Arbetsutbud och arbetslöshet

Regeringen kommer att lyckas med att minska "utanförskapet" på ett mycket lyckosamt sätt genom en återgång till nivåerna på 80-talet. Jobbskatteavdraget är inget avgörande inslag i denna minskning med över 400 000 personer. Avdraget minskar arbetslösheten med 0,6 procent enligt FiD eller med 29 000 personer [men ökar också sysselsättningen].

Finansdepartementet har i avsnitt 4 i vårbudgeten 2011 (pdf) en redogörelse för hur man bedömer att arbetslösheten kommer att utveckla sig på medellång sikt. Där finns också ett resonemang kring jämviktsarbetslösheten - dvs grovt sett den hypotetiska nivå då en ännu lägre nivå skulle innebära att inflationen stiger genom överhettning (kallas också Nairu). Redogörelsen bygger på den ekonomiska rapport som FiD publicerade samtidigt 13/4 2011 Hur ska arbetsmarknadens funktionssätt bedömas? (pdf) vilken dock ej ingår i departementsserien Ds.

Här ska några av diagrammen från VP11 visas med korta kommentarer. En analys av olika aspekter kan göras senare. Om prognoserna för arbetslösheten slår in kommer regeringen att ha lyckats minska "utanförskapet" mycket kraftigt (med över 400 000 personer), se det klassiska diagrammet nedan:

Den totala nivån för utanförskapet kommer 2015 att vara nere på samma nivå som i början av 1980-talet. På kortare sikt ser regeringen positiva tendenser för ungdomarnas sysselsättning. Men för andra grupper har utvecklingen varit sämre. I nedanstående tabell visas utvecklingen från slutet av 2009 till slutet av 2010. Kolumnen längst till höger visar utvecklingen för hela befolkningen och utgör referensvärden för de kategorier som visas vänster därom:

Den unga befolkningen (15-24 år, kol 1) ökade sålunda sin andelen som deltar i arbetskraften (syss+arbl) ökade med 1,9 procentenheter, sysselsättningsgraden med 2,6 pe, i arbete med 3,0 pe, frånvaron minskade med 1,8 pe och arbetslöshetsandelen minskade med 1,9 pe medan siffrorna för befolkningen som helhet (kol 5) var avsevärt sämre (utom för frånvaron).

På ett år har befolkningen som är född utanför Europa ökat med 6,4 procent. Denna ökning förklarar en avsevärd del av den oförmånliga utvecklingen på arbetsmarknaden som helhet eftersom denna kategori har en sämre utveckling än andra grupper. Sålunda minskade arbetskraftsdeltagandet med 1,2 pe, sysselsättningsgraden med 0,8 pe, andelen i arbete med 0,4 pe (mot en ökning rör hela bef på 1,9 pe) osv. De lågutbildade klarade sig aningen bättre utom beträffande arbetslösheten som ökade med 0,2 pe när den för hela befolkningen minskade med 1,0 pe. De utlandsföddas sysselsättningsgrad illustreras också i nedanstående diagram:


De utrikesfödda kvinnorna avviker helt från de andra kategorierna. Sysselsättningsgraden sjunker i konjunkturuppgången trots att de andra grupperna förbättrar den. Detta kommer med den eftersläpning som finns i SCB:s inkomststatistik (HEK) att om några år redovisas som en ytterligare ökning av "klyftorna" som förtar den minskning som ungdomsgruppens förbättring i viss mån kan innebära (bloggart 7 mars-11).

Finansdepartementet påpekar att gruppen utrikesfödda är mycket heterogen. De som 2010 beviljats tillstånd är bara till knappt hälften asylsökande eller anhöriginvandrare. Övriga hade arbete eller studier som sin främsta motivering. Men det tar ändå mycket lång tid innan de utrikesfödda uppnår liknande sysselsättningsgrad som inrikesfödda, se diagrammet ovan.

En mera fullständig bild av hur svårigheterna ökat för alla grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden ges i diagrammet nedan. Det visar andelen som varit borta från arbetsmarknaden mer än 720 dagar:

Samtliga redovisade grupper har fått större svårigheter även under den begynnande konjunkturuppgången. Detta gäller särskilt födda utanför Europa. För funktionsnedsatta finns det också aktivitetsersättning för unga upp till 30 år. Denna grupp bekymrar FiD eftersom det inte längre enbart är personer med funktionsnedsättning utan numera också personer med behov av förlängd skolgång som får aktivitetsersättning (tidigare förtidspension). Det är oklart huruvida detta ökar chanserna till arbete eller om det istället tenderar att medföra en stigmatisering.

Det generella problemet är att produktiviteten hos marginaliserade grupper är lägre än den lägsta lönen på arbetsmarknaden. FiD hänvisar till KI:s lönebildningsrapport 2010 där man anger en andel på 15 procent för arbetslösa och 26 procent för dem som uppburit sjuk- och aktivitetsersättning.

Arbetsutbud och jämviktsarbetslöshet

Den kontroversiella frågan för finansdepartementet är prognosen för arbetslösheten på 4,9 procent till 2015. Förutsättningen för att detta ska kunna uppnås är att jämviktsarbetslösheten (Nairu) sjunker till ca 5 procent eller med 1,6 procentenheter. Detta hävdar regeringen är möjligt genom de utbudspolitiska åtgärder som vidtagits. En översiktlig bild ges i nedanstående diagram:

Utbudspolitiken sammanfattas av FiD i nedanstående tabell som visar hur Nairu i den första kolumnen sjunker med 1,6 procentenheter:

Demografiska förändringar höjer Nairu med 0,6 procentenheter pga att fler yngre och fler utlrikesfödda med lägre sysselsättningsgrad och högre arbetslöshet kommer in på marknaden. Taket i arbetslöshetsförsäkringen har nominellt länge varit oförändrat trots att lönerna ökat. Detta svarar för en sänkning av Nairu med närmare 0,6 pe. Strukturreformernas reducering av Nairu med 1,4 pe specificeras i tabellen nedan i kolumn 3:

Varför jobbskatteavdraget minskar Nairu med 0,6 pe framgår inte. Det är en följd av att utbudet ökar vilket påverkar lönebildningen: "Då lönekostnaderna för företagen vid given efterfrågan utvecklas långsammare, är det mer lönsamt att öka personalstyrkan, vilket ökar sysselsättningen och minskar jämviktsarbetslösheten." (s 97) Intressant nog anges inte effekten i antal personer. Räknat på en arbetskraft på 4,9 milj pers blir 0,6 procent 29 400 personer. (Jfr 23 300 i bloggart 12/4-11) [Uppdat: Skillnaden mot KI:s beräkning är dock större än vad siffrorna här ger sken av pga att KI pekar på önskad sysselsättningsökning.]

Uppstramningen av reglerna i arbetsförsäkringen sänker Nairu med 0,7 pe medan detta för sjukförsäkringen höjer Nairu med 0,4 pe. Utbudet av arbetssökande ökar när de inte längre är sjukskrivna. Effekten från ROT/RUT kommer från att de som anlitar dessa tjänster kan öka sitt arbetsutbud. Arbetsmarknadspolitiken bidrar med Nystartjobb och liknande till att fler passar för nya jobb vilket sänker Nairu med 0,2 pe. Ändå är FiD bekymrat:

"Enligt Arbetsförmedlingens bristindex finns det dessutom en grupp av yrken där det under lång tid har varit brist på arbetskraft. Det handlar bl.a. om vissa yrken inom hälso- och sjukvård, pedagogik, teknik och data. Samtidigt finns det överskott av arbetskraft inom andra yrken. Den stora spridningen i bristindex indikerar att det finns yrkesmässiga obalanser på arbetsmarknaden. Detta tyder på att fördelningen av utbildningsplatserna på gymnasial och eftergymnasial nivå inte tillräckligt har anpassats efter arbetsmarknadens behov." (s 89)

Detta är ett långsiktigt problem. På några års sikt borde dagens matchningssvårigheter lindras men någon egentlig diskussion om detta finns inte i VP. Denna kanske finns i den ekonomiska rapporten.

Läs även andra bloggares åsikter om arbetsutbud, jobbskatteavdrag, skattesänkning, nya jobb, utanförskap, arbetslöshet, skatt, jämviktsarbetslöshet, Nairu, arbetslinjen, regeringen, skatter, ekonomi, politik på intressant.se