Europas kris idag och USA:s 1930

De som levt i sus och dus på 20-talet skulle få genomgå en moralisk upprustning genom depressionen på 30-talet. Idag kräver de tyska väljarna att de som nu kommit i svårigheter dessutom ska plågas med ytterligare svårigheter, trots att de innerst inne vet att det inte hjälper sakligt mot krisen.

Det finns vissa likheter mellan Europas eurokris idag och den process som ledde fram till den stora depressionen i början av 1930-talet i USA. Både eurozonen och USA hade bundit sin valuta på ett sätt som initialt gjorde det omöjligt att vidta kraftfulla motåtgärder mot den begynnande krisen. Europa råkade ut för den utifån kommande finanskrisen. USA råkade ut för en nedgång i bostadsbyggandet redan i slutet av 1920-talet samtidigt som industrikonjunkturen gick ned. Genom en felaktig hantering av dessa allvarliga störningar drabbades USA av en depression. Hur det slutar för Europa har vi inte sett ännu.

Chefredaktören för Dagens Nyheter, Peter Wolodarski, skrev igår 10/6-12 en kolumn där han jämförde vissa drag i USA i början av 30-talet med dagens kris i Europa. Det som är mest tragiskt är att samma moraliserande mot dem som "felat" och levt i sus och dus går igen idag. Finansministern i USA hette då Andrew Mellon och hade suttit sedan 1921 (bild). Han är känd som "likvidationist" eftersom han ansåg att allt ruttet i ekonomin skulle likvideras. Den osunda konsumtionen under 20-talet skulle bestraffas med fattigdom som skulle lära folk att leva ett mera moraliskt liv (bloggart mars -09). Krisen var helt enkelt ett nödvändigt "reningsbad" som andra senare kallat svåra konjunkturnedgångar. Därför var det fel, mest av moralistiska skäl, att vidta motåtgärder.

Det fanns emellertid ekonomer redan då som utvecklade teorier om att det också var fel av sakliga skäl att försöka motverka svåra depressioner. Detta hindrade dock inte president Herbert Hoover från att vidta flera motåtgärder i form av offentliga investeringar mm. Han var inte så renlärigt " laisser-faire" som Wolodarski försöker göra gällande. Hoover har fått kritik från budgetkonservativt håll (WSJ, v Misesinst) för att han påbörjade Franklin Roosevelts politik (New Deal) många år innan denne kom till makten 1933. Nu har vi istället den socialdemokratiska opinionen i Tyskland som effektivt hotar Angela Merkels alla eventuella försök att tillåta stimulansåtgärder i Europa.

Jag är dock inte säker på att Merkel skulle vilja släppa fram stimulanser även om hon kunde klara oppositionens kritik. På samma sätt som Roosevelt ville åstadkomma budgetbalans är Merkel också inställd på detta. På så sätt är Merkel dagens Roosevelt. Men han var också inställd på att höja skatterna samtidigt som han startade offentliga arbeten (bloggart feb -09). Genom att tredubbla olika inkomstskatter 1934-38 lyckades Roosevelt också uppnå budgetbalans. Detta skedde dock till priset av en ny, kraftig konjunkturnedgång 1938. Kanske det är något som kan stämma till eftertanke bland dem som så trosvisst pläderar för åtstramningar och budgetbalans för att uppnå tillväxt?

Det är senare keynesiansk mytbildning som skapat bilden av Roosevelt som en företrädare för Keynes' politik. Någon egentlig krislösning framkom inte i USA utan rustningsutgifterna inför andra världskriget löste problemet med arbetslösheten och produktionsminskningen. Det skedde dock till priset av väldiga budgetunderskott. Hur det går för Europa kan vi ännu inte skönja. Nu står Europa ännu i början av en process som kan leda till en ny 30-talsliknande depression. Fortfarande vill man rädda euron. USA släppte kopplingen till guldet tre år efter krisens utbrott. Dessförinnan hade Mellon låtit penningmängden minska med en tredjedel (han var den tongivande aktören sedan Fed-chefen avlidit 1928). Så långt har inte ECB fått gå. Istället har centralbanken ökat penningmängden (temporärt 2 år) med ca 1 000 mdr euro.

Mellon lät tusentals banker gå i konkurs efter ett flertal förödande bankrusningar. Detta ledde till en finanskris som satte upp förkrossande hinder för företagens möjligheter att låna pengar till de enklaste investeringar. Vanliga människor tvingades betala tillbaka sina lån med påföljd att de inte längre kunde konsumera just någonting, vilket gjorde fler arbetslösa och satte fler banker i gungning. Men Mellon tyckte att det var rätt att utrota (weed out) alla ruttna banker.

De senaste dagarna verkade det som att Merkel skulle upprepa denna operation, nu med de spanska bankerna som mål. Men i näst sista sekunden måste hon ha gett klartecken till en diskussion och ett preliminärt beslut att hjälpa Spaniens banker att överleva. Ett stöd på 100 mdr euro ska ges på något sätt. Rent psykologiskt verkar det vara i underkant. På finansmarknaderna är man avvaktande. Som vanligt är man otydlig med de konkreta uppgifterna vilket tyder på att stödet inte är förberett. Enbart detta är ägnat att erodera förtroendet.

Tydligen är det så att det är ESM, som ska uppstå den 1/7, som ska låna ut pengarna till den spanska staten. Det kommer att öka statsskulden och räntebördan, vilket snart kommer att ge skäl till försiktighet med utlåningen till Spanien för ordinarie ändamål. Se hur det gick för Irland. Där dras man fortfarande med stora problem.

Nu varnas det dessutom för att konstruktionen kommer att öka de spanska räntorna. Tydligen är det så att ESM lånar ut pengar på ganska kort tid. Snart ska lånen betalas tillbaka och då har ESM förtur, vilket ökar risken för de vanliga långivarna. De kommer därför att kompensera sig med att begära högre räntor, är argumentet från Per Magnusson på Royal Bank of Scotland.

"För lite och för sent" riskerar att bli omdömet om räddningsoperationen för de spanska bankerna. Men tillsvidare försvåras inte krisen, vilket är en framgång för de europeiska politikerna - om nu paketet kan omsättas i praktiken. Men man kan befara att reaktionerna efter det grekiska valet om en vecka kan innebära en försämring. Jämfört med 30-talet är det ännu tacknämligt att allvarliga bankrusningar har kunnat undvikas.

Läs även andra bloggares åsikter om 30-talsdepressionen, USA, Europa, EU, EMU, Mellon, Merkel, budgetbalans, bankkris, finanskris, ekonomi!stabiliseringspolitik, nationalekonomi, politik på intressant.se