söndag, oktober 16, 2011

Vänstern vill ockupera och förstöra

De nya vänsterdemonstrationerna vill ersätta den egoistiska kapitalismen med något annat. En del vill dock bara bränna och slå sönder. Och i Sverige vill man ha en modifierad bostadspolitik.

Den amerikanska rörelsen Occupy Wall Street har till slut spridit sig till stora delar av världen. Frågan är vad demonstranterna vill. Det vaga budskapet är att kritisera "kapitalismen". Det är föranlett av den valhänta krishanteringen efter finanskrisen som nu ser ut att resultera i en ny lågkonjunktur. Under lördagen demonstrerade 200 000 personer i Rom där det blev kravaller och demonstranterna brände bilar:


Enligt DN var demonstrationen i Rom dock i första hand riktad mot Silvio Berlusconi. I Stockholm demonstrerade något hundratal personer (DN) med betydligt mer modesta krav:


Betyder detta att vi nu ser en ny vänster i samma stil som 60-talsvänstern eller 68-vänstern? Den gången kom också inspirationen från USA men då var det Vietnam-kriget som utgjorde den ursprungliga drivkraften. Därefter trodde de nya (och stora) generationerna studenter att det marknadsekonomiska systemet var moget för att bytas ut till någon sorts socialism. Man grävde upp Karl Marx och trodde att hans ekonomilära satt inne med lösningarna på de begränsade problem man kunde peka på. Vänsterrörelsen fick trots detta stort inflytande på opinionen och i Sverige kan man nog säga att skattereformen 1971 med starkt ökade progressiva skatter blev ett politiskt resultat.

Men hur blir det den här gången? Någon socialistisk teori tycks demonstranterna inte ha till skillnad från 60-talsvänstern som hade det spirande intresset för Marx att falla tillbaka på. Ibland tycker jag att Occupy Wall Street verkar vara en reaktion på Teaparty-rörelsen i USA. "Vänstern måste också säga ifrån" verkar man tycka och sedan får man de vanliga anarkisterna som bränner bilar och slår sönder skyltfönster i släptåget. Någon riktig organisation finns (ännu) inte.

Mattias Lundbäck (Ekonomisten) tar fasta på demonstranternas kritik mot finanssektorn för att den bygger på egoism. Han är för egoism och känner sig personligen angripen. Men det visar sig att även Lundbäck mest är för en sund egoism som skulle kunna beskrivas som vanligt egenintresse. Kortsiktig egoism eller snarast girighet är det ingen som försvarar. Men det är lätt att kritisera t ex bankerna för girighet - det har vår finansminister Anders Borg också gjort.

Det kan diskuteras huruvida finsnskrisens aktörer var så giriga att det orsakade själva krisen. Men den här gången beror väl krisen inte på girighet och egoism? Är försöken att hjälpa Grekland egoistiska? Vore det bättre att överge grekerna? Eller är försöken att dämpa ner USA:s snabba skuldsättning utslag av egoism? Det var ju detta som i form av det beryktade lånetaksdebaclet utgjorde själva startpunkten för den nya ekonomiska krisen.

I själva verket finns det tre sorters egoism. 1) Att försöka gynna sina egna intressen genom att samtidigt gynna andras utgör grunden för frivilligt samarbete. Det är vad Jesu Bergspredikan (delvis) gick ut på: Allt ni vill att andra ska göra er, ska ni göra för dem. För att göra det mera effektivt kan man införa pengar och ta betalt av varandra - det är bättre än byteshandel.

2) Att gynna sig själv utan att det påverkar andras intressen är grunden för mycket av allas vardagsbeteende. Varför stiger vi upp på morgonen och äter morgonmål? Inte är det av omtanke med andra - altruism. Med ett alltför enkelt synsätt måste det vara egoism och förkastligt...

3) Att försöka gynna sig själv på bekostnad av andra är däremot mera förkastligt. Det egoisten vinner förlorar någon annan (stöld och bedrägeri - men också förhandlingsskicklighet). Det är ett beteende som vi har anledning att se upp med och motarbeta. Vänstern vill gärna klassificera mycket av beteendet under kategori 1) som denna typ av egoism. Inte sällan är motivet att själv vinna mer på andras bekostnad. Som sagt, det bör vi se upp med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: , ,

4 Comments:

At 17 oktober, 2011 14:14, Anonymous Anonym said...

"Betyder detta att vi nu ser en ny vänster i samma stil som 60-talsvänstern eller 68-vänstern? "

Det är samma vänster som vanligt, bara med en ny rörelse att haka på. Förra gången var det antiglobaliseringsrörelsen som omstrukturerade stadskärnor världen om, s.a.s.

Än så länge är det dock bara Italienarna som blivit särskilt våldsamma denna vända. Vi får se om det håller i sig.

/Ekon

 
At 18 oktober, 2011 01:26, Anonymous Tobbe said...

68 vänstern vek sig tror inte denna rörelse kommer att göra det.

 
At 18 oktober, 2011 01:54, Blogger Danne Nordling said...

Ekon och Tobbe, antiglobalisterna hade boken Globaliseringsfällan som teoretisk grund och Attack hade Tobin och uländerna. Vad har "okupanterna" för teoretisk grund att falla tillbaks på?

68-vänstern hade en massa nymarxistisk litteratur och några filosofer som grund. Göran Ternborn i Sverige och Herbert Marcuese i USA bl a. Men vad har dagens vänsterradikaler för ledstjärnor? De kan bli en dagslända utom den del som alltid vill hitta en legitimering för att slåss.
/DNg

 
At 18 oktober, 2011 20:31, Anonymous Nicklas Eriksson said...

Nej, ni ser ingen ny vänster. Vi finns med, men den stora majoriteten är då verkligen inga skolade marxister. Det är därför de inte har formulerat någon idé för vare sig genomförande eller alternativ än. Jag har diskuterat massor med amerikaner i Occupy och inte en enda av dem jag pratat med är socialist. Dock är de väldigt naiva. De vill att kapitalismen ska bli lite snällare. Det kallar jag naivt. Det är som att be en stålvalsmaskin att bli lite snällare. Den kan vare sig bli snällare eller elakare eftersom det inte är dess syfte.

 

Skicka en kommentar

<< Home