Så kan euron avvecklas

Under stor sekretess kan nationella valutor förberedas i de svaga euroländerna. Efter övergången kan valutorna sjunka i värde och förbättra konkurrenskraften. Någon gång i framtiden kan de svaga återvända till euron.

Den gröna, f d utrikesministern i Tyskland Joschka Fischer skriver en kolumn i DN idag 28/12 om eurons framtid. Han menar att Europas ledare tidigare försökte rädda euron men istället bidrog till att försvaga den ytterligare. Nu går utvecklingen mot ett "tyskt Europa", som aldrig kommer att fungera, skriver han och fortsätter:

"Om euron försvann – och därmed EU och dess gemensamma marknad – blev det den största alleuropeiska katastrofen sedan 1945. Att en sådan utgång är möjlig, trots vad alla berörda ivrigt försäkrar, avspeglar okunnigheten och bristen på fantasi hos EU:s stats- och regeringschefer."

Mot detta ställer Fischer nödvändigheten av en "makroekonomisk enhetlighet" i form av en ekonomisk union. Något mellanting tycks inte existera. Han vill tydligen skrämma med hela EU:s undergång för att få fram mera centralstyrning inom EU. Men kan verkligen inte euron, som vi idag känner den, avvecklas utan att EU också måste upplösas?

Ett alternativ som har diskuterats är att införa två euro-valutor: en för de starka länderna i norr och en för de perifera länderna med misskötta ekonomier. När man funderar vidare på detta förefaller ett sådant projekt komplicerat. Varför ska t ex Piigs-länderna ha en gemensam valuta? Är inte själva tanken med en avveckling av euron att dessa länder vart och ett för sig ska kunna lösa sina problem också med lämpliga valutajusteringar? Så har rader av länder övervunnit sina kriser de senaste 20 åren (bloggartikel okt -10).

En avveckling av euron kommer rimligtvis bestå i att de svaga euroländerna övergår till nationella valutor. När sedan krisen har gått över kan dessa länder vid lämpliga tidpunkter ansluta sig till euron igen om de kan visa en sådan kvalificerad stabilitet som då erfordras.

Svårigheterna med denna typ av avveckling av euron består främst i att förberedelserna måste hållas hemliga. Om Spanien exempelvis ska införa peseta istället för euro måste man vid ett visst datum skriva om alla eurotillgångar till pesetas vid en viss växelkurs. Det betyder att spanska statspapper och andra spanska värdepapper åsätts ett värde i pesetas. Detta sker också med banktillgodohavanden. Eurosedlar kommer däremot att fortsätta att gälla.

Här finns alltså en uppenbar risk för bankrusningar - både i traditionell mening och i form av den moderna varianten på finansmarknaderna. Bankspararna kommer att misstänka att pesetan inte kan bibehålla sitt värde mot euron. Därför vill de ha eurosedlar innan övergången sker. De springer då till bankerna för att ta ut så mycket som möjligt av sina besparingar i en valuta som säkrare behåller värdet. Bankerna måste i så fall stänga eller ransonera uttagen.

Likaså skulle de banker och pensionsfonder m fl som innehar spanska värdepapper försöka sälja dessa om de misstänkte att papperen snart riskerade att bli mindre värda. Det betyder att räntan skulle stiga och att det temporärt blev omöjligt att emittera nya skuldförbindelser, eller förlänga gamla, för staten eller bostadsfinansieringsföretag m fl. Denna svårighet skulle dock även uppstå om man kunde hålla operationen hemlig eftersom osäkerhet skulle finnas om den kurs den nya valutan skulle ha efter övergången.

Det är ofrånkomligt att en sjunkande kurs för pesetan mot euron skulle medföra förluster för alla som innehade pesetapapper. Svaga banker i det kvarvarande euro-området skulle sannolikt få svårigheter och bli i behov av statligt bankstöd och pensionsförsökringsföretagen skulle få sänka pensionerna . Men det är ju detta Tysklands Angela Merkel vill eftersom hon deklarerat att även de privata investerarna ska lida förluster när det går utför för t ex Piigs-länderna. (I själva verket har hon inte förstått att det är hennes egna väljare som skulle drabbas av förluster - inte enbart några förhatliga bankdirektörer.)

Kanske det inte är möjligt att avveckla euron i ett antal länder pga att sekretessen inte anses kunna upprätthållas. Är då en statsbankrutt inom eurosamarbetet ett bättre alternativ? I detta fall skulle enbart statsobligationernas värde skrivas ned - t ex med 50 procent - från ett visst datum i ett antal länder. Också i detta fall finns krav på sekretess, bankstöd och sänkta pensioner. Skillnaden är att bankspararna i bankruttländerna inte berörs. Inte heller skulle konkurrenskraften förbättras, vilket är en avsvärd nackdel eftersom Piigs-ländernas bristande exportförmåga är en grundläggande orsak till svårigheterna.

Jag kan inte hålla med Joschka Fischer att eurons försvinnande i några av nuvarande euroländer skulle bli "den största alleuropeiska katastrofen sedan 1945". En rad länder utanför Europa har utsatts för valutakriser de senaste 20 åren utan att sjunka ner till bottenlös misär. Nu är det de sangviniska euroländernas tur. Euron har aldrig varit en garanti för att obalanserade och misskötta ekonomier inte får tråkiga konsekvenser till slut. Men devalverade valutor brukar vara en mindre tråkig konsekvens än långvarig depression.

Läs även andra bloggares åsikter om euro, skuldkris, Piigs, statsbakrutt, devalvering, Joschka Fischer, EU, euroavveckling, EMU, ekonomi, politik på intressant.se