Italien krossas av psykologiska reaktioner

Italiens kortsiktiga problem borde sakligt sett kunna bemästras enligt statistik från EU. Budgetsaldot exkl räntor ökar till +3 procent 2012. Varken räntebördan eller statsskulden ökar oroväckande. Den akuta krisen måste bero på andra faktorer.

Idag kom EU-kommissionen med sin höstprognos. Från de siffror som där presenteras kan man analysera Italiens situation i relation till de andra krisländerna Grekland, Irland och Portugal. Jag återger siffrorna 2008-2012 för fyra nyckelområden nedan. Dessa är bytesbalansen (skillnad mellan export och import), det primära budgetsaldot (skillnaden mellan skatter mm och offentliga utgifter utom räntor), räntebördan (utgifterna för räntor på statsskulden) och statsskulden.

Alla siffrorna anges i procent av BNP i respektive land. Det kan ibland bli litet lurigt eftersom BNP kan sjunka och då överdrivs associeringen till värdena i absoluta tal. Primärt budgetsaldo + räntebörda = konventionellt budgetsaldo. Värdena är för åren 2008, 2009, 2010, 2011 och 2012.

Bytesbalans i % av BNP

Italien . . . -2,9, -2,0, -3,5, -3,6, -3,0
Grekland -17,9, 14,3, 12,3, -9,9, -7,9
Irland . . . -5,6, -2,9, +o,5, +0,7, +1,5
Portugal -12,6, -10,8, -9,7, -7,6, -5,0

Primärt budgetsaldo % av BNP

Italien . . . +2,5, -0,8, -0,1, +0,9, +3,1
Grekland -4,8, -10,6, -5,0, -2,1, +1,0
Irland . . . -6,0, -12,1, -28,2, -6,7, -4,3
Portugal . -0,6, -7,3, -6,8, -1,6, +0,8

Räntebörda i procent av BNP

Italien . . . 5,2, 4,6, 4,5, 4,9, 5,4
Grekland 5,0, 5,2, 5,7, 6,9, 8,0
Irland . . . 1,4, 2,0, 3,1, 3,6, 4,3
Portugal . 3,0, 2,9, 3,0, 4,2, 5,2

Statsskuld i procent av BNP

Italien . . . 105,8, 115,5, 118,4, 120,5, 120,5
Grekland 113,0, 129,3, 144,9, 162,8, 198,3
Irland . . . 44,3, 65,2, 94,9, 108,1, 117,5
Portugal . 71,6, 83,0, 93,3, 101,6, 111,0

Källa: EC (pdf)

De institutioner som ska placera bankers och pensionssparares kapital måste naturligtvis vara försiktiga även om de placerar i något lands statsobligationer. Tidigare betraktades sådana papper som förstklassiga och någon kapitaltäckningsreserv krävdes inte. Men nu är realistiska hot om partiella betalningsinställelser en reell fara även i Europa. Greklands nedskrivning av lån på 200 mdr € är det första exemplet på att detta hot inte är tomt.

Irland och Portugal var så illa ute att räntorna på deras nyemitterade obligationer gick över 7 procent. Detta anses vara ett grovt tecken på att situationen är långsiktigt ohållbar och att utländsk hjälp behövs i form av nödlån med lägre ränta. Men vad är det som utlöser misstroendet på finansmarknaderna?

För Irlands del är saken kanske enkel. Regeringen gjorde en utfästelse att garantera alla bankers fordringar för att skydda insättarnas pengar. Denna garanti utlöstes på något sätt, vilket ökade budgetunderskottet drastiskt 2010. Övriga indikatorer tydde inte på problem.

Portugal är svårare att förstå. Alla fyra indikatorer visar att Portugal gjorde bättre ifrån sig än Grekland. Men ändå var Portugal moget för utländsk hjälp långt före Grekland. Sannolikt finns det antingen andra indikatorer som har varit oförmånligare för Portugal eller också någon form av utomekonomiska svårigheter som påverkat.

Detta förefaller också gälla Italien. De fyra indikatorerna visar inte att Italien skulle vara oförmöget att hanka sig fram i flera år ytterligare utan utländsk hjälp. Det går rykten att ECB skulle ha slutat att stödköpa italienska obligationer för att sätta press på Silvio Berlusconi. Det skulle i så fall vara ett farligt spel eftersom det kan leda till en räntehöjningsprocess som inte kan vändas nedåt igen. Ett tidigare exempel var för något år sedan då Angela Merkel uttalade att en lösning av krisländernas problem skulle innefatta förluster för privata investerare. Det medförde en räntehöjning för krisländerna som aldrig helt kunde tas tillbaka.

Min slutsats är att det är främst psykologiska faktorer som ligger bakom Italiens akuta problem. Berlusconi är illa tåld och hans agerande inger inte subjektivt förtroende på finansmarknaderna. Hans inrikespolitiska möjligheter att få igenom besparingar anses begränsade. Trots detta förutser EU-kommissionen att Italiens regering ska lyckas åstadkomma en fortgående förbättring av det primära saldot till +0,9 procent av BNP i år och till +3,1 år 2012. Det borde objektivt sett inge förtroende och inte misstro. Varken räntebördan eller statsskulden förutses öka på ett oroande sätt.

Jämför även med min tidigare artikel om Italiens mera långsiktiga framtid 2/11-11. En preliminär slutsats är att dagens agerande mot Italien kan driva ut landet ur eurozonen eller i onödan öka räntebördan till en ohållbar storlek.

Läs även andra bloggares åsikter om Italien, Grekland, Irland, Portugal, bytesbalans, budgetunderskott, räntebörda, statsskuld, statsbankrutt, nedskrivning, Berlusconi, ekonomi, EU, EU-prognos, euron, nationalekonomi, politik på intressant.se