sig väl.

Denna grupp söker man nu finna en rad lösningar för, men hittills har resultatet varit magert.

Det gäller även för våra ungdomar som tvingats lämna en bristfällig skola och oaktat kompletteringsstudier, ekonomiska stimulanser, en påbörjad reformering av skolsysteme så hamnar åtskilliga i sånt som förtidspensionering och asociala beteenden.

För båda dessa grupper finns det dock hopp. Det är inte bara konjunkturellt utan ligger också i att vi får en allt äldre befolkning.

Vi kommer som redan nu behöva ökad invandring och det gäller främst skilda nyckelgrupper på arbetsmarknaden.

Vi ser också likt i andra länder ökade spänningar mellan olika folkgrupper, vilket kommer att leda till ökad intolerans men även sannolikt till att även vi får ett direkt främlingsfientligt parti.

För att återvända till de senaste åren så sprids nu en del statistik, som massmedia och vänstern uppfattningen att klyftan växt mellan som det heter rika och fattiga.
Sånt brukar gå hem.

Detta är nu inte en helt korrekt bild utan även under vår finanskris så har åtskilliga grupper i skilda inkomstlägen fått kraftigt ökad realinkomster.

Det ligger i alla skattlättnader, som sänkt skattetrycket med 2,5 % av BNP.

Mest har låg-och medelinkomsttagarna fått via jobbskatteavdraget, men i och med att den statliga skattenivån sänkts med 20 % så har vi också fått en sänkt progresivitet.

Därutövver har fastighetsskattesänkningen gett åtskilligt liksom de nu temporära sänkningarna av räntor och konsumtionspriser.
Det gäller t ex elpriserna.

Folk har alltså gott om pengar i plånboken.

Fråga är om de mest konsumerar, men med viss klokskap borde det nog bli en kombination av det och sparande.
Kanske börjar börsen växa rejält igen.

Under alla omständigheter borde man inte leva över sina tillgångar.
En sådan summering inbjuder det till vid ett årsskifte men även det längre tidsperspektivet i
Viss enkelhet i resonemangen skadar ibland inte.
/Per Fredö

 
At 23 december, 2009 17:35, Anonymous Per said...

Vill bara passa på att tacka Danne för ännu ett bra bloggår med en strid ström av intressanta och välformulerade inlägg!

/Per

 
At 23 december, 2009 21:46, Blogger Danne Nordling said...

Tack för uppskattningen, Per.
/DNg

 
At 24 december, 2009 09:46, Anonymous Anonym said...

Även jag får framföra min uppskattning till Danne, vars kunskaper i olika ämnen är synnerligen berikansvärda.

En God Jul!
/Per Fredö

 
At 15 maj, 2015 08:58, Blogger Anna Gustin said...

Dagens skatt - Platt skatt - Tidskatt

Vore det inte himla bra om skattesystemet kunde vara enkelt, så enkelt att alla kunde förstå det?

Idag betalar vi skatt på slutlön - oavsett hur lång tid det har tagit för var och en av oss att tjäna ihop till det som stadskassan vill ha av oss.

I ett Platt-skattesamhälle betalar alla medborgare en och samma procentsats i skatt oavsett hur mycket de tjänar.

Men i ett Tidskattesamhälle skulle alla behöva sätta av lika stor del av sin TID för att betala skatten (eller samhällsavgiften). Alla har ju lika många timmar per dygn till förfogande i sina liv.
Skatteverket räknar exempelvis ut att de vill ha 4 tim per person och dag (oavsett vad man tjänar).
Då samhället fått in de pengar som samhället behöver, finns det ingen anledning att betala ännu mer skatt. Vi blir alla FRIA att göra vad vi vill med resten av tiden.

All övertid ska i Tidfaktorekonomin vara skattebefriad.

Åtminstone borde vi arbeta för att diskutera det som är politikerrollens viktigaste uppgift: Att frigöra människorna.

 

Skicka en kommentar

<< Home