Valfrihet i vården håller på att lyckas

Konkurrensverket ger godkänt åt regeringens valfrihetsreformer inom sjukvården. Rosenbergs och socialisternas farhågor att valfrihet är omöjlig och att konkurrens är olämplig för sjukvåren får inget stöd. Vårdval är bra.

Marknadsekonomi bygger på att medborgarna kan välja mellan olika producenter av varor och tjänster. Konsumenterna (åtminstone en del av dem) utför ett oavlönat arbete genom att jämföra priser och kvalitet för olika producenter. Det tycker några är alltför besvärligt. De ser hellre att det finns statliga tjänstemän som har till uppgift att se till att produktionen blir effektiv (billiga priser) och att den håller hög kvalitet. Sådana personer kallade sig själva tidigare socialister.

Men socialismen innebär dessvärre även i sin idealiserade form bara en dröm om ett perfekt samhälle. I praktiken blir socialism dyr och lågkvalitativ och riskerar att förenas med oacceptabla inskränkningar av både den personliga och politiska friheten. Därför har det socialistiska produktionssättet brutit samman eller övergetts av de socialistiska staterna nästan utan undantag.

Men det finns ett undantag av annan karaktär: de avancerade socialstaterna håller sig fortfarande med stora offentliga sektorer där det mesta av produktionen ännu bedrivs på det socialistiska sättet även om det sker i urvattnad form jämfört med realsocialismens länder på den tiden det begav sig. Trots tal om privatiseringar är det inte vård, skola och omsorg som har tagits över av marknaden utan istället sådant som elproduktion, flyg och telefoni.

Sjukvården är av tradition en gren som växt ut från statens militärapparat. Den är ursprungligen en hierarkisk verksamhet dominerad av statsnyttan och inte de enskilda individernas behov. Det gällde att odla en viss omsorg om folkmaterialet så att maximalt antal soldater kunde levereras i krig och maximalt antal kunde vårdas för nya krigsinsatser. Ur ett frihetligt perspektiv är därför alla reformer för att sätta individerna i fokus vällovliga.

Men alla är inte för en ökning av individernas inflytande. Den rödgröna oppositionen kör med en retorik som innebär att ett regimskifte skulle göra slut på den valfrihet som alliansregeringen börjat införa. En riktigt vältalig företrädare för mindre valfrihet är journalisten Göran Rosenberg som jag skrev om i en artikel 2/12 2007 med anledning av att han hävdat att en utjämnad sjukvård för alla är oförenlig med valfrihet.

Alliansregeringen har dock framhärdat i sina strävanden att införa mera valfrihet. Den första januari 2010 började lagen om valfrihetssystem gälla för sjukvården (LOV). Nu har Konkurrensverket kommit med en rapport som utvärderar de valfrihetsåtgärder som hittills har gjorts (pressm, pdf: rapport). Rubriken i pressmeddelandet (20/5) är "Bättre för patienterna efter vårdvalet". Göran Rosenberg har tydligen fel.

SvD uppmärksammade rapporten i en ledare igår. Där skriver man:

"I allt väsentligt har reformen inneburit stora förbättringar för patienterna. 181 nya vårdenheter har tillkommit, det vill säga en ökning med 19 procent. Lägg därtill att många har bekvämare och generösare öppettider och ett mycket mer patientorienterat bemötande."

Ännu har valfrihetsreformen inte kommit så långt. Det är viktigt att påbörjade verksamheter får fortsätta, enligt Konkurrensverket, som också skriver:

"Konkurrensverket vill avslutningsvis framhålla att landstingen har givits en betydande frihet när de utformar sina vårdvalssystem enligt LOV. Det går därför inte att sätta något likhetstecken mellan å ena sidan sådant som är olämpligt från konkurrenssynpunkt och å andra sidan sådant som är förbjudet enligt LOV. Det som är olämpligt från konkurrenssynpunkt kan men behöver inte alltid vara förbjudet enligt LOV."

Att lagstifta om en närmast perfekt valfrihetsmarknad på sjukvårdsområdet är enligt min mening omöjligt. Därför måste man acceptera en del oformligheter åtminstone inledningsvis. Representanter för vården ser positivt på Konkurrensverkets rapport (OmVård). Socialdemokraten Peter Andersson raljerar med rapporten och understryker Rosenbergs kritik att konkurrens och valfrihet har en fördyrande effekt. Men var står det i rapporten?

Andra bloggar om: sjukvård, vårdval, frihet, vårdval Stockholm, konkurrens, LOV, konkurrensverket, marknadsekonomi, socialism, sjukvårdspolitik, politik på intressant.se