Kasta ut Grekland?
Om Grekland ska lämna euron gäller det att konstruera en lösning som både ger hopp för grekerna inför framtiden och som inte helt sänker den grekiska ekonomin på kort sikt så att andra länder dras med i fallet.
I SvD igår 3/9 skrev LUF.s ordförande Adam Cwejman en artikel på Brännpunkt med rubrikenm Låt Grekland lämna euron. Det har medfört en del internt bråk inom Folkpartiet (SvD 4/9 s 11). Någon närmare beskrivning av hur det skulle gå till att utesluta Grekland från euron eller analys av konsekvenserna har inte redovisats.
Man kan tänka sig två tekniska vägar när det gäller behandlingen av Greklands utlandsskuld. 1) Skulderna skrivs om i den nya valutan till en generös växelkurs för fordringsägarna innan den nya valutan släpps fri. 2) Skulderna fortsätter att denomineras i ursprunglig valuta, t ex euro.
Det är väg nr 2) som främst brukar diskuteras. Den brukar avvisas med hänvisning till att den nya valutan kommer att få en låg kurs i relation till euron så att utlandslånen fördyras katastrofalt. Det befaras i sin tur leda till betalningsinställelse och svårigheter för fordringsägarna med eventuell bankkris i de mest exponerade länderna som följd.
Väg nr 2) kan alltså ha en okontrollerad effekt på hur utlandsskulderna ska skrivas ned eftersom detta blir en följd av hur den grekiska växelkursen utvecklas. Argumentet med "ordnade former" förefaller inte vara så väl uttänkt. Fördelen är dock att en sjunkande valuta kan öka konkurrenskraften snabbare och enklare än en intern devalvering med lönesänkningar som följs av strejker och upplopp.
Fördelen med devalvering framför en ordnad skuldnedskrivning ligger helt på den framtida möjligheten att komma igen med en fördelaktigare växelkurs än den som euron nu sätter för Greklands exportindustri och turismverksamhet (samt höjning av priserna på importvaror). Men kortsiktigt skulle utlandslångivning motsvarande 8 procent av BNP i det närmaste upphöra. Vem skulle vilja låna till Grekland i den nya valutan, som kan befaras fortsätta att sjunka? Och vem skulle riskera att låna ut i utländsk valuta utan skyhög ränta, som Grekland knappast kan betala i längden?
Väg nr 1) är teoretiskt gynnsammare för de utländska långivarna. Om man förutser att den nya valutan kommer att tappa t ex 40 procent i värde kan man skriva om skulderna med hänsyn till detta. Om man dessutom kan förlänga lånen skulle Grekland få tid på sig att betala tillbaka utan att behöva ställa in betalningarna. Om den nya valutan efter ett initialt fall kan bedömas bli någorlunda stabil borde också nya utlandslån till rimlig ränta bli möjliga.
Väg nr 1) är emellertid ännu svårare att genomföra i praktiken än nr 2). I båda fallen måste förberedelserna hållas hemliga för att det inte ska bli bankrusningar innan valutan faller. Men i fall 1) är förberedelserna mycket mer omständliga och tidskrävande. En sådan operation skulle med all sannolikhet läcka ut i förväg.
Det bästa kanske är väg 1) kombinerad med ett stöd till Grekland för att kunna hantera sina utlandslån även i fortsättningen utan att helt behöva ställa in betalningarna. Det skulle rätt utformat kunna betyda att nya lån utomlands kunde tas under en saneringsperiod samtidigt som valutan skulle få en attraktiv växelkurs för turisterna och en hämmande kurs för lyxtörstande grekiska skattefuskare.
Tidigare bloggart 28/12-10: Så kan euron avvecklas
Andra bloggar om: Grekland, euro, skuldkris, statsbankrutt, devalvering, euroavveckling, EU, EMU, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 14:04
3 comments
3 Comments:
Är det inte bättre för Grekland att göra som Argentina, helt enkelt konstatera att man inte kan betala tillbaka sina skulder och deklarera för omvärlden att man inte kommer att kunna betala sina obligationslån i Euro och så får Franska och Tyska banker ta smällen. Sedan trycker man upp nya drachmer och betalar staliga löner med. De greker som har Euro i madrassen kan ju enkelt växla dem till nya drachmer till marknadspris.
Av historien så vet vi att fasta växelkurser inte fungerar i längden eftersom länder har olika ekonomier, inflation, import/export, språk, politisk kultur, etc. Brettonwood kraschade, ERM kraschade och nu är det EMU's tur att krascha.
Det är främst Tyskland som tjänar på den svagare Euron som stärkt Tysklands konkurrenskraft mot övriga Euro länder och som genererar stora bytesbalansöverskott, medans Medelshavsländerna inte klarar av att konkurera och tvingas låna allt mer för att betala sin import. Italien har nästan inte haft någon tillväxt alls sedan man gick med i Euron.
Det gamla systemet med nationella valutor som köps och säljs på den fria marknaden så skulle den Tyska D-marken stiga i pris och Italienska lire sjunka i pris och därmed utjämna konkurrensförhållandena mellan länderna.
Enda rimliga lösningen som jag kan se är att avveckla Euron och återgå till nationella valutor så kan varje land föra sin egen penningpolitik som är anpassad efter respektive lands behov.
Johnny, det är inte säkert att det bästa för Grekland är att gå i konkurs. Ett så kategoriskt steg skulle innebära att det inte går att låna utomlands under flera år. Och man behöver låna motsvarande närmare 8 procent av BNP.
Euron var en vansklig konstruktion redan från början. Men kritiken var alltför abstrakt när några menade att EMU inte var ett "optimalt valutaområde". Och kraven på deltagande var för modesta och kontrollerades dessutom inte (Greklands budget).
Jag skulle tro att EMU till största delen var ett politiskt projekt som implicit syftade till att etablera Europas Förenta Stater. Denna (chauvinistiska?) dröm om ett mäktigt Europa tog fullständigt över futtiga ekonomiska invändningar.
I början klagade man över att Tyskland fått en för dyr kurs när euron etablerades. Men genom uppoffringar och disciplin har tyskarna nu vänt underläget till det bättre. Klart att de blir förbannade när de blir itutade att de betalar skatt för att greker, spanjorer och andra ska få stöd för ett lössläppt leverne.
Men det är ändå inte sannolikt att euron avvecklas helt. Om det går illa kommer några länder att kastas ut (temporärt). Drömmen om det europeiska kejsardömet finns sannolikt kvar och det kommer att leda till mer sinnrika ekonomiska konstruktioner i framtiden.
/DNg
Danne, jag har svårt att se varför det inte skulle fungera för Grekland när det fungerade för Argentina? Visst, det tar säkert några år innan man får låna i utlandet igen, förvånande nog så brukar det inte ta så lång tid innan nya investerare är villiga att pröva lyckan. Vem vill köpa 10-åriga amerikanska statsobligation för 2-3% ränta när inflationen är 3-5% och FED trycker pengar? Tydligen många investerare.
Jag tror du har alldeles rätt i det är den politiska drömmen om det Europeiska Kjesardömet som hägrar och därför har man, mot bättre vetande, skapat EMU och Euron som skulle bli den nya världsvalutan och Europa skulle bli en ny supermakt.
Själv är jag övertygad om att politikerna kommer att göra allt för att försöka rädda Euron och att enorma summor av skattebetalarnas pengar kommer att förslösas, men till slut kommer marknadskrafterna och deflationen i de katolska länderna till slut kommer att tvinga dem att lämna Euron.
Vill EU ha en gemensam (världs)valuta, parallellt med sina nationella valutor, så finns ju alltid guld och silver att tillgå och de valutorna har fungerat i 1000-tals år och accepteras över hela världen.
Förhoppningsvis är detta början till slutet för EMU och EU(SSR). Nationella valutor och ett ESS-avtal med de fyra friheterna som inte inkräktar på nationalstaternas suveränitet är en rimlig ambition. Europa kommer aldrig att bli ett förenta stater och det finns ingen anledning heller.
Skicka en kommentar
<< Home