Globala uppvärmningen har stannat av
Den senaste tioårsperioden har temperaturen inte stigit. Beror det på aerosoler från Kina? Eller försvinner värmen ner i haven? Kanske koldioxiden inte har så stor effekt på temperaturökningen som man trott?
Jag följer då och då Roy Spencers månatliga rapportering om den globala temperaturutvecklingen. Nu finns det anledning att studera temperaturkurvan till och med oktober 2011. Det ser ut som om den globala uppvärmningen har stannat av, se nedanstående diagram:
Nollinjen utgör genomsnittet 1981-2010De som vill propagera för klimathotet försöker komma undan denna svårighet för den antropogena uppvärmningsteorin (AGW) genom olika undanflykter eller ad hoc-hypoteser. Ett exempel visades på Uppsalainitiativets blogg den 6/11-11. Där försöker man göra gällande att de AGW-skeptiska ständigt drar upp korta perioder i temperaturutvecklingen som bevis för en kylande utveckling.
Jag tycker dock att kurvan inte kan tolkas som att det enbart är fråga om en tillfällig stagnation i en långsiktig uppåtgående trend. Vi måste komma ihåg att två av de stora temperatursänkningarna sedan 1980 orsakats av vulkanutbrott, El Chichon 1982 och Pinatubo 1991. Det senaste årtiondet ansluter alltså till en alltmer stagnerande trend i relation till koldioxidutsläppen.
Andra AGW-anhängare har velat förklara stagnationen som orsakad av tillfälliga faktorer. En sådan förklaring är att Kinas snabba produktionsökning har inneburit en snabb utbyggnad av tusentals kolkraftverk. De antas ha dålig rökgasrening så att utsläppen av svaveldioxid har ökat kraftigt sedan sekelskiftet. SO2 omvandlas av atmosfärens fuktighet till svavelsyrlighet som betraktas som en aerosol som reflekterar solljuset.
Det tråkiga med en sådan förklaring är att aerosoler tidigare har ansetts endast ha en långsam inverkan eftersom haven avger värme från tidigare uppvärmning som inte slagit igenom fullt ut flera decennier tidigare. Denna hypotes användes mot ett par forskare 2005 som gjorde gällande att den enorma mängd SO2 som släpptes ut från Pinatubo borde ha medfört en mycket större temperatursänkning om det fanns en påtaglig återkopplingseffekt från vattenånga.
Något bevis för en ökad halt av aerosoler har jag oavsett detta inte sett. Grundtrenden är att halten minskar genom renare utsläpp. AGW-anhängarna har istället lanserat en hypotes om att värmeökningen från koldioxiden nu tillfälligt försvinner ner i världshaven. Detta har Roy Spencer nyligen räknat på. Han visar att klimatmodellerna ger en orimlig uppvärmning av haven som inte stämmer med mätningarna ner till 700 m. Dessutom utnyttjar han modellerna och den kalibrering som Levitus-observationerna medger till att dra slutsatsen att en fördubbling av CO2-halten till år 2100 bara ger en temperaturhöjning med ca 1,3°C istället för 3°C som IPCC har som genomsnitt (eller mer).
Bloggat: C-G Ribbing på TCS.
Läs även andra bloggares åsikter om växthuseffekten, global uppvärmning, koldioxid, temperatur, klimat, klimatkris, IPCC, miljö, aerosoler, havstemperatur, klimathot, politik på intressant.se
Etiketter: växthuseffekten
posted by Danne Nordling @ 02:15
9 comments
9 Comments:
Intrssant är då hur mycket pengar som läggs ut för att förhindra eller minska utsläpp av CO2 och hur mycket vi som konsumenter och skattebetalare belastas. Visst är en del investeringar bra ändå men t.ex. har nu Australien beslutat införa en koldioxidskatt för att regeringen där vill föregå med gott exempel när Kina samtidigt bygger nya kolkraftverk ofta, och Tyskland beslutat ersätta en del av elen från de kärnkraftverk man beslutat stoppa, med fossileldade kraftverk. Skulle klimatkänsligheten vara klart lägre än FN:s klimatpanel anger så har vi inget klimatproblem pga CO2.
MOLNEN ÄR VIKTIGAST
Vare sig man minns när solen gick i moln på badstranden eller man minns hur kallt det varit en stjärnklar kväll jämfört med en molnig kväll, inser man att molnen är den viktigaste faktorn för jordens temperatur.
Det är något IPCC förnekat under 20 år, fast dansken Henrik Svensmark redan i mitten av 90-talet lanserade en teori om molnbildningens betydelse och dess beroende av den kosmiska strålningen. IPCC:s dåvarande ordförande, svensken Bert Bolin, förklarade att teorin var "scientifically extremely naïve and irresponsible".
Ingendera omdömet har med vetenskap att göra, utan uttrycker Bolins instinkt att mobba "avvikare", något som IPCC fortsatt med allt sedan dess. Tyvärr har ledande medier lydigt anslutit sig till den politiken, varför allmänheten är totalt vilseledd beträffande klimatet.
IPCC har genom sina politiska kontakter saboterat Svensmarks möjligheter att få anslag för sin forskning. Inte förrän i fjol har CERN utfört försök som rapporterats i augusti detta år och visar sig bekräfta en avgörande effekt i Svensmarks teori: Den kosmiska strålningens skapande av kluster av molekyler, som bildar kärnor för vattenångans kondensation och bildandet av moln.
Starkare strålning ger alltså mer moln och en kallare jord.
De laddade kosmiska partiklarna leds förbi jorden, om solens magnetiska fält är starkt. Det samvarierar med solfläckarnas omfång. För första gången på 350 år har de helt uteblivit ibland under det senaste decenniet, vilket sammanfaller med uppvärmningens avstannande. Senast det inträffade var under den "Lilla Istiden" på 1600-talet.
Med ojämna mellanrum uppstår ett stort utbrott på solen, så att dess magnetfält plötsligt förstärks. Då leds de kosmiska partiklarna förbi jorden så att strålningen minskas.
En grupp serbiska forskare redovisade den 31 augusti studier av en serie sådana tillfällen och temperaturerna vid 184 mätstationer från Grönland till Sibirien. Efter c:a två dagar sker en tydlig höjning av temperaturen.
Det är en solid bekräftelse på Svensmarks teori om molnbildningens avgörande verkan på jordens temperatur och dess beroende av den kosmiska strålningen och solfläckarnas cykler.
http://wattsupwiththat.com/2011/09/11/new-paper-links-cosmic-rays-clouds-and-temperature/
Varje fysiker vet att koldioxidens molekyler reagerar inom mycket smala frekvensband av strålning från solen och från marken. Deras förmåga att absorbera den strålningen är mycket effektiv, så att det allra mesta av energin är tagen redan vid 100 ppm. En höjning från dagens 400 ppm kan således inte göra mycket till.
Vattenångans förmåga är 200 gånger större. Men molnen gör ändå större verkan.
Hypotesen om koldioxidens dominerande effekt på jordens temperatur är en gigantisk bluff.
Men vi skall givetvis ändå spara på fossila bränslen och vara vaksamma för människans påverkan på klimatet. Dock behöver vi inte gripas av den panik som IPCC och Al Gore ansträngt sig att framkalla.
Skönt att paniken an lägga sig.
Vore intressant att följa ett mer objektivt mått på uppvämningen-havsytans nivå.
Den borde kunna mätas mer exakt än temperaturen och den reagerar väl på hela jordens klimat.
Dessutom är det den som befaras ge de stora svårigheterna om hundra år.
Hur ser det ut?
Tänk bort den extrema toppen från En Nino 1998 och plötsligt ser uppgången relativt jämn ut över decennierna.
"Det tråkiga med en sådan förklaring är att aerosoler tidigare har ansetts endast ha en långsam inverkan eftersom haven avger värme från tidigare uppvärmning som inte slagit igenom fullt ut flera decennier tidigare."
Haven bromsar temperaturförändringar genom sitt stora värmeinnehåll. Haven skulle därmed kunna bromsa en avkylning om vi (eller en vulkan) släppte ut extremt mycket SO2. Det vi ser nu är dock inte en avkylning utan, möjligen, en viss uppbromsning i uppvärmningen, även om denna är mindre än felmarginalen så vi inte kan säkert säga att det är ett trendbrott. I det läget kan haven inte avge värme på det sätt Danne beskriver. Luften är ju fortfarande varmare!
Errbe, vi får hoppas att Henrik Svensmarks teori kan få stöd genom CERN:s empiriska försök. Molnbildningen är en nyckelfaktor som både kan påverkas av solen och av cirkulationen i haven.
Anonym 13:34, av någon anledning använder man inte havsytans temperatur som en indikator, kanske det finns för få mätställen.
Arktiska kommittén har just förutsett att ytan ska stiga med ca 1,25 meter på 88 år till sekelskiftet (genom avsmältning på Grönland).
Thomas Palm, även om vi halverar den extrema toppen 1998 ser det ut som att temperaturökningen stagnerat sedan 1998.
Varför blev det inte en så kraftig avkylning efter Pinatubo 1991 som klimatmodellernas antaganden om stor klimatkänslighet pga vattenånga förutskickade? Antingen är känslighetsantagandet fel eller också värmde haven upp atmosfären så att en del av avkylningen eliminerades. Detta säger Thomas Palm är omöjligt eftersom luften fortfarande är varmare. I så fall är klimatkänsligheten mycket mindre än som antagits av IPCC, som visats av de förbisedda mätningarna efter Pinatubo.
Jag noterar att Thomas inte ansluter sig till ad hoc-hypotesen att temperaturstagnationen skulle bero på en ökad värmeupptagning i haven och inte heller längre till Kinas kolkraftverk som förklaring.
/DNg
Danne, tänk efter! Haven kan bromsa en uppvärmning och de kan bromsa en avkylning. De kunde därför minska avkylningen efter Pinatubo. För att detta skall ske måste vi dock ha en avkylning att bromsa, vilket vi hade efter Pinatubo men inte nu. Haven kan inte bromsa en bromsad uppvärmning.
Det finns ett antal olika hypoteser som skall försöka förklara kortsiktiga fluktuationer i klimatet. En annan är att senaste ovanligt kraftiga solminimat bör ha gett viss kylande effekt. Även om vi bara tar med den direkta effekten av solintensiteten är den inte försumbar, och skulle "Svensmarks" teori vara korrekt borde vi sett en mycket starkare dipp i temperaturen.
Jag anser mig dock inte kompetent att ta ställning till någon av dessa. Sådana här korta variationer på ett decennium har vi sett hela tiden, det är den mer långsiktiga trenden uppåt som för mig är den relevanta.
Va bra.
då kan man snart fara o åka skidor igen på dom göklar som har smält bort.
Havet värms i huvudsak (nästan enbart) av direkt solinstrålning. Lufttemperaturens påverkan är mycket långsam eftersom den överför värmet menom direktkontakt vid ytan och vattnets värmekapacitet är 1000 gånger större än luftens.
Havsnivåerna har stigit med ca 2 mm / år visar direktmätning. På senare år har man övergått till satellitmätning med en meters noggrannhet men genom kontinuerlig mätning sjunker felmarginalen och man har då kommit fram till ca 3,3 mm/år. Denna siffra passar klimathotarna bättre så det är den som gäller officiellt. Dock har de senaste två åren visat på en motsvarande sänkning av nivån. En dansk studie visar att havsnivån stiger och sjunker i 70-årscykler. I så fall kommer havsytan att sjunka flera årtionden framåt. Den som lever får se, men fortsätter nivån att sjunka är det en tydlig fingervisning om att klimatvetenskapen inte vet vad den talar om och måste börja från början.
Anonym 15:02, om vi tar fasta på att havstemperaturen så gott som enbart påverkas av solinstrålningen i form av återreflekterad IR-strålning kan vi fundera på vad detta har för betydelse för ansatsen att empiriskt visa att vattenånga inte har någon betydelsefull effekt som förstärkare vid återkoppling.
Normalt värmer mer CO2 och mer vattenånga (enl AGW) upp luften och så småningom även haven. Men om solinstrålningen reflekteras i högre utsträckning kommer denna effekt att snabbt bli mindre.
Efter Pinatubos utbrott reflekterades mera solinstrålning bort från Jorden. Men temperaturminskningen blev inte så stor som AGW-hypotesen förutsade.
Efter vad jag förstår har för det första inte havstemperaturen sjunkit beaktansvärt i samband med Pinatubo.
För det andra skulle en sådan sänkning mycket långsamt kunna påverka lufttemperaturen enligt AGW-hypotesen som antar att det tar ca 70 år. Det är därför temperaturen kommer att stiga under lång tid även om koldioxidutsläppen skulle sjunka. (Det blir då ännu mer gåtfullt hur temperaturökningen kunnat stagnera så som nu skett så som Thomas Palm påpekar.)
Är det inte mer plausibelt att utgå från att havens bromsande verkan är starkt begränsad? Då måste vi också tona ned återkopplingseffekten från vattenånga så som både empirin efter Pinatubo utvisade och som Spencers kalibreringar av klimatmodellerna gett som resultat.
Problemet med liten återkoppling är att detta kräver en alternativ förklaring till huvuddelen av den långsiktiga globala temperaturstegringen enligt den takt som verkar vara allmänt accepterad.
Hur är det med Roy Spencers beräkningar av samverkan mellan havsströmmar och molnbildning för något år sedan? Han menade att han kunde förklara 70 procent av temperaturvariationerna under 1900-talet på detta sätt.
Men det kan också finnas andra förklaringar.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home