Grekland övergår till grekeuro?

Även Lars Calmfors talar om att införa en grekisk euro. Men ska den vara konvertibel blir det knappast något som skiljer mot drachman. En ny grekeuro måste ha en reglerad kurs mot euron. Då kan Grekland på sätt och vis stanna kvar i eurozonen.

Det blir nyval i Grekland, sannolikt den 17 juni. Då väntas det vänsterradikala partiet Syriza med Alexis Tsipras i spetsen bli det största partiet och få 50 extra mandat i det grekiska parlamentet på 300 ledamöter. Detta parti kräver att Grekland river upp avtalet med EU och trojkan om nedskärningar i utbyte mot nya utbetalningar av stödlånepengar. Optimisterna bedömer att Tsipras kan nöja sig med eftergifter från EU om nedskärningarna och därefter stanna kvar i euron. Opinionsundersökningar pekar på att 80 procent av grekerna vill behålla euron.

Jag bedömer dock att sannolikheten är beaktansvärt större för att Grekland lämnar euron inom kort. Om EU sätter hårt mot hårt är det så gott som kört. Men den begynnande spekulationen mot det grekiska medlemskapet är ett nytt och alltmer tungt vägande skäl. Grekerna tar ut sina pengar ur de grekiska bankerna och öppnar konton i Tyskland och andra stabila länder. På en dryg vecka sedan valet 6 maj har grekiska hushåll tagit ur 2 mdr euro. Och sedan hösten 2009 har grekiska banker tappat en tredjedel eller 70 mdr euro av sina privata insättningar (DN).

Eftersom alltfler bedömare, också inom EU, diskuterar ett utträde för Grekland kan processen bli självuppfyllande. För att mota denna utveckling sprids starkt missvisande scenarios om vad som skulle kunna hända vid ett utträde. Här återges ett av dem från DN:

"Om Grekland överger euron skulle Greklands hushåll få stora svårigheter och företagen slås ut på bred front utan kapital från utlandet, enligt kreditvärderingsinstitutet Fitch Rating. Djup recession i hela eurozonen skulle följa, liksom sänkta kreditbetyg för euroländer som i dag inte har några påtagliga problem."

I en artikel av Björklund och Brors i DN 15/4 illustreras detta i en bild med sekvensen: inställda betalningar, framför allt grekiska banker - bankkonkurser - oro på Europas finansmarknader - drachmer införs - devalvering - bättre konkurrenskraft men också inflation - levnadsstandarden sänks och besparingarna blir mindre värda. Skräckscenariona kan naturligtvis vara ett led i ett mera snävt förhandlingsspel (DN). Men snart borde detta kunna genomskådas.

Min hypotes för en vecka sedan (8/5) var att Grekland går över till en "grekeuro" (inte dåligt beryktade drachmer) som inte är konvertibel men som börjar gälla med kursen 1:1 mot euron. Utelöpande euro inom Grekland dras in för omstämpling eller utbyte mot den nya grekeuron. Det fordrar att åtminstone grekiska sedlar med grekisk landskod upphör att gälla i Grekland om de inte är omstämplade.

Nu i kvällens Aktuellt lanserade professor Lars Calmfors också att en ny grekeuro skulle införas, men den skulle gälla parallellt med den vanliga euron. Sverige hade ett sådant system på 1700-talet, nämnde han utan att utveckla hur det skulle fungera när den ena valutan var pressad. USA hade f ö ett system med spanska silvermynt som gällde parallellt till 1857.

En grekeuro med flytande växelkurs, som skulle vara legalt betalningsmedel, löser naturligtvis problemet med budgetunderskottet för den grekiska staten och de behov staten har att låta centralbanken stötta de grekiska bankerna. Problemet är att den nya valutan skulle sjunka mycket kraftigt mot euron i en psykologisk process som gav alltför låg kurs (kanske med 2/3). Eftersom lönerna skulle betalas ut i denna valuta till en kurs som åtminstone i början låg i närheten av 1:1 skulle allt importerat bli orimligt dyrt. Det kan naturligtvis påskynda den nödvändiga omställningsprocessen för Grekland. Men livsnödvändiga mediciner och nyckelprodukter till exportföretagen skulle också bli skadligt dyra. En inflationsprocess skulle också utlösas.

Min prognos är att en grekeuro kommer att ha en reglerad växelkurs till euron så att inflationstrycket kan kontrolleras hjälpligt. Sannolikt skulle kursen tillåtas sjunka långsamt. Konsekvensen blir då att greker utan sparade euro skulle få ansöka om valutatilldelning vid utlandsresor. Men de som lånat i en grekisk bank till sitt hus skulle kunna betala räntor och amorteringar utan att begära våldsamma löneökningar. Och bankerna eller privatpersoner som lånat ut sina pengar till andra greker skulle få tillbaka ungefär samma värde och inte göra våldsamma vinster på omläggningen. De som sparat i euro skulle få tillbaka ungefär samma värde och inte förlora 2/3 om de tvingats över till en flytande valuta.

Om grekeurons värde kan kontrolleras i relation till euron kan man ha två relativt stabila valutor samtidigt och endast begränsad inflation. Den ökning av penningmängden som nyproduktionen av grekeuro skulle innebära skulle med en försiktig politik motsvara vad som behövdes för att rekapitalisera bankerna och hålla igång den offentliga sektorn tills skatteindrivningen blev effektivare. Det stora problemet skulle bli att få ner importen till samma nivå som importen. Någon sorts ransoneringsbyråkrati skulle fordras så att det inte gavs valutatilldelning för umbärliga produkter. Det är trivialt när det gäller import av exempelvis spanska tomater. Grekerna har lagt ner sin egen odling - åtminstone för leveranser till Aten. Men hur skulle en lågavlönad grekisk tjänsteman kunna säga nej till miljonärens krav på valuta för inköp av en lyxbil?

Det grekiska samhället skulle riskera att utvecklas till en obehaglig polis- och kontrollstat om man inte ganska snart lyckades vända utvecklingen och sätta en mer marknadsmässig kurs på grekeuron. Detta beror på att en bankrutt för Grekland fordrar en omedelbar anpassning av importen till exporten (en minskning med minst 11 procent). Men alternativet, en konvertibel grekeuro enligt Calmfors, liknar Argentinakrisen i början av 00-talet (bart okt-10). När "valutaunionen" mot dollarn övergavs fick man en 80-procentig engångsinflation som fortsatte med över 10 procent åren därefter. Den flytande valutan stöttades dessutom med uttagsbegränsningar från bankerna. Genom förbättrad konkurrenskraft kunde Argentina betala 30 procent av utlandslånen vilket inte grekerna ser ut att kunna.

En grekeuro enligt Calmfors´modell ser inte ut att ge några större fördelar gentemot en konsekvent övergång till drachmer. Kanske menade Calmfors egentligen att den nya valutan inte skulle vara konvertibel?

Läs även andra bloggares åsikter om Grekland, grexit, euron, konkurs, bankrutt, icke konvertibel valuta, valutareglering, Argentina, importöverskott, regleringspolitik, Europa, ekonomi, EU, nationalekonomi, Calmfors, politik på intressant.se