Greklands skuld är 3,1 procent av EU:s

Genom svagt ledarskap har Europas politiker låtit en kris i ett struntland utveckla sig till ett hot mot den europeiska ekonomin och europasamarbetet.

Hur kan det lilla landet Grekland vars BNP är 1,8 procent av EU:s på 12,7 biljoner euro ställa till med en så allvarlig kris för hela Europa eller rentav för en stor del av världen? Någon kanske menar att det är för att grekerna tagit så stora lån. Men den grekiska statsskulden är 352 mdr euro, vilket kan jämföras med drygt 11,1 biljoner euro för hela EU. Det är 3,1 procent.

EU:s statsskuld är i genomsnitt 87,7 procent av BNP (kommissionens beräkning i maj för 2011, pdf). Greklands är 158 procent (blir nog mer). Det blir alltså 352 mdr €. Den ska åtminstone till sin utländska del skrivas ner med 50-60 procent (Ekot). Om 55 procent av skulden är inhemsk blir det en förlust (om 50 %) för de utländska innehavarna på 158 mdr €. Säg att EU:s tidigare räddningsåtgärder har innefattat 50 mdr € i obligationsköp i statlig regi. Då blir förlusterna för banker utanför Grekland 108 mdr €. Den siffran nämndes i Ekot igår.

Det är dessa ca 108 mdr € som reducerar bankernas primärkapital. Något sådant kan inte accepteras av EU:s politiker eftersom relationen mellan det egna kapitalet och det utlånade inte får gå under ca 7 procent. Alla banker ligger inte på gränsen men om de ursprungliga relationerna ska återställas måste bankerna få in 108 mdr € i aktiekapital. Det var en av punkterna i söndagskvällens EU-toppmöte (Ekot). Men det har inte kommit fram något beslut om hur det ska gå till (Ekot 21:25).

Skulle det gå att förmå bankernas ägare att skrapa ihop detta ansenliga riskkapital? Det är svårt att bedöma. Men psykologiskt måste ägarna vara förbannade på politikerna eftersom det i somras sades att de bara skulle drabbas av en nedskrivning med 21 procent. Nu ska nedskrivningen bli 50 procent eller mer. Det måste bankerna gå med på under grova hot från politikerna. Dessa hot fortsätter nu när det gäller att få in mer ägarkapital. Om det inte lyckas försätter myndigheterna bankerna i likvidation och då kan ägarnas förluster bli ännu större. Detta kan dock leda till en systemkris och därför måste politikerna skjuta till ägarkapital om ägarna inte förmår.

Är tanken att staten ska skänka pengar till bankerna? Man får onekligen det intrycket när statsminister Fredrik Reinfeldt uttalar sin besvikelse (Ekot 13:06) om att idén om en europeisk bankakut inte fått gehör: "Det hade förmodligen behövts en mer tydlig idé om en europeisk bankakut, efter den svenska lösningen av våra erfarenheter på 90-talet," säger han. Om man inte kan förse bankerna med riskkapital genom att staten övertar aktier blir det oklart hur en sådan "bail-out" i så fall ska gå till. De amerikanska erfarenheterna av invecklade konstruktioner är inte så upplyftande. Bankerna där försöker istället bromsa kreditgivningen för att öka soliditeten. Det har bidragit till att återhämtningen blivit så knackig.

Samtidigt som diskussionen om rekapitalisering pågår finns också en reformering av riskkapitalrelationerna på gång. Det verkar som att primärkapitalrelationen ska höjas till 9 procent. Det kräver att det egna kapitalet ökar med 21 procent i alla Europas banker vilket betyder att ägarna måste skrapa fram 80 miljarder euro (bart 21/10-11). Vet inte den ena handen vad den andra gör?

Genom ett antal felaktiga beslut, brist på beslut och ett allmänt svagt ledarskap, där resoluta åtgärder på ett tidigt stadium hade behövts, har nu Europas politiker skapat en situation där ett ekonomiskt struntland som Grekland får topprida hela EU-garnityret. Det grövsta misstaget var att ta med Grekland i eurozonen. Hur tänkte man då?

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, EU, EU-toppmöte, bankakut, rekapitalisering, skuldkris, banker, bankkris, statsskuld, nationalekonomi, Reinfeldt, ekonomi, politik på intressant.se