Ska USA gå i konkurs?
Teapartyrörelsen vill att USA går i konkurs och gör upp med Kina om en partiell återbetalning av skulderna. Men den har försvagats och Republikanerna kanske intar en mer realistisk hållning om hur mycket lånetaket ska höjas i maj.
Grekland är på väg mot konkurs. Räntan på tvåårslån är uppe i 20 procent. Med en statsskuld långt över 100 procent av BNP blir detta snart ohållbart. En "skuldrekonstruktion" blir då alltmer sannolik. Detta är en eufemism för att Grekland inte kan betala förfallande lån och därför går i konkurs. Statsbankrutt är en ännu mera drastisk term. Vad det handlar om är att fordringsägarna inte får tillbaka sina lån helt och hållet utan bara t ex 70 procent.
Nu i måndags kom en kreditvärdighetsvarning för USA. Det är Standard & Poor's som anser att kreditbetyget AAA inte längre är stabilt utan utsikterna är negativa (dvs det kan bli en sänkning). Den federala skulden beräknas överstiga 100 procent av BNP under 2011. En sänkning av kreditbetyget kan utlösa en karusell av konsekvenser som är svåra att överblicka. En rad institutioner har ett placeringsregemente som enbart tillåter innehav av förstklassiga tillgångspapper. De måste då sälja amerikanska statsobligationer för reapris och då stiger räntorna på marknaden. Återhämtningen bromsas.
Någon konkurs blir det inte av kreditbetygets ev sänkning. Det är istället politiska strider som kan utlösa den verkliga katastrofen. Det finns en formell gräns för den federala skuldens storlek (14 294 mdr $) som nu håller på att uppnås. Beräkningarna tyder på att denna nivå uppnås den 16 maj. Därefter kan USA inte betala tillbaka förfallande lån även om det med hjälp av "kreativ likviditetshantering" går att hanka sig fram två till tre veckor därefter. Kongressen borde därför höja lånetaket.
En höjning av taket motarbetas av Teapartyrörelsen. En företrädare för denna säger i DI 20/4 att Kina inte kommer att reagera på en uppgörelse där de bara "får x cent per dollar" och därför kommer att fortsätta att köpa amerikanska statsobligationer (Ron Wilcox). Tea Partyt kommer att försöka förmå Republikanerna att kräva löften om kraftiga nedskärningar i den federala budgeten på 3 800 mdr $ (rt) för att gå med på en höjning. De förhandlingar om nedskärningar i den pågående budgeten, som i sista minuten nyligen förhindrade en stängning av statsapparaten, ledde till 40 mdr $.
Det är därför inte så sannolikt att USA går i konkurs om det inte sker ett förhandlingsmisstag. Vad frågan egentligen gäller är storleken på nedskärningarna och eventuella skattehöjningar. Det anses att Teapartyrörelsen har försvagats vilket skulle kunna leda till att Republikanerna blir mer medgörliga i att bedriva en realistisk politik. Enorma nedskärningar eller en skuldrekonstruktion som riskerar att utlösa en världsomfattande finanskris är inte något som blir en styrka i nästa valrörelse. Att gå med på skattehöjningar likaså. En federal moms på 3-4 procent skulle enligt mina beräkningar reducera årets budgetunderskott på 1 500 mdr $ med ca 20 procent.
Min bedömning är att resultatet blir vissa nedskärningar som sätts in längre fram och obetydliga skattehöjningar. Ekonomin kan klaras genom låntagning som kombineras med ytterligare kvantitativa lättnader (Q3) som håller räntorna nere. Skräckscenariot som jag skrev om den 16 januari -11 är nog inte så realistiskt.
Läs även andra bloggares åsikter om skuldkris, konkurs, statsbankrutt, Grekland, USA, statsskuld, budgetunderskott, finanskris, lånetak, teapartyrörelsen, ekonomi, stabiliseringspolitik, nationalekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
10 Comments:
"Teapartyrörelsen vill att USA går i konkurs och gör upp med Kina om en partiell återbetalning av skulderna. "
Har du någon källa till det påståendet?
Okes
Nm, det var en slumpmässig lokal företrädare för "Norra Virginias Tea Party" citerad i DI. Låter som en riktig superauktoritet, som jag misstänkte.
På centralnivå har företrädare i kongressen som faktiskt har inflytande öppnat för en uppgörelse där t.ex. ett reformerat budgetsystem kan bytas mot höjt skuldtak.
http://hotair.com/archives/2011/04/18/paul-ill-raise-the-debt-ceiling-in-exchange-for-a-balanced-budget-amendment/
Okes
Okes, det ser mörkt ut för USA. Om vi antar att USA kan hålla en tillväxt i BNP på 4 procent under mer än ett decennium kan vi fundera litet på hur underskottet skulle kunna försvinna.
Den första vägen är Obamas modell. Den går ut på att låta tillväxten generera skatteintäkter som kan reducera underskottet på 1,5 bn $. Om vi antar att den federala skattekvoten är konstant på 17 procent av BNP (som 2011) måste BNP växa 8.8 bn för att det initiala underskottet ska försvinna. Det dröjer med 4 % tillväxt till 2022 innan det sker. Det förutsätter dessutom att Fed betalar ränteökningen på den temporärt ökande skulden med QE.
Här bortser jag från möjligheten att höja skatterna. För de närmaste åren verkar det politiskt omöjligt. Frågan är också om de federalt anställda accepterar att få 0 procents reallöneökning i 11 år. Kommer det inte att bli svårt att behålla de anställda?
Rand Pauls modell innebär en real reducering av utgifterna. Den kompromiss han talar om betyder enbart att även försvarsutgifterna ska minskas. Hur snabbt de totala utgifterna ska reduceras säger han inget om. Inte heller hänvisar han till någon teori om att "austerity" inte allvarligt skulle skada tillväxten. Det finns fromma förhoppningar om detta men jag har inte sett någon närmare beskrivning. Någon har hänvisat till Göran Persson på 90-talet. Men Sverige hade hjälp av ett skift uppåt i exporten samtidigt som valutan deprecierades med 20 procent. Ändå fanns det tendenser till dubbeldipp kring 1996.
Nedskärningar blir det sannolikt. Men de riskerar att sänka tillväxtens effekter nästan lika mycket som de förbättrar underskottet. Vi kan alltså med denna grova kalkyl inte vänta oss balans förrän tidigast ca 2020.
Kanske konkursackord är bättre?
/DNg
Du definierar ekonomisk tillväxt på ett märkligt sätt. Du anser att BNP mäter tillväxten. Men detta skapar en del logiska problem:
A) Ju högre ökning av penningmängden ju högre blir BNP. BNP kan i grunden endast mäta det monetära spenderandet i ekonomin.
Följande artikel visar hur felaktig BNP-mätningen kan bli när ökningstakten av penninmängden skiftas nedåt (Japan):
http://mises.org/daily/5170/The-Myth-of-Japans-Lost-Decades
B) BNP kan inte mäta kvaliten på det som produceras. Vad har högst kvalite om BNP ökar med 1 miljard kr:
1) Vi producerar fler stridsvagnar till försvaret, 2) Vi producerar fler leksaker, 3) Vi gör investeringar i en järnmalmsgruva.
Investeringarna har högst kvalite eftersom detta är förutsättningen för en högre produktion i alla produktionssteg fram till försäljning av konsumentprodukter. Däremot är krigsmaterial inget som konsumenterna har någon nytta av.
C) Den offentliga sektorn kan inte ingå i BNP eftersom det överförs resurser ifrån näringslivet till den offentliga sektorn. Om 1 miljon människor arbetar inom den offentliga sektorn kan dessa inte arbeta inom näringslivet. Detta krymper BNP/näringslivet.
D) Om skatterna höjs och penningmängden ökar, så ökar även konsumtionen i ekonomin. Men detta innebär att de knappa resurserna i ekonomin i mindre utsträckning kan användas till produktion av kapitalvaror.
Det kan endast finnas 100 % resurser i en ekonomin. För att konsumtionen på lång sikt ska kunna öka måste mer än hälften av resurserna användas i produktionen av kapitalvaror (både fasta kapitalvaror som maskiner och rörliga kapitalvaror som stålplåt).
Om exempelvis 50 % av resurserna används till produktionen av konsumentvaror kan endast 50 % användas till produktion av kapitalvaror. I denna ekonomi uppkommer ingen tillväxt eftersom resurserna endast kan användas till att producera konsumentvaror. Inga fasta kapitalvaror kan produceras i denna ekonomi.
Om exempelvis 40 % av resurserna används till produktionen av konsumentvaror kan däremot 60 % användas till produktion av kapitalvaror. Nu uppkommer tillväxt eftersom kapitalvaror kan produceras och med tiden hökar också möjligheten att producera mer konsumentvaror.
Om exempelvis 10 % av resurserna används till produktionen av konsumentvaror kan däremot 90 % användas till produktion av kapitalvaror. Nu uppkommer en mycket kraftig tillväxt.
Nej Per-Olof, jag definierar inte BNP på något "märkligt" sätt.
BNP-definitionen är densamma som används av det amerikanska finansdepartementet och alla andra som använder sig av moderna nationalräkenskaper. Det är i denna värld den 'österrikiska skolan' som använder sig av ett "märkligt sätt" att se på BNP.
USA:s problem är att skatternas utveckling i procent av BNP inte kan öka markant snabbare än utgifternas. Detta gäller både realt och nominellt.
Varför gäller det även nominellt? Kan amerikanarna inte bara låta penningmängden öka så att de nominella skatteintäkterna ökar snabbt och eliminerar underskottet?
En tillräckligt kraftig ökning av penningmängden ger upphov till en väsentlig skillnad mellan real och nominell ökning kallad inflation. För att denna väg till balans ska fungera måste likväl den reala utgiftsnivån hållas konstant medan den nominella ökar. Då blir skillnaden mellan realt och nominellt ändå lika liten och det tar mer än ett årtionde att få balans.
Den enda vägen blir i så fall att låta en hygglig nominell ökning under inflation dölja att den reala utvecklingen innebär en minskning. De nominella federala utgifterna kan då öka på papperet men i själva verket innebära reala lönesänkningar i den federala sektorn.
B) Nationalräkenskaperna har aldrig gjort anspråk på att kunna mäta kvaliteten på innehållet i produktionen. Däremot försöker man mäta investeringarnas del av produktionen.
C) Om vi har ett privat sjukhus som finansieras med försäkringsavgifter och dessa omvandlas till skatter skulle BNP inte sjunka. Den normala offentliga sektorn måste rimligtvis inräknas i BNP.
D) Om skatterna höjs och används för att betala tillbaka utlandslån kommer konsumtionen att minska oavsett hur penningmängden utvecklas.
Det finns inga rimliga belägg för att en tillväxt av konsumtionen fordrar en investeringskvot på mer än 50 procent.
/DNg
Du är alldeles för optimistisk! USA kan knappast få 4% tillväxt. Om det blir 3% kan vi vara glada.
/Martin
"Ekonomin kan klaras genom låntagning som kombineras med ytterligare kvantitativa lättnader (Q3) som håller räntorna nere."
http://theuglytruth.podbean.com/2011/04/21/the-ugly-truth-podcast-april-21-2011/
Maidhc Ó Cathail of www.thepassionateattachment.com joins the program to offer his extensive (and some might say unmatched) analysis of Middle East events.
He writes for Antiwar.com, Arab News, Dissident Voice, Foreign Policy Journal, Forward Magazine (Syria), Information Clearing House, Journal of Turkish Weekly, Khaleej Times, Ma’an News Agency, Middle East Monitor, Palestine Chronicle, Tehran Times, The Nation (Pakistan), Washington Report on Middle East Affairs and many more.
His writings are also published in audio/video format at the youtube channel argonium79.
Martin, du har nog rätt. Jag tog 4 procent från min minnesbild av vad Obama drog till med när han presenterade sitt budgetförslag för 2012 i mitten av februari. Där kör han med 3,8 procent varje år under fem år (artikel 16/2). Det verkar inte trovärdigt, i synnerhet som han också förutsätter att skatterna ska stiga så mycket att skattetrycket ökar med 5 procentenheter 2011-2016.
Utgifterna ska reduceras med "en biljon dollar" eller med 2,7 pe. På fem år är finanspolitiken kontraktiv med 7,6 procent av BNP. Det blir 1,5 procent om året. Enligt Riksbankesn tumregel betyder det 0,75 procents reducerad BNP på två år och förhöjd arbetslöshet med 0,45 pe. Det skulle alltså innebära att USA annars kunde hålla nästan 4,6 procents tillväxt i fem år.
Ovanpå detta förklarade Obama den 13 april att han skulle komma med en ytterligare åtstramning på "4 biljoner dollar" men nu på tolv år. Det är svårt att säga vad ett så vagt besked innebär, men per år är det 0,33 bn $. Det motsvarar 2,2 procent av BNP i början av perioden. Kanske kan vi räkna ner den årliga tillväxten med ytterligare 1 pe?
Obamas tal finns här:
http://www.whitehouse.gov/the-press-office/2011/04/13/remarks-president-fiscal-policy
Dagens goda tillväxt i USA beror på tidigare stimulanser och att finanspolitiken blivit ytterligare ca 2 pe mer expansiv 2011. Det kommer att ge effekt ännu något år. Men sedan...
/DNg
http://www.youtube.com/watch?v=661pi6K-8WQ&feature=youtu.be
En pedagogisk genomgång av situationen. Köp guld!
/GottaLeif
Lehman Brothers konkurs sände chockvågor i hela finansiella systemet. Det skulle vara intressant att se några seriösa konsekvensanalyser på om Grekland går i konkurs. Eller om ingen mer än FED vill köpa amerikanska statsobligationer (med nytryckta fiatdollar). Vad blir spridningseffekterna? Åtminstone det första scenariet är ganska troligt. Jag har en känsla att mycket mörkas av statsmakterna för att inte orsaka panik. Inget land kommer i förväg tala om att de planerar en konkurs utan när den kommer går det blixtsnabbt.
Skicka en kommentar
<< Home