Lyckas politiska drev oftare mot kvinnor?

Är det inte snarare brott mot altruistiska ambitioner, som finns hos kvinnor och vissa politiska partier, som är förklaringen till varför vissa politiker råkar illa ut?

Vid ett seminarium på Timbro idag presenterades en rapport från Mediainstitutet med titeln Räddade mustaschen Juholt? Det är en undersökning av genderperspektivet i mediadreven vid politiska skandaler. I panelen deltog Roland Poirer Martinson, Gudrun Schyman och Niklas Svensson (Expr) Hypotesen är att män klarar sig bättre än kvinnor när drevet går. Någon sådan slutsats kunde dock inte beläggas säkert. De enskilda omständigheterna har stor betydelse.

Rapporten beskriver ett antal skandaler utifrån olika tidningsartiklar. Följande skandaler behandlas:

Mona Sahlin och Tobleroneaffären 1995
Laila Freivalds och lägenhetsaffären 2000
Laila Freivalds och stängningen av SD:s webbplats 2004-06
Gudrun Schyman och skattefusket 2003
Sigvard Marjasin och kostnadsredovisningen som landshövding 1996
Jan O Karlsson och dubbla ersättningar och kräftkalas 2002-03
Tobias Billström och obetald TV-licens 2006

Det kan enligt min mening ytligt sett förefalla som om kvinnor haft svårare att klara de skandaler som träffat dem som högt uppsatta politiker. Det blir ännu mer ögonskenligt om man kompletterar med obetald TV-licens i fallen Maria Borelius och Cecilia Stegö Chiló. Men detta kanske inte är en adekvat hypotes.

En bättre hypotes skulle kunna vara att det är en fråga om motsättningen mellan förväntningar om altruism och ett faktiskt egoistiskt eller girigt beteende. Vänsterpartier som förordar högre skatter och utjämning blir då känsligare om deras företrädare blir påkomna med egoistiskt beteende. Detta gäller även förväntningarna på hur kvinnor borde bete sig. En egoistisk kvinna är en större styggelse i opinionen än en man.

Effekterna av denna attityd förstärks om den som agerat girigt är framstår som välbeställd och besitter överklassattityder. Därför gjorde sig Borelius snabbt omöjlig efter regimskiftet 2006. Även Stegö framstod som egoistisk trots att det var relativt välbekant att det var ideologiska skäl som låg bakom hennes vägran att betala TV-licens. Här tog sannolikt ideologiskt motstånd hos mediaaktörerna över eftersom hon varit chef för Timbro.

Ideologiskt motstånd förefaller också ha varit dominerande i behandlingen av Marjasin. Han framstod på sin tid som en arrogant fackpamp och ivrig förespråkare av löntagarfonder. När länsstyrelsen hade anmärkningar mot hans redovisning försökte media länge göra gällande att han på något sätt berikat sig själv genom ett komplicerat system av faktureringar. Jag kommer ihåg hur DN på ett helt uppslag sade sig kunna visa steg för steg hur Marjasin fått in pengar i egen ficka. Men den som granskade alla rapporterade led såg att det sista ledet saknades.

I det allmänna drevet räckte det dock med att Marjasin klippt och klistrat i de kvitton som han sparade (vilket var obehövligt eftersom han hade en schablonersättning som inte krävde kvitton). När det blev rättegång frikändes Marjasin på alla punkter. Men eftersom han företrädde en långtgående socialism är han för alltid dömd för egoism i den allmänna opinionens ögon.

Håkan Juholt har hittills klarat sig trots att han uppträtt lika egoistiskt som Freivalds i lägenhetsaffären (bart okt-11). Men Freivalds blev arg och ljög om att hon var tvungen att köpa lägenheten (med stor vinst). Juholt har istället lyckats med konststycket att få ett ganska småskuret egenintresse att framstå som ett olyckligt missförstånd. Beror det på att han är man? Det är inte lätt att säga.

Jämfört med Freivalds är det lättare att säga att Juholt inte är lika egoistisk. Jämfört med Sahlin borde bådas bakgrund framstå som en indikation på altruistiska ambitioner. Däremot framstår nog Sahlin som mera slarvig och ansvarslös än Juholt. En statsminister med dessa egenskaper framstod som motbjudande för stora grupper. Idag är det inte Juholts "misstag" i ersättningsfrågan rörande dubbel bosättning som utgör ett hinder för hans politiska arbete. Istället är det hans allmänna vinglighet och yvighet som är det stora hindret. Dessutom finns det ingen som nu skulle kunna ersätta Juholt.

Läs även andra bloggares åsikter om mediadrev, media, skandaler, altruism, Juholt, Sahlin, Freivalds, Socialdemokraterna, politik på intressant.se