Ljuger euro-politikerna?

Eurozonens politiker föröder sitt förtroende genom en inkonsekvent och kraftlös politik. Nu visar det sig att åtstramningspolitiken slår fel. Försöken att öka bankernas kapitaltäckning leder till kreditåtstramning. Den grekiska räntan är fortfarande 19 procent.

I en kolumn i DN idag 14/3-12 (ej onl) menar professor Barry Eichengreen, Berkley, att eurokrisen till stor del beror på bristande förtroende. "Det underskott som hindrar Europa från att sätta punkt för sin kris är ett underskott i förtroende." Ett exempel på förtroendeminskande politik är Angela Merkels agerande när hon säger "en sak ena dagen och raka motsatsen nästa".

"Angela Merkel i slutet av februari gjorde ett stort nummer av att ingen större finansiell brandvägg behövdes för att skydda andra euroländer från en kaotisk grekisk statsbankrutt. Inte en enda euro till av de tyska skattebetalarnas pengar skulle gå till det ändamålet, lovade hon. Men när förbundsdagen väl hade röstat igenom den senaste insatsen för att rädda Grekland ... skulle hon lägga om kurs och hävda att eurozonen trots allt behövde en större brandvägg."

Som jag hävdat tidigare styrs Merkel av närmast outgrundliga intentioner som inte är rationellt grundade. Nu har framkommit att en av Merkels tidigare tunga rådgivare, förre ECB-chefen Jean-Claude Trichet, också gjort ett kategoriskt uttalande som visat sig vara helt felaktigt (tips fr Englund). Enligt Reuters den 24 juni 2010 garanterade Trichet att den då förordade åtstramningspolitiken inte skulle dra ned Europa i stagnation:

"As regards the economy, the idea that austerity measures could trigger stagnation is incorrect. I firmly believe that in the current circumstances, confidence-inspiring policies will foster and not hamper economic recovery, because confidence is the key factor today."

Barry Eichengreen skrev en kolumn i DN i juli 2010 där han var skeptisk till austerity-politiken men där han ändå visade förståelse för att enskilda länder med stora budgetunderskott måste vidta åtstramningar för att öka förtroendet. Detta gällde dock inte Tyskland, England och USA. Oavsett detta kan man idag konstatera att Trichets uttalande visat sig vara helt felaktigt. Den tillväxt på 1,8 procent för eurozonen som förutsågs hösten 2010 har visat sig bli en negativ tillväxt på 0,3 procent för 2012 enligt senaste prognos från kommissionen (bart 26/2-12).

Trichets tes bygger på att fundamenta, som i sig har en åtstramande effekt, skulle överflyglas av att rådande primitiva föreställningar skulle förstärkas av åtstramningspolitik, som är vad man tror skulle tillfredsställa de primitiva balansföreställningarna och leda till att företagarna började investera och hushållen konsumera. Men det kanske ändå är så att förtroendet för den förda politiken har eroderats av en allmän ekonomisk-politisk klantighet. Genom Merkels velighet har allmänheten fått intrycket att euron kanske skulle kollapsa och en svår finanskris skulle utbryta i hela Europa. Företagen skulle av denna anledning ha kunnat dra ner på investeringarna och hushållen blivit försiktiga med sin konsumtion.

En mera fundamental anledning för företagen att dra ner sina investeringar är ökade svårigheter att få låna. Även denna tendens är politiskt initierad. Den europeiska bankmyndigheten EBA krävde i höstas att de europeiska bankerna skulle öka sin "primärkapitalrelation" till 9 procent i juni 2012. Motiveringen var säkerhetsskäl. Detta kräver teoretiskt antingen högre bankvinster eller nyemissioner av aktier eftersom lånat kapital inte räknas. Lönsamhetsläget är dock nedtryckt och det är även politiskt svårt att kräva högre vinster (i Sverige hetsar Anders Borg mot bankerna). Då skulle nyemissioner kunna vara lösningen - men så är det inte.

Ett exempel på hur det kan gå är den italienska storbanken Unicredit som tog in 7,5 miljarder euro i nytt aktiekapital. Det ledde till att aktiekursen rasade med 45 procent och avskräckte andra banker från att försöka denna metod. Det som då återstår är att dra ner utlåningen så att det egna kapital banken redan har blir 9 procent av återstående utlåning. Underligt nog verkar inte EBA ha tänkt på denna effekt trots att den debatterades redan i höstas. Nu får EBA skarp kritik från BIS ("centralbankernas bank") i den senaste kvartalsrapporten. Europa går in i en framadministrerad kreditkontraktion. Nedskrivningen av de grekiska lånen har också en kontraktionseffekt.

Mot bakgrund av alla dessa konstiga ekonomisk-politiska åtgärder och uttalanden är det inte svårt att förstå att misstroendet breder ut sig. Detta har under de senaste dagarna tagit sig uttryck i att finansmarknaderna fortfarande tror att Grekland kommer att gå i bankrutt. Räntan på tioåriga grekiska statsobligationer var före "skuldbytet" 39,9 procent. Efter detta sjönk räntan till 19,3 procent (DI) vilket var den nivå som rådde i Grekland efter sommaren 2011. Skuldrekonstruktionen har uppenbarligen endast kunnat ge Grekland något års respit. Under tiden måste rimligtvis helt andra åtgärder vidtas - antingen för att rädda Grekland på sikt på något annat sätt än genom åtstramning eller för att etablera ett långsiktigt beroende av utländska subventioner på någon sorts socialbidragsnivå.

Så länge euro-politikerna för en så kraftlös och missriktad politik som under de senaste åren kommer någon avgörande förbättring inte att inträffa i Europa. Tvärtom kommer den s k finanspakten att innebära ytterligare åtstramningar om man ska ta regelsystemet efter bokstaven. Alternativt kommer det att bli fråga om principlösa anpassningar till verkligheten som t ex nu sker i Spanien. Åtstramningarna blir mer realistiska men förtroendet för EU får sig ytterligare en törn.

Frågan är när man helt kommer att överge åtstramningspolitiken. Hur långt ner måste Europa sjunka eller hur länge måste Europa hanka sig fram för att politikerna ska förstå att det är en helt annan politik som behövs?

Läs även andra bloggares åsikter om eurokrisen, skuldkris, euron, EU, Europa, misstro, recession, nationalekonomi, stabiliseringspolitik, kreditåtstramning, credit crunch, banker, Merkel, ekonomi, politik på intressant.se