Löfven är en riktig gråsosse

Den nye partiledaren är vad som behövdes enligt eftervalsundersökningen 2010 - en riktig högersosse. Men partiets vänsterfalang lyckades förhindra detta i ett och ett halvt år.

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven intervjuades av Louise Epstein i P1 (lyssna) på torsdagseftermiddagen 22/3-12. Utgångspunkten var partiprogrammet och ideologiska frågor men i slutet handlade det om vapenexport och Saudiarabien. Att Löfven skulle ha tagit ett steg åt vänster, som Sven-Eric Liedman skrev i DN, verkar helt fel.

Intervjun började med frågan om hur klasskillnaderna skulle angripas. Löfven svarade med det ganska pragmatiska konstaterandet att det gällde att få folk i arbete. De som inte har arbete orsakar tydligen en god del av klasskillnaderna i Sverige.

Det fanns också klasskillnader mellan arbetare med olika arbetssituationer som Löfven exemplifierade med enkla arbeten med några få handgrepp som upprepas hela tiden till skillnad mot dem som kunde få utlopp för hela sina förmåga i arbetet. Epstein ställde dock ej följdfrågan om det var den marxistiska "alienationen" som han avsåg.

Löfven utvecklade vikten av en långsiktig reformpolitik med satsningar på skolutbildning och välfärd. Ända sedan 1800-talet och fram till 90-talskrisen gick det framåt. Men sedan hände något under 90-talet. Nu ser vi med den nya regeringen en direkt försämring av situationen för dem som redan har det sämre.

På något sätt är det dock svårt att med politiska åtgärder komma åt problemen. Löfven pekade på globaliseringen som medför att nationalstaterna inte har fullt inflytande. Företagen kan flytta utomlands. Ideologin får tydligen vika för pragmatismen.

Det gäller att öka efterfrågan på arbetskraft, underströk Löfven. Epstein ställde inte följdfrågan om detta innebär att finanspolitiken är för åtstramande och att större budgetunderskott skulle vara motiverat. Löfven pekat själv på den (alltför) enkla utgången att S skulle satsa på näringspolitik och industripolitik där man skulle lägga in mera kunskap i produktionen för både varor och tjänster. Är det så enkelt? Och är det ökad export han tänker sig?

På frågan om inte återinförda förmögenhets- och arvsskatter skulle kunna användas för att minska klasskillnaderna svarade Löfven att han inte hade något emot dessa skatter i princip. Men vi måste se hur verkligheten ser ut. Förmögenhetsskatten var tidigare ett lotteri och man kunde välja om man ville betala. Löfven ville vara pragmatisk och låta frågan avgöras om s-utredningen kunde komma med användbara förslag.

Epstein ledde in samtalet på kapitalismen. Den var ett maktsystem som i oreglerade former skulle vara skadlig för miljön och arbetskraften. Det verkar inte vara dagens kapitalism han har i åtanke. Marknadsekonomi och privat äganderätt är däremot bra för produktionsutvecklingen, menade Löfven.

Inflytandefrågan för de anställda, som varit så central för Socialdemokraterna tidigare, reducerade Löfven till den ståndpunkt som gråsossarna hade på den tiden (fastän de inte hördes då): inflytande över den egna arbetssituationen. Några löntagarfonder var inte aktuella. Fördelningspolitiken ska drivas med skatter och socialförsäkringar, skola och omsorg.

Epstein försökte få Löfven att ta ställning i frågan om vinster i äldreomsorgen och vården. Han argumenterade för att skattepengarna ska användas för omsorgen och inte gå till utlandet. Men samtidigt hade han förståelse för att den som startar ett vårdföretag med hjälp av en egen slant har intresse för att få tillbaka satsningen. Löfven underströk också att staten måste se till kvalitetskraven. Även meddelarfrihet och valfrihet för konsumenterna var viktigt.

Löfven var försiktig i frågan om ersättningen till företagsledarna. Inget klart framkom om vapenexporten. På sikt ska pensionärer och löntagare betala lika skatt men en sådan reform kunde ta tid. Ingångslönerna för ungdomar var en fråga för arbetsmarknadens parter. I det nya partiprogrammet skulle en offensiv, global, facklig strategi utvecklas.

Någon vänsterman är Löfven uppenbarligen inte. Han lever upp till den partiledare som Socialdemokraternas eftervalsanalys utpekade men som alla aktiva - även inom analysgrupperna - förnekade och undertryckte (bloggart dec-10). Löfven verkar vara en riktig gråsosse och har snabbt ökat opinionssiffrorna för Socialdemokraterna, precis som kunde förväntas av eftervalsundersökningen hösten 2010. Detta är rimligtvis ett svidande nederlag för vänsterfalangen.

Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Löfven, ideologi, gråsosse, högersosse, högervridning, Socialdemokraterna, Löfven, vänsterfalangen, politik på intressant.se