måndag, februari 15, 2010

Vem har bäst politik för nya jobb?

Varken regeringen eller de rödgröna tycks ha någon konkret politik för att öka sysselsättningen inför valet. Arbetsmarknadsministern angrep i radion vänsterpartiföreträdaren Brink för skattehöjningsförslagen istället för att ge recept för nya jobb.

Nu under eftermiddagen 15/2 debatterade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) och den arbetsmarknadspolitiske talespersonen Josefin Brink (V) i Studio ett. De skulle debattera vem som hade den bästa sysselsättningspolitiken. Inslaget inleddes med en bakgrund som gavs av Pontus Matsson med en mängd siffror om hur det varit på arbetsmarknaden. Här nämndes jobbskatteavdragen och den sjunkande arbetslösheten fram till krisen. Arbetsmarknadsåtgärdernas ökning och den sjunkande sysselsättningsgraden med 2 procentenheter nämndes också.

Littorin betonade att exporten minskat med en fjärdedel. Brink hävdade att Sverige klarat sig väsentligt sämre än andra EU- och OECD-länder. Mot detta invände Littorin att ett vårdbiträde skulle få 1 300 kr/mån mindre när jobbskatteavdragen avskaffas (enl V). Hur skulle denna minskade köpkraft kunna ge fler jobb? Brink svarade med ett invecklat resonemang om vilka effekter Vänsterpartiets program skulle ge enligt Riksdagens utredningstjänst. Hon kompletterade detta med att skattesänkningarna gått till den rikaste tiondelen.

Detta tjafsande blev ganska ofruktbart. En relevant punkt var dock att Brink kritiserade regeringen för att inte ha satsat mer på investeringar i infrastruktur (järnvägar), bostäder (även reparationer) och i miljöförbättringar. Om detta blev det ingen debatt. Littorin svarade bara att regeringen redan hade satt igång ett program på 15 mdr kr. Den springande punkten när detta var aktuellt var ju att det skulle varit oklokt att öka budgetunderskottet och göra av med alla stimulanspengarna för tidigt.

Den historiska diskussionen borde istället ha handlat om vad som överhuvud taget skulle varit möjligt att göra när krisen nästan helt beror på att exporten minskar. Här finns två områden. Dels kan man förhindra att krisen sprider sig på den privata konsumtionens område (inkl boende). Dels kan man motverka arbetslösheten något genom att suga upp lediga resurser för att i förtid göra investeringar som ändå ska göras. En del av dessa är dock inte möjliga att sätta igång tillräckligt snabbt pga bristande planering i förtid.

Det intressanta för framtiden är emellertid vad som kan göras av olika regeringar efter höstens val. Brink betonade vikten av att det finns efterfrågan på de lediga resurserna. Den skulle skapas med statlig stimulans av investeringar av samma sort som redan diskuterats. Och Littorin kontrade ännu en gång med att fråga hur högre skatt för ett vårdbiträde med 1 337 kr/mån skulle öka efterfrågan. Vi fick alltså inget svar på hur regeringen ville skapa jobb och V:s program var en luftig satsning på mer järnvägar och bostäder.

Den tidigare skiljelinjen mellan blocken från valrörelsen 2006 finns inte kvar. Alliansens politik för flera jobb är inte längre ytterligare jobbskatteavdrag (sakligt har de i sig en liten och mycket långsamt verkande effekt som förutsätter högkonjunktur). Måhända skulle skattesänkningar för pensionärerna kunna beskrivas som efterfrågeökande om de inte kortsiktigt finansieras med andra skattehöjningar eller nedskärningar. Men detta är något som de rödgröna också har på programmet.

Kan då striden om jobbpolitiken stå kring satsningar på infrastrukturinvesteringar? Regeringen har gjort vissa satsningar och kan de rödgröna då göra troligt att det är förnuftigt att satsa ytterligare på sådana investeringar som kan komma till utförande först från ca 2012? Och ska detta få leda till att budgetunderskottet ökar i en konjunkturuppgång?

Eller kan de rödgröna lansera ett investeringsprogram som finansieras med skattehöjningar samtidigt som olika bidragssystem också ska få mera pengar? I höstas gick Socialdemokraterna ut med att de skulle skapa 100 000 nya jobb (och utbildningsplatser). Det står fortfarande så på hemsidan. Det program som en månad senare fastställdes på den exrainkallade "jobbkongressen" syns däremot inte på hemsidan om s-politiken. Var den en bluff? Jobbfrågan anses bli den viktigaste frågan inför valet 2010. Men ändå framstår programmet för nya jobb hos det största oppositionspartiet som frapperande vagt.

Frågan kvarstår obesvarad sju månader före valet: Vem har bäst politik för nya jobb?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

6 Comments:

At 15 februari, 2010 22:35, Anonymous Anonym said...

Om fler får jobb eller inte Det skiter moderatstyrda alliansen fullständigt i.
Huvudsaken folk jobbar så det moderater gynnar mest får mer pengar.
Nån vilja att göra nåtvåt arbetslösheten finns inte hos moderater speciellt.
Den enda poitik de har är skattesänkningar.
hade man velat folk skulle fått jobb hade man satt igång bostadsbyggande För sådant ska göras under högkonkjuktur.
Men sådant skiter moderater i.
Det är mera kul för dessa hålla på och muta folk så de röstar på moderater.
För moderater gäller även att som typ Schlingmann och reinfeldt ljuga så mycket som möjligt så man kan lura till sig röster.
När talade Reinfeldt sanning sist ta´la om det för mig.

 
At 15 februari, 2010 22:36, Anonymous Anonym said...

Förlåt i förra inlägget menade jag under lågkonjuktur som bostadsbyggande ska ske. jag skrev tvärtom av nån konstig anledning.

 
At 16 februari, 2010 02:31, Blogger Danne Nordling said...

Anonym, du verkar ha föraktfulla förutfattade meningar om Moderaterna. Jobbskatteavdraget gynnar inte dem med höga inkomster mest. Då skulle Moderaterna inte ha satt ett tak för stegringen av avdraget så att den maximala skattereduktionen blev 1 754 kr/m.

Förmögenhetsskatten skulle avskaffas redan i samband med skattereformen 1991. Sent omsider gjordes detta mer än 15 år för sent. Med dagens låga räntor skulle den ha verkat rent konfiskatoriskt.

Fastighetsskatten avskaffades inte utan omvandlades till en "kommunal avgift". Den blev i sin slutliga utformning inte perfekt. Men det var ett vallöfte från KD som måste expedieras trots att M var skeptiskt.

Däremot har du en poäng i att bostadsbyggandet borde ha hållits igång när andra investeringar minskade. Det hade också kunnat hålla nere prisutvecklingen på bostadsmarknaden i stort. Det verkar dock som om det inte finns några fungerande medel att stimulera bostadsbyggandet i en finanskris.

Utseendet av moderata representanter med hjälp av betalda medlemskap är knappast sanktionerat av Reinfeldt och Schlingmann som du påstår. Detta fusk har ingenting alls med att vinna valet 2010 att göra utan berör enbart att vissa m-kandidater försöker få en bättre position än andra m-kandidater.
/DNg

 
At 16 februari, 2010 10:13, Anonymous Anonym said...

Sverige har en förfärligt hög strukturell arbetslöshet. Det krävdes en sanslöst brinnande högkonjunktur för att arbetslösheten skulle sjunka till värden som borde vara det normala.

Varför har det blivit så här borde våra politiker fråga sig istället för att slå klubbor i huvudet på varandra.

Problemet är att för att drastiskt sänka arbetslösheten måste de mäktiga krafterna inom fackföreningsrörelsen utmanas och det vill självklart inte de röd/ gröna göra. Tyvärr, måste vi konstatera, så vågar inte heller den sittande BORGERLIGA göra det.

Vi är i desperat behov av en borgerlig revolution av företagande, sunt risktagande, sann bildning, kultur, hårt arbete och personligt ansvar eller kort och gott allt det som de bidragstörstande socialisterna skyr som pesten.

Frågan är dock vem som ska genomföra detta. Vi skulle behöva en järnlady av brittiska mått för att våga utmana de destruktiva facken.

 
At 16 februari, 2010 17:13, Blogger Danne Nordling said...

Anonym 2, du pekar i rätt riktning. Men för röstsökande politiska block är sanningen inte detsamma som möjlighet att få fler röster.

Därför har två kvasialternativ ställts mot varandra: arbetsutbudsökande åtgärder oavsett konjunkurer och efterfrågan kontra ett vagt offentligsektorökande bidragsalternativ.

Slutsatsen är att det behövs en fristående kraft som tar upp det klassiska borgerliga programmet och så småningom tvingar politikerna att syssla med verkligheten. Vi saknar borgerlig opinionsbildning idag och därför får vi en borgerlig regering som inte driver borgerlig politik.
/DNg

 
At 20 februari, 2010 10:03, Anonymous Anonym said...

DNg säger:

"Slutsatsen är att det behövs en fristående kraft som tar upp det klassiska borgerliga programmet och så småningom tvingar politikerna att syssla med verkligheten."

Vad skulle detta vara för fristående kraft som kan utmana facket? Fackföreningsrörelsen har sån makt att det är politiskt självmord för ett parti att ge sig på LAS eller kollektivavtalen. Någon fristående kraft som med hjälp av opinionsbildning skulle kunna ändra på detta tror jag tyvärr inte på. Vi får nog leva med en dåligt fungerande arbetsmarknad och betydligt högre arbetslöshet än nödvändigt.

 

Skicka en kommentar

<< Home