Frihet är inte "positiv frihet"

Varför ska frånvaro av paternalism kallas "positiv frihet"? Och hur kan man kalla ekonomisk förmåga för "positiv frihet"? Denna term kanske borde rensas ut ur den statsvetenskapliga diskursen?

Jag var på ett seminarum på Timbro om Isaiah Berlins två frihetsbegrepp ikväll. Det föranleddes av en nyutgåva av boken Fyra essäer om frihet där även en femte essä tagits med som var tänkt från början av Berlin. Bokens titel är nu Essäer om frihet. Den har försetts med en introduktion av statsvetaren Gina Gustavsson som i november doktorerade på Berlins frihetsbegrepp. Avhandlingens titel är Treacherous Liberties: Isaiah Berlin's Theory of Positive and Negative Freedom in Contemporary Political Culture (prm). Hon deltog också i seminariet tillsamman med bl a Thomas Gür.

Frihetsbegreppen hos Berlin är verkligen förrädiska. Den vanliga friheten kallar han "negativ frihet" genom att den definieras som frånvaro av hinder av social och politisk natur. Men sedan analyserar han något som han och andra kallat "positiv frihet". Berlin menar att detta begrepp betyder sådant som autonomi, självstyre eller att vara sin egen herre. I den allmänna debatten sätter man ofta likhetstecken mellan demokrati och frihet.

I en efterskrift till boken har Berlin främst försökt utveckla vad han skrev i essän "Två frihetsbegrepp". Han menar att negativ frihet handlar om svaret på frågan "Hur mycket får jag styra över?". Positiv frihet handlar om svaret på frågan "Av vem styrs jag?". Den positiva friheten är tydligen att få styra sig själv. Är då demokrati positiv frihet? Det är en intrikat fråga som jag inte vet om Berlin egentligen behandlat på ett tillfredsställande sätt.

Både mer totalitära och demokratiska stater kan utöva en långtgående paternalism gentemot de enskilda individerna. Det är att minska den positiva friheten. Men är detaljerade direktiv om vad man får och inte får göra principiellt skilda från mer generella förbud? Blir det praktiska resultatet inte samma sak - olika grader av negativ frihet?

I varje fall har den öppning som introduktionen av positiv frihet inneburit, möjliggjort för frihetens fiender att i individens föregivna intresse begränsa hennes frihet under åberopandet att man i själva verket ökat den "positiva friheten".

Detta trick har blivit alltmera sällsynt. I den ideologiska debatten har frihetens fiender nästan fullständigt lyckats kidnappa frihetsbegreppet på ett helt annat sätt. De menar att negativ frihet är frihet från tvång och positiv frihet är frihet till allt som är gott. Enkelt, eller hur? Det skulle därför inte räcka med att inte utsättas för tvång. Individen måste också kunna utnyttja allt det som han har rätt att göra. En resa jorden runt är visserligen inte förbjuden, men den som inte har råd med biljetten är utsatt för ett tvång som är lika effektivt som att polisen hindrade vissa från att anträda resan.

Detta missbruk av begreppet positiv frihet tycker jag inte Berlin har uppmärksammat tillräckligt. Det är inte frihet saken gäller. Begreppet skulle kunna kallas förmåga eller resurser - möjligen "materiell frihet" (bart aug-05). Skulle man inte kunna rensa ut den bedrägliga termen "positiv frihet" och istället diskutera begreppet under termen "autonomi" eller liknande?

Läs även andra bloggares åsikter om ideologi, filosofi, frihet, positiv frihet, Isaiah Berlin, Gina Gustavsson, socialism, politik på intressant.se