Skolan har blivit mer jämlik för arbetarbarnen

Elever med föräldrar med enbart grundskola har klarat sig något bättre än akademikerbarnen 1999-2011 både för svaga och starka. Differensen mellan svaga och starka elever totalt i Sverige har bara ökat med 5,5 procent och inte med 31,3 som lärarna påstått.

Hur ser sanningen om grundskolan ut om man tittar på SCB:s siffror som Lärarnas Riksförbund redovisar i en bilaga (pdf) till sin famösa utredning om ökad ojämlikhet? Jag riktade skarp kritik mot hur Metta Fjelkner och LR:s informatörer drog slutsatser om betygens utveckling  utan stöd i statistiken i min bloggartikel igår. Eftersom siffrorna inte är sammanställda i bilagan måste man räkna en hel del själv för att få fram den rätta bilden.

Den mycket enkla utvärderingsmetoden som LR använder kan diskuteras eftersom den mäter absoluta differenser. Man säger att skillnaden i meritvärdespoäng mellan den svagaste tiondelen av eleverna och den starkaste har ökat med en tredjedel 1999-2011. Det grundar sig på en differens 1999 på 160 poäng som ökat till 210 poäng 2011. När jag väger ihop resultaten från tabellerna 4 och 7 finner jag att dessa siffror är grovt felaktiga.

Differensen 1999 var 138,06 och den ökade till 145,66 år 2011. Det var en ökning med 5,5 procent och inte med 31,3 procent!

Kan man då dra slutsatsen att ojämlikheten ändå ökat något litet? Här kommer synen på metoder in. Är det t ex så att ett samhälle där de fattiga blivit dubbelt rika är mer ojämlikt eftersom de rika också blivit dubbelt så rika? Differensen i kronor har ju ökat. Ett konkret räkneexempel: de fattiga går från 50 till 100 och de rika från 100 till 200. Differensen i absoluta tal har ökat från 50 till 100 eller med 100 procent. En fördubbling av välståndet med oförändrad inkomstfördelning har med detta synsätt ökat ojämlikheten med 100 procent.

Jag tvivlar starkt på att absoluta differensmetoden är adekvat för att mäta förändringar i jämlikhet.

Vi kan titta på den stora gruppen elever (87 %)  som är födda i Norden och har minst en förälder som också är det. Där förbättrade den svagaste decilen sitt meritvärde från 140 till 150. De starkaste förbättrade värdet från 275 till 290. De svaga fick 7,1 procent bättre resultat, de starka 5,4 procent. Tyder det på ökad ojämlikhet?

Lärarnas Riksförbund har utifrån differenserna i betygsutvecklingen för olika elevers familjebakgrund dessutom kommit fram till att de med föräldrar med låg utbildning har det "tuffast i skolan". Men inte heller denna slutsats tycks stämma.

Vi kan titta på elever med föräldrar som har grundskoleutbildning men inte mer. Detta torde vara typiskt för arbetarfamiljer. Har då arbetarbarnens betygsresultat försämrats på 12 år och i synnerhet bland de svagaste (p10) som LR försöker låta påskina? Nej, de svagaste har förbättrat meritvärdet med 5 procent (100 till 105) och de starkaste med 3,9 procent (255 till 265). Det är något bättre än för akademikerbarnen (där föräldrarna har mer än 2 års utbildn) som visade en förbättring med 2,9 procent för den svaga gruppen och 3,4 för den starka.

Det går naturligtvis att hitta små grupper där resultatet har försämrats - åtminstone för percentil 10. Men som jag skrev igår kan detta bero på att eleverna där i högre utsträckning kommer från krigshärjade områden utan egentligt skolväsende. Man kan knappast lasta den svenska skolan för att skapa ökad ojämlikhet i dessa fall.

Egentligen hade man kunnat vänta sig att barn till föräldrar utan längre teoretisk utbildning så småningom skulle tendera att få sämre betyg i enlighet med teorin att studiebegåvning till viss del är medfödd. När klassamhället övergår till ett meritsamhälle där ekonomisk bakgrund inte längre är ett hinder för teoretiska studier kommer de studiebegåvade att göra "klassresor" som förändrar sambanden mellan betyg och bakgrund (bart nov-11). Men några påtagliga sådana tendenser syns inte i SCB:s statistik.

Forts: Skolverkets undersökning visar inga ökade skillnader, 7/5-12
_____________________________________________________________________________

I Ekots lördagsintervju framträdde Gustav Fridolin (MP) där han hotade med att bryta överenskommelsen med regeringen om inte illegala flyktingar skulle få rätt till sjukvård. Regeringen tycker tydligen att det blir för dyrbart. Men om risken för regeringskris då skulle öka framgick inte (länk).

Läs även andra bloggares åsikter om skola, jämlikhet, klassamhälle, Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, betyg, ojämlikhet, utjämning, utbildning, utbildningspolitik, regeringen, politik  Gustav Fridolin på intressant.se