fredag, mars 02, 2012

Hur skapa nya jobb med AMS-politik?

Den gamla AMS-utbildningen på 90-talet gav inte särskilt många extra jobb. Dess funktion var snarare att göra det möjligt att klassificera egentligen arbetslösa som personer i "åtgärder".

Jag var på ett seminarium med ILERA (International Labour and Employment Relations Association) nu på eftermiddagen 1/3-12. Det handlade om arbetsmarknadspolitiken under den ekonomiska krisen. Huvudtalare var docent Oskar Nordström Skans från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering). Han redogjorde för det arbetsmarknadspolitiska forskningsläget.

När det gäller de stora dragen i arbetsmarknadspolitiken - det som tidigare kallades AMS-politik - har forskningen inga säkra svar. Nordström Skans påpekade att även under den värsta lågkonjunkturen 2008-09 skapades nya jobb men inte i tillräcklig omfattning för att väga upp de bortfallande. Det är alltså inte enbart efterfrågan som styr jobbtillväxten. Att befolkningen ökar har också betydelse.

Det finns en långsiktig trend som gör att arbetsmarknaden fungerar allt sämre. Skillnaden mellan egenskaperna för de lediga platser och de arbetslösas egenskaper blir allt större oavsett konjunkturläge. Det är här AMS-politiken har sin funktion. Om man kan öka kvalifikationerna hos de arbetslösa med olika former av utbildning och praktik kommer detta att göra en del av de arbetslösa anställningsbara. Det leder till att de får en del av de ledigförklarade jobben. Dessutom anses det att fler jobb kan skapas genom att rekryteringsklimatet kan förbättras (en teori som gav Nobelpris 2010, DMP-modellen).

Jag gjorde bedömningen 2010 att kanske en tredjedel av de lediga jobben skulle kunna besättas med arbetslösa om matchningen verkligen kunde förbättras radikalt. Om vakanserna uppgår till 30-50 000 skulle det betyda 10-15 000 nya jobb. Arbetslösheten skulle sjunka med 0,3 procentenheter. Men när jag frågade docent Nordström Skans om den teoretiska potentialen för ökad arbetsmarknadsutbildning kunde han inte ge något svar - inte ens inom spännvidden 0,3 till 3 procentenheter minskad arbetslöshet.

AMS-politiken är också ett sätt att sänka Nairu-punkten för arbetslösheten (jämviktsarbetslösheten). Teoretiskt ser det ut att finnas en beaktansvärd potential eftersom 60 procent av de arbetslösa (2010) enbart hade grundskoleutbildning medan 90 procent av de lediga platserna avsåg gymnasie- eller högskoleutbildning (bart apr-11). Men detta indikerar att utbildningsunderskottet inte är det väsentliga problemet. De 40 procent av de arbetslösa som har tillräcklig utbildning skulle ju teoretiskt räcka till för att eliminera alla kvarstående lediga platser.

Regeringens utbudspolitik för att sänka jämviktsarbetslösheten till under 5 procent, som debatterades under våren 2011, rörde sig om totalt 1,6 procentenheter (bart april-11). Härav skulle AMS-politiken svara för 0,2 procentenheter. Mot bakgrund av att regeringen sökte med ljus och lykta efter metoder att få ner prognosen för jämviktsarbetslösheten till 2014 är det svårt att se att det skulle kunna finnas någon beaktansvärd återstående potential för AMS-politiken.

Det är därför litet förvånande att den socialdemokratiska finansministerkandidaten Magdalena Andersson nu satsar på arbetsmarknadspolitisk utbildning som alternativ till regeringens jobbpolitik (bart 28/2). Det verkar som om hon är obekant med debatten om Nairu våren 2011. Hon tycks tro att minskningen av den mycket omfattande AMS-utbildningen på 1990-talet nu bidrar till den höga arbetslösheten. På seminariet var man emellertid på det klara med att denna massutbildning inte hjälpte särskilt mycket för att de så utbildade lättare skulle få jobb. Ett syfte var att kvalificera de arbetslösa för en ny a-kasseperiod. När omfattningen senare drogs ned kunde större omsorg läggas ned på varje enskilt fall och sannolikheten för jobb ökade. En del av effekten kan dock ha varit att man satsade på dem som ändå hade stor chans att få jobb.

Dock finns en effekt kvar. AMS-åtgärder registreras inte som arbetslöshet. Det gamla socialdemokratiska tricket att hålla nere den öppna arbetslösheten med "åtgärder" ska kanske bli ett nygammalt inslag i Anderssons politik? Därför gäller det att hålla koll på den totala arbetslösheten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , intressant.se

Etiketter:

4 Comments:

At 02 mars, 2012 08:17, Blogger oppti said...

En tanke: SAABs ingenjörer är eftertraktade, de får relativt lätt jobb. De har jobbat i en innovativ miljö utan att deras företag gått med vinst. Metallarna har det svårare. Samtidigt ligger de stora kostnaderna inom produktion inte inom innovation.
Koppla ihop företag med innovationskluster där de anställda successivt slussas ut i verkligheten.
Företag har oftast behoven men kräver hög lönsamhet i alla sina verksamheter.
Sen är det märkligt att staten inte har riskkapitalfonder för satsningar inom gruvnäringen. Riskkapital kostar för Pajalasatsningen 13% i rta.

 
At 02 mars, 2012 16:56, Blogger Nils Lindholm said...

Du skriver ju att 'AMS-tramset' då, skapade iaf. ny a-kasseperiod.
Idag så skapar JUG:en tydligen inte mycket, då fler o fler nu inte kvalar in till a-kassan ens, utan försörjs som FR sade 'av sambo, föräldrar, någon annan'.
Jo, detta kallas för att färre är nu beroende av a-kassan.
Ja alltså att inte vara berättigad till a-kassa.

 
At 02 mars, 2012 23:05, Blogger Danne Nordling said...

Nils Lindholm, JUG visar hur svårt det är med AMS-utbildning. Det blir inga jobb trots fas 2. Då hamnar man i fas 3. Den har ett stort fel. Myndigheterna förbjuder anordnandet av produktiva jobb av rädsla för utträngningseffekter.

Det skulle vara bättre om de som stod längst bort från arbetsmarknaden och hade gått igenom JUG:s fas 1 och 2 till slut fick riktiga, men subventionerade, jobb. Delvis är det då fråga om jobb som annars inte skulle komma fram på marknaden eftersom de med alla minimibestämmelser skulle vara för dyra för arbetsgivarna. Och då har vi ingen undanträngning.

Delvis är det jobb som andra skulle ha kunnat få på marknaden. Men eftersom de inte skulle ha behövt subventioner är de starkare än de som nu istället skulle få jobben. Denna utträngning borde gå att leva med eftersom de starkare har möjlighet att få jobb på den reguljära marknaden istället. Det gäller att förbättra för arbetsgivarna i form av sänkt moms och enklare företagsbeskattning samt undantag från arbetsrättsliga restriktioner.

Gör om fas 3 till produktivt arbete och förläng stödperioderna!
/DNg

 
At 06 mars, 2012 09:55, Anonymous Mikael said...

"Det skulle vara bättre om de som stod längst bort från arbetsmarknaden och hade gått igenom JUG:s fas 1 och 2 till slut fick riktiga, men subventionerade, jobb."

Låter som en åtgärd som vänster och höger borde kunna enas om att genomföra (om du nu representerar högern...).

 

Skicka en kommentar

<< Home