Bankernas avkastningskrav i teori och praktik

Det kan tyckas att 15 procents avkastning är utmanande. Men om vi utgår från Nordea behövs 14 procent för att kunna expandera 4 procent realt vid dagens inflation. Orimlighetsintervallet rör sig om några procentenheter och man bör vara försiktig med ordvalet.

I en debattartikel i Dagens Industri 10/11-11 startade Thomas Franzén, ordförande i Finanskriskommittén, en kritisk diskussion om bankernas avkastningskrav, som han anger till 15-20 procent på eget kapital. I gårdagens DI angriper Tommy Waidelich (S) Nordea och menar att banken har "utmanande vinstkrav". Och i ledaren uppmanar DI företagsledare som Jacob Wallenberg, ordf i Investor, att ta debatten om avkastningskrav.

I gårdagens SvD gör dock Patricia Hedelius en mera avvikande analys och menar att börsbolagens mål är långt uppe i det blå. I listan över mål och utfall har Swedbank, Nordea och SEB alla målet 15 procent på eget kapital. Men de två förstnämnda har bara uppnått detta två år av fyra och SEB tre år av nio. Någon närmare beskrivning av vad avkastningskrav på 15 procent egentligen innebär konkret ger hon dock inte.

Betyder 15 procent att en bank bara kan köpa värdepapper som förväntas avkasta minst 15 procent? Det är naturligtvis en felsyn. Betyder det ens att ägarna får 15 procents avkastning på satsat kapital om det blir 15 procent på bankens egna kapital? Den frågan är komplicerad och kräver en särskild analys.

Det enkla frågan handlar först om hävstångseffekter. Om avkastningen på totalt kapital (t ex 100 re) är exempelvis 5 procent blir den mycket högre på eget kapital om det främmande kapitalet får klart lägre avkastning än 5 procent. Säg att hälften av kapitalet är lånat och får 3 procent - dvs 0,03x0,5x100=1,5 re. Hela avkastningen är 5 re och då får det egna kapitalet 3,5 re. Avkastningen blir då 3,5/50=7 procent.

Om det egna kapitalet är 10 procent får lånekapitalet 0,03x0,9x100=2,7 re och det egna kapitalet får 2,3 re som ger 2,3/10=23 procent. Genom att välja soliditet kan samma totalavkastning ge helt olika avkastning på eget kapital.

Det betyder alltså att banken inte letar efter placeringar som ger mer än 20 procents avkastning. Vad banken måste försöka uppnå är goda utlåningsräntor i respektive segment av utlåningsmarknaden, helst stora andra intäkter som inte kräver kapital, en närmast maximal utlåning inom ramen för kapitaltäckningskraven utan att kreditförlusterna blir kännbara och så låga inlåningsräntor som möjligt inom respektive segment på inlåningsmarknaden.

Denna strävan att optimera verksamheten bör ha ett övergripande riktmärke i form av t ex avkastningen på eget kapital (EK). Detta sätts av krav på utdelning, bolagsskattebetalningar och hur mycket marknaden växer. Ju mer marknaden växer desto mer kapital måste genereras så att sparade vinster/EK kan växa i samma takt.

Marknadens tillväxt borde normalt vara densamma som näringslivets och fastighetsmarknadens tillväxt. Men om det sker ett skift i soliditetskraven för låntagarna kan marknaden tillfälligt avvika från den reala produktionsökningen plus inflation. Här tycks finnas en speciell benägenhet för fastighetsägande att acceptera en högre belåningsgrad som under en period kan generera högre priser och därmed större lån inom ramen för en högre men oförändrad belåningsgrad. Exempel på detta finns i Sverige i slutet av 1980-talet (kontor) och USA i början av 00-talet (småhus).

Om det dessutom finns en skuggbanksektor som inte är ålagd samma kapitaltäckningskrav som de riktiga bankerna kan en farlig utlåningsbubbla drivas upp. Vi hade finansbolag i Sverige och investmentbanker i USA. Mot bakgrund av vad som hände i Sverige i början på 90-talet är det litet märkligt att ett liknande misstag kunde göras i USA drygt 10 år senare. Nationalekonomerna verkar inte vara så intresserade av empiriska erfarenheter.

Dagens debattörer vill ensidigt lasta bankernas avkastningskrav för de obalanser som uppstod i mitten av 00-talet. I Sverige var detta mindre tydligt i början av 90-talet än vad det är nu. Franzén menar att kraven är "orimliga" i någon absolut mening (1 krona idag ska ge 8 kronor om 15 år). Det hade varit intressant att istället få en överslagskalkyl som visar vilken avkastning som är rimlig i relation till den normala tillväxten i Sverige.

Här ska jag grovt göra ett räkneexempel med Nordea som grund. Uppgifterna är från DI:s börstabeller. Direktavkastningen är 4,8 procent och p/e-talet 10 (efter schablonskatt). Av detta följer att ca 48 procent av vinsten delas ut. Då finns 52 procent av vinsten kvar för expansion genom återinvestering. Det är 5,2 procent av börskursen. Om detta är grunden för värdestegringen på börsen kommer den bara att bli 2 procentenheter större än inflationen idag.

Vinsten efter skatt för Nordea 2010 (2,7 mdr €) motsvarade 11 procent av det egna kapitalet (Wp) och är sjunkande 2011. Om vi antar att vinsten efter skatt kunde höjas till 14 procent på eget kapital och att hälften delades ut kommer de sparade vinsterna att kunna medge en expansion med 4 procent realt. Det motsvarar näringslivets långsiktiga expansion. Om inflationen kan sänkas till 2 procent skulle det räcka med 12 procents avkastning.

Så länge vi talar om ett mål på 15 procent* som i praktiken inte uppnås ens hälften av åren kan jag inte se att detta är vare sig orimligt eller utmanande. Det gäller att sikta något högre i teorin än vad som uppnås i praktiken. I dagens läge finns det härutöver också anledning att ta höjd för både ökade kreditförluster och större marginaler till de strängare kapitaltäckningskraven framöver.

Bankerna i världen har inget gott rykte när det gäller att stabilisera den ekonomiska utvecklingen. En del av detta beror på "skuggbankerna" och inte de vanliga bankerna. Men även dessa bör bevakas på olika vägar. Banksektorn borde inte få expandera på ett orimligt sätt. Men det verkar inte vara dagens avkastningskrav som utgör den stora risken. Bedömningsmarginalen rör sig om några få procentenheter. Därför borde kritikerna använda ett mera nyanserat språkbruk än ord som "orimligt" och "utmanande" om teoretiska målsättningar.
___________
*15 procent efter skatt är med 25 procents bolagsskatt 20 procent före skatt

Läs även andra bloggares åsikter om banker, avkastningskrav, finanskrisen, ränta, kredit, stabiliseringspolitik, ekonomi, politik på intressant.se