lördag, oktober 15, 2011

Hur mycket skulder tål vi?

Kreditgivningen ökar stadigt snabbare än den totala produktionen av varor och tjänster. Det leder till att bostäder, aktier och andra tillgångar ökar i pris men inte till vanlig inflation. Måste det inte istället leda till obalanser på längre sikt?

Det förefaller vanskligt att låntagningen i t ex Sverige långsiktigt ökar avsevärt mer än BNP. På något sätt borde det skapa en obalans som kan bli svår att hantera. Radions program OBS har tagit upp skuldsättningsproblematiken i två program (5/10 och 12/10) och ett tredje är att vänta nästa onsdag. Dessvärre är inläggen författade av Dan Jönsson som i en recension i DN (där han varit konstkritiker) krävde revolution när han skrev om en bok om finanskrisen (bart 4/1-10).

Vi får ta Dan Jönsson med en nypa salt. Men han kommer ändå med några tänkvärda iakttagelser. Det gäller främst svenskarnas bostadsskulder som uppgår till 2,7 biljoner kronor, vilket jag får till ca 80 procent av BNP. Det är en relativt sett kraftigare belåning än i USA men det behöver enligt min mening inte betyda att vi har en liknande bostadsbubbla här som nu står inför risken att implodera (bart feb-11).

Jag bedömer att det verkar vara något som är osunt i den svenska och amerikanska bankbranschen (sannolikt även i de flesta andra änder). Målet för verksamheten sägs vara att få en avkastning på 15 procent på det egna kapitalet. Man kan t ex låna ut till 5 procents ränta, låna in till 4 procent och fördela denna marginal på ett kapital som är 10 procent av utlåningen. Då blir räntan på detta kapital 14 procent. En liten del av denna vinst delas ut men det mesta går tillbaka i verksamheten och bildar förutsättningen för ytterligare utlåning. Om vi antar att utdelning och bolagsskatt tar hälften av vinsten kommer det i detta räkneexempel att behöva lånas ut mer än 7 procent mera varje år för att uppnå avkastningsmålet 15 procent. BNP ökar nominellt med 5 procent trendmässigt med dessa förutsättningar.

Eftersom industriinvesteringarnas andel eller andra näringslivsrelaterade investeringars andel av BNP inte ökar måste pengarna gå till bostadsbyggande och bostadspriser eller till stigande priser på redan utgivna aktier. De kan också lånas ut till staten. Dan Jönsson refererar till en uppsats skriven av professor Magnus Lindmark i Umeå (ekonomisk historia) med titeln En global lyxfälla? (pdf) som tar upp en hel del av dessa relationer - dock ej skulderna som andel av BNP. Lindmarks huvudtes är att privata skulder och statliga företer ett inverterat samband.

Den stadiga "överutlåningen" från banksystemet tycks alltså trissa upp priserna på tillgångsvärdena och inte öka inflationen i KPI. Hur ser orsaksförklaringen till detta ut? Det är ju fråga om en marginalprissättning så därför behövs inte särskilt mycket pengar för att att åstadkomma gigantiska prisökningsvolymer. Tillgångsvärdena skiljer sig principiellt från värdena på varor och tjänster som ju ständigt omsätts och därför kräver en mycket större penningmängd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

12 Comments:

At 15 oktober, 2011 07:33, Anonymous Anonym said...

Jag tror de flesta skulle ta till något grövre ord än "något osunt" om de hade klart för sig hur banksystemet egentligen fungerar.

göran johansson

 
At 15 oktober, 2011 13:04, Anonymous Mats said...

Det jag inte riktigt förstår är att alla bank och finanskriser verkar vara politiker genererade utan att detta inte klargörs rakt ut.

Greklandskrisen verkar ju vara en konsekvens att politikerna inom EU bestämt att det inte behövs något kapitaltäckningskrav för statliga lån. Innebörden av detta är ju att man i praktiken går i borgen för bankernas köp av statspapper respektive att räntan blir mycket låg och att man inte gör någon skillnad på Tyska och Grekiska statspapper förrän nu då politikerna fått kalla fötter.

I princip var de amerikanskan subprime lånen någor som politikerna hittade på och tvingade bankerna att hantera.

I Sverige kan vi se en motsvarighet på bostadsmarknaden. I gamla tider fanns en distinktion mellan primär, sekundär, tertiär och topp-lån som alla kunde löpa med olika räntor. Hade politikerna bestämt att kapitaltäckningskravet skall vara olika beroende på underliggande säkerheter så skull inte den inflation som uppstått på byggmarknaden ha varit möjlig.

 
At 15 oktober, 2011 15:57, Blogger Danne Nordling said...

Göran Johansson, det svenska banksystemet verkar dock inte vara lika osunt som det amerikanska. Men borde man inte kräva att bankerna redovisade ett scenario hur de långsiktigt vill arbeta i balans med den övriga samhällsekonomin?

Annika Falkengren borde ta sina ekonomer till hjälp för att utarbeta en grov modell för hur man kan kräva 15 procents avkastning för hela banksystemet. Det kanske är så att ambition och resultat skiljer sig väldigt mycket? Det borde SEB i så fall kunna visa. Vi medborgare vill helt enkelt veta hur lönsam den långsiktiga bankverksamheten faktiskt kan vara utan att det leder till farliga obalanser.

Mats, jag är inte säker på att vi skulle haft en säker balans om vi hade tvingat bankerna att nyansera sin kreditgivning med hjälp av olika räntesatser för olika riskabel utlåning.

Antag att detta hade dämpat prisutvecklingen på begagnade bostäder. Då hade nybyggandet lönat sig sämre och det hade i sin tur ändå drivit upp priserna.

Emellertid tror jag inte att lägre priser och mindre byggande skulle hjälpa i en situation med kontinuerlig överutlåning. Pengarna söker sig till andra ändamål. Det verkar som om det i slutändan blir minskat sparande och mer konsumtion som resultat. I vissa länder blir effekten så stark att ett importöverskott uppstår. Då måste den inhemska kreditgivningen kompletteras med utländsk låntagning som gör situationen ännu mer ohållbar. I USA går kausaliteten i båda riktningarna.

I Sverige borde vi väl konsumera mera för att få ner överskottet i bytesbalansen?
/DNg

 
At 15 oktober, 2011 19:43, Anonymous Anonym said...

Danne, klargör gärna med ett exempel hur du kommer fram till dina procenttal, 14 procents avkastning verkar vara alldeles för lågt, de kan ju låna ut 10 gånger mer än de lånat in.

göran johansson

 
At 15 oktober, 2011 21:55, Blogger Danne Nordling said...

Jag gjorde följande överslagskalkyl: bankerna kan låna ut till 5 procents ränta. 90 procent av detta kapital lånar de upp av insättarna och på marknaden till 4 procents ränta. 10 procent av kapitalet är eget och har ingen direkt kostnad. Det ger alltså 5 procents avkastning i sig. Till detta kommer en procents räntemarginal på resten, dvs 9 räkneenheter. Det blir 14 procent när hävstången beaktas.

Kan det bli mera?

/DNg

 
At 15 oktober, 2011 23:08, Anonymous Anonym said...

Danne
En del av penningmängden består av utlandslån, det är dyrt vi kanske skulle ersätta en del av dom pengarna med lite nya svenska pengar som är gratis.

Man kan undra om det är bankerna som sprider skäcken för sedelpressen för att vi ska bli tvungna att öka penningmängden med lånade pengar?

Om staten ökar penningmängden med utlandslån för att finansiera underhåll av järnvägsnätet då jublar bankerna.
men om staten själv ökar penningmängden med sedelpressen, då får bankerna inte ett öre.

Penningmängden i ett land ska inte ägas av bankerna pengar är ett betalningsmedel som fritt ska kunna användas av alla.

Banken ska bara administrera spararnas fria kapital till låntagarna med en viss provision.

Att ge bankerna statens nytryckta pengar är märkligt, en penningmängdsökning ska vara fria pengar inte pengar som vi dyrt får låna av bankerna.

 
At 16 oktober, 2011 06:40, Anonymous Anonym said...

Danne, nej men jag tror att de flesta tycker det är mer än osunt med denna stora ränteutväxling. Att sedan bankernas samlade skulder är betydligt större än BNP gör inte saken bättre.

göran johansson

 
At 16 oktober, 2011 14:05, Anonymous Anonym said...

Vi ska ha en viss penningmängd det är alla överens om,
staten kan ha gjort dom pengarna och delat ut dom till alla, pengarna finns då i samhället fria för alla att använda, pengarna är då gratis.

Alternativt så kan staten ha gett dom pengarna till bankerna eller lånat ut pengarna till bankerna och sen lånar bankerna ut pengarna till oss, men då är pengarna inte fria man får då betala en slags skatt för att använda dom pengarna (ränta)


Om vi på lång sikt bara tillför bankerna pengarna som vi ökar penningmängden med så blir det en ren skuldekonomi där banken äger alla pengar på sikt.

Bankerna tar då en skatt från oss.


Om vi tar bort dom lånade pengarna ur penningmängden så kanske penningmängden visar sig vara alldeles för liten.
Det är gratis att tillföra ekonomin pengar från sedelpressen.

 
At 16 oktober, 2011 14:47, Anonymous Anonym said...

Jag funderade över din kalkyl med 15% avkastning på eget kapital som via utväxling och utdelning kokade ihop till en 7 % årlig ökningstakt på kreditgivningen,dvs högre än inflationen. Något som skapade uppgång i bomarknaden.
Jag ser två vägar som detta flöde kan ha tagit de senaste åren.
1 Bankernas utlandsexpansion.
2 Generationsskifte i boendet.

Det senare skapar ett ökat behov av bostadskrediter eftersom bostadslånen inte följer med boprisutvecklingen i jämn takt utan med ca 20 års eftersläpning.
När jag säljer efter ca 20 års innehav behöver köparen dels ta över mina lån samt låna upp den prisuppgång som skett under 20 år.

 
At 16 oktober, 2011 19:10, Blogger Danne Nordling said...

Anonym 23:08, det är något egenartat att Sverige fortfarande har utlandslån efter att ha haft överskott i bytesbalansen med 5-7 procent av BNP i 10-15 år. Varför lånar Sverige ut en del av sitt exportöverskott istället för att betala tillbaka utlandslånen?

Om staten säljer obligationer utomlands för att köpa in järnvägsräls och lön till rallare kommer bankerna att få dessa pengar i nästa led och därefter lånas de ut igen osv. Eftersom Sverige inte längre har kassakvoter avgörs detta av räntan och i sista hand av primärkapitalrelationen som inte får ansträngas. Staten betalar ränta till utlandet.

Om staten istället trycker statsobligationer som säljs till Riksbanken får staten pengar villkorade med räntebetalningar som i slutändan levereras in som vinst från Riksbanken. Bankerna får i nästa led pengarna osv som i förra fallet.

Enligt konventionellt synsätt i det senare fallet anses staten tillgodogöra sig det sk "seignioraget" - dvs vinsten av sedelutgivningsmonopolet. Det förefaller ha mindre relevans för vårt resonemang om bankerna.

Anonym 14:05, både staten och bankerna kan "skapa pengar". Normalt förbjuder man staten att skapa mer pengar än som behövs när ekonomin växer (nominellt). Detta ger en vinst som kallas seigniorage, vilket levereras in från Riksbanken som vinstmedel. Hur det är i Sverige där det verkar finnas ett kategoriskt förbud vet jag inte.

Bankerna kan skapa pengar (i Sverige) så länge man inte anstränger primärkapitalets relation till den totala utlåningen. Benägenheten att låna regleras av Riksbanken med hjälp av styrräntan. I andra länder kan myndigheterna också reglera utlåningen med hjälp av kassakvoter som tvingar bankerna att hålla en del av sina pengar på konton i centralbanken.

Problemet är att bankerna inte bara ökar utlåningen i takt med BNP, vilket genererar vinster som delvis kan delas ut, utan att bankerna genom att kunna plöja ner vinstmedel i verksamheten kan förbättra primärkapitalrelationen så att utlåningen kan öka snabbare än BNP i det långa loppet. Det ger extra vinster och skapar ostadigheter.

Anonym 14:47, du har rätt i att bankerna går utomlands för att låna ut pengar som inte kan avsättas på den svenska marknaden. De är tvungna att göra detta eftersom Sverige dessutom har ett överskott i bytesbalansen.

Generationsskiftet i boendet skulle teoretiskt ha kunnat överföra tillgångar genom gåvor och arv till de yngre. Men i praktiken ökar konsumtionen och minskar sparandet genom att de äldre lever upp en del av de krediter som betalar de höga försäljningspriserna på deras hus. Om bankerna bidrar till att bostadspriserna stiger minskar alltså sparandet.
/DNg

 
At 16 oktober, 2011 22:13, Anonymous Anonym said...

Danne
"Om staten säljer obligationer utomlands"
Jag menar att staten fysiskt ska göra mer papperspengar.


Penningmängden i ett land ska inte ägas av någon, varför ska banken äga en del av dom pengarna som vi använder som betalningsmedel?

Du värnar om frihet och låga skatter då ska banken inte äga delar av vår penningmängd.

 
At 06 april, 2017 19:42, Blogger dana esch said...

Hej, Mr och Mrs ..
erbjuda lån mellan särskilt stora pengar och snabba 1.000,00 € till € 30,000,000.00 alla som har möjlighet att betala med ränta på 2%. Om du är ärlig, har du ditt lån. För mig är kunden min prioritet och din tillfredsställelse är min plikt. Kontakta oss via e-post för mer information:
E-post: danaesch71@gmail.com

 

Skicka en kommentar

<< Home