Vem har bäst politik för nya jobb?

Varken regeringen eller de rödgröna tycks ha någon konkret politik för att öka sysselsättningen inför valet. Arbetsmarknadsministern angrep i radion vänsterpartiföreträdaren Brink för skattehöjningsförslagen istället för att ge recept för nya jobb.

Nu under eftermiddagen 15/2 debatterade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) och den arbetsmarknadspolitiske talespersonen Josefin Brink (V) i Studio ett. De skulle debattera vem som hade den bästa sysselsättningspolitiken. Inslaget inleddes med en bakgrund som gavs av Pontus Matsson med en mängd siffror om hur det varit på arbetsmarknaden. Här nämndes jobbskatteavdragen och den sjunkande arbetslösheten fram till krisen. Arbetsmarknadsåtgärdernas ökning och den sjunkande sysselsättningsgraden med 2 procentenheter nämndes också.

Littorin betonade att exporten minskat med en fjärdedel. Brink hävdade att Sverige klarat sig väsentligt sämre än andra EU- och OECD-länder. Mot detta invände Littorin att ett vårdbiträde skulle få 1 300 kr/mån mindre när jobbskatteavdragen avskaffas (enl V). Hur skulle denna minskade köpkraft kunna ge fler jobb? Brink svarade med ett invecklat resonemang om vilka effekter Vänsterpartiets program skulle ge enligt Riksdagens utredningstjänst. Hon kompletterade detta med att skattesänkningarna gått till den rikaste tiondelen.

Detta tjafsande blev ganska ofruktbart. En relevant punkt var dock att Brink kritiserade regeringen för att inte ha satsat mer på investeringar i infrastruktur (järnvägar), bostäder (även reparationer) och i miljöförbättringar. Om detta blev det ingen debatt. Littorin svarade bara att regeringen redan hade satt igång ett program på 15 mdr kr. Den springande punkten när detta var aktuellt var ju att det skulle varit oklokt att öka budgetunderskottet och göra av med alla stimulanspengarna för tidigt.

Den historiska diskussionen borde istället ha handlat om vad som överhuvud taget skulle varit möjligt att göra när krisen nästan helt beror på att exporten minskar. Här finns två områden. Dels kan man förhindra att krisen sprider sig på den privata konsumtionens område (inkl boende). Dels kan man motverka arbetslösheten något genom att suga upp lediga resurser för att i förtid göra investeringar som ändå ska göras. En del av dessa är dock inte möjliga att sätta igång tillräckligt snabbt pga bristande planering i förtid.

Det intressanta för framtiden är emellertid vad som kan göras av olika regeringar efter höstens val. Brink betonade vikten av att det finns efterfrågan på de lediga resurserna. Den skulle skapas med statlig stimulans av investeringar av samma sort som redan diskuterats. Och Littorin kontrade ännu en gång med att fråga hur högre skatt för ett vårdbiträde med 1 337 kr/mån skulle öka efterfrågan. Vi fick alltså inget svar på hur regeringen ville skapa jobb och V:s program var en luftig satsning på mer järnvägar och bostäder.

Den tidigare skiljelinjen mellan blocken från valrörelsen 2006 finns inte kvar. Alliansens politik för flera jobb är inte längre ytterligare jobbskatteavdrag (sakligt har de i sig en liten och mycket långsamt verkande effekt som förutsätter högkonjunktur). Måhända skulle skattesänkningar för pensionärerna kunna beskrivas som efterfrågeökande om de inte kortsiktigt finansieras med andra skattehöjningar eller nedskärningar. Men detta är något som de rödgröna också har på programmet.

Kan då striden om jobbpolitiken stå kring satsningar på infrastrukturinvesteringar? Regeringen har gjort vissa satsningar och kan de rödgröna då göra troligt att det är förnuftigt att satsa ytterligare på sådana investeringar som kan komma till utförande först från ca 2012? Och ska detta få leda till att budgetunderskottet ökar i en konjunkturuppgång?

Eller kan de rödgröna lansera ett investeringsprogram som finansieras med skattehöjningar samtidigt som olika bidragssystem också ska få mera pengar? I höstas gick Socialdemokraterna ut med att de skulle skapa 100 000 nya jobb (och utbildningsplatser). Det står fortfarande så på hemsidan. Det program som en månad senare fastställdes på den exrainkallade "jobbkongressen" syns däremot inte på hemsidan om s-politiken. Var den en bluff? Jobbfrågan anses bli den viktigaste frågan inför valet 2010. Men ändå framstår programmet för nya jobb hos det största oppositionspartiet som frapperande vagt.

Frågan kvarstår obesvarad sju månader före valet: Vem har bäst politik för nya jobb?

Läs även andra bloggares åsikter om nya jobb, arbetslöshet, sysselsättning, regeringen, Alliansen, rödgröna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, arbetsmarknad, jobbpolitik, ekonomi, politik på intressant.se