Betygen och begåvningsreserven

Arbetarklassen gynnas inte av betyg. De som tidigare stimulerades att studera vidare kunde ändå inte skaffa sig högre inkomster. Däremot tycks de statusmässiga klassresorna kunna bli något fler med betyg.

Betyg ogillas av vänstern. Frågan är varför? Ett argument är att betyg är ett alltför grovt och därmed dåligt mått på vad en elev presterar i skolan. Då borde alla vara emot betygen. Ett annat argument är att betyg missgynnar arbetarklassens barn så att de blir utsorterade inför högre utbildning och därmed inte kan göra en klassresa och få högre inkomster.

Det är det andra argumentet om möjligheter till klassresor som har relevans. Här borde vänstern först klargöra huruvida man anser att alla är lämpade för högre utbildning om kapaciteten bara räckte till. Det reser den hypotetiska frågan vad som skulle hända om alla i samhället var akademiker? Det behövs tydligen ändå sorteringsmekanismer som enbart släpper fram de mest lämpade till teoretisk utbildning om det skulle vara så att nästan alla annars sökte sig dit.

Det är alltså som sorteringsmekanism som betyg är bra eller dåliga för de lågutbildades (arbetarklassens) barn. Sorteringen måste enligt vänstern utföras på ett sätt som minimerar begåvningsreserven och maximerar antalet klassresor. Och då visar det sig enligt ny forskning från IFAU att betyg är ett bra system för utsortering av begåvningar från arbetarklassen (pressmeddelande).

Detta förutsätter naturligtvis att det är begåvningarna som sorteras fram av betygssystemet. Tänkbart vore att det var andra egenskaper som var mindre användbara vid högre utbildning som gav högre betyg. Det undersöker inte IFAU (en presentation av Anna Sjögrens undersökning gjordes av Johannes Åman på DN:s ledarsida 3/6). Studien visar bara att när betygen avskaffades på låg- och mellanstadiet ökade andelen som inte gick vidare till gymnasieutbildning bland barn till lågutbildade med ca 10 procent (flickor: 8-16 %, pojkar 7-10 %).

Var det fel personer som inte gick vidare till högre utbildning? Hade arbetarklassen tidigare på ett otillbörligt sätt favoriserats av betygssystemet? Det som kanske talar emot detta är att söner till högutbildade fick större möjligheter att ta sig fram till högskolestudier och få högre lön när betygen avskaffades i lägre åldrar. Det bygger på hypotesen att högutbildades söner kan prata för sig och genom kontakter få bättre jobb.

Det som talar för att betygen favoriserade arbetarklassens barn är att det i undersökningen inte kunde kunde konstateras någon effekt på dessas inkomster (s. 18 pdf). Trots att de tidigare gick vidare till gymnasiestudier fick de inte högre inkomster än de som genom betygens avskaffande inte gick vidare. Den svagpresterande del som stimulerades av betygen kunde tydligen inte tillgodogöra sig fördelen av sin högre utbildning. Detta tyder på att det inte finns någon större begåvningsreserv kvar bland de lågutbildades barn.

Frågan om huruvida betygen gynnar arbetarklassen är alltså inte entydigt besvarad (ex1, 2 på förhastad slutsats). Däremot förefaller det vara klart att arbetarklassens barn inte missgynnas av betyg. Med eller utan betyg kommer inte inkomsterna att bli sämre. Symbolpolitiskt är det dock så att fler kan göra en statusmässig klassresa (inte ekonomisk) med betyg. Därför är vänsterns motstånd mot betyg ogenomtänkt. Kanske det helt enkelt bygger på en känslomässig motvilja mot att bli granskad och vägd med reliabla metoder.

Läs även andra bloggares åsikter om betyg, skola, utbildning, klasser, klassresa, social rörlighet, arbetarklassen, socialgrupper, utjämning, jämlikhet, vänstern, socialdemokraterna, rödgröna, vänsterpartiet, miljöpartiet, begåvningsreserv, politik på intressant.se