söndag, oktober 09, 2011

Konstig utvärdering av stimulanspolitik för bilindustrin i SvD

Gav verkligen stimulanspolitiken ett nedslående resultat när det gällde att motverka nedgången inom bilindustrin? Var det någon som trodde att bilindustrin skulle börja anställa arbetslösa från andra branscher när en skrotningspremie infördes under två månader?

När finanskrisen slog till 2008-09 försökte flera länder stimulera bilindustrin med hjälp av skrotningspremier till dem som köpte en fabriksny bil. Det är en något klumpig metod eftersom många som kör omkring med nästan skrotningsmogna bilar inte är presumtiva köpare av en splitter ny bil. Rimligtvis vill denna grupp köpa en ganska gammal bil igen och det utlöser en långsam process där flera inbyteskedjor till slut resulterar i att en ny bil kan säljas.

Den rapportering som förekom pekade emellertid på att länder med skrotningspremie i Europa hade uppnått en välgörande effekt på nybilsförsäljningen. Det tyder på att personer som tänkt köpa bil inom en nära framtid har sålt sin gamla bil och både köpt en skrotbil och en ny bil i samma veva.

Tanken med skrotningspremier är att motverka den osäkerhet som utbrott av svåra kriser har på inköpen av nya bilar. Det behövs bara att några tiotal procent av köparna tvekar ett par månader för att bilindustrin ska få en kraftig överkapacitet och jättelika osålda lager med bilar. Detta kan motverkas med konsumtionsstimulanser. Men kommer en sådan stimulans att ha en varaktig effekt och ge fler jobb i bilindustrin? Det är en fråga som ställs i debatten om stimulanspolitik. Nu idag antyds den av Johanna Möllerström i SvD 9/10. Hon forskar i nationalekonomi vid Harvard i USA och skriver en artikel på ledarsidan med rubriken "Stimulanspaket är bara experiment".

Frågan är försåtligt ställd. Rimligtvis kommer skrotningspremier inte att ge fler jobb i bilindustrin - i så fall skulle antingen nya grupper skaffa sig bil, eller flera familjer skaffa sig två bilar eller åtminstone en temproär föryngring av bilparken påbörjas. Jag tror knappast några seriösa förespråkare för stimulanspolitik har haft några sådana omvälvningar i åtanke. Det säger sig självt att man inte kan ersätta förlorade jobb i t ex byggindustrin med en permanent högre bilproduktion.

Nej, den enkla tanken med skrotningspremier är mer blygsam. Den ska inte ge nya jobb utan rädda en del av de gamla. Genom att motverka den senareläggning av bilinköpen som osäkerheten utlöser ska man kunna minska den plötsliga lageruppbyggnad som följde i spåren. De som tänkt avvakta med sitt nästan beslutade bilinköp ska förmås att tidigarelägga inköpet så att den totala senareläggningen minskar. Då behöver inte bilproducenterna dra ner produktionen så mycket och avskeda anställda som i sin tur varken köper bilar eller andra större produkter. I USA blev störningen ändå så kraftig att den finansiellt stjälpte några bilföretag.

Det program som lanserades, "Cash for Clunkers", gav 4 500 dollar vid ett nyinköp och var i kraft två månader. Nu skriver Johanna Möllerström om forskarnas utvärderingn av detta program som tycks utmynna i att det endast gav blygsamma effekter. Visserligen såldes de ett par hundratusen fler nya bilar under de två månaderna men därefter sjönk försäljningen lika mycket. Besviket konstaterar Möllerström att de som inte tänkt köpa bil i närtid avstod från att utnyttja den tillfälliga förmånen.

Det är en konstig utvärdering som Möllerström hänvisar till. Skulle verkligen avsikten med en tvåmånaders nybilsinköpsstimulans ha varit att få upp bilförsäljningen mera permanent? Och vad betyder formuleringen att ett par hundratusen bilar fler såldes under två månader? Fler i förhållande till vad? Rimligtvis avser siffran hur många som cashade in den extra förmånen - inte den absoluta bilförsäljningen. Den hade säkerligen sjunkit ordentligt, det var ju därför bilindustrin gick på knäna.

Vad vi kan konstatera är alltså en mindre senareläggning av bilinköpen med ca 200 000 bilar och motsvarande reducerade lageruppbyggnad och kanske något mindre produktionsminskning just vid denna tidpunkt. Så vitt jag kan se är detta inget att bli besviken över. Stimulanspolitiken är ingen stimulanspolitik i absolut mening. Denna typ av åtgärder syftar enbart till att motverka en nedgång som annars skulle blivit större. Avsikten var inte att stimulera bilindustrin att anställa folk som blivit arbetslösa i andra branscher.

Är det "forskarna" eller Johanna Möllerström som drar slutsatsen: "Dessvärre är resultaten nedslående"? Detta kan för övrigt bara bedömas i relation till vad man realistiskt trodde skulle kunna uppnås.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

5 Comments:

At 10 oktober, 2011 19:43, Anonymous Lars said...

Cash for Clunkers i USA var inte inriktat på "skrotningsmogna" bilar, utan på fordon med en politiskt inkorrekt bränsleförbrukning. Bilar äldre än 25 år var uteslutna från programmet. Bilarna måste dessutom vara körbara, registrerade och försäkrade, och få mindre än 18 miles per gallon bensin. Man förstörde alltså fullt användbara fordon, som skulle ha kunnat göra nytta i åratal, och pressade så upp priserna på begagnade bilar, till nackdel för folk med klen ekonomi som annars vore köpare av sådana åk. Det baserades alltså på att landets ekonomi skulle bli bättre av att man förstörde värde – Bastiat skulle ha gillat exemplet.

 
At 11 oktober, 2011 01:11, Anonymous Skatt är Stöld said...

Det kan ju också vara värt att påpeka att biltillverkning är kapitalintensiv produktion. Sådan produktion som gynnas av onaturligt låga räntor.

Så det är bra att överkapaciteten i denna sektor likvideras. Att försöka hindra ekonomin att anpassa sig drar bara ut på lågkonjunkturen.

Grundtipset vid en ekonomisk kris är att politikerna ska sitta still i båten. Ju mindre man rör runt i grytan desto fortare kommer det att lägga sig.

 
At 11 oktober, 2011 11:15, Blogger Danne Nordling said...

Lars, man kan naturligtvis ha olika kriterier för vilka bilar man vill skrota för att bereda plats för nya. Miljöpartiet i Sverige måste ha missat argumentet att skrota ut bensintörstiga bilar när skrotningspremie diskuterades under krisen.

Men det stabiliseringspolitiska resonemanget påverkas inte. Möllerström har fel om hon trodde att en tillfällig åtgärd skulle få långsiktiga effekter.

Vi kan föreställa oss den opåverkade utvecklingen av biltillverkningen i stiliserad form som ett U. Skrotningspremierna gav en puckel någonstans vid botten så att utvecklingen mera liknade ett W.

"Skatt är stöld", Jag tror inte att bilproduktionen i USA byggdes ut för mycket för att räntekostnaderna för produktionsanläggningarna var låga. Det krävs mycket större bättre lönsamhetsutsikter för detta. Däremot kan de låga räntorna för konsumtionskrediter ha hållit igång bilförsäljningen, särskilt 2001-04. När så räntorna steg drog amerikanen ner på bilinköpen. Då fick man överkapacitet i bilindustrin. När finanskrisen kom sköt många upp sina planerade bilinköp vilket knäckte bilföretag. Denna senare effekt var temporär och skulle i princip mycket väl kunna motverkas med stabiliserande åtgärder för att förhindra att krisen går in i en ond cirkel.

Det kan dock tänkas att politikerna i praktiken är så klantiga att de rentav förvärrar utvecklingen i början. Det bör deltagarna i den stabiliseringspolitiska debatten beskriva konkret. Det är litet för enkelt att bara dra allting över en kam och förorda passivitet i alla lägen. Ska vi t ex räkna skattehöjningar för att försöka balansera budgeten som att "sitta still i båten"?
/DNg

 
At 12 oktober, 2011 07:25, Anonymous Skatt är Stöld said...

Denna senare effekt var temporär och skulle i princip mycket väl kunna motverkas med stabiliserande åtgärder för att förhindra att krisen går in i en ond cirkel

Men grejen är att överkapaciteten i bilindustrin måste likvideras. Resurserna måste frigöras till andra delar av ekonomin. Det är så ekonomin kommer tillbaka till tillväxt. Vilka delar av ekonomin som kommer suga upp resurserna går inte att veta utan är något som marknaden måste klura ut.

Stimulanspolitik bygger på föreställningen att vi alltid skulle kunna köpa bilar som 2001-2004. Det går inte.

IT-bubblan är ett bra exempel. Det fanns en massa olönsamma dotcom-bolag runt år 2000. Vad som hände var att IT-konsulternas löner sjönk och IT-kunnigt frigjordes när websideföretagen konkade. Dessa personer slussade sen över till den "gamla" ekonomin där de effektivisera produktionen. Det hjälpte ekonomin återhämta sig. Även de lokaler dot-com bolagen hade i city hyrdes ut till andra företag, bolag med sunda affärsidéer.

Visst var det tufft för IT-folket 3-4 år, men att motverka omställningen hade bara hindrat oss att komma tillbaka till tillväxt. Samma sak med SAAB. Det skulle aldrig fått några statliga lånegarantier. Olönsamma bolag måste bort. SAAB ingenjör och fabriksfolk behövs på andra ställen, tex. Volvo lastvagnar

Detsamma gäller statliga bidrag. Det minskar folks vilja att byta branch och gör att folk inte sänker sina lönekrav lika snabbt.

Ska vi t ex räkna skattehöjningar för att försöka balansera budgeten som att "sitta still i båten"?

Nej, med sitta still i båten menar jag att låta prismekanismen få verka i fred.

Keynsiansk politik kan kanske minska arbetslöshet och konjunkturnedgång på kort sikt, men det är ingen politik för en långsiktigt hög tillväxt.

 
At 12 oktober, 2011 12:13, Blogger Danne Nordling said...

"Skatt är stöld", det gäller att skilja mellan bilindustrins allmänna överkapacitet när räntorna började höjas och den outnyttjade kapacitet som uppstod vid den akuta finanskrisen då folk sköt upp sina bilinköp.

Den allmänna överkapaciteten gav lönsamhetsproblem som långsamt tvingade bilindustrin att avskeda och lägga ner produktionslinor. Då kunde andra delar av ekonomin suga upp resurserna.

Men när oron slog till under finanskrisen uppstod en ny möjlighet att minska kapaciteten. Genom en tillräckligt kärv politik hade man kunnat likvidera t ex hela GM som fungerande produktionsapparat. Det hade utöver den allmänna kapacitetsminskningen kunnat sänka produktionen varaktigt med bortåt hälften. Det finns ingenting som tyder på att den amerikanska bilproduktionen hade en så stor överkapacitet.

När staten ställt till en finanskris är det väl rimligt att staten försöker lindra effekterna av denna? Den stimulanspolitik i form av skrotningspremier två månader syftade inte till att stimulera bilinköpen till den takt som rådde 2001-04. Sannolikt räckte den inte ens för att hålla nivån på den allmänt lägre nivån ens tillfälligt. Det berodde på den ytterligare minskning som oron drev fram.

IT-bubblan är ett exempel på hur det kan gå om man släpper fram en "bubbel-cirkel" Den måste naturligtvis avvecklas och inte pareras med subventioner. Det man måste se upp med är om ekonomin skulle hamna i en ond cirkel med sjunkande konsumtion-högre arbetslöshet-mer sjunkande konsumtion-ännu högre arbetslöshet osv. Samverkan mellan IT-kraschen och 11 sept ökade sparandet åtminstone tillfälligt. Men sedan minskade sparandet igen vilket sannolikt var en följd av Feds räntesänkningar. IT-folket fick nya jobb på annat håll men den låga räntan byggde också upp konsumtion på kredit (t ex bilar) och på investeringar i bostäder. Ser man på arbetslöshetens utveckling kan man förstå att det hade varit politiskt svårt att höja räntan mycket tidigare. Det hade kanske varit bättre att stimulera med finanspolitik? Den frågan tycks inte den nationalekonomiska forskningen kunna svara på.

Hade det varit ännu bättre att inte stimulera ekonomin efter 11 sept? Om övriga bidragsfaktorer till krisen 2007 hade verkat oförändrat är svaret ja åtminstone efter några månader. Man kan inte stimulera om det leder till de obalanser som byggdes upp under mitten av 00-talet. Det är dock lätt att vara efterklok.

En hel del av s k stimulanser i vissa länder är "automatiska stabilisatorer" i andra länder. Därför blir det obestämt vad som är "att sitta still i båten". I vissa länder kommer budgetunderskottet att öka kraftigt vid en kris medan i andra länder blir ökningen mindre men krisen svårare.

Den bästa inställningen till krisbekämpning har kanske den modernisering av den österrikiska skolan som Wilhelm Röpke utarbetade. Det gäller att förhindra den sekundära depressionen.
/DNg

 

Skicka en kommentar

<< Home