Merkel har fått mandat för deflation och Greklands fall

Genom att förinta 108 mdr € genom skuldnedskrivningar och kräva 80 mdr € i ökad kapitaltäckning måste krediter för 2 biljoner € dras in. Det motsvarar 20 procent av EU:s hela statsskuld. Rimligtvis blir resultatet deflation som på 30-talet.

Det nya EU-toppmötet avslutades utan några konkreta besked som så ofta förr. Men Angela Merkel fick tidigare under onsdagen igenom sitt program för Tysklands deltagande i räddandet av euron och åtgärder som berör Grekland. "Europa faller om euron fallerar" sade hon och markerade enligt min mening att hon närmast struntar i Grekland (DN).

I sitt tal inför Förbundsdagen gav hon två konkreta besked: Greklands statsskuld ska ner till 120 procent av BNP till år 2020 och ECB (centralbanken) ska förbjudas att låna ut pengar till räddningsfonden EFSF (stabilitetsfaciliteten). Det betyder för det första att Grekland går mot sin undergång som modernt, civiliserat land.

I år beräknas Grekland av EU-kommissionen (i maj) att statsskulden motsvarar 158 procent av BNP. Hur får man ner den till 120 procent? En nedskrivning med 50 procent kommer att reducera skulden med ca 16 procent. Det beror på att de nedskrivningsbara skulderna uppgår till 114 mdr € enligt den grekiske centralbanksexperten Lucas Papademos (bart 24/10-11). Dessa utgör 32 procent av statsskulden på 352 mdr € och innehas av utländska banker.

Den siffra på 108 mdr € som ofta nämns i samband med hur stor rekapitaliseringen för Europas banker skulle bli vid en 50-procentig konkurs för Grekland innefattar efter vad jag förstår också kreditförluster i kölvattnet på grekkonkursen som genereras i andra länder. Själva nedskrivningen med 50 procent av grekiska papper fordrar 57 mdr € i rekapitalisering.

Nu återstår att minska den grekiska statsskulden från ca 132 procent av BNP till 120 enligt Merkels plan. Hur ska det gå till? Grekland kan ju skriva ned den del som är placerad inom landet. Men det mesta innehas av de grekiska bankerna som i så fall måste rekapitaliseras genom utlandsupplåning via den grekiska staten. Det hjälper inte landet Grekland. En liten del kan tas från grekiska pensionsfonder där man kan tänka sig att halverade pensioner är naturligt i den allmänna konkursen.

Det fordras att de europeiska bankerna skrev ner Greklands lån med 75 procent för att statsskulden ska komma ner till 120 procent (rättat). Så vad har Merkel i åtanke? Ska de lån som räddningsinstitutionerna bidragit med tidigare också skrivas ned? Har Merkel mandat för något sådant? Eller tror hon att den grekiska ekonomin efter att ha slagits i spillror ska generera en exceptionell tillväxt som gör att den absoluta skulden blir relativt mindre till 2010? Tror hon att det går med Grekland kvar i eurozonen?

En chans hade funnits om det hade varit klar inflation i Greklands omgivning. Då hade Grekland kunnat hålla nere sin egen inflation och på så sätt kunnat stärka konkurrenskraften. Men inflationen i Europa är obetydlig. Grekland måste sätta igång deflation för att stärka konkurrenskraften. Har någon hört talas om att detta har lyckats i ett land med stor statsskuld? Med deflation ökar dessutom statsskuldens värde så att den inte sjunker i relation till BNP som förväntat.

För det andra kan det bli deflation i delar av resten av Europa. Det beror på att Merkel är så rädd för inflation att ECB inte ska få finansiera räddningsfonden EFSF så att mer pengar än 440 mdr € kan lånas ut. Hon tror att EFSF kan låna dessa pengar på marknaden. Det kanske går men då är det andra som inte får låna. Och vem är det som också vill låna extra mycket enligt Merkels plan? Jo det är ägarna till de banker som just drabbats av 50-procentiga nedskrivningar av sina greklån. De förutsätts nämligen vilja låna pengar för att sedan kunna köpa de aktier som deras banker bjuder ut i nyemissioner vid den rekapitalisering som krävs. Dessa bankers aktievärden kan förutses sjunka till frimärkesnivå under utbudstrycket.

Ovanpå detta uppstår också en rädsla även hos banker i andra länder som kan befara att det blir spridningseffekter och därför blir obenägna att låna ut mer pengar i största allmänhet. Bankernas naturliga reaktion vid den här typen av oro är att låna ut mindre pengar - inte mera. Företag, villaägare och andra banker kommer att få finansieringssvårigheter. Vi får en "credit crunch" med ökad arbetslöshet.

Redan nedskrivningen av fordringar på 108 miljarder € leder till en viss credit crunch. Det är ju faktiskt så att 108 mdr € har förintats. När dessa pengar ska ersättas måste andra låntagare avstå från sina planer. Samtidigt ska EFSF också låna på marknaden. Efter en tid kommer dessa pengar ut på marknaden igen när EFSF köper ut obligationslån i krisande länder från långivare som inte vill förnya dem till rimlig ränta. Men temporärt kan det bli störningar. Härtill kommer det principiellt rättänkta kravet att öka bankernas primärkapitalrelation från 7 till 9 procent till mitten av nästa år. Det fordrar också en kreditkontraktion som har beräknats till 80 mdr € (bart 21/10-11).

Det verkar som om politikerna trodde att det fanns en massa rika bankkapitalister som har pengar på räntelösa konton och som utan vidare kan pytsa in dem i nytt riskkapital när politikerna bestämmer att ett par hundra miljarder euro ska förintas. Fundera ett ögonblick på hur pengar skapas och vänd på denna process. Primärkapitalet minskar med 188 mdr €. Med 9 procents kapitaltäckning måste nästan 2,1 biljoner euro i krediter försvinna. Det motsvarar nästan 20 procent av hela EU:s statsskuld på 11 biljoner. Måste det inte leda till deflation som i USA i början på 1930-talet?

Detta räkneexempel visar att det inte är någon lek att slänga sig med olika abstrakta reformkrav och åtgärdsförslag. Det kan bli en rejäl kreditkontraktion som därefter kan få ytterligare katastrofala följdverkningar. Merkel bäddar för både deflation och Greklands fall i sin primitiva skräck för en ny 20-talsinflation.

Studio ett. Läs även andra bloggares åsikter om Angela Merkel, inflation, Grekland, deflation, euron, eurokrisen, Merkel, skuldkrisen, EU, ekonomi, 30-talsdepression, nationalekonomi, politik på intressant.se