Merkantilismen har ersatt kapitalismen och orsakat dagens kris
Om alla länder ska ha exportöverskott finns det inga som kan importera detta överskott. Den merkantila principen och analogin med ett vanligt hushåll är fel. Rikedom kommer inte från pengar utan från produktiva maskiner och anläggningar. Europa leds av ett tankefel.
Merkantilismen var ursprungligen en benämning på de ekonomiska idéer om hur välstånd skapas som förhärskade från 1500-talet till slutet av 1700-talet (Wp). Tanken var att ett land skulle se till att ha överskott i utrikeshandeln för att därmed kunna ackumulera rikedom i form av guld och silver. Det gällde att öka exporten och hålla tillbaka importen. Regeringarna kunde då även använda idag förkastliga metoder som tullar och subventioner för detta syfte.
Att bli rik genom att lägga pengar på hög som Joakim von Anka är ännu idag den enkla medborgarens föreställning om vad affärslivet går ut på. Parallellen till ett hushålls ekonomi är uppenbar. Ju mer pengar man äger desto rikare känner man sig. Men som beskrivning av vad som ger välstånd är merkantilismen en felaktig tankefigur.
Redan tidigt i den ekonomiska utvecklingen hade enskilda företagare klart för sig att pengar som användes till produktion var den verkliga vägen till välstånd. En företagare som gjort en vist genom handel kunde investera vinsten i produktion med hjälp av maskiner som gav bättre vinst. Härigenom föddes industrikapitalismen och vägen till välstånd. Det var bara Karl Marx och John Stuart Mill som höll fast vid den förlegade föreställningen att kapitalackumulation inte kunde ge något välstånd. De såg maskiner som något ont. Investeringar som ökade maskineriet var egentligen förkastliga.
Kapitalismen har gett en ofantlig välståndsutveckling genom att allt större produktionsanläggningar kunnat byggas upp. Företagen har i huvudsak kunnat utvecklas genom självfinansiering av investeringarna. Men även systemet med aktiebolag har kunnat dra in sparkapital till företagen. I någon mån kunde företagarna låna pengar i bankerna. Så småningom utvecklades låntagningsmöjligheterna och även statsapparaten i olika länder började låna. Det öppnade möjligheten att vissa stater kunde låna av andra staters banker. Stater framstod som mer solida låntagare än risktagande företag.
När denna process hållit på tillräckligt länge uppstod möjligheten att utveckla det merkantilistiska synsättet på nytt. En stat var stark och rik om den kunde ha större export än import år efter år. Det blev sunt att exportera och litet suspekt att importera. Att investera exportöverskottet i andra länders skuldförbindelser blev extra fint eftersom dessa löpte med ränta till skillnad från ädla metaller på den gamla tiden. Men dagens system skiljde sig också på ett annat sätt: Nu finns statistik över betalningsströmmarna.
Denna statistik borde visa att systemet inte kan fungera. Om alla stater skulle tillämpa den merkantila principen (överskott) skulle ju inget land kunna ha underskott. De länder som lyckats forcera fram ett exportöverskott borde förstå att det förutsätter att andra har förmåtts acceptera ett underskott. Men istället gör man merkantilismen till moralisk norm och fördömer de länder som har underskott. De ska förpakta sig att driva svångremspolitik för att få bort underskottet i statsfinanserna inom några år. Sannolikt tror man att det automatiskt också kommer att eliminera exportunderskottet.
Men om Greklands handelsunderskott på 16 mdr € krymper ner till noll samtidigt som andra underskottsländer gör likadant, hur ska Tyskland då kunna ha ett överskott på 122 mdr €? (Gäller 2012 enl EU-kommissionens vårprognos, pdf, s176.) Ska Tyskland vidta konsumtionsbefrämjande och importstimulerande åtgärder? Det var ju en sådan politik som drev Grekland utför ruinens brant. Och om tyskarna dessutom vill att grekerna betalar tillbaka sina skulder uppstår två ännu svårare frågor:
- En återbetalning förutsätter att Grekland mfl skaffar sig ett handelsöverskott. Då måste Tyskland skaffa sig ett underskott. Känns det rätt för Angela Merkel och hennes arga väljare?
- När Tyskland får tillbaka sina utlånade pengar, vad ska man göra med dem då? Ska man investera dem i nya "Grekland" och tvinga även dem till ruinens brant?
Andra bloggar om: merkantilism, kapitalism, Karl Marx, Marx, socialism, handelsöverskott, kapitalackumulation, exportöverskott, bankrutt, Grekland, euro, nationalekonomi, valutaunion, Merkel, ekonomi, politik på intressant.se
Etiketter: nationalekonomi
posted by Danne Nordling @ 02:13
25 comments
25 Comments:
Intressant och lärorikt.
Mycket bra skrivet. Fråga, Får ett land med överskott i statens finanser automatiskt ett överskott i handelsbalansen?
Fullträff
"Om alla länder ska ha exportöverskott finns det inga som kan importera detta överskott"
Sådana inlägg gör din blogg så bra.
En liknande fråga är hur krediterna rör sig över landgränserna, det borde vara handelsbalans på krediterna, men då kan man fråga sig varför vi lånar utomlands.
Det blir meningslöst och innebär bara stora valutarisker.
Varor kan produceras effektivare i ett annat land men pengar blir inte bättre för att dom flyttas över en gräns.
mvh ekvationsteorin
Tack för uppskattning!
Ante, sambandet mellan statsbudgetens saldo och bytesbalansens saldo är inte automatiskt. Men det finns ett samband som borde redovisas genom empiriska studier.
Ett land som håller för låga skatter eller tillåter omfattande skattefusk tenderar att konsumera för mycket. Med flytande växelkurs kan det inte ge någon stor obalans eftersom valutan deprecierar (sjunker i värde). Man kan ha budgetunderskott men inte något varaktigt bytesbalansunderskott.
Om man har en fast växelkurs kan däremot ett stort bytesbalansunderskott utvecklas som följd av budgetunderskottet. Om politiken läggs om genom en kombination av devalvering och åtstramningar i statsbudgeten kan båda underskotten ofta elimineras. Men det finns undantag.
Japan har länge haft ett avsevärt budgetunderskott (drygt 8 % av BNP) men ändå överskott i bytesbalansen (1,7 % av BNP eller 74 mdr € i år). Därför har Japan inte behövt låna utomlands och är inte utsatts för räntestegringar trots en gigantisk statsskuld på mer än dubbla BNP. Räntebördan är bara 2,1 procent av BNP.
Ett land med överskott i statsbudgeten konsumerar för litet och kan lägga sig till med överskott i bytesbalansen trots flytande växelkurs. Sverige är ett exempel.
ekvteorin, BIS har en tämligen obegriplig statistik över hur lånen tagits mellan olika länder. Den borde presenteras i övergripande termer.
Varför sker inte detta? Är det för att den väcker frågor av den karaktär du antyder i kommentaren?
/DNg
Japan har nu, efter kärnkraftsharakirin, ett handelsunderskott, drivet av import av olja och LNG.
Tack för svaret Danne!
Alla vill att bankerna ska ha en god ekonomi och att vi ska undvika bankkriser, såväl vänstern som högern är överens om det.
Varför tillåter man att bankerna tar valutarisker med utlandslån?
Vi vet att valutor rör på sig och det blir då bara en tidsfråga tills någon bank gör förluster.
Varför tillåter man att privatpersoner tar utlandslån till sina bostäder?
Island avskräcker.
Jättebra skrivet, för att ge ett överskådligt och historiskt perspektiv på det hela.
När jag idag såg ännu en tabell över ländernas statsskulder så slog det mig att det aldrig presenteras vilka länder som har de största fordringarna. Om ett land har en skuld så måste väl ett annat ha en lika stor fordran etc.
Är det någon som sett en översikt på detta? Jag hittade nån site som visade att Saudi hade + 40 mdr USD 2011 ( http://www.tradingeconomics.com/saudi-arabia/current-account ) och att China verkade ha 305.4 mdr USD 2010 ( http://www.chinability.com/CurrentAccount.htm ).
Vore intressant om någon sett en översikt över detta över alla världens länder?
Grekland har förvisso inte tillämpat merkantilistiska principer (att samla guld på hög). Nationalskulden var 165% av BNP år 2011, och växande. (Och arbetslösheten var 21,7% våren 2012). (Wiki)
- Där finns inga nationalekonomiska principer alls. Bara en vilja att ta för sig, av överdådet från EU.
- Det gick så länge man kunde låna (utan problem) från tyskarna…
- (SvD skriver idag om ”flyktingar" hos oss från Grekland och övriga PIGS-länder…)
- Nu har man en (enda) valuta, euron, men 17 (eller 23) stater med egen finanspolitik. Det där fungerar inte. Antingen måste Bryssel ta hela den ekonomiska beslutsrätten, eller också måste (till att börja med) Grekland ’sparkas ut’.
- Problemet USA (och deras statsskuld; som svenska mediekonsumenter vet ni väl inget om den?) är i nuläget olöst.
- (Vi i Sverige har det bra; mycket bra jämförelsevis. Statsskulden är 23% av BNP. ”Konsumerar för lite”? Ha! Fetma är ett mycket större problem än avmagring… Och jag vet att nationalekonomerna tänker på andra ting, men det handlar ändå i sluttampen om vad den enskilde kan kosta på sig.)
Steve: svensken är fattig för att staten tar det mesta. Då finns knappt något konsumtionsutrymme såvida det inte subventioneras av staten.
Även om det är sant att tanken om att "överskott i bytesbalansen är bra" är vida spridd håller jag dock inte med om att det finns någon närmare koppling mellan överskottstanken och dagens kris.
Det enda land som bedrivit någon mer omfattande merkantil politik är Kina, med mer sofistikerade bakomliggande merkantilistiska resonemang än de du anger ovan (I.e. social stabilitet och technology transfer, snarare än någon fetish för amerikanska obligationer).
En blandning av underminierade kreditstandarder, överdrivet komplexa finansiella arrangemang och Eurons defekta konstruktion är bättre övergripande anledningar till krisen än en strävan efter bytesbalansöverskott.
/Ekon
Londons borgmästare Boris Johnson skriver i The Telegraph idag om hur ”Europa i hög fart, med foten på gasen, kör in i en tegelmur”. Obama i sitt hörn slår fast att ”det är tid för tillväxt och jobb”. Jominsann. Ungdomsarbetslösheten i Grekland sägs vara 54% nu.
Euron ”har varit en katastrof för Grekland, och ganska dålig för resten av kontinenten”, säger Johnson. Europa har den lägsta tillväxten av alla regioner i världen.
Jag: Singapore har 5,2 milj invånare, och en BNP per capita på $62,100 (Sverige: $39,100)… Med i ASEAN ja, men det är bara ”politik”, inte ekonomi…
$39,100 och 46,8% av detta är skatt. Hur mycket av $62,100 i Singapore är skatt? Hur får man slut på myten att Sverige är ett rikt land?
Sverige har det mycket bra idag. Euro-problemen har vi inte direkt på oss (som finländarna), och Obama-dollarn ger oss inte huvudvärk. Och statsskulden är 32% av BNP; i Europa-botten.
Själv vill jag säga att det var Göran Persson som vände allt till det bättre. Bildt? Under hans tre år hann väl inte så mycket ske?
Släkt i Schweiz säger att skillnaden inte är så stor, för ”vanligt folk”. Skatten är lägre där; i stället måste man spara undan själv, direkt eller genom försäkringar.
Grymt inlägg, borde gå in på debattsidan hos de stora drakarna.
Har tidigare bott i Schweiz (tyskspråkiga delen) i 8 år och det är stor skillnad mot Sverige. En helt annan ekonomisk frihet och samhällsservice. Sverige är ett fattigt och utarmat land jämfört. Stockholm har en ytlig rikedomsfasad till skillnad mot resten av landet och det till priset av tokstressade människor.
Sverige ”fattigt och utarmat”…! Du vet inte så mycket om världen. Jag minns i alla fall Sverige (Uppsala), säg, 1947…
"Några fasta växelkurser och konstlade valutaunioner, som medger uppbyggnaden av gigantiska obalanser, ska man inte ha."
- Analysen kunde vara bättre eftersom ekonomiska problem har uppstått både i länder med fast växelkurs och i länder med flytande växelkurs. Samtidigt har det gått bra för länder med fast växelkurs och för länder med flytande växelkurs.
- Generellt har det gått bra för länder med ett högt sparande och höga investeringar i näringsverksamhet. Det har gått dåligt för länder som har ökat sin offentliga konsumtion och sin privata konsumtion med hjälp av en ökning av penningmängden (som sker med hjälp av centralbanker och banker).
- Flytande växelkurser är ingen garanti för att växelkurserna blir riktigt satta eftersom vi har centralbanker som i olika grad försöker manipulera värdet både på sin egen valuta och på andra länders valutor. Ett land som Kina försöker medvetet sänka sin valutakurs för att locka till sig utländska investeringar.
- Det är ingen garanti att det går bra för Grekland om det får en egen valuta. Om exempelvis ett land försöker sänka sin valutakurs (jämfört med andra länder) med 10 % genom en ökning av penningmängden och åtgärden också leder till en ökning av priserna inom landet (även priserna på exportvaror) med 10 %, har åtgärden inte lett till någon konkurrensförbättring.
- Huvudproblemet till obalanser är att ett land kan öka sin konsumtion och sina investeringar genom en ökning av penningmängden. Vinsterna kan endast bli kortsiktiga eftersom det endast finns en viss mängd fysiska resurser och dessa resurser ökar inte bara för att penningmängden ökar.
- Obalanser rättar till sig automatiskt om alla länder har en guldmyntfot (fast penningmängd i förhållande till mängden guld). Länder med överskott i bytesbalansen höjer automatiskt sin penningmängd och priserna stiger i detta land. Landets konkurrenskraft sjunker. Länder med underskott i bytesbalansen sänker automatiskt sin penningmängd och priserna sjunker i detta land. Landets konkurrenskraft ökar. Därmed rättar obalanserna till sig automatiskt.
”Krisen i Grekland är en social kris. Vi ser hur den sociala ordningen bryts ner.” (NRO)
- Levnadsregel: Den enskilde får låna för ”investering” (typ bostad) men inte för konsumtion.
- Samma gäller (i princip) för stater. I det gamla industrisamhället kunde det hända att efterfrågan på (låt säga) malm sjönk ett par-tre år. Då kunde staten bidra med pengar, för att hålla systemet intakt.
- Idag fungerar världen annorlunda. Keynesianismen håller inte! Det ser vi på USA. Federala statsskulden är för första gången sedan världskriget över 100% av BNP. Och det finns ingen förbättring förutsedd; i varje fall inte detta decennium. (Skäl: Fannie Mae, och Freddie Mac…)
- Se på Arbetslösheten (U3) i USA…!
- Arbetslöshet U6 är väl så intressant. Där finns ”ofrivillig deltid” med, och ”slutat söka - det lönar sig inte”.
Jämfört med dagens Schweiz är Sverige fattigt.
Dagens kriser beror på flera faktorer. Men ett överdrivet byggande, ofta av bostäder, tycks vara en orsak till att normala länder kan råka ut för svårbemästrade kriser. USA, Spanien, Irland, Sverige i slutet av 80-talet och möjligen även Kina idag är några fall.
Byggandet är en potentiell destabiliseringsfaktor genom att det genererar en självförstärkande kumulativ process som kan förväxlas med "snabb, sund välståndsökning". Därför borde byggandet följas noga av ekonomerna.
Ett överdrivet byggande finansieras gärna av utländska långivare men också av utländska investerare. Som jag påpekat tidigare är det inte säkert att guldmyntfot skulle motverka överdrifterna tillräckligt. Därmed kan en osund bytesbalansutveckling bli följden.
Det verkar vara så att starka länder gärna ser sin kapitalexport som en vällovlig följd av överskottet i bytesbalansen. Det merkantilistiska synsättet hindrar dem från att se att svagare länder inte kan tillämpa överskottsprincipen, vilket kan rationaliseras med att man bidrar till välståndsökningen i de svagare länderna. Men ensidig merkantilism ställer till obalanser i de svaga länderna och hindrar dem från att komma på fötter med enbart begränsade skador efter en kris.
Det finns tre beprövade sätt att reglera valutaströmmarna mellan länder: guldmyntfot, fasta växelkurser utan kapitalrörlighet samt flytande växelkurser.
Fast växelkurs med ohämmad kapitalrörlighet tycks oftast leda till kollapser och kriser. ERM, EMU, USA/Kina, Sverige efter Bretton Woods samt Argentina/dollarn är några exempel. Kapitalströmmarna måste övervakas så fort vi får marknadsstörningar i form av valutasamarbete eller centralbanksmanipulationer. Frågan är vad Grekland, Spanien och USA skulle ha kunnat sätta emot Tysklands och Kinas merkantilistiska beteende. Är det IMF som fallerat? (Argentina föll på att Brasilien devalverade samtidigt som dollarn=peson apprecierade.)
Det kan gå bättre för Grekland med egen valuta. Med "grekeuro" som inte är konvertibel kan Grekland ha två valutor där Grekland genom en försiktig depreciering kan undvika ohämmad inflation som i Argentina. Då kan alla problem med lån och skulder internt lättare bemästras. Om ECB därtill finansierar en del av Greklands importöverskott under en omställningstid kan en temorär katastrof för Grekland sannolikt undvikas.
Men övriga Europa vill nog inte rädda grekerna utan istället rädda euron så att åtminstone fasaden finns kvar.
/DNg
Danne, hur ser du på Penningmängdens inflytande på dessa frågor.
Tillväxten som sker när folk hittar på produkter och tjänster som de producerara och säljer finansieras ju ofta med banklån som bygger penningmängden.
Om Penningmängden växer snabbare än inflationen känns det som att läget är stabilt?
Hur ser du på dessa sammanhang?
// Carl K
Att krisen i USA skulle bero på ett ”överdrivet byggande”… jovars, men bakom detta låg ett fullt avsiktligt långivande till ”fattiga", folk som nog inte skulle kunna betala tillbaka om det krisade. Byggföretagen gjorde inget fel själva.
- Wikipedia skriver om detta (”1990s”). Fannie och Freddie, som gav de riskabla lånen, är två statskontrollerade bolag som (tror jag) hade omkring 80% av marknaden i USA. Gör de ett misstag så märks det!
- Det här borde vara rätt enkla saker. Men t.ex. nobelpristagare Paul Krugman är så nationalekonomisk att han inte inser detta. Lösningen på USA:s problem nu (när statsskulden gått över 100% av BNP, och ingen reell bättring är förutsedd detta decennium) är att låta staten ”sätta fart på ekonomin” genom att öka utgifterna. (Och Pålle har NY Times' hjärta.)
- Ack ja. ”Keynes var en stor man…”
- Om ni måste köpa bostad i Stockholm - ligg lågt! Där finns klara risker, om världskonjunkturen går nedåt. (Katrineholm ligger mindre än en timma bort, med tåg…)
- ”Den som är satt i skuld är icke fri.” Enkelt påstående (av Göran Persson) - men viktigt.
Danne
"Ett överdrivet byggande finansieras gärna av utländska långivare men också av utländska investerare."
Utländskt kapital som kommer in i landet ökar penningmängden, varför öka penningmängden i högkonjunkturer?
Hypotetiskt om det finns två länder det ena landet har lågkonjunktur och det andra landet har högkonjunktur, flyttar vi kapital från landet som har lågkonjunktur till landet som har högkonjunktur så förvärras obalansen i länderna.
Detta är uppenbart fel.
"Om alla länder ska ha exportöverskott finns det inga som kan importera detta överskott"
Det måste vara lika fel att flytta kapital från ett land till ett annat land.
Kapitalunderskott i ett land och kapitalöverskott i det andra landet.
Ekvationsteorin
Carl K, synsättet för hur penningmänfden påverkar den reala utvecklingen borde utvecklas ganska mycket. Nu dominerar den binära synen att om penningmängden ökar (hur?) något mer än den reala utvecklingen uppstår alltid mer eller mindre våldsam inflation.
Eftersom penningmängden (M) bestäms av bankerna i ett fiat-system med en viss koppling till styrräntan kan det ske stora ökningar av M utan att det blir avsevärd inflation. Min hypotes är att M ökat realt över tiden, vilket skulle kunna tolkas som att omloppshastigheten sjunkit. En indikation är att skuldsättningen ökat relativet de senaste 40 åren.
Detta har gått rätt bra under lång tid. Men kan det finnas en mättnadspunkt där det utlöses manifesta obalanser? Eller är det så att vi borde inse att successiv relativ skuldsättningsökning är något vi måste lära oss hantera i ett system där Bretton Woods inte längre gäller? Då beror dagens problem kanske på en felaktig reaktion på de nya förutsättningarna i tro att det är BrW som borde gälla.
Steve, USA har åtminstone två gånger dragit på sig en destruktiv konjunkturnedgång pga för stort bostadsbyggande: i slutet av 20-talet och i början av 00-talet. Att det båda gångerna ytterst berodde på politiska åtgärder (krig och fördelningspolitik) gör ju inte att kriserna blev mindre allvarliga. Min hypotes är att politikerna inte kan göra särskilt mycket för att bekämpa sådana byggkriser. Men det viktiga är att se till att man inte genom felhantering av kriserna dessutom utlöser finanskriser. Båda gångerna lyckades man dessvärre förvärra situationen genom att förstöra stora delar av banksystemet. När så skett är keynesianska stimulansåtgärder nästan verkningslösa. Det går inte att på kort tid återskapa den mängd företag som gått omkull för att de inte kunnat låna och inte heller sälja och producera till en nästan lamslaget omgivning.
Ekvteorin, jag tror att kapitalströmmar över gränserna kan göra stor nytta så länge de inte leder till överdrifter. Övergivandet av BrW har sannolikt hjälpt många fattiga länder att öka välståndet. Men i en del fall har det medfört en självförstärkande spiral uppåt som både utlöst en destruktiv lågkonjunktur och en punkterad bubbla med finans- och valutakriser som följd. Därför borde nationalekonomerna utarbeta en teori för hur sådana processer både kan gå överstyr och hur de kan kontrolleras.
/DNg
1. USA:s kris nu har inte ”byggandet" som orsak. Krisen beror på (felaktiga) lån. Byggandet i sig ger inte sådana stora problem, om det dras ner.
2. Keynesianismen är till stora delar ”mekanistisk”: Om vi vrider på den här kranen (ökar penningmängden) kommer produktionen (nationalprodukten) att öka. Och tvärt om: drar vi ner på penningmängden (o.s.v), sjunker produktionen.
- Ledsen, det kanske stämde till en del 1910, men inte nu.
- Stora mängder olja kan ibland vara bra för ett land. Norge! (Å andra sidan: Libyen)
Men annars är det idéerna som driver vår moderna tillvaro framåt. T.ex. ett data-freak med goda idéer kan göra mycket! I Israel finns ”Silicon Wadi" (i Tel Aviv); något liknande finns inte i arabstaterna.
- Mer generellt (och på lägre nivå) är det framtidstron som för oss framåt. Om man - som t.ex. i USA nu - ser stora problem (Obama! HHS!) framför sig, investerar man inte. Oberoende av vad ”riksbanken” har för sig med penningmängden.
- I Sverige av idag har vi (i media t.ex.) det så (jämförelsevis) bra, att vi inte ens förstår problemen ute i världen. Eller hur de ska lösas. I PIGS-länderna t.ex. Eller i det djupt skuldsatta USA. Vet vi i media överhuvud om dem?
Skicka en kommentar
<< Home