onsdag, maj 15, 2013

Det politiskt omöjliga kan bli möjligt

En hel del av de frågor och förhållanden som omhuldades av  den nya vänstern har nu trängts tillbaka. Ofta har det krävts långvarig och envis opinionsbildning utanför de politiska partierna för att uppnå detta.

Jag var igår 14/5-13 på ett välbesökt seminarium anordnat av Johnny Munkhammars minnesfond som handlade om hur man kan göra "politiskt omöjliga" idéer möjliga att genomföra i verkligheten. Det handlade om samverkan mellan idéer, opinionsbildning och praktisk politik och gick av stapeln i Riksdagens förstakammarsal, se bilden:


Från vänster ser vi Fredrik Segerfeldt, ordf i fonden, Urban Bäckström, VD i Svenskt Näringsliv, Tove Lifvendahl, Fores o tilltr pol chefred SvD, Henrik von Sydow, ordf i skatteutskottet (M) samt Karin Svanborg-Sjövall, välfärdspolitiskt ansv på Timbro.

Bäckström betonade bl a att det gällde att "tänka nytt" och inte bara agera på defensiven. Lifvendahl tog upp vikten av den "centrala zonen" som Hans Zetterberg definierat som en gemensam del av fem olika samhällssektorer. Det är naturligtvis svårt att göra en sammanställning på empirisk grund om hur man ska gå tillväga för att få genomslag för frågor som de flesta betraktar som orealistiska. Min egen erfarenhet säger att det gäller att sikta in sig på långsiktig opinionsbildning från krafter som är oberoende av de politiska partierna. Dessa är ofta ganska konservativa och tenderar att slå ifrån sig nya idéer. Därför måste de känna ett tryck utifrån.

Två konkreta exempel kan illustrera min tes: löntagarfonderna och marknadsinflytandet på den offentliga sektorn. Löntagarfonderna kan ses från två håll. Näringslivet lyckades undvika fonderna trots att det då mäktiga LO stod bakom. Och LO misslyckades med att införa något som länge betraktats som politiskt omöjligt (socialistisk ekonomi) trots att man utarbetat en successiv strategi i samklang med tidsandan och kunde utnyttja att det inom näringslivet fanns krafter som ville göra upp i en kompromiss (blart sep-12). Dessutom fanns det länge ingen majoritet mot löntagarfonderna i den utredning som folkpartiet i ett tidigt skede drev fram (blart nov-09) - inte ens med borgerlig regering.

När vi lanserade valfrihet i den offentliga sektorn 1980 var inte heller de borgerliga partierna välvilliga utan direkt avvisande. Massmedia gjorde stora insatser för att beskriva en sådan reform som en avveckling av den offentliga välfärden. Det ledde till ett mycket starkare genomslag och bidrog sannolikt till att idén fick fotfäste i den fortsatta seriösa debatten. (Se vidare min bloggartikel februari-10.)

Här nedan ska jag redovisa en lista på frågor som betraktats som omöjliga och rentav baserade på felaktiga idéer men där jag ändå deltagit i argumenteringen. Några har inte rönt någon framgång medan andra till slut fått ett visst genomslag.

En positiv syn på kapitalism och marknadsekonomi med början 1970.

Investeringslön som skulle göra anställda till aktieägare 1970>. Blev skattesubventionerade aktiefonder och sedan allemansfonder.

Onödigt att höja löneskatterna i början av 70-talet för årliga skatteomläggningar. Lyckades inte.

Sänkta marginalskatter och minskad progression 1970> . Lyckades först 1983 och 1991.

Indexreglerade skatteskalor (reallöner som grund) 1973>.

Vinsternas och börskursernas effekter på fördelningen mellan löntagare och aktieägare 1972>. Lyckades i början av 80-talet.

Löntagarfonderna 1974>. Lyckades delvis 1983.

Inflationen beror på löneökningarna 1972>. Lyckades delvis efter storkonflikten 1980 och sedan i början av 90-talet.

Marknadsanpassning i offentlig sektor 1980>.

"Hälften kvar" från mitten av 1980-talet. Lyckades 1991.

Sänkt skattetryck från början av 80-talet. Lyckades efter 2006.

Hushållstjänster borde få sänkt skatt 1986>. Lyckades med Rut-avdraget 1 juli 2007.

En fråga som jag inte lyckats med ännu är bensinskattens motivering med växthuseffekten. Klimathotsteorin är massivt etablerad och när Johan Norberg gått över till hotlägret (Obs P1 15/5) finns det skäl att vara pessimistisk. En annan fråga är arbetstidsförkortning till 6-timmarsdag. Detta är orealistiskt och jag har påpekat det ett antal gånger. MP har nu tagit bort kravet och V ligger lågt. Länge har jag också drivit tesen att S inte är så bra på att hålla låg arbetslöshet som sades i början av 1970-talet. Vi måste skilja mellan öppen och dold arbetslöshet. Och luftiga åtgärder för nya jobb måste avslöjas.

Det är när allt kommer omkring en hel del som förändrats i rätt riktning sedan den "nya vänstern" skaffade sig ett dominerande inflytande över opinionen och en del reformer i Sverige. Det gäller att vara uthållig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: , ,

4 Comments:

At 16 maj, 2013 08:31, Anonymous Anonym said...

Klimathotet desarmerades på en av deras vapen igår. Ice2sea presenterade en rapport där isens bidrag till havsnivån begränsades till 3,5-36,8 cm till sekelskiftet.
Hoten om 1 m och uppåt kan nu läggas på hyllan-tillsvidare!

 
At 16 maj, 2013 14:24, Blogger Nils Lindholm said...

Jo Danne beskriver hur det är - vart.
På 'min' o Dannes tid skulle robotarna göra att arbetstiden för arbetare kunna kortas o alla bli 'kontorister'.
Men SN o 'finanseriet' lyckades vrida 'eländes elände' mot arbetaren o det vart arbetaren som vart tärande, mens 'allokeringen' av pengar på vad som ex.v. finns på båtplatserna i Monaco är 'närande'.
Uttaget ur produktionen har ökat runt 2-300-miljarder, vilket motsvara uppåt en dagslön för arbetaren.
Så naturligtvis går det inte att ta en arbetstidsförkortning, den ligger ju i Monacos hamn.

 
At 16 maj, 2013 20:56, Anonymous Anonym said...

"Hotlägret" låter lite spetsigt, hade JN en viktig funktion i ditt läger och därav din pessimism efter flykten?

Har varit här kanske ett år så jag känner inte till gällande mytologi i ditt läger och är lite nyfiken på vad som håller dig borta från majoriteten.

 
At 17 maj, 2013 09:37, Anonymous Anonym said...

Den allmänna globala trenden är mot mindre klimatalarmism. Sverige (och särskilt Norberg) ligger bara några snäpp efter av skäl som inte borde behöva förklaras (I.e. ankdammsfaktorn).

T.ex. The Economist (elitblaskan nr 1.) har nyligen varit ute och skruvat ner förväntningarna några snäpp.

(se: http://www.economist.com/news/science-and-technology/21574461-climate-may-be-heating-up-less-response-greenhouse-gas-emissions )

Även t.ex. NY Times klimatansvarige Revkin har varit och luktat lite på anti-apokalypsen:

http://dotearth.blogs.nytimes.com/2013/02/04/a-closer-look-at-moderating-views-of-climate-sensitivity/?smid=tw-share

Tidsfönstret för aggressiv alarmism håller gradvis på att stängas i takt med att de faktiska temperaturerna vägrar att följa de mer apokalyptiska modellförutsägelserna.

 

Skicka en kommentar

<< Home