Konstig utvärdering av stimulanspolitik för bilindustrin i SvD

Gav verkligen stimulanspolitiken ett nedslående resultat när det gällde att motverka nedgången inom bilindustrin? Var det någon som trodde att bilindustrin skulle börja anställa arbetslösa från andra branscher när en skrotningspremie infördes under två månader?

När finanskrisen slog till 2008-09 försökte flera länder stimulera bilindustrin med hjälp av skrotningspremier till dem som köpte en fabriksny bil. Det är en något klumpig metod eftersom många som kör omkring med nästan skrotningsmogna bilar inte är presumtiva köpare av en splitter ny bil. Rimligtvis vill denna grupp köpa en ganska gammal bil igen och det utlöser en långsam process där flera inbyteskedjor till slut resulterar i att en ny bil kan säljas.

Den rapportering som förekom pekade emellertid på att länder med skrotningspremie i Europa hade uppnått en välgörande effekt på nybilsförsäljningen. Det tyder på att personer som tänkt köpa bil inom en nära framtid har sålt sin gamla bil och både köpt en skrotbil och en ny bil i samma veva.

Tanken med skrotningspremier är att motverka den osäkerhet som utbrott av svåra kriser har på inköpen av nya bilar. Det behövs bara att några tiotal procent av köparna tvekar ett par månader för att bilindustrin ska få en kraftig överkapacitet och jättelika osålda lager med bilar. Detta kan motverkas med konsumtionsstimulanser. Men kommer en sådan stimulans att ha en varaktig effekt och ge fler jobb i bilindustrin? Det är en fråga som ställs i debatten om stimulanspolitik. Nu idag antyds den av Johanna Möllerström i SvD 9/10. Hon forskar i nationalekonomi vid Harvard i USA och skriver en artikel på ledarsidan med rubriken "Stimulanspaket är bara experiment".

Frågan är försåtligt ställd. Rimligtvis kommer skrotningspremier inte att ge fler jobb i bilindustrin - i så fall skulle antingen nya grupper skaffa sig bil, eller flera familjer skaffa sig två bilar eller åtminstone en temproär föryngring av bilparken påbörjas. Jag tror knappast några seriösa förespråkare för stimulanspolitik har haft några sådana omvälvningar i åtanke. Det säger sig självt att man inte kan ersätta förlorade jobb i t ex byggindustrin med en permanent högre bilproduktion.

Nej, den enkla tanken med skrotningspremier är mer blygsam. Den ska inte ge nya jobb utan rädda en del av de gamla. Genom att motverka den senareläggning av bilinköpen som osäkerheten utlöser ska man kunna minska den plötsliga lageruppbyggnad som följde i spåren. De som tänkt avvakta med sitt nästan beslutade bilinköp ska förmås att tidigarelägga inköpet så att den totala senareläggningen minskar. Då behöver inte bilproducenterna dra ner produktionen så mycket och avskeda anställda som i sin tur varken köper bilar eller andra större produkter. I USA blev störningen ändå så kraftig att den finansiellt stjälpte några bilföretag.

Det program som lanserades, "Cash for Clunkers", gav 4 500 dollar vid ett nyinköp och var i kraft två månader. Nu skriver Johanna Möllerström om forskarnas utvärderingn av detta program som tycks utmynna i att det endast gav blygsamma effekter. Visserligen såldes de ett par hundratusen fler nya bilar under de två månaderna men därefter sjönk försäljningen lika mycket. Besviket konstaterar Möllerström att de som inte tänkt köpa bil i närtid avstod från att utnyttja den tillfälliga förmånen.

Det är en konstig utvärdering som Möllerström hänvisar till. Skulle verkligen avsikten med en tvåmånaders nybilsinköpsstimulans ha varit att få upp bilförsäljningen mera permanent? Och vad betyder formuleringen att ett par hundratusen bilar fler såldes under två månader? Fler i förhållande till vad? Rimligtvis avser siffran hur många som cashade in den extra förmånen - inte den absoluta bilförsäljningen. Den hade säkerligen sjunkit ordentligt, det var ju därför bilindustrin gick på knäna.

Vad vi kan konstatera är alltså en mindre senareläggning av bilinköpen med ca 200 000 bilar och motsvarande reducerade lageruppbyggnad och kanske något mindre produktionsminskning just vid denna tidpunkt. Så vitt jag kan se är detta inget att bli besviken över. Stimulanspolitiken är ingen stimulanspolitik i absolut mening. Denna typ av åtgärder syftar enbart till att motverka en nedgång som annars skulle blivit större. Avsikten var inte att stimulera bilindustrin att anställa folk som blivit arbetslösa i andra branscher.

Är det "forskarna" eller Johanna Möllerström som drar slutsatsen: "Dessvärre är resultaten nedslående"? Detta kan för övrigt bara bedömas i relation till vad man realistiskt trodde skulle kunna uppnås.

Läs även andra bloggares åsikter om stimulanspolitik, bilförsäljning, bilindustrin, finanskris, stabiliseringspolitik, nationalekonomi, skrotningspremie, ekonomi, politik på intressant.se