Ännu en gång ska Grekland räddas tillbaka till euron?

Nu kommer Merkel att lida nederlag och Grekland räddas genom att åtstramningspolitiken lindras väsentligt. Det blir oundvikligen resultatet om euron ska räddas till varje pris.

Vid G8-mötet i helgen och vid det extra EU-toppmötet har politikerna att "allt" ska göras för att Grekland inte ska lämna euron. Det har gått ett antal gånger tidigare och det har mer och mer blivit en "räddning" i sista minuten. Den här gången har vi att räkna med risken att räddningsåtgärderna kommer för sent. Det kan snart ha gått så långt att bankrusningar i Grekland och kanske även i Spanien medför sådant kaos att Grekland måste gå i statsbankrutt.

Om vi antar att de grekiska väljarna den 17 juni röstar på ett sätt som gör det omöjligt för en ny regering att uppfylla de åtstramningsvillkor, som EU och IMF ställt för fortsatta utbetalningar av stödpengar återstår för dem att välja mellan bankrutt och utträde ur euro-zonen eller att acceptera lägre krav på åtstramningar. Vi kommer sannolikt att få en sista minutenförhandling om hur mycket som blir kvar av de tidigare krävda åtstramningarna. Hästhandel helt enkelt.

Vem är den bästa hästhandlaren? Är det Angela Merkel eller Alexis Tsipras? Vilken taktik följer Tsipras när han nu reser runt i Europa och försäkrar att Grekland inte har för avsikt att lämna euron? Det kanske är det gamla prutningstricket som en del köpare använder i länder där fasta priser inte tillämpas? Den presumtive kunden säger att varan är förträfflig och skulle verkligen passa för inköp. Säljaren blir glad och vill inget hellre än att sälja grejen till den presumtive köparen. Men denne förklarar att beklagligtvis har han inte mer än X antal pengar och därför tyvärr måste avstå fastän han så gärna vill köpa. Säljaren faller då till föga och säljer till ett klart underpris.

Merkels förhandlingsposition har rimligtvis försvagats eftersom G8 med Barack Obama i spetsen ganska kategoriskt förklarat att euron ska räddas - rimligtvis i betydelsen att Grekland är kvar.  Tsipras behöver då bara förklara att det saknas parlamentariska förutsättningar för att strama åt så som det begärs även om han själv skulle förorda en kompromiss eftersom han verkligen gillar eurosamarbetet.

Mot ett sådant scenario har Bryssel enbart skräckskildringar av ett utträde att sätta emot. Men det gäller att inte vara alltför explicit och ge offentlig spridning åt skräckscenarierna. Då kan nervositeten i andra länder bli för stor och resultatet bli sådan oro att euron verkligen faller samman. Tidigare tycks Merkels taktik ha varit att dra ut på förhandlingarna så att motparten verkligen gripits av skräck inför möjligheten att allt går överstyr. Trots att Merkel är ganska svag har hon lyckats sprida uppfattningen att hon är stark och myndig. Men nu förefaller alltfler genomskåda detta trick. Att hon förlorat delstatsval har också bidragit till att försvaga hennes position.

Om Tsipras är smart låter han sina ekonomiska rådgivare och senare sin centralbank ta fram några riktlinjer för hur Grekland skulle kunna klara sig utan euron utan att råka ut för en svår katastrof. Detta kan rimligtvis inte vara så svårt för ekonomerna att räkna ut. Ett sätt är att skapa en icke konvertibel valuta som bara långsamt och kontrollerat devalveras mot euron. Om jag kunde komma på denna tänkbara lösning borde det finnas flera som kan det. Jag har noterat att Argentina hade långtgående planer på en sådan lösning innan man helt övergav kopplingen till dollarn.

Min bedömning resulterar i att det finns stor risk för att Angela Merkel lider ett kraftigt nederlag i kraven på mer åtstramningspolitik. Detta torde inträffa någon gång i sommar.

Grekland, grexit, euron, konkurs, bankrutt, icke konvertibel valuta, valutareglering, Argentina, importöverskott, regleringspolitik, Europa, ekonomi, EU, nationalekonomi, Calmfors, politik på intressant.se