Lärarbasen Fjelkner fuskar med statistiken om skolan

En ganska pinsam fadäs har inträffat för Lärarnas Riksförbund under pågående kongress. Ordföranden och informatörerna på kansliet har presenterat statistik beställd från SCB på ett direkt felaktigt sätt med det tydliga syftet att svärta ner regeringens skolpolitik för att den skapar ojämlikhet och segregation.

Igår 3/5 kom Metta Fjelkner, ordförande i Sacos Lärarnas Riksförbund, med en debattartikel i DN rubricerad "Skillnaderna mellan svaga och starka ökar i skolan". I ingressen står: "Kunskapsklyftorna ökar. Den svenska skolan blir allt mer ojämlik. -- Skillnaderna mellan de svagaste och starkaste har ökat med trettio procent mellan 1999 och 2011." Grunden för detta finns i Fjelkners text som lyder:

"Skillnaden mellan den tiondel av eleverna som presterar sämst och den tiondel av eleverna som presterar bäst uppgick till minst 160 meritvärdespoäng 1999. År 2011 hade denna skillnad ökat till minst 210 poäng – en ökning med över 30 procent. Det är också tydligt att föräldrars utbildningsbakgrund har störst betydelse för de elever som har det tuffast i skolan."

Statistiken är framtagen av SCB och därför är det allvarligt att Lärarnas Riksförbund hänvisar till SCB när man gör gällande att kunskapsklyftorna ökar generellt och grundskolan blivit mer segregerande. Så här skriver man på sin hemsida:

"Lärarnas Riksförbunds nya rapport "En skola för alla eller endast för en del?" visar att skillnaden mellan den tiondel av eleverna som presterar sämst och den tiondel av eleverna som presterar bäst har ökat med en tredjedel det senaste decenniet. Alla elever får helt enkelt inte samma chans i dagens skola."

Riksförbundet skriver vidare att man:

"har låtit Statistiska centralbyrån (SCB) ta fram uppgifter om elever i fyra årskullar; elever som fått slutbetyg från grundskolan åren 1999, 2003, 2007 respektive 2011. Uppgifterna gäller elevanknutna bakgrundsfakta, som invandrarbakgrund, utbildningsnivå i hemmet, kön samt slutbetyg från grundskolans årskurs 9 att koppla bakgrundsfaktorerna till. Det totala antalet elever i denna undersökning uppgår till 399 734 fördelade på de fyra årskullarna"

Varken i rapporten eller bilagan finns något som stöder att man kan dra sådana ojämlikhetsindikerande slutsatser från SCB:s statistik. I bilagan till rapporten kan man exempelvis utläsa att den största gruppen ungdomar (85 %) bestående av dem som är födda i Norden och med minst en förälder född i Norden inte har fått sämre resultat vare sig för percentil 10 eller percentil 90. Meritvärdet (~betyg) för p10 uppgick 1999 till 140 (svagpresterande) och för p90 till 275 (högpresterande). Det är naturligt och beror på att olika elever meriterar sig olika. Vad gäller slutbetygen 2011 uppnådde p10 ett meritvärde på 150 och p90 fick 290.

Det betyder att de svaga ökade meritvärdet med 7,1 procent och de starka med 5,4 procent (99-11). Visar det på alltmer ojämlikhet eller segregation? För de ungdomar där båda föräldrarna är födda utanför Norden ökade meritvärdet för de svaga med 13,6 procent mot 7,5 procent för de starka. Det indikerar varken ökad ojämlikhet eller mer segregering. Endast för en liten grupp född t ex på Afrikas horn eller i Afghanistan har meritvärdena för de svaga sjunkit men stigit för de starka.

Från tabellerna över föräldrarnas utbildningsbakgrund kan man utläsa att meritvärdena för fem av sex grupper ökat med 3-7 procent mellan 1999 och 2011. Någon tendens till att barn från familjer med dålig föräldrautbildning finns inte med ett undantag. Den lilla gruppen på 2,8 procent av föräldrarna, där den högsta utbildningsnivån är grundskola med färre än nio år, har barn som delvis presterat sämre än 1999. De starka har samma meritvärde men de svaga har drygt halverat det. Det kan bero på att den svaga gruppen nu i större utsträckning kommer från krigsdrabbade länder med  närmast obefintligt skolväsende.

Fjelkner ger alltså sken av att skillnaden i meritvärde  var 160 mellan p10 och p90 år 1999, vilken ökade till 210 år 2011. För 85 procent av de undersökta eleverna var skillnaden enligt utredningen 135 år 1999 och 140 år 2011. Det är helt orimligt att hennes påstående skulle vara korrekt.

Så varför går Metta Fjelkner ut med sitt uppenbart felaktiga men alarmistiska budskap? Hon vill tydligen så gärna angripa skolan för att den skapar ett nytt "klassamhälle" och segregation. Det är hård kritik mot regeringens utbildningspolitik. Men hon har fel och hon och hennes presschef (Zoran Alagic) har av allt att döma läst den egna utredningen med röda glasögon och förutfattade meningar. Önsketänkandet har medfört att hon fuskar med statistiken. Det fordrar en dementi. I varje fall borde SCB klargöra att Lärarnas Riksförbund inte kan vidhålla sina slutsatser.

Fortsättning om vad  SCB:s siffror verkligen säger: Skolan har blivit mer jämlik för arbetarbarnen 5/5-12
_ _ _ _
Ekot. Bloggat: Ekonomistas (Jonas Vlachos är skeptisk men har inte upptäckt fusket), Helena von Schantz  (godtar aningslöst tesen), Röda Berget, Martin Moberg, Lasse Strömberg, Peter Andersson; alla vidareförmedlar ojämlikhetstesen.

[Zoran Alagic bloggar och jag svarar 4-6 maj-12,  ytterligare en bloggartikel av Alagic 12/5, Lärarnas nyheter (notis), Lärarnas Tidning 11/5-12, bloggdebatt Eva-Lotta Hultén]

Läs även andra bloggares åsikter om Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, betyg, grundskola, ojämlikhet, segregation, kunskapsklyftor, klassamhälle, skolpolitik, regeringen, utbildningspolitik, skola, politik på intressant.se