Önsketänkande om fördubblad export

Vill regeringen fördubbla exporten på fem år? Vem ska arbeta med denna produktion? Går det att öka BNP med minst två procent extra? Eller är det fråga om ogenomtänkt önsketänkande?

Idag 7/6 skriver handelsminister Ewa Björling (M) en artikel på SvD:s Brännpunkt med rubriken "Sveriges export ska fördubblas". Det ska ske på fem år och ge uppemot 500 000 nya jobb. Björling hänvisar till att president Barack Obama nyligen deklarerat att USA:s export ska fördubblas på fem år.

Bara för att Obama gjort en sådan deklaration behöver inte Sverige "anta utmaningen" som Björling skriver. Vi har ingen tävling om vem som kan öka exporten mest. Situationen i USA skiljer sig dessutom från Sveriges på två avgörande punkter. USA har underskott i utrikeshandeln medan Sverige har överskott. USA:s export motsvarar en tiondel av BNP medan Sveriges export är hälften av BNP.

Om USA kan öka exporten med 15 procent om året i fem år samtidigt som importen ökar avsevärt långsammare kan USA vända dagens importöverskott till ett överskott. I slutändan förutsätter det att Kinas exportöverskott reduceras kraftigt - hur det nu ska gå till. Men detta är synnerligen önskvärt för att råda bot på de kraftiga obalanser inom världshandeln som förevarit det senaste decenniet och som bidragit till dagens finanskris.

Men varför ska Sverige fördubbla sin export på fem år? Vi skulle rimligtvis skaffa oss ett ännu större exportöverskott som samtidigt skulle försvåra återgången till mer balans i världshandeln. Nu kan man dock invända att så mycket mera export öppnar möjligheter för ännu mera import av konsumtionsvaror. Om sysselsättningen ökar med en halv miljon personer kommer dessas löner att kunna finansiera en extra höjning av den privata konsumtionen med åtminstone 20 procent på fem år.

Är då Björlings vision realistisk? En sak är att hitta på alla de varor och tjänster som ska exporteras och se till att det finns företag som klarar att öka sin export mycket kraftigt. Ett värre problem är att hitta den arbetskraft som ska utföra allt detta arbete. Det är ju inte så att det är personerna i "utanförskapet" som passar för den högteknologiska exportindustrin. Just nu har vi en arbetslöshet på drygt 9 procent samtidigt som NAIRU ligger på 6,2 procent. I runda tal finns det alltså 140 000 personer att anställa - sedan slår Riksbanken till med massiva räntehöjningar som sätter p för exportinvesteringarna. Och alla arbetslösa kanske inte passar inom den avancerade exportindustrin.

Under många årtionden har den privata sektorns sysselsättning inte ökat. Varför skulle vi nu se en ökning med 500 000 personer de närmaste fem åren? Slutligen förutsätter en sådan ökning att BNP börjar öka med närmare två procentenheter extra varje år om bidraget från de nyanställda är genomsnittligt. Men rimligtvis är förädlingsvärdet i exportindustrin mycket större per anställd. Det innebär att BNP kommer att börja öka ännu kraftigare för att efter fem år falla tillbaka.

Jag tycker att Björlings visioner har litet väl mycket av planekonomiskt önsketänkande över sig för att kunna tas på allvar. Frågan är bara varför hon kan gå ut med så ogenomtänkta propåer.

Läs även andra bloggares åsikter om export, nya jobb, regeringen, Björling, ekonomi, politik på intressant.se