Löfven oväntat svag

Det blev en livlig debatt när alla partiledarna debatterade. Men så värst mycket nytt framkom inte. Något rödgrönt alternativ finns inte. Den nye partiledaren Löfven framstod inte som någon dominerande och initiativrik oppositionsledare.

Partiledardebatten i TV2

Debatten mellan de åtta partiledarna inleddes med en kort duell om jobben mellan Stefan Löfven (S) och statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Den gick ganska bra för Löfven och det såg lovande ut för socialdemokratin. Han körde med det kategoriska argumentet om den ökade arbetslösheten. Regeringen har misskött frågan. "När ni tog över påstod ni att det rådde massarbetslöshet. Nu är den ännu högre, så frågan är vad ni kallar det här?" Detta bygger på att den sammanlagda egentliga "arbetslösheten" 2006 var väldigt hög när man räknade in sjukskrivna och förtidspensionerade m fl.

Dagens öppna arbetslöshet är naturligtvis högre [än den öppna då], vilket både beror på att fler som befunnit sig i "dold arbetslöshet" nu redovisas öppet och på att den ekonomiska krisen tillfälligt har höjt den. Men istället för att ha ett motargument - t ex i form av uppgifter med totalsiffror för båda åren - i beredskap kontrade Reinfeldt med att angripa Löfven med att S vill fördubbla arbetsgivaravgifterna för ungdomar under 26 år.

Detta tenderar att cementera bilden av den höga arbetslösheten. Är det redan försent att komma undan beskrivningen av sysselsättningsutvecklingen som ett misslyckande? Och är det effektivt att istället skrämma väljarna med höjningar av osynliga skatter? Hittills har också alliansregeringen varit kallsinnig till att främja informerandet om arbetsgivaravgifterna eller det som rätteligen borde kallas löneskatter. Dessa är ingen realitet för en vanlig väljare. Skattehöjningsresonemanget blir då ett abstrakt nationalekonomiskt resonemang som inte berör vanligt folk. Löfven kunde dock inte ge några konkreta besked om ett eget program mot arbetslösheten.

Jonas Sjöstedt (V)  angrep också Reinfeldt skarpt för den höga ungdomsarbetslösheten och fick egentligen inte något konkret svar. Men hans flamboyanta debatteknik både i denna fråga och under den fortsatta debatten kanske ändå inte var en vinnande taktik.

Fortsättningen handlade om krigsmaterielexport, växande klyftor i skolan, förstatligande av skolan (FP, V, SD), kärnkraften, skatter och vinster i vård och omsorg. När det meddelades att Francois Hollande vunnit presidentvalet i Frankrike kom man också in på frågan om stimulanspolitik. Men den urartade snabbt till att handla om ofinansierade välfärdsreformer utan ansvar för statsfinanserna.

Annie Lööf gav ett sympatiskt och påläst intryck. Göran Hägglund fick prata om sänkt skatt för pensionärer och utlova en sänkning i kommande budget eller i nästa om det finns utrymme. Detta bekräftades av Reinfeldt. Och Löfven hattade litet kring frågan i en duell med Reinfeldt. Gustav Fridolin var ganska bleksiktig. Jan Björklund frågade Löfven i skolfrågan hur ett utbildningskontrakt skulle fungera när man tvingar avhoppare från gymnasiet att studera till högskolekompetens. Tänk om det vore så enkelt att man kunde lagstifta om studentexamen, frågade han retoriskt. Löfven hade inget svar. Det verkar vara en svag punkt.

Löfven var ganska passiv och kom egentligen bara med längre utläggningar när han fick frågor från debattledarna. Kommentatorerna var väldigt artiga efteråt när de påstod att Löfven lyckats bra med debatten. Han hade inte gjort bort sig vilket är en seger. Det var hans första debatt hette det. Men den som objektivt bedömer Löfven måste finna att han gjorde ett svagt intryck utom under inledningen. Det kan betyda svårigheter för socialdemokratin i det långa loppet.

Läs även andra bloggares åsikter om partiledardebatt, Löfven, Reinfeldt, socialdemokraterna, nya jobb, arbetslöshet, skolan, politik på intressant.se