Barnfattigdomen blev slagträ i Riksdagen

Duellen mellan Juholt och Reinfeldt blev en känslomässig uppgörelse mellan den återhållet hetsige opponenten, som sprutade påståenden, och den lugne statsministern som naturligtvis inte kunde ta upp alla dyra önskemål.

Replikskiftet efter Fredrik Reinfeldts inlägg om den ökade sysselsättningen kom att handla om barnfattigdomen. Det inleddes med det nya språkröret från Miljöpartiet Gustav Fridolin tog greppet med en elev som inte vågade säga att han behövde glasögon därför att hans mor inte skulle ha haft råd med utgiften. Håkan Juholt och Lars Ohly följde upp med kritiken som byggde på Rädda Barnens rapport. Reinfeldt försökte reda ut skillnaden i definitioner på ett sakligt plan. Det kanske inte var något som gick fram på detta stadium.

Juholt höll ett intensivt anförande där rösten tidvis darrade. Något håller på att "gå sönder" i Sverige. Trots att konjunkturen vänder kommer det "gamla Sverige" tillbaka med arbetslöshet och barnfattigdom. Tre politiska åtgärder var hans förslag. Kunskap och hög produktivitet. Det råder arbetskraftsbrist som för med sig stigande räntor. Stressen ökar. Löntagarna förolyckas på arbetet. Inga undersköterskor rekommenderar andra att bli detta. Det är för jobbigt. Miljöinvesteringarna måste öka. Den sociala investeringspolitiken måste för det tredje öka. Avgifterna i skolan måste tas bort mot bakgrund av barnfattigdomen. Bostadsbyggandet måste öka.

På detta anförande svarade Reinfeldt att allt detta måste kosta mycket. Juholt har inte ägnat sig åt ekonomisk politik. Vad pratar Juholt om när han tar upp räntorna i Sverige som är lägre än de tyska? Hur kan Juholt försvara att ta bort den "trettonde månadslönen" för undersköterskorna? (jobbskatteavdraget).

Nästan upprört svarade Juholt med att hänvisa till Reinfeldts gamla bok Det sovande folket. Där var han emot de flesta bidrag. Men Reinfeldt svarade lugnt att Juholt inte var någon bra recensent. Juholt svarade i en något lugnare ton med "du vill - jag vill inte". En bedömning av duellen kan inte ta fasta på sakinnehållet. Juholt är snabb med att spruta ut en rad påståenden i olika frågor där lyssnaren aldrig hinner med. Det är röstläget som indikerar vad Juholt tycks vilja. Det är särskilt påtagligt mot Reinfeldt. Frågan är huruvida denna debatteknik är effektiv.

Maud Olofsson ansåg att Juholt ägnade sig åt en "vänstersväng". Hon undrade om vilka välfärdsföretag skulle läggas ner. Det deär känner vi igen från "kosackvalet" (1928) svarade Juholt och tog upp apoteken. Har priserna gått ner sedan apotek privatiserades? Kvinnor har fått starta företag. 200 apotek har startats och servicen har förbättrats, svarade Olofsson. Vi har ett land utan industripolitik sa Juholt.

Debatten fortsatte med repliker från Ohly där Juholt fortsatte i samma debattstil men nu utan större oenighet. Göran Hägglund fortsatte med att kritisera Juholts allmänna strävan efter att "göra gott". Juholts replik tog upp skolsegregationen och separata väntrum för personer med och utan privat försäkring mm mm.

Det är uppenbart att Juholt laddat upp med ett antal ämnen som kunde framställas som missförhållanden. Dessa kunde han sedan framföra under femsekunderssekvenser. För lyssnaren blev det oöverskådligt. Men skillnaden mot Mona Sahlin är som mellan natt och dag. Där Sahlin med långsam och släpig röst tar upp en enda fråga sprutar Juholt ut 6-7 påståenden med en intensiv och ibland nästan viskande röst utan några pauseringar.

Fridolin tog i sitt anförande upp en rad olika frågor på ett ganska allmänt plan. Till skillnad mot hans första replik mot Reinfeldt gav det inte något större avtryck. Han ville använda 1) Vattenfall som en lösning för att investera i miljöomställning. Även investeringar i järnvägar mm. 2) Stabila spelregler - t ex för miljöbilar. 3) Utbildning så att företagen kan finna rätt arbetskraft. Jag måste säga att Fridolin inte blev någon positiv överraskning när förväntningarna var så stora. Är han verkligen ett politiskt underbarn?

Efter nästan två timmars debatt kan jag konstatera att den allmänpolitiska debatten ytligt framstod som mera intensiv än tidigare. Men fortfarande är sakfrågorna otillräckligt belysta. Juholt ville knappast ens få svar på alla sina påståenden om missförhållanden. Syftet är inte att debattera utan att deklarera. Personligen kan jag inte säga att Juholt är en bättre debattör än Sahlin. Han är helt annorlunda. Mot den (alltför?) lugne Reinfeldt förlorade Juholt en aning.

Läs även andra bloggares åsikter om Riksdagen, allmänpolitisk debatt, partiledardebatt, Håkan Juholt, Fredrik Reinfeldt, Juholt, Reinfeldt, Gustav Fridolin, barnfattigdom, politik på intressant.se