Ska Finland driva fram total bankrutt för Grekland?
En skuldnedskrivning med 50 procent blir bara partiell, visade det sig i helgen. En dunderkonkurs blir svår att undvika om inte eurostaternas fordringar också skrivs ned. Men Finland säger nej...
Först skulle Grekland i somras få ytterligare stödlån samtidigt som Europas privata banker gick med på att skriva ner sina fordringar på Grekland med 21 procent. Det gjorde bankerna motvilligt. Men det räckte inte. Nu tvingar EU-politikerna med hjälp av hot bankerna att skriva ner sina fordringar med 50-60 procent. Men räcker det?
Det kan tyckas att en halvering av statsskulden, som är åtminstone 352 mdr euro (158 % av en BNP på 223 mdr €), skulle ge en ansenlig lättnad. Och ända till igår tycks alla ha trott att det var så det skulle fungera. Men då upplyser Greklands premiärminister Giorgos Papandreou de församlade toppmötespolitikerna att han fått en beräkning från den tidigare centralbanksledamoten Lucas Papademos som visar något helt annat (Ekot 13:14, Sonning).
Istället för att få en lättnad med 176 mdr € blir det bara 57 miljarder i lättnad för Grekland. Det beror på att nedskrivningen med 50 procent bara räknas på ca en tredjedel av statsskulden - närmare bestämt den del som nu innehas av privata banker (bara ca 16 procent och inte 50). Det hade tydligen ingen tänkt på förrän Papademos började räkna på relationerna.
Grovt sett innehar räddningsinstitutionerna i Europa en trededjedel och inhemska grekiska banker en annan tredjedel. (Uppgifterna går isär och jag har närmare analyserat dem i en kommentar till artikeln tidigt i morse.) För Europas banker är det kanske ett glädjande besked. Deras förluster på en femtioprocentig konkurs för Grekland blir bara 57 mdr € istället för de närmare 300 miljarder som Goldman & Sachs tidigare gick ut med. Det är också mindre än de 108 mdr € som EU beräknade i slutet av förra veckan.
Men ju mindre förluster för bankerna desto större blir svårigheterna för Grekland. Förlusten för Greklands inhemska banker kan ju inte betalas av dem själva eller deras ägare när alla redan går på knäna. Det blir den grekiska staten som måste låna ca 114 mdr € utomlands för att rekapitalisera sina egna banker.
Den riktigt intrikata punkten är den tredjedel av redan utköpta obligationer som nu finns hos EU:s institutioner. Eftersom man anser att dessa fordringar i slutändan innehas av "skattebetalarna" är det sannolikt att dessa ska hållas skadelösa. Det betyder att obligationerna inte berörs av nedskrivningen utan fortsätter att löpa med den ganska normala ränta som sattes när marknadsräntorna för greklån steg i höjden. Här finns också förklaringen till att EU kan betala ut 8 miljarder euro ena veckan när Greklands lån andra veckan skrivs ner till hälften. Detta stödlån ska inte drabbas av någon nedskrivning, är det tänkt. Finland ska inte vara oroligt för att inte få tillbaka sin del, har det sagts för att avvisa särskilda säkerheter som pant.
Nu har Papandreou kastat in en bomb med brinnande stubin bland EU:s politiker. Papademos' beräkningar visar ganska tydligt att Grekland inte kan räddas med en partiell, 50-procentig konkurs. Det behövs omkring 100 mdr € i extra stödlån för att rädda Greklands banker. Och det behövs en nedskrivning av de fordringar som EU:s räddningsinstanser innehar som kanske blir större.
Hur ska EU:s politiker kunna förmå euroländernas regeringar att ta en definitiv förlust på de satsade pengarna i greklandsstöd? Det är mer än 100 mdr € ytterligare. Åtminstone Finland borde säga absolut nej. De 8 mdr € som ska betalas ut om några veckor kanske direkt fryser inne med en dunderkonkurs för Grekland i mitten av november. Finland kan driva fram en total bankrutt för Grekland även därefter.
Detta scenario tycks inte politikerna ha tänkt på när det kommer som en nyhet vad Papademos och Papandreou kommit fram till. Hela Angela Merkels plan att det ska bli en (delvis?) privatbetald, ordnad konkurs för Grekland verkar ha fallit ihop som ett korthus. Finns det någon tid kvar för EFSF att istället gå in med fortsatt finansiering av Grekland? Svaret kanske ges vid onsdagens nya EU-toppmöte.
Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, statsbankrutt, konkurs, Finland, skuldnedskrivning, eurokrisen, skuldkris, bankkris, finanskris, räddningspaket, EU, nationalekonomi, euron, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
6 Comments:
Enl. nått papper från OECD (Severinka SvD) så är EU-bankernas års-vinst 134.
Så 108 motsvara väl då typ Swedbanks idioti i Baltstaterna?
Ett års inställd aktieutdelning?
Nu var ju den inställda aktieutdelningen i Swedbank också ett sätt att tvinga Sparbankerna att rea ut emissionen.
Greklands skuld enligt UBS, IMF, Bloomberg via ZeroHege: (avrundat i miljarder € och %):
ECB: 55; 16
IMF: 18; 5
Bilaterala lån: 48; 14
Grekiska och Cypriotiska banker: 74; 21
Grekiska finansinstitutioner (icke-banker), pensionsfonder etc: 26; 8
"Marknaden": 126; 36
Vem hade kunnat förutse att våra stora ledare skulle räkna så fel? Absolut ingen. Ingen alls!
Nils Lindholm, det är sådana som Andreas Cervenka som driver fram bankkriser. Han verkar vara besatt av tanken att bankerna representerar 99 procent ondska. I sin bloggartikel 24/10, som jag antar att du hänvisar till, avslutar han med en hotelse om direkt konfiskation av bankägarnas aktier om de inte betalar för rekapitaliseringen via en nyemission. Det är sådan personlig ilska som medför att bankerna går överstyr när det är dags att rätta till deras vidlyftigheter.
Cervenka har inte visat att Europas banker har haft en överstor vinst 2010 med siffran 134 mdr € från McKinsey. Den kan mycket väl vara mycket högre än normalt i ett historiskt perspektiv. Man måste ta i beaktande att 2010 var det första året efter finanskrisen då rekapitaliseringen efter denna påbörjades.
Cervenka gör inte ens gällande att denna vinst skulle kunna användas för att göra en rekapitalisering efter en förlust på 108 mdr €. Så relationen mellan de två siffrorna saknar relevans fastän han själv tror att de kan jämföras. Det är bara känslomässigt tjafs som ligger bakom.
Ännu mindre relevans har vinsterna 2005-09 på 670 mdr €. De har bundits upp genom ökad kreditgivning (med hävstång) som inte i ett huj kan sägas upp. Bankerna kan inte använda samma pengar två gånger.
Cervenka verkar inte förstå att en stor del av bankernas vinster investeras i verksamheten och inte finns till förfogande för att täcka förluster på greklånen.
Det är lätt att säga att ägarna borde ha riskvilliga pengar att stoppa in istället för grekförlusterna. Men var finns beviset? Även om pengarna finns kan ju bankerna dra sig för att kasta goda pengar efter dåliga. Politikerna lovade ju för tre månader sedan att nedskrivningen bara skulle bli 21 procent. Nu fordras uppemot 60 procent. Om några månader kanske fordras 80 procent - och det kanske av återstoden.
Slutligen jämför Cervenka äpplen med päron. Det är ju de banker som har mycket grekobligationer som får ta det mesta av kreditförlusten på 108 miljarder - inte alla Europas banker i genomsnitt. De drabbade bankernas (främst i Frankrike och i någon mån Tyskland) relativa förluster är mycket större och deras ägare har begränsat med kapital för nyemissioner. Det är inte seriöst att gå på som Cervenka gör.
Men naturligtvis är det motiverat att få ägarna att själva ställa upp i första hand. EU ska inte skänka bort sina upplånade pengar. Ska bankerna få primärkapital ska EU få aktier och inflytande i gengäld. När det går bättre i framtiden kan tillgångarna säljas och "dagisbarn, pensionärer och sjuka" behöver kanske inte alls drabbas.
Härutöver till N Lindholm: blanda inte ihop aktieutdelning med vinst efter skatt. En betydande del av vinsten återinvesteras i verksamheten.
"ProfessorPelotard", en intressant precisering. Men "Marknaden" tycks ha lämnat ifrån sig ytterligare innehav därefter eftersom Papademos uppger 114 mdr € och inte 126. Skulden torde nu därtill vara större än 347 mdr.
/DNg
Nonsens Danne när det gäller resonemanget om bankernas utlåning till grekiska staten. De har lånat ut pengarna med ränta med en kreditrisk att inte få tillbaka de utlånade pengarna. Samma sak gäller bostadslån till privatpersoner, lån till företag och stater. De som lånat ut till grekerna har tagit denna risk då de fått mycket höga räntor på lånen till grekland, italien och spanien..L¨n till somalia har så hög kreditrisk att de inte förekommer. Grekland kan förnya lån men det e en skyhög låneränta som bankerna kräver. De tjänar grova pengar på denna utlåning till grekiska staten. De får ta smällen om grekland inte betalar tillbaka allt. som vilken kreditförlust som helst. vill inte bankägarna skjuta till egna pengar o rädda bankerna kan ESB EU ta över banken och göra det åt de...men då får de lämna ifrån sig sina bankaktier.
Georgie, så enkelt är inte problemet. Den höga räntan gäller enbart de sista månadernas utlåning. Hela lånestocken i greklån har en lägre genomsnittlig ränta.
Oavsett detta kan man inte tvinga bankernas ägare att betala för rekapitalisering. Det måste till en frivillig överenskommelse och enligt internationella bankföreningen IIF som företräds av Charles Dallara går gränsen för en ofrivillig skuldnedskrivning vid 40 procent.
Skulle skuldnedskrivningen bli större kommer en mängd kreditförsäkringsavtal att ulösas - sk CDSer. Om det skulle inträffa utestängs Grekland från utländska lån i många år framöver. Då får EU försörjningen av Grekland på halsen för överskådlig tid. Har Merkel och Cervenka tänkt på det?
/DNg
Jo, jag vet.
Jag var för Euron av politiska skäl. Och för av konkurrensekonomiska skäl. Men mot Euron av makroekonomiska skäl av en anledning. Nämligen att det inte förbjöd nationalstaterna i EMU att ha budgetunderskott.
I SEK valutaområde Sverige vid 90talets början hade Uppsala kommun med flera lånat så mycket pengar att upsalaborna inte skulle kunna betala tillbaka. Detta stoppades av en regel som säger att en kommun inte får gå med underskott.
På samma sätt måste Eurons valutaområde ha en regel om att staterna inte kan gå med underskott. Det finns en sån regel men det finns ingenting om vad man gör om reglerna inte följs, dessutom var de första som bröt mot de här konvergenskraven tyskland och frankrike som därmed legitimerade att man bryter mot dessa.
När valutaunionen inför regler med åtgärder (någon form av tvångsförvaltning där det ingår bistånd, typ socialhjälp till bankrutta nationalstateer) kan EMU bli långsiktigt hållbart.
Grekiska statens finansieringsproblem kvarstår i EMU liksom utanför EMU.(utanför blir det troligen tvärstop på upplåning med följd at pensioner o offentliga löner sänks drastiskt genom att den nya valutan faller i värde)
Inne i EMU krävs sänkta pensioner och offentliga löner (ingår i hjälppaketet).
Hur grekerna än röstar kommer det bli värre för pensionärer, arbetslösa, offentliganställda i 15-20 år....precis som för sverige 92-07.
Denna skuldkris är egentligen bara en socialismens kris. Alla socialister hamnar förr eller senare i den situationen att andras pengar tar slut. Eller som Margret Thatcher sa: "Sooner or later all socialists run out of other people's money". Jag höll inte med om allt den damen föreslog men detta hade hon rätt i.
När greklands socialister och välfärdssamhälle har slut på pengar får vi andra lite högre ränta och grekerna ekonomisk fattigdom.
När italiens socialism fallerar blir det dyrt för andra europeer med mycket högre räntor och räddningspaket, och en trolig nordeuropeisk Euro, med italienarna fattigare, och alla underskottsländer får skyhöga räntor.
När USA:s lånesocialism fallerar....ska man ha konserver i källaren, ha fast egendom, ha aktier i företag som tillverkar fysiska produkter, mat kläder, transport, energi,....absolut inte ha kontanter, bankaktier, eller höga lån.
Skicka en kommentar
<< Home