Är det liberalt att exportera el?

Borde inte elpriserna kunna sänkas om vinsterna i elbolagen minskar? Dessa pengar går nu till stor del utomlands till föga nytta för svenska elkonsumenter.

Är det marknadens fel att elpriserna ligger så högt i Sverige? Det är en fråga som Maria Eriksson försöker besvara i boken Dubbelspelet - Så höjde politikerna elpriset, skyllde på marknaden och lät dig betala (Timbro). Boken behandlar elproduktionens olika aspekter och landar i uppfattningen att marknaden fungerar bra.

Men sett i ett övergripande perspektiv skulle det varit intressantare att få veta om det inte går att göra något åt de höga elpriserna. Av ett diagram över spotpriserna på el sedan 2000 framgår att dessa stigit fyra gånger. Till detta kommer sedan höjningarna av elskatterna. Om vi utgår från att politikerna vill ta ut höga skatter kan man inte angripa skattehöjningarna. Teoretiskt skulle skatterna vid lägre elskatter då ha tagits ut på något annat sätt.

Den centrala punkten utgörs istället av frågan om huruvida en del av prisökningarna har gått till umbärliga ändamål. Om så är fallet skulle konsumenterna istället ha kunnat tillgodogöra sig dessa pengar i form av lägre priser. Här finns en reform som direkt bidrog till att elpengarna kanaliserades till andra än konsumenterna. Det var införandet av marginalprissättning av elkonsumtionen - dvs att elpriset inte bestäms av den genomsnittliga produktionskostnaden utan av den marginellt dyraste produktionsformen.

Eftersom en stor del av elen produceras med hjälp av billig vatten- och kärnkraft kommer elbolagens vinster att bli gigantiska om priset bestäms av kostnaden för att producera el på marginalen i kolkraftverk i Danmark eller Tyskland. På en vanlig marknad hade de höga vinsterna dragit till sig nya producenter som hade billigare produktionsmetoder att erbjuda. Men den svenska marknaden är reglerad och därför får producenterna ett slags monopolställning och kan härigenom tillgodogöra sig monopolvinster. Dessa vinster betalas till utlandet genom det utländska ägandet av ett par av elbolagen. Även det svenska bolaget Vattenfall har använt sina vinster utomlands till köp av anläggningar i andra länder, som inte ger några fördelar för de svenska konsumenterna.

Mot ett system med genomsnittsprissättning brukar invändas att det inte skulle finnas några producenter som ville producera el som måste säljas med förlust. Det är dock att göra det enkelt för sig. Elbolagen skulle ju rimligtvis erbjuda ett fast pris under året och detta skulle innefatta dyr el under högkonsumtionsperioder. Konkurrensen skulle se till att varje bolag skulle kombinera billig och dyr kostnad på ett sätt som minimerade den förutsedda årskostnaden så att ett konkurrenskraftigt pris skulle kunna erbjudas.

Här brukar man invända att konsumenterna vid fast pris inte skulle kunna avstå från en del av konsumtionen när en stor del måste produceras dyrt (kalla vinterdagar). Men vi har ju redan en del konsumenter med fast pris. Dessutom skulle ju vinstinriktade elbolag kunna erbjuda en avståendebonus till fastpriskunderna under de riktiga dyrperioderna.

Den sista invändningen går ut på att genomsnittspriser skulle leda till så dåliga vinster för elbolagen att de inte skulle få incitament att göra nyinvesteringar. Tanken är tydligen att marginalprissättningen behövs för att göda bolagen så till den milda grad att de skrotar något marginellt kolkraftverk något i förtid och bygger ett modernare sådant utan att det är företagsekonomiskt motiverat. Detta är nonsens. Vinstintresserade elbolag skulle naturligtvis inte sluta att gå med vinst för att de hade kunder med enbart fastprisabonnemang.

Elcertifikaten är en ytterligare fördyrande faktor. De subventionerar dyr elproduktion. Om de avskaffas skulle en samhällsekonomisk vinst uppstå som kunde komma elkonsumenterna till del.

Slutligen har vi problemet med elexporten. Eftersom elpriserna på kontinenten är så höga skulle en möjlighet att exportera el medföra att en större del av svensk elproduktion skulle ske med svensk kolkraft eller möjligen subventionerad vindkraft. Här skulle rimligtvis en export till marginalkostnader uppstå. Det förefaller mindre realistiskt att svenska elbolag skulle erbjuda fastprisabonnemang till genomsnittspris till de tyska hushållen. Men det är möjligt att EU skulle försöka tvinga dem till detta.

Maria Eriksson problematiserar inte frågan om elexporten. Hon skriver: "Det är förstås en riktig tanke med en gemensam europeisk elmarknad." Men är det så enkelt? Antag att vi i Sverige avvecklar kärnkraften och ersätter den med dyr vindkraft som subventioneras kraftigt av de svenska elkonsumenterna. Är det då en riktig tanke att exportera vår subventionerade el till tyskar som slipper denna subventionskostnad? Är det så att oavsett vilka subventioner som förekommer är handel ett absolut liberalt värde?

Är det liberalt att exportera el till varje pris?

Läs även andra bloggares åsikter om el, elpriser, elmarknad, elproduktion, elexport, nationalekonomi, kolkraft, kärnkraft, ekonomi, politik på intressant.se