Varför vill ECB inte trycka pengar?
Om den europeiska "centralbanken" deklarerade att den köper obligationslån som kräver mer än tex 5 procents ränta skulle eurokrisen kunna lösas. Och ECB skulle inte ens behöva "trycka nya pengar" i praktiken.
Idag sjönk börserna överlag efter att ECB-chefen Mario Draghi deklarerat att det inte kommer att bli några köp av europeiska statsobligationer även om toppmötet, som inleds idag, skulle komma fram till mer rigorösa regler för euroländernas skuldsättningspolitik. Ekot rapporterar:
"Men Mario Draghi svarar tydligt nej på frågan om ett uttalande från honom häromdagen skulle tolkas som att ECB skulle vara berett att stödköpa större mängder krisande statsobligationer om EU-mötet i Bryssel kommer fram till tydliga beslut."Varför är då "centralbanken" i Europa så obenägen att vidta de åtgärder som alltfler experter anser vara den på kort sikt enda verkningsfulla åtgärden för att rädda euron och ett antal svaga euroländer från statsbankrutt?
En orsak kan vara att Draghi går i Angela Merkels ledband. Det verkar som om Merkel till varje pris vill förhindra "tryckandet av pengar" eftersom hon själv och den tyska väljarkåren (63 procent) är rädda för att det ska bli "galopperande inflation" av samma karaktär som i Tyskland på 20-talet.
En annan orsak kan vara formella skäl. Det är förbjudet för ECB att köpa statsobligationer. Hittills har man dock i någon mån kringgått detta förbud genom att köpa obligationer på andrahandsmarknaden. Sedan maj 2010 har mer än 200 mdr € använts till sådana statsobligationer. Om Europas politiker verkligen skulle vilja rädda euron måste det rimligtvis gå att upphäva detta förbud att köpa nyemitterade obligationer.
En tredje orsak kan vara att Draghi faktiskt tror att det skulle bli farlig inflation om ECB började skapa nya pengar som skulle användas till att köpa krisande länders obligationer om det skulle bli svårt att emittera dem till rimliga räntor. Denna förklaring verkar dock ganska orimlig. Det tar i praktiken lång tid innan en sådan politik kan påverka den allmänna prisnivån.
En konventionell förklaring är att ECB-köpen först tränger ut de vanliga kapitalplacerarna ( ex pensionsfonder) från de mest räntabla placeringarna (ex italienska statsobligationer). Därefter söker sig det vanliga kapitalet till sämre avkastande placeringar. Teorin säger att sparande och placeringsmöjligheter är så väl avvägda att det i slutändan blir pengar över om de inte "steriliseras" av ECB. Det kan ske genom att ECB emitterar obligationer på kapitalmarknaden. Om så inte sker blir det om några år inflation.
Den konventionella teorin säger alltså att ECB kan köpa obligationer så att räntan på dem blir lägre och sedan sälja egna obligationer till en ränta som är ännu mycket lägre. Så länge inte något land gör total konkurs kommer ECB alltså att få en hygglig vinst på aktiviteten och några nya pengar kommer inte ut på kapitalmarknaden. Någon förklaring till varför inte detta skulle kunna tillåtas i stor skala har hittills inte presenterats i debatten.
En mera okonventionell analys säger att om ECB kraftfullt deklarerade att alla problemländers nyemitterade obligationer, som inte kunde auktioneras ut till en ränta understigande t ex 5 procent skulle köpas av ECB, skulle dessa länder kunna få lån till 5 procents ränta på den reguljära kapitalmarknaden. Orsaken är för det första att ECB med denna utfästelse kan se till att problemländerna inte går i konkurs. Att fordra hög ränta för placeringar i dessa länders obligationer skulle bli onödigt. För det andra skulle de privata placerarna kanske inte ens få 5 procents ränta eftersom det placeringsvilliga kapitalet skulle konkurrera om 5-procentsplaceringarna på ett sätt som pressade ner räntan. Och i praktiken skulle ECB inte behöva trycka några nya pengar alls eller ens köpa och sälja obligationer i någon form av steriliseringsoperationer.
Min preliminära slutsats är därför att eurozonens närmast katastrofala utveckling när den träffats av en begränsad ekonomisk påfrestning beror på att EU17 saknar en riktig centralbank. Det måste finnas en "lender of last resort" som inte är bunden av skrockfull Merkelvidskeplighet om vad som kan orsaka inflation utan som kan vidta konventionella öppna marknadsoperationer. Om länderna inte kan acceptera full marknadsekonomi genom att hålla sig med flera konkurrerande valutor som genast deprecierar om de missköts måste man hålla sig med en centralbank. ECB är ingen centralbank i verklig mening.
[Kan skuldkrisen lösas med saldo-obligationer? 27/12-11]
Läs även andra bloggares åsikter om inflation, skuldkris, eurokris, Tyskland, EU, Merkel, inflationsrädsla, EMU, euro, ECB, centralbank, trycka pengar, sedelpressar, obligationer, ränta, statsbankrutt, konkurs, ekonomi, penningpolitik, stabiliseringspolitik, priser, nationalekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 22:30
15 comments
15 Comments:
Risken med att ECB garanterar en maxränta på lånen är att det kan öka risken att de länderna inte tar gör de reformer som behövs.
Lender of last resort är väl bara tänkt att vara till för banker och inte länder?
Du kan få hyperinflation innan tryckpressarna ens har gått igång. Anta att ECB sa att de skulle dubblera mängden baspengar varje dag för all framtid och att marknaden trodde på dem. Det skulle rimligtvis orsaka panik och hyperinflation på en gång. Och om marknaden misstänkte att ECB skulle göra det redan innan ECB sagt något så kan du få hyperinflation redan då. Long and variable lags borde i stället vara long and variable leads.
Peter, du pekar på en grundläggande svaghet i hela euro-konstruktionen. Hur får man delstaterna att föra en ansvarsfull ekonomisk politik om man inte kan avsätta de styrande i deras institutioner? Ytterst skulle en valutaunion kunna kräva att centralregeringen kunde byta ut cheferna i varje delstats offentliga sektor.
Nu ska EU eller åtminstone EU17 förses med striktare regler och automatiska bestraffningar som kan tänkas råda bot på frivoliteterna i framtiden. Men det hjälper inte i den akuta situationen. Tanken var dock att man skulle psykologiskt förbereda någon form av räntegaranti med ECB:s hjälp genom regelskärpningen. Det förstörde dock Draghi. Han kanske är lika skeptisk som du.
Det kanske är bättre att störta Europa ner i ett bottenlöst kaos än att ta risken att man inte kan huta åt länder som kunde fått en räntegaranti? Att döma av Merkel är det detta som är hennes grundplan. Men hon kanske tänker om uppe på stegen om än inte under galgen?
Dessutom borde man närmare analysera vad som är en fortsatt motvilja mot att avstå från eurons ljuva liv och vad som är tvingande ekonomiska skäl. Även nedskärningar kan öka budgetunderskottet och lånebördan.
En centralbank kan ha flera funktioner. En är att banksystemet som sådant inte ska behöva gå under. Men genom öppna marknadsoperationer garanteras inte bara att bankerna kan överleva utan också att staten kan klara sina åtaganden. Med en centralbank behöver man inte gå i konkurs om man inte lånat i utländsk valuta. Har euro-zonen gjort det?
Ekonomi är i mycket psykologi. Därför ska man inte låta destruktiva undergångsstämningar sprida sig. Tyskarna borde för länge sedan ha gjort upp med sin inflationsskräck. Man borde under många år ha haft en kvalificerad diskussion och forskning kring inflationsproblemet. Nu får man äta upp konsekvenserna att vanföreställningar fått sprida sig. Tron på undergång leder till undergång.
/DNg
Jag gillar Merkels plan med krav budgetunderskottet. Men den bör kombineras med ett nytt mandat för ECB: nominal GDP level targeting. Har du sett hur mycket NGDP har fallit i Euro-området (jämfört med den historiska trenden)? Kolla på den andra grafen.
http://macromarketmusings.blogspot.com/2011/12/evidence-for-monetary-view-of-eurozone.html
Om ECB hade hållit NGDP på den gamla banan så hade situationen varit betydligt enklare. Sen kanske Euro-området skulle må bra av en något högre tillväxttakt av NGDP för att göra inre devalveringar enklare.
Det andra bästa alternativet är att skrota Euron.
Peter
"Du kan få hyperinflation innan tryckpressarna ens har gått igång. Anta att ECB sa att de skulle dubblera mängden baspengar varje dag för all framtid och att marknaden trodde på dem. Det skulle rimligtvis orsaka panik och hyperinflation på en gång"
Ingen pratar om att löpande öka penningmängden, dit resonemang faller redan där, Sen så höjer inte företagen automatiskt priserna för att det finns mer pengar, vi har ju en marknadsekonomin där konkurrensen begränsar vinsterna och därmed priserna.
Mer pengar kan lika gärna leda till fler sålda varor till samma pris och ökad sysselsättning.
För att få en hyperinflation så måste lönerna öka, utan löneökningar så kan vi bara få relativt små prisförändringar.
Var kommer denna rädslan för inflation från?
En del har helt enkelt inte någon kunskap, dom har bara hört att sedelpressen orsakar inflation.
Bankerna har ett motiv att sprida vanföreställningar om penningmängden så dom får monopol på att låna ut pengar till statsbudgetarna, kommer grundlösa påståenden om hyperinflation från dom som har egna intressen att försvara?
Varför varnar ingen för bankernas utlåning av "nya" pengar som kommer från utlandslån och från "nya pengar" som riksbankens sedelpress har skapat?
Peter förklara varför bankutlåning med "nya pengar" inte orsakar inflation?
Bankutlåning av "nya pengar" ökar penningmängden.
Jag tror att Danes lösning är helt ofarlig att genomföra, jag är däremot livrädd för dom som har en sjuklig skräck för pengar.
Jag tror att Merkel vill väl men vad har hon för kunskap i nationalekonomi? Är hon vilseledd av dom som lider av en penningskräck?
Anonym, hyperinflationsdelen var endast ett argument mot 'long and variable lags', inget annat.
Jag håller helt med om att mer pengar kan öka sysselsättningen. Däremot lär det bli en viss ökning av inflationen eftersom aggregate supply-kurvan inte är horisontell.
Bankutlåning kan så klart också orsaka inflation.
En sak är att diskutera ökad mängd baspengar för att lindra nuvarande arbetslöshet och stagnation. En helt annan sak är hur Italien och Spanien ska räddas från konkurs med allmän europeisk bankkris och exploderande arbetslöshet som följd.
Så vitt jag kan se kommer en utfästelse från ECB att tycka så mycket pengar att Italien och Spanien mfl inte kan gå i konkurs att (rätt skött) leda till att inte just några pengar alls behöver tryckas.
Det första som måste göras är att genom en garanti få ner räntorna för krisländerna. Det håller nere räntebördan och leder på sikt till lägre räntebörda (i % av BNP). Om det offentliga primärsaldot kan vändas till överskott kommer båda dessa effekter att leda till att statsskuldens andel av BNP sjunker. Det är det första som behövs för att öka förtroendet så att inte kapitalmarknaden tror på konkurs. Då stiger i så fall räntorna och driver fram konkursen.
Denna räddningsoperation är så gott som gratis. Det enda kruxet är att ekonomiska skurkstater kan passa på att leva rullan om de får en sådan garanti. Det är här europakten kommer in.
/DNg
Peter
"Jag håller helt med om att mer pengar kan öka sysselsättningen."
Varför inte öka lite på penningmängden just nu när lönetrycket är så lågt pga. krisen, eller ska vi vänta med att öka penningmängden till nästa högkonjunktur?
Hur vet dom penningrädda att penningmängden nu är lagom stor?
Nu när bankerna har minskat på utlåningen så kanske vi nu har en lite för liten penningmängd, men att bara återställa penningmängden orsakar en hyperinflation enligt experterna, bättre är att ytterligare minska på penningmängden så dom penningrädda inte behöver oroa sig för hyperinflation, hyperdeflation sanerar och renar ekonomin.
Något jag inte förstår är att dom penningrädda inte vill minska på penningmängden när den är så farlig enligt experterna?
Men en penningmängdsminskning kanske är farlig för finansbranschens utlåning.
"Bankutlåning kan så klart också orsaka inflation."
Jag ser det mer som en penningmängdsökning
(sparpengar, insättningar från företag och privatpersoner ökar inte penningmängden endast utlandslån och riksbankens nya pengar ökar penningmängden)
En penningmängdsökning leder till en uppgång i ekonomin som sen gör att lönerna ökar för mycket, löneökningarna orsakar sen inflation.
Ser vi till att stoppa för stora löneökningar så kan en liten (ej löpande) penningmängdsökning leda till större köpkraft som sen skapar jobb.
Varför varnar inte dom som lider av penningskräck för löneökningar som bevisligen orsakar inflation?
Anonym: Jag är för en mer expansiv penningpolitik för Riksbanken, ECB och Fed.
Danne: Jag tror att du underskattar hur mycket en mer expansiv penningpolitik skulle hjälpa Grekland och Italien.
I teorin skulle ditt förslag fungera utan att ECB behöver köpa några statspapper alls. I praktiken så kommer inte marknaden att lita på att stödet är ovillkorligt. Då finns risken att ECB blir tvungen att köpa mängder med statspapper för att få ner räntan.
Peter, det är en fråga om ECB:s trovärdighet. Genom ECB:s vacklande hållning och osjälvständighet orsakad av både formella regleringar och påtryckningar från Merkel kan marknaden naturligtvis befara att en aktion från ECB skulle kunna villkoras och därmed inte bli trovärdig.
De tyska väljarna, som verkar tro att ECB:s utlåning sker med deras skattepengar, kommer troligtvis att kräva villkor i form av nedskärningsplaner och skattehöjningsgarantier i de hjälpta länderna. Och då tror marknaden att de misslyckas och istället går i konkurs vilket kräver högre ränta och ännu säkrare konkurs.
ECB borde därför frikopplas från saneringspolitiken. Den nye chefen kunde ha klargjort att han tänker rädda krisländerna även i "befintligt skick". Om politikerna vill förbättra detta skick får de använda legalistiska påtryckningar. ECB:s uppgift är inte att delta i utpressning.
Något alternativ i form av EFSF eller IMF finns inte. De kan inte på ett trovärdigt sätt garantera att det inte blir konkurs eftersom de alltid är för små. Undan för undan förses de med mera pengar som alltid är så snålt tilltagna att de inte framstår som trovärdiga och därför går deras pengar åt.
Det man vill förhindra framkallar man i själva verket genom sin räddhågsenhet.
/DNg
Peter
"Då finns risken att ECB blir tvungen att köpa mängder med statspapper"
Vad är problemet med att en centralbank lånar ut pengar till en stat?
Marknaden har lånat ut pengar till Grekland för att det är lönsamt (så länge det inte blir kk)
En självständig riksbank skulle nog inte låna ut pengar till en stat på det sätt marknaden har gjort.
Det blir ingen inflation av att en riksbank trycker nya pengar och lånar ut till staten, för då skulle bankernas utlåning till staten med med pengar som dom har lånat från riksbankens sedelpress ge inflation.
Dannes kommentar är bra
"Det man vill förhindra framkallar man i själva verket genom sin räddhågsenhet."
Det är en bra sammanfattning.
Hade man löst ut bankernas lån till Grekland från början så hade det blivit billigare.
Bankerna skulle då sluppit förlusterna.
Den som gapar efter mycket mister oftast hela stycket, Bankernas intresse av att ha monopol på lån till staterna kan leda till deras egna konkurs.
Ett tanke expriment. Säg att ECB fick befogenheter att trycka hur mycket pengar som behövs för att köpa samtliga EMU-17 länders obligationer till nominellt värde, som idag huvudsakligen ägs av banker, pensionsfonder och privatpersoner.
Då skulle ingen bank göra några förluster på sina obligationer utan få fullt betalt i nytryckta Euros, dvs gott om cash som de vill finna avkastning på. ECB skulle sedan kunna skriva av alla obligationsskulder för EMU-17 och alla EMU-17 länder blir helt skuldfria.
Frågan är vad som händer då? Så länge bankerna lånar ut sina nytryckta cash till ECB för låg och säker ränta lär det inte bli någon inflation, men den dagen man lånar ut till privatpersoner och företag med full hävstång (ca 10 gånger) så lär det hända en del eller?
Skulle vara kul med feedback på det resonemanget.
Danne, ett ovillkorligt stöd är politiskt omöjligt och skapar för mycket moral hazard.
Anonym, det beror på detaljerna.
Skulle länder kunna låna till en maxränta så kan de låna oändligt mycket.
När statsskulden blir tillräcklig stor så skulle man nå en point-of-no-return. Det enda alternativet att kunna betala gamla räntor vore att låna ännu mer.
Kort sagt, det löser inte det grundläggande problemet. Tvärtom ,det skuller riskera förvärra situatioen.
Bra att Merkel säger ifrån.
Johnny, varför skulle ECB i verkligheten köpa upp alla obligationerna? Det räcker med att ECB garanterar en halvhög ränta genom att ha befogenhet för uppköp. Genom detta kan konkurs förhindras och bankerna slipper förluster. På så vis kan Merkelkonsekvensen undvikas.
Om denna politik inte blir tillräckligt trovärdig och kraftfull kommer en del obligationer att säljas till ECB som ger cash i bankerna. Dessa pengar ger låg ränta om de lånas in till ECB, som du skriver. Därför kommer bankerna att försöka få högre ränta någon annanstans.
Om utlåningen ökar till företag som vill investera och nyanställa blir det knappast någon inflation i första taget. Om utlåningen ökar till privatpersoner så att en bostadsbubbla eller en överhettad konsumtionsökning hotar kan ECB höja räntan. Nackdelen är att alla medlemsländerna i euron inte återhämtar sig lika snabbt. Krisländerna behöver kanske lägre ränta under en längre tid än de starka länderna.
Det kanske blir möjligt för ECB att köpa tillbaka obligationer från banker där en åtstramning behövs?
Peter, ett ovillkorligt stöd på en inte alltför låg nivå skapar knappast någon moral Hazard. Effekten blir enbart att den destruktiva snöbollseffekten mot statsbankrutt stoppas.
Detta visar att situationen inte förvärras, som 'skatt är stöld' befarar. ECB:s maxränta är ju inte särskilt låg - den är bara inte katastrofalt hög. Kravet att vända det primära budgetsaldot till överskott kvarstår. Därefter kan den finansiella återhämtningen fullföljas. När bankerna ser att de inte kan få hög avkastning någonstans kommer de att konkurrera om den halvhöga räntan vilket pressar ner den i alla länder som ser ut att kunna klara sig. Men Grekland kanske går under.
/DNg
Rättelse: ECB ska naturligtvis försöka sälja tillbaka obligationer till banker i områden där överhettning och inflation hotar (inte köpa). Lågt pris ger hög effektiv ränta som blir mer attraktiv än att låna ut till konsumtion.
/DNg
Skicka en kommentar
<< Home