Likviditet för banker hjälper inte mot förluster

Bättre dollarlikviditet hjälper inte mot skuldkrisen. Merkels skräck för ökad inflation kommer ändå att kasta ut Europa i en allvarlig kris.

Världens börser gick upp kraftig igår när sex centralbanker deklarerade att det skulle bli lättare att låna i dollar. Fed sänkte den interna centralbanksräntan som andra centralbanker får betala till 0,5 procent från 1 procent. Det ska i sin tur göra det möjligt för cenrtalbankerna att låna ut dollar till vanliga banker som behöver dollar för utlåning till affärer som görs i dollar. Man vill förhindra en upprepning av den kreditåtstramning som inträffade efter Lehman Brothers konkurs i september 2008.

Men hjälper detta mot den ekonomiska störtdykning som hotar om skuldkrisen i Europa blir akut? Hjälper det ens för att motverka ett sådant utbrott? Det handlar om skillnaden mellan likviditet och solvens.

När bankerna blir oroade av att andra banker har problem minskar de utlåningen. Detta drabbar både vanliga lånekunder och andra finansiella företag. För att råda bot på detta kan centralbankerna "pumpa in pengar" i banksystemet. De gör det lättare och billigare att hålla uppe likviditeten så att det finns pengar att låna ut - förutsatt att bankerna vill låna ut pengar.

Om bankerna däremot bedömer att risken ökat i utlåningen hjälper inte en bättre likviditet. Bankerna är rädda för förluster. Ett antal förluster för en enskild bank med dålig solvens kan leda till att kapitaltäckningen blir för liten. Då måste bankens ägare eller nya ägare skjuta till nytt eget kapital - annars kanske banken inte kan överleva. Det är detta problem som nu blivit allvarligt för bankerna i Europa. Om det blir fortsatta stora förluster på andra länders statsobligationer utraderas en del av det egna kapitalet. Att då få veta att fortsatt utlåningsverksamhet i dollar kommer att säkerställas någorlunda är en klen tröst. Det hade varit att lägga sten på börda att inte garantera dollarlikviditeten framöver.

Det stora problemet är hur man ska förhindra fler länder än Grekland att ställa in betalningarna. Därför är det litet märkligt att Frankrikes president Nicolas Sarkozy nu ikväll har aviserat en ny skuldkrisplan tillsammans med Tyskland som går ut på "mer disciplin, mer solidaritet, mer ansvar" (DN). Sarkozy och Angela Merkel ska träffas i Paris på måndag där de också ska kräva ett nytt EU-fördrag.

Strängare regler för budgetunderskott och statsskuld i procent av BNP kan rimligtvis inte i dagens akuta skede hjälpa mot den pågående skuldkrisen. Ska det bli en ny skenåtgärd? Varför gör inte Europas ledare något åt själva krisen innan det blir för sent? Det kanske det redan är.

Den första försvarslinjen går vid ränteutvecklingen för statsobligationer för Italien, Spanien och snart också Frankrike och Belgien. Ett sätt är att ECB och liknande organ lånar pengar på marknaden och köper de krisande ländernas skuldpapper. Det borde inte ens kunna hävdas leda till inflation enligt den enkla kvantitetsteorin som speciellt Merkel och tyskarna verkar hålla sig till. Nästa steg är att ECB inte ens lånar upp pengar utan skapar dem med QE. Inte heller detta behöver leda till inflation men kan genom själva föreställningen om ett sådant samband leda till oro.

Den andra försvarslinjen går vid stöd till Europas banker som gör förluster när krisländerna har ställt in betalningarna. Detta stöd måste troligtvis ske med hjälp av QE. Frågan är om Merkel ens då kommer att ge sin välsignelse åt att "trycka pengar". Europa får kanske hellre gå under än att risken för inflation skulle öka något litet?

Läs även andra bloggares åsikter om likviditet, solvens, skuldkris, ränta, Merkel, Sarkozy, EU, euron, Europa, banker, konkurs, ekonomi, stabiliseringspolitik, nationalekonomi, politik på intressant.se