Dr Doom förordar mer stimulanspolitik
Professor Roubini anser att stimulanspaketen i USA var för små och förordar mer finanspolitisk stimulans idag istället för åtstramning. Dessutom kommer en 3:e och 4:e om gång av köp av obligationer (QE) att vidtas.
I SvD:s nya annonsbilaga S.M.A.R.T. Money som presenteras av Jonas Wäingelin finns en intressant artikel om "Dr Doom". Det är professor Nouriel Roubini (f 1959 i Istanbul) vid New York University som förutsade bostadskraschen i september 2006 och som jag skrivit om flera gånger tidigare (nov-09, okt-10, aug-11). Han har varnat för att det ska bli en dubbeldipp i den ekonomiska utvecklingen i samband med finanskrisen. De konkreta orsakerna i form av kollaps för råvarupriserna och dollaruppgång ser vi dock inte så mycket av.
Roubini har dock betonat att riskerna för deflation varit påtagliga och mera inlindat förordat stimulanspolitik. Nu är han mera explicit. Visserligen finns det inte mycket man egentligen kan göra på detta stadium. Men han tror ändå att Ben Bernanke kommer att presentera både Q3 och Q4 (köpa obligationer för nyskapade pengar) - oklart dock i vilken form. Det räcker inte med att hålla räntorna nere vid noll. Efterfrågan på krediter måste öka eftersom både hushållen och företagen idag spenderar mindre och sparar mer i syfte att minska sin skuldsättning.
"All likviditet som pumpas in i systemet stannar hos företag och institutioner som fyller på sina reserver. Företagen är nervösa för framtiden och gör inget för att förbättra ekonomin." Roubini pekar på en destruktiv paradox som innebär att utan anställningar blir det inga extra löner och framtidstro hos hushållen och då ingen efterfrågan. Företagen är mer benägna att spara än hushållen och då krymper efterfrågan ytterligare. "Karl Marx hade rätt, vid ett tillfälle kan kapitalismen vara självdestruktiv!"
Vi börjar enligt Roubini närma oss den andra fasen av den stora depressionen på 1930-talet. Vi har bara skjutit problemen framför oss och har "för hög belåning i den privata sektorn med stora skulder hos hushållen, bankerna och länder". Ökad tillväxt är inte ett medel. Ökat sparande är vanskligt:
"Problemet är att om alla spenderar mindre och sparar mer, både i den privata och offentliga sektorn, inträffar Keynes sparparadox - det vill säga att efterfrågan minskar så pass mycket att man återgår till lågkonjunktur. Det tredje alternativet är att driva på inflationen, men det skapar väldigt mycket bieffekter."Det som återstår enligt Roubini är nedskrivning och omstrukturering av lån, för såväl hushåll som stater och finansiella institutioner. Om ingenting görs kan det bli upplopp och Rubini menar att vi kan se sådant som inträffade i Storbritannien också i andra länder (han nämner Mellanöstern).
Ansvaret för dagens kris lägger Roubini på president George W Bush, som övertog ett budgetöverskott på 300 mdr USD och efterlämnade ett underskott på 1,2 biljoner dollar. Problemet med dagens recession är inte stimulanspaketen "utan att de inte var större och mer omfattande". Får vi en dubbeldipp kommer underskottet och statsskulden att öka bli ännu mer
ohållbar. På medellång sikt behövs åtstramningar enligt Roubini men"kortsiktigt behöver vi mer finanspolitisk stimulans". Istället gör alla länder inklusive USA tvärtom, "de skär ned och stramar åt", vilket bara förstärker de negativa effekterna på ekonomin, enligt Roubini.
Roubini nämner också att man borde ha erbjudit skuldsanering för de mest utsatta hushållen när husmarknaden vek. Då hade miljoner hushåll kunnat bo kvar i sina hem istället för att bli vräkta. "Eftersom vi inte gjorde detta skapades deflation och högre utbud på fastighetsmarknaden vilket i sin tur skapade gigantiska förluster för bankerna." - Är detta en känga till Teapartyrörelsen som ju hade sin upprinnelse i en TV-utsändning där en reporter ondgjorde sig över just ett sådant förslag att underlätta för utsatta småhusägare.
I övrigt nämner Roubini att råvarupriserna kommer att kollapsa om vi går in i en ny lågkonjunktur. Han bedömer riskerna för en recession till 50 procent och risken för deflation är påtaglig. Euron kommer att klara sig men försvagas framöver på grund av de fundamentala problem som finns inom unionen.
Läs även andra bloggares åsikter om stimulanspolitik, dr doom, Roubini, skuldkris, budgetunderskott, finanskris, finanspolitik, stabiliseringspolitik, nationalekonomi, teapartyrörelsen, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 16:28
16 comments
16 Comments:
Varför är tillväxt till varje pris så viktigt? Det viktiga måste ju vara att vi har en tillväxt som bygger på en efterfrågan som grundar sig i verkliga ekonomiska förhållanden och inte på en tro om ett framtida överflöd. Åtgärderna borde istället bestå av att se till så att processerna för konkurser blir så snabba och smärtfria som möjligt.
Dags för 'räfts och rättarting' snart.
Varför ska alltid den lägste ta konsekvenserna för 'derivatarna' (handlar med begagnade papper eller hittepå papper) som 'tar uppgången' men 'socialiserar' 'nedgången'?
Är man inne på att man kan leva o rädda Världen genom att 'pengar skapar pengar' då har man kanske inget i Världen att göra o ska leva sitt eget liv, totalt isolerat från dom som 'spettar ner' potatisen i backen eller bygger ett hus, produktionen.
Nu leker 'derivatarna' upp priset på mat, med påstående om att det ska vara så.
Den som i slutändan sitter med 'Svarte Petter' i pyramidspelet, överlåter 'uppstädningen' efter konkursen åt andra, det allmänna.
Ska vi ha en Värld där vissa genom derivathandel stressar upp priset på mat, o levnadsomkostnaderna för 'massan', bara för skojs skull?
Derivat har ju iaf. ett värde nånstans, men mycket, kanske det mesta, ska in under Svenska Spel.
"Varför är tillväxt till varje pris så viktigt?"
Utan tillväxt så har inte politikerna pengar att köpa folks röster vid nästa val. De måste ha nya reformer och satsningar.
Danne Du gör bra analyser,
Keynes kan vara bra när det går riktigt dåligt som nu, (men inte när det går bra för ekonomin)
deflation kan motverkas med att stimulera ekonomin, att sluta konsumera löser inget för då blir fler bara arbetslösa, det föder en nedåtgående spiral.
Kan dom som bestämmer ta till sig dina kloka ord?
Eller är dom förutfattade åsikterna om nyproducerade pengar för stor?
Jag har en otäck känsla av att en del vill att det ska gå riktigt åt skogen, så dom kan införa rå marknadsekonomi eller ren planekonomi, det dom inte inser är att rasar alt så kanske vi inte kan starta om, det kan bli slutet.
Nils L
De som handlar med råvaror gör det kanske av en helt annan orsak.
Kanske kan en gruva öppnas om de kan sälja sitt guld på termin i förväg.
Kanske kan vete säljas innan det skördas för att finansiera sådd och uppgödsling av ny åkerareal.
Ett högt råvarupris bör ge ett ökat intresse för att odla mer. Odlas det mer så kanske priset sjunker.
Sovjet hade ersatt detta med 5 årsplanering. Det funkade sådär eller hur?
Mjaee.
Numera handlar terminer inte så mycket om faktisk leverans utan om mellanskillnad, index.
I våras så hade det sålts, köpts, så mycket majs att hela USA eller om det var världens odlingsbara yta inte räckte för att få fram mängden.
Då löptiderna hade gått ut fanns ingen brist på majs !!
Det vara mest 'pappersmajs' som det gällde.
Och där är det som regel inte leverans som gäller utan mellanskillnad, då kan man handla med större volymer.
'Spelarna' kunde 'ströja upp' priset genom rykte om missväxt o då brist.
Början till de upplopp som Roubini varnade för har rapporterats från New York idag. En demonstration under parollen "ockupera Wall Street" urartade och många deltagare greps men släpptes snart.
Det är arbetslösa och marginaliserade grupper som står bakom. Demonstrationerna har pågått under en längre tid, även på andra orter. Amerikanska media har dock i det längsta undvikit att rapportera om dessa. Är det en tidsfråga innan det blir ohämmade våldsamheter?
Hur ställer sig Teapartyrörelsen till dessa reaktioner inför konsekvenserna av dess nedskärningspolitik?
/DNg
"Början till de upplopp som Roubini varnade för har rapporterats från New York idag. En demonstration under parollen "ockupera Wall Street" urartade och många deltagare greps men släpptes snart."
Du fantiserar fritt. Det var cirka 700 hippies/hipsters (d.v.s. den vanliga antietablissemangsvänstern) som ställde sig mitt i trafiken på en bro och därför blev arresterade. Inte ett "upplopp".
"Det är arbetslösa och marginaliserade grupper som står
bakom."
Om du läser deras PR-utskick, möjligtvis. I praktiken är det de vanliga proffsdemonstranterna (med undantag för när ett falskt rykte om en Radioheadspelning spreds, då dök det upp en bredare skara ungdomar).
"Demonstrationerna har pågått under en längre tid, även på andra orter. Amerikanska media har dock i det längsta undvikit att rapportera om dessa."
Återigen, nåt du snott ur någon agitprop.
"Är det en tidsfråga innan det blir ohämmade våldsamheter?"
Risken är större för ohämmad spin från de som vill använda något diffust hot om våldsamheter för att pusha för ännu större stimulanspaket.
"Hur ställer sig Teapartyrörelsen till dessa reaktioner inför konsekvenserna av dess nedskärningspolitik?"
Min gissning är att de skulle vara ganska roade av Hipsterupplopp a la Seattle 1999 och att dylika upplopp knappast skulle röna något större stöd från den bredare allmänheten (Lika lite som upploppen / plundringen i Storbrittanien ledde till sympatier för underklassen / proffsvänstern där).
/Ekon
"Istället gör alla länder inklusive USA tvärtom, "de skär ned och stramar åt."
Det är skoj hur en underskottspolitik motsvarande 5-10 procent av BNP / år utmålas som "nedskärningspolitik", etc. av hugade Keynesianer.
/Ekon
Ekon, vi får hoppas att du har rätt. Organiserade hipsters som demonstrerar litet oordnat är en annan sak än upplopp och kravaller med plundringar och brända hus. Vi får nog vänta på de av Roubini förutskickade oroligheterna.
Ekon 2, vi ska inte gripas av skräck inför budgetunderskotten efter en finanskris. Om jag minns rätt har Rogoff slagit fast att statsskulden ökar med 86 procent efter en finanskris i genomsnitt historiskt sett. Den tar dessutom 6-7 år på sig att gå över vilket borde innebära att vi inte ska vara otåliga inför den skenbart kraftlösa bekämpningspolitiken.
Att i ett läge med underskott motsvarande 5-10 procent av BNP försöka driva åtstramningspolitik är med detta historiska perspektiv att förhasta sig. En stor del av underskotten beror rimligtvis dessutom på effekter från automatiska stabilisatorer. Ett flagrant undantag är Grekland som får genomlida konsekvenserna av att ha gått in i euro-zonen utan att ha haft några ordentliga förutsättningar.
En svaghet i Roubinis resonemang är att han inte konkretiserar vilka stimulansåtgärder han vill genomföra och hur de skulle verka.
/DNg
Ber om ursäkt för tidigare snorkighet, borde druckit mer kaffe.
Jag är inte särskilt gripen av skräck när det gäller budgetunderskotten i USA, däremot finns det ett verkligt problem i kombinationen av den nuvarande relativt höga offentliga skulden i kombination med de långsiktiga trenderna i USA:s offentliga ekonomi som måste hanteras.
USA har naturligtvis kört stora underskott (som mest c:a 10% av BNP) de senaste åren. Under nästan alla rimliga scenarier kommer USA även att fortsätta att köra rejäla budgetunderkott under kommande år.
Det jag vänder mig mot är att utmåla de som i praktiken vill minska ökningstakten i skuldsättningen något som någon sorts fanatiker som omedelbart vill återvända till budgetbalans medelst nedskärningar.
Den mest radikala konkreta nedskärningsplan som lagts fram för att hantera budgetproblematiken av Republikanerna ("The Ryan plan") syftar till att åstadkomma federal budgetbalans år 2063(!).
(I.e. se prognoser här:
http://www.roadmap.republicans.budget.house.gov/UploadedFiles/Appendix-II-Table.pdf )
USA kommer enligt samma plan att ha större underskott än vad som tillåts under EU:s stabilitetspakt (skratt!) fram till 2048.
/Ekon
Ekon, jag håller med om att USA befinner sig i ett långsiktigt vanskligt problem med underskott och offentlig skuld. Detta problem måste kunna lösas på något sätt som inte förutsätter omvälvande destruktiva förändringar. Den nationalekonomiska forskningen verkar dock inte så intresserad av problematiken.
Detta långsiktiga problem får inte förväxlas med dagens problem med att övervinna finanskrisen. De som med hänvisning till det långsiktiga problemet omedelbart vill sätta stopp för ytterligare låntagning, som inte ens syftar till att finansiera nya stimulanspaket utan enbart till att hålla skuldtjänsten igång, menar jag är en sorts extremister.
Att på ett abrupt sätt börja sanera de federala finanserna mitt under återhämtningen från finanskrisen skulle vara rent destruktivt och panikbetonat. Det tar tid att övervinna en finanskris, i synnerhet som man inte kommit på något riktigt bra sätt att hantera de "giftiga" tillgångarna (som i Sverige). Under tiden visar de historiska erfarenheterna att statsskulden växer.
Det långsiktiga perspektiv som den republikanska "The Ryan plan" utmålar är intressant men har beskrivits väldigt abstrakt. Siffrorna i tabellen du hänvisar till går ut på att skattekvoten höjs något till 19 procent (av BNP) där den sedan blir kvar till 2083. Det federala primärsaldot (när inte räntorna räknats in) blir positivt först 2043. Det sker genom att posten övrigt pressas ned från 11,7 till 6,4 procent. Den innefattar allt utom pensioner, sjukvård för äldre och för fattiga.
Som av en händelse kulminerar statsskulden också 2043. Dessutom anges nivån till endast 100 procent vilket sammanhänger med att utgångsläget 2011 anges vara 63,6 procent. Det är mycket lägre än i andra översikter.
Räntorna ökar från 1,4 procent till 4,3 procent (av BNP). Tillsammans med pensioner och sjkv f äldre tränger dessa utgifter ut övrigposten som till 2043 minskat med 5,3 procentenheter (fr 2011).
Kan en federal stat fungera med utgifter på bara 5-6 procent av BNP? Måste inte detta innebära att en rad utgifter finansieras med avgifter i framtiden? Det gäller t ex vägarna. Försvaret och polisen måste skäras ned, liksom grundforskning och liknande.
Det är svårt att snabbt bedöma Ryans plan i övrigt eftersom den demografiska effekten för pensioner och äldresjukvård är svår att uppskatta. Dessutom borde vi veta vilken BNP-utveckling som antas.
Av de kortsiktiga siffrorna framgår att Ryan grovt antar att uppemot 7,7 procentenheter av 15,9 procent övriga utgifter är krisrelaterade (48 %, -09/-15). Några större nedskärningar har knappast hunnit genomföras till 2015.
Med ett totalt underskott 2009 på 11,0 procent blir således det strukturella underskottet bara en bit över 2,3 procent av BNP. Det ökar sedan pga pensioner och äldresjukvård - Ryans antaganden är 3,4 pe till 2030. Borde inte den delen tas omhand med en skattehöjning?
The Ryan plan visar alltså att de som tror att USA har allvarliga finansiella problem som måste börja åtgärdas 2012 oavsett aktuella kriser har fel. Att USA borde ställa in betalningarna som företrädare för teapartyrörelsen förordat för att få fart på nedskärningarna är totalt malplacerat.
Om Bernanke börjar med nya uppköp av statsobligationer kommer dessutom räntebördan att bli mindre än enligt Ryans antaganden.
/DNg
Att oroa sig över att USA skulle slå till någon tokbroms för att omedelbart få ner undeskotten till noll tror jag är rätt bortkastad energi. Det finns ingen politisk möjlighet till det. Som sagt, till och med det mest kontroversiella Republikanska förslaget kommer att ha stora underskott under överskådlig tid. Planens nya budgetprocesser kräver heller inte en balanserad budget under ekonomiska nedgångar, etc.
Det är svårt att diskutera de olika partiernas planer i relation till varandra här, eftersom Demokraterna inte har lagt fram en plan, såvitt jag vet, bara enskilda förslag, som de inte ens har intern enighet kring (I.e. se cirkusen kring Obamas jobbpaket i senaten de senaste dagarna...).
Att planen ser väldigt övergripande ut i dokumentet jag länkade till beror på att det är en tabellbilaga med långsiktiga nyckeltal.
Hela planen hittar du här:
http://www.roadmap.republicans.budget.house.gov/UploadedFiles/Roadmap2Final2.pdf
Den Federala regeringens stora åtagande förutom Medicare, Medicaid, och Social Security är militären (och till viss del grundforskning, etc.).
Vägar, polis, (bortsett från FBI et al), utbildning, etc. är i första hand delstatliga åtaganden. Den långsiktiga minskningen är också ett uttryck för att Republikanerna vill öka federalismen i USA, som jag ser det en korrekt prioritering.
Det som striderna i dag står kring är väl snarare om man ska genomföra ytterligare fiskala diskretionära stimulanspaket.
Det lustiga där är väl att skepsisen mot dylika paket var rätt kompakt i ekonomkåren innan finanskrisen. Sedan bytte man fot lite över en natt när politikerna behövde råd och tillfällen att visa handlingskraft. Nu håller man på att ändra uppfattning igen.
Rätt lustigt, men pinsamt för ekonomkåren.
/Ekon
Ekon, sett på 10 års sikt kan vi jämföra Ryan med CBO. Jag använder här några spridda uppgifter som jag citerat tidigare. Ryan antar att soc sec, medicare och medicaid ska öka med 1,2 procentenheter av BNP till 2021. CBO antar att en liknande post ska öka med 3,5 pe 2007-21. Det är mycket kring detta striden gäller. Hur demografin spelar in är oklart.
Posten övrigt enl Ryan innehåller det som CBO kallar diskretionära utgifter och som består av utbildning, arbete, social service, vägväsendet, socialbidrag, ersättning till veteraner, sjukvård för yngre, rättsväsendet, utrikesförvaltningen, forskning, central förvaltning, rymdprogrammet, energi och miljö mm samt försvaret. På 10 års sikt ska den enligt Ryan minska obetydligt (utöver krisutgifterna) eller till 8,2 procent 2021. Det är samma nivå som CBO antar. (CBO anger budguskottet till 4,7 år 2021 och Ryan säger 3,9.)
Det är först därefter som Ryan blir verkligt radikal med en minskning av övr utg till 6,4 proc 2043, 5,1 när budgeten är i balans 2063 och 3,6 procent 2083. Detta är knappast rimligt utan en alternativ finansiering. Om denna innebär ökad federalism och delstatliga skattehöjningar ser jag det inte som en lösning på det samhällsekonomiska problemet.
På kortare sikt får jag däremot intrycket att det visst finns inflytelserika krafter som är inne på linjen med "tokbroms". Det gick så långt i somras att man på fullt allvar trodde att USA inte skulle höja lånetaket när det behövdes utan först senare när olika betalningsfallissemang gjort sig gällande. Därför sänkte S&P kreditbetyget. Att en kraftig inbromsning inte leder till något i närheten av faktisk budgetbalans borde dessa krafter inse om de tagit del av Ryans plan. Men styrs USA fullt ut av rationella krafter?
En strid på 10 års sikt gäller medicare o likn. Har Ryan klargjort vad som är demografi och vad som är slöseri?
Frågan om stimulanspaket är naturligtvis central men hur politiskt relevant är den? Roubini brukar tala för döva öron.
Är du säker på att skepsisen mot stimulanspaket var utbredd före krisen? Den förhärskande synen var ju att kriser faktiskt inte kunde uppstå numera och då var man naturligtvis skeptisk till att diskutera något som aldrig skulle komma att användas.
När så det ändå blev kris fick man över natten plocka fram äldre teorier som förordade stimulans. Följden blev naturligtvis underskott. Därefter har företrädarna för ännu äldre skolor vunnit terräng som går ut på att kortsiktiga underskott är farliga. Deras syn har berett utrymme för dem som nu vill tokbromsa. Och de har kunnat peka på det demografiskt framkalkylerade underskottet som stöd för sin extrema syn.
/DNg
Några kommentarer:
1: Angående vad som ingår i övriga utgifter blir det lätt fel om vi antar att departements/budgetrubrikerna, d.v.s. "utbildning, arbete, social service, vägväsendet, socialbidrag, ersättning till veteraner, sjukvård för yngre, rättsväsendet, utrikesförvaltningen, forskning, central förvaltning, rymdprogrammet, energi och miljö mm samt försvaret" överlappar med de centrala samhällsfunktionerna med samma eller likartade namn.
Konkret driver t.ex. den federala staten inga skolor (även om det sedan 1980 finns ett utbildningsdepartement), de flesta vägar är delstatliga åtaganden, det mesta av rättsväsendet är delstatligt, en stor del av socialhjälpen likaså, etc. etc.
Att på flera årtiondens sikt krympa dessa federala funktioner som andel av BNP borde därför vara fullt möjligt. Om jag förstått Ryan-planen korrekt genomförs detta med hjälp av den nya budgetprocess som planen förespråkar.
Som du noterar är huvudnumret i planen på medellång sikt dock att få ner kostnadsökningstakten i medicare och till viss del social security.
När det gäller social security genomförs detta genom att dels öka pensionsåldern (som sedan skrivs upp i takt med medellivslängden), lägre uppskrivning i takt med tillväxten samt införandet av ett premiepensionssystem liknande det svenska.
Avseende Medicare, den verkligt stora utmaningen, genomförs detta enligt planen genom att dagens system, där staten betalar ut ersättning direkt till vårdgivaren (detta är mycket kostnadsdrivande av uppenbara skäl) ersätts med ett mer reguljärt försäkringgsystem. Det förslagna systemet diskuteras på sid. 60 och framåt.
Diskussion om kostnadsinflation (ej samma sak som slöseri) vs. demografi som kostnadsdrivande faktorer finns på sid 26.
När det gäller stimulanspaket är frågan fortfarande aktuell - d.v.s. Obama har ett paket som han driver på för, även om det nu fastnat i senaten.
Att man trodde att det omöjligen skulle kunna bli kris känns som ett konstigt påstående (vi hade en lågkonjunktur så sent som efter IT-kraschen), snarare var väl "konsensus" att man skulle använda penningpolitiken för att möta nedgångar, inte finanspolitiken?
Visst finns det sedan de som förordar tokstopp, men den politiska genomförbarheten på den punkten torde vara noll. Det konkreta resultatet av sommarens budgetspel var en kommission som ska lägga fram besparingsplaner någon gång i framtiden, väldigt långt från "tokbromsen".
/Ekon
Ekon, jag ska se om jag hinner titta närmare på Ryan. Jag tog fasta på vad chefen för CBO skrev i sin blogg om alternativen. Ett alternativ var:
"Substantially reduce the role of the rest of the federal government—that is, defense, the Supplemental Nutrition Assistance Program, unemployment compensation, support for blind and disabled people, other income-security programs, health care programs for people under age 65, veterans’ benefits, federal civilian and military retirement benefits, transportation, health research, education and training, and other programs—relative to the size of the economy."
Länk: http://cboblog.cbo.gov/?p=2833#more-2833
Det är förvisso möjligt att verkligen minska dessa utgifter, men det får kännbara konsekvenser för de enskilda och makroekonomiskt kan det bli en åtstramning. Dessutom kan det visa sig att flexibiliteten är dålig så att de reala resurserna även med god efterfrågan delvis inte används.
Men om detta i huvudsak innebär att utgifterna får nya huvudmän måste det innebära att de delstatliga skatterna höjs och kanske att en del avgifter införs.
Obamas stimulanspaket är ganska kraftlöst, vilket jag skrivit om 9 sept. Men stimulanspolitik blir generellt allt mindre verkningsfull ju längre tiden går. Dessutom måste man se till att kreditgivningen fungerar, annars blir det inge större effekt av stimulanser som syftar till dynamiska effekter.
Den akademiska nationalekonomin med "rationella förväntningar" såg nog i Lucas anda endogena kriser som omöjliga. Tillämpar vi teorin strängt skulle inte ens ränteändringar behövas.
Den praktiska nationalekonomin kom att anse att det var penningpolitiken som skulle användas för att utjämna konjunktursvängningarna eftersom man tog intryck av att finanspolitiken var kraftlös genom t ex ricardiansk ekvivalens. Dessutom fanns trycket från de budgetkonservativa att underskott alltid var fel och att skattehöjningar vid överhettning också var fel.
Naturligtvis är ett tokstopp ganska omöjligt. Men det hindrar inte att många trodde att det skulle bli ett sådant under en tid tills olika fallissemang blev så oacceptabla att skuldtaket till slut höjdes. Redan denna förmodan ställde till stor skada.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home