tisdag, december 06, 2011

Väntar hyperinflation som i Tyskland på 20-talet?

Situationen i Tyskland var helt annorlunda efter första världskriget än den är idag. Krigsskadestånd på orimlig nivå, partiell ockupation och omfattande strejker har ingen motsvarighet idag.

Nu är euro-zonen på väg mot en situation där det enda som återstår är att ECB börjar "låta sedelpressarna gå". Veckans politiska turer om hårdare kontroll av medlemsländernas skuldpolitik är rimligtvis en kosmetisk förutsättning för att man ska acceptera att ECB får börja trycka pengar. Vissa bedömare tror att detta sker i mars 2012.

Tidigare har motståndet mot att skapa nya pengar verkat vara dogmatiskt och kategoriskt, särskilt från Tysklands sida. Orsaken har sagts vara att Angela Merkel och de tyska väljarna fortfarande har traumatiska erfarenheter från den tyska hyperinflationen i Weimarrepubliken på 1920-talet. De nya signalerna tyder på att teorin om vad som orsakar kraftig inflation inte anses stämma med tesen att "mera pengar = mera inflation". Detta är det dock ingen som säger. Borde inte Erik Penser upprepa sin patetiska varning om "galopperande inflation" från mars 2009?

Om vi tittar på hur det gick till vid Tysklands hyperinflation efter första världskriget ligger det mycket i denna omvärdering av Pensers teori. Dagens situation har inte många likheter med den tyska situationen på den tiden.

Till att börja med försökte den tyska regeringen redan vid krigsutbrottet inte finansiera krigsutgifterna med skattehöjningar utan man slog genast in på linjen att finansiera utgifterna genom att ta lån och trycka pengar. Den tyska marken föll mot dollarn under hela kriget. Men det var hanteringen av krigsskadeståndet som var den riktigt allvarliga orsaken till hyperinflationen.

Tyskland hade en stor del av sin industri intakt efter kriget. Det hade till större delen utkämpats på fransk och belgisk mark. Men krigsskadeståndet fastställdes först till 269 mdr i guldmark (Londonultimatumet, wp) vilket i relation till Tysklands betalningsförmåga var mindre realistiskt. Det motsvarade ca 100 000 ton guld vilket var mer än hälften av allt guld som producerats i världen. Senare sattes det till 226 mdr gm. I juni 1921 betalades 2 mdr gm plus ett värde i utländsk valuta som motsvarade 26 procent av exporten.

För att klara krigsskdeståndet försökte Tyskland växla pappersmark till utländsk valuta. Detta ledde till att marken deprecierades hastigt och inflationen ökade. Både 1921 och 1922 mördades prominenta regeringsmedlemmar. År 1923 förklarade regeringen att skadeståndsbetalningarna var omöjliga att fullfölja. Följden blev att franska och belgiska trupper i januari 1923 ockuperade Ruhrområdet för att försäkra sig om skadeståndsbetalningar in natura. Istället utbröt strejk i Ruhrområdet och den tyska regeringen fortsatte att betala de strejkandes löner med ännu mer nytryckta pengar. Det var under denna denna period inflationen exploderade (se diagremmet).

I slutet av 1923 ersattes pappersmarken av en Rentenmark och skadeståndet reducerades enligt Dawesplanen och därefter genom ytterligare nedsättningar.

Det desperata agerandet under krig, orimliga skadeståndsanspråk, partiell ockupation och omfattande strejker förefaller inte ha någon konkret motsvarighet till hur agerandet sker för att klara eurokrisen idag. En försiktig politik med kvantitativa lättnader behöver därför inte leda till att inflationen ökar på något farligt sätt. Dessutom har ECB redan beviljat lån med värdepapper som säkerhet. Det finns ingen avgörande skillnad att genom QE överta själva ägandet av dessa värdepapper. Sannolikt kommer inte ens uppköp av nya statsobligationer direkt från krisande euroländer i begränsad omfattning att ge beaktansvärd inflation (om nu detta skulle tillåtas).

Slutligen finns möjligheten för ECB att börja köpa obligationer om inflationen skulle tendera att öka på ett farligt sätt.

[Uppdat 8/12: Från Studio 1: 63 procent av tyskarna är rädda för inflation, reportage av Daniel Alling. Därför vill Merkel inte låta ECB trycka pengar. ]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

8 Comments:

At 06 december, 2011 19:23, Anonymous m96 said...

Risken ær væl ændå att nytryckta pengar går in i diverse råvaru/børs-spekulation osv.. med stigande priser på dessa..

Vi måste ju i slutændan producera grejer som folk vill ha.. annars får vi ju inflation.. eller så hamnar alla pengar, som skulle gått till konsumtion, hos bankerna som reserver istællet.. eller så kommer det spekuleras med dem om inget vettigare finns att gøra.

Trycker vi pengar o dessa skickas in i systemet o ræddar konkursfærdiga verksamheter (som ingen uppenbarligen vill ha/køpa), då måste ju risken bli att vi producerar fel grejer med konstgjord "penga-andning".. o då har vi pløtsligt før mkt pengar i systemet som jagar den resterande allt mindre delen som folk faktiskt vill ha/køpa.

 
At 06 december, 2011 20:03, Blogger sven said...

Keynes om han är bekant?Han var med på skadeståndsförhandlingarna och han var starkt kritiskt mot resultatet.En kartagisk fred kallade han det.

 
At 06 december, 2011 21:35, Anonymous Anonym said...

Jag tror att du har helt rätt Danne. Risken för att inflationen ska ta fart med nuvarande låga resursutnyttjande är liten.

Det enda som snart återstår, om vi inte ska se en större kollaps hos flera av Euro länderna är att ECB kliver in på arenan och agerar.

Sedan är det nog också så att det inte skulle skada med en lite högre inflationsnivå inom Euroområdet än idag.

En del av problemen i sydeuropa har ju skapats av kapitalflöden från ett Tyskland, vars exportindustri gynnats av praktiskt taget stillastående löner sedan mitten av 1990 talet. Dessa kapitalflöden blåste upp en fastighetsbubbla i Spanien och överhettade byggsektorn och drog upp lönenivåerna.

Även Italien och Frankrike har haft högre löneökningar visavi Tyskland och dessa obalanser mellan sydeuropa och tyskland måste nu justeras på något sätt.

Så länge Euron existerar är devalvering inte möjligt utan antingen får sydeuropa ta till deflation eller så släpper man upp inflationen generellt vilket skulle underlätta relativa löneförändringar.

 
At 07 december, 2011 12:34, Anonymous Anonym said...

Utmärkt.
Inflation är som jag ser det ungas chans att komma ikapp oss äldre.
Våra pensioner kanske inte hänger med men deras löner gör det.
Sen kan inflation sätta fart på tröga marknader. Tunga investeringar premieras framför konsumtion.

 
At 07 december, 2011 12:37, Anonymous Johnny said...

Det bästa vore om marknadsekonomin tilläts fungera och banker och länder som är i konkurs fick gå i konkurs, då skulle en stor del av skuldberget skrivas av och ekonomin starta om på nytt.

QE, att köpa dåliga privata tillgångar med nytryckta pengar, verkar resultera i stangerad ekonomi som i Japan, 21 års lågkonjungtur och en börs som sjunkit med 75% i värde.

Jag tror Kyle Bass får rätt i att Grekland, Italien, Spanien, Portugal, Irland, Belgien, Frankrike, U.K., Japan, USA inom några år kommer att defaulta på sina statsobligationer, undra vad som händer då?

 
At 07 december, 2011 14:25, Blogger Danne Nordling said...

m96, det är en intressant fråga du väcker: Vart skulle de nytryckta pengarna ta vägen?

Ett konkret exempel: de blivande pensionärerna låter sina förvaltare investera i italienska statsobligationer. Genom psykologiska reaktioner blir räntan hög, så hög att Italien inte klarar räntebördan på sikt.

Då går EFSF,ESM,IMF eller ECB in och köper Italiens obligationer i framtiden när gamla lån måste omsättas eller nya tas. Pensionsspararna måste då hitta nya ställen att placera sina pengar.

Om pengarna går till andrahandsmarknader såsom redan emitterade aktier, obligationer, fastigheter, guld eller råvaror kommer priserna på dessa tillgångar att stiga. En del sugs upp genom att omsättningshastigheten sjunker. En del kommer till slut ut som ökad efterfrågan på nyproducerade varor och tjänster. Om näringslivet redan producerar för fullt och arbetslösheten över NAIRU är noll kommer det att bli inflation i KPI.

Det är denna beskrivning som vanligtvis brukar presumeras när tryckning av nya pengar kommer på tal. Frågan är om den stämmer idag.

Att ökad efterfrågan skulle rädda "konkursfärdiga verksamheter" är däremot inget relevant problem. Detta fenomen finns alltid när det är högkonjunktur och är knappast något som vi just nu skulle behöva vara känsliga för.

Rent allmänt ligger det mycket i att en uppjustering av inflationsmålet skulle kunna ge välgörande effekter. Om vi inte tror att deflation i ett antal krisländer är en möjlig lösning för att rädda euron måste istället övriga euroländer hålla sig med litet mera inflation för att krisländerna ska kunna kunna justera sina obalanser utan deflation.

Johnny, kan du utveckla synen att QE varit en bidragande orsak till stagnationen i Japan?
/DNg

 
At 07 december, 2011 16:40, Anonymous Johnny said...

Danne, vad jag förstår så har japanska centralbanken tryckt pengar och köpt dåliga privata bankers tillgångar och ett antal stimulanspaket. Korta räntan och långa räntan har varit mycket låga tack vare lågt diskonto och QE köp av obligationer. Japans stora statsskuld kostar på dagens räntinivåer en hel del av skatterna, har ej exakt siffra men var betydande.

Genom att inte ta förlust och konkurs idag, utan trycka nya pengar och köpa dåliga privata bankers tillgångar så räddar man banker men får ingen tillväxt i ekonomin eftersom statens skulder tar allt mer utrymme. Vid konkurs ruineras gamla ägare och nya kan köpa tillgångarna billigt och starta om verksamheter.

Fastighetskrisen i Spanien skulle kunna lösas genom att alla lediga lägenheter såldes mycket billigt (90% rabatt) och bankerna fick ta förlusterna.

Det är skuldavskrivningar som behövs när vi har skuldberg och då är konkurs ett effektivt förfaringssätt.

 
At 09 december, 2011 14:02, Anonymous Lincoln said...

Det blir ingen hyperinflation i det uppblåsta kredit/skuld-system som bankkasinot håller i. Krediter/skulder dödas av att statliga skuldfria pengar trycks in i systemet varvid penningmängden inte drar iväg. Skrev om det här:
http://parasitstopp.wordpress.com/2011/12/09/ge-folk-pengar-det-blir-ingen-hyperinflation/

 

Skicka en kommentar

<< Home