tisdag, juli 05, 2005

Kan Reinfeldt skapa 300 000 jobb?

Meningen med moderaternas politik är inte att lönenivåerna skall sänkas. Det hade annars varit en möjlighet att åstadkomma fler sysselsatta. Reinfeldts tal i Almedalen gav därför ingen upplysning hur jobbskapandet konkret skulle gå till.

I sitt framträdande i Almedalen 5/7 hävdade moderatledaren Fredrik Reinfeldt att hans politik skulle kunna bidra till att åstadkomma 300 000 nya jobb. Det måste bli mer lönsamt att arbeta. Och det måste skapas bättre förutsättningar för dem som vill anställa.

En fråga som media är mycket intresserade av är huruvida löneskillnaderna skulle öka med den moderata politiken. Tesen är att nedsättningen av bidragsnivåerna i socialförsäkringarna skulle leda till att man måste ta jobb under en lön på 10 000 kr/mån. Det kunde Reinfeldt inte lova skulle bli följden men det framgick att han inte hade detta som syfte (intervju i Ekot, som menar att han lovade 300 000 jobb). Om det inte blir sänkningar av reservationslönerna kan man dock fråga sig hur det skulle kunna bli fler jobb genom nedsättningarna.

De som har de lägsta lönerna idag kan i värsta fall tänka sig att ta ett jobb som ger något mer än 80 procent av denna låga lön. Är lönen ännu lägre reserverar man sig och fortsätter att lyfta bidrag på 80-procentsnivån. Men om bidragen bara är 65 procent blir det naturligtvis en mycket större volym lågavlönade jobb att söka, som kan ge åtminstone 70 procent. Sådana jobb finns det alltid även om det råder en allmän brist på jobb i övrigt.

Om det av någon anledning inte skulle inträffa en sänkning av den lägsta reservationslönen finns det bara kvar en liten möjlighet att fler skall sysselsättas. I detta fall finns jobben redan men ingen lämplig person att anställa eftersom dessa anser det bekvämare att lyfta 80 procent i bidrag (på alla nivåer). En sänkning av bidragsnivåerna skulle då öka lockelsen att ta jobb som ger ca 100 procent. Skillnaden mellan 65 och 100 procent är först då tillräckligt stor för att man inte skall finna det bekvämt att fortsätta med bidrag.

Ett alternativ till detta var förslaget från docent Karolina Ekholm vid Handelshögskolan i Stockholm. Hon menade att ersättningsnivåerna kunde vara ganska höga i början för att sedan sjunka kraftigt så att de som fortfarande är kvar i arbetslöshet verkligen förstår att nu måste de ta vilket jobb som helst (och då med väsentligt lägre lön). Felet med detta förslag är att det inte ger lika stora besparingar som Reinfeldts förslag.

Pengarna från besparingarna använder moderaterna till förvärvsavdrag som är relativt sett mest betydelsefulla för låg- och medelinkomsttagare. Det är en operation som ytterligare ökar skillnaden mellan att arbeta och lyfta bidrag. Någon förändring av efterfrågan och den totala jobbmängden blir det knappast. Möjligen kommer de redan sysselsatta att spara en del av skattesänkningen till skillnad mot bidragstagarna. Det kommer att minska efterfrågan något och sålunda öka arbetslösheten.

Dessvärre har vi inte fått någon ytterligare information om hur det skulle gå till när kanske 300 000 jobb skulle skapas med moderaternas politik.

20 Comments:

At 05 juli, 2005 23:58, Anonymous Anonym said...

Danne Nordling hävdar att den moderata politiken skulle ge 300 000 jobb, vilket Reinfeldt på direkt fråga dementerat. Den rätta siffran under nästkommande mandatperiod ligger skattningsvis i stället på 100 000.

Här får vi räkna med rader av förändringar. Ökad produktivitet slår ut jobb, mnen skapar förutsättningar för nya.

Företagsamhet flyttar utomlands och risken är uppenbar att det blir en nettoförlust därför att dessa företag måste komma in på nya marknader och även producera sina kompotenter där det är billigast.

Då näringslivet själv varnat för detta så är det uppenbart att en politik som innebär långsiktigt högre skatter samt fortsatta inhemska offentliga kostnadsnivåer på företagsamheten så är det realistist räkna med att denna trend ytterligare kommer att förstärkas.

Vi kan givetvis inte ha en utveckling med alltfler äldre samt med fortsatta ökningar av antalet arbetslösa samt av antalet långtidssjukskrivna och antalet förtidspensionärer.

Som konstateras från Socialförsäkringsutredningen överensstämmer deras analys av läget med den moderata. Att sedan ändra bidragssystemens konstruktion kommer att bli föremål för politiska analyser samt för kompletterande studier av vilka strategier man valt i andra industriländer.

Att få ned dessa kostnader initialt med 30-35 miljarder är sannolikt en förutsättning för att kunna sänka den statliga inkomstskatten för låg-och medelinkomsttagare med 1000-1800 kronor per månad. Syftet med detta är förstås att detta ska öka antalet nya jobb, vilket ju krävs för att överhuvud långsiktigt kunna finansiera våra socialförsäkringar.

Det är inget fel om delar av denna ökade inkomst sparas, men sannolikt kommer den också att användas till ökad konsumtion. Dessa skattesänkningar har alltså dynamiska effekter, vilket man konstaterat i andra länder som gjort motsvarande sak.

Detta med sänkta löner torde vi få räkna med eftersom vi annars blir utkonkurrerade. Det kommer när EU:s tjänstedirektiv får full genomslagskraft även i vårt land vilket ger en viss en press nedåt på både priser och löner, vilket emellertid inte nödvändigtvis betyder sänkta disponibla inkomster.

Den moderata politiken innefattar vidare mängder av åtgärder för småföretgsamheten, vilka alla kräver ingående belysning. Avsikten med dessa är att de ska stimulera till nya jobb.

En jobbstimulerande politik tolererar inte direkt kapitalförstöring modell kärnkraftsavvecklingen. Den kräver strukturella förändringar av en starkt politiserad bostadsmarknad, där delar av miljonprogrammets bostäder är stadda i förfall.

Det finns inte heller anledning ställa upp på de smyghöjningar av skattenivån som sker via bensinskatterna samt fastighetsskatten.
Vi har vidare i dag en utbildningssektor som försvårar inträder på arbetsmarknaden för tiotusentals ungdomar och som har en sådan kunskapsnivå att den inte är jämförbar med andra länders.
Vår forskning samt vår teknologiska utveckling kommer att lida allvarlig men av detta.

Och Danne, betydande delar av den offentliga sektorn kan konkurrensutsättas, avvecklas och läggas över på privata entreprenörer eller annan privat företagsamhet. Stopplagen ska bli startlag heter det ju.

 
At 06 juli, 2005 07:47, Blogger Rolf Englund said...

Tillgång och efterfrågan är basen för nationalekonomisk analys.

De senaste åren har emellertid, häpnadsväckande nog, efterfrågan glömts bort.

Tänk Dig den frisör som med alla sina incitament och låga skatter står beredd att klippa till, men alltför få kunder kommer in genom dörren för att efterfråga hans tjänster.

I Tyskland har man provat metoden att sänka ersättningsnivåerna i a-kassan med förödande effekter för regeringen i valen och utan önskade effekter för ekonomin.

Naturligtvis har tyskarna, arbetslösa eller rädda för att bli arbetslösa, hållit ändå hårdare i plånboken och den tyska ekonomin stagnerar.

Visst är det svårt att förklara varför moderaterna går till val på den politik som socialdemokraterna i Tyskland har förlorat valet på.

Förklara det den som kan.

 
At 06 juli, 2005 08:56, Anonymous Anonym said...

Sossarnas politik Rolf är en skön soppa av sånt som friår, 121-punktsprogram,avvecklad kärnkraft, punktvisa skattehöjningar och på sikt även höjningar av den statliga inkomstskatten, detta för att tillväxten är för låg, arbetslösheten hela tiden ökar liksom antalet sjukskrivna och antalet förtidspensionärer.

Ökad efterfrågan i ekonomin får vi inte via ett ökat antal bidragsberättigade i tro att de ska svara för den nödvändiga stimulansen.

Dessa grupper ska ha en bra social trygghet, men den ska vara så utformad att de på nytt så långt möjligt kan komma ut igen på arbetsmarknaden.
Detta synsätt har inget med röstmaximering att göra även om Göran Persson använder sig av den strategin.

Svensk Näringsliv har gjort bedömningen att 500 000 jobb kan försvinna på sikt. Västsvenska handelskammaren ser framför sig i det korta perspektivet att 100 företag därnere kommer att flytta utomlands.

Regeringen och den ansvarige ministern Tomas Östros vill ge sken av att läget är under kontroll. Den avvisar det som verkligen ger ökad efterfrågan, ökad tillväxt samt fler jobb, nämligen skattesänkningar samt en företagsvänlig politik.

 
At 06 juli, 2005 10:14, Blogger Erik Starck said...

Industrialismen är över.

Vi är tillbaka in i det tjänstesamhälle människan levt i sedan man för första gången började bruka jorden och utbytja tjänster mot betalning med varandra.

Fabriksjobben försvinner, t.o.m. i Kina:
http://www.bchinab.com/eng_press_WSJ102803.htm
"From Brazil to Russia and yes, even to China, manufacturing jobs are disappearing around the globe."

Vad kommer istället? Jo, precis den typ av tjänster som människor köpt och sålt mellan varandra sedan urminnes tider. Hantverk, konst, upplevelser, design o.s.v..

Ett exempel är något så low-tech som bröllopsarrangemang. I USA är detta en miljardindustri. Amerikanen lägger _i genomsnitt_ $26000 på sitt bröllop:
http://framtidstanken.com/index.php?p=332

Pengar som går till bl.a. musiker, fotografer, präster, bagare, sömmerskor och serveringspersonal. Tänk vilka arbetstillfällen inom dessa yrkesgrupper som skulle kunna skapas även i Sverige!

Men icke. Idag är skattepålägget på att sälja en tjänst cirka 185%. Detta ska sedan betalas med pengar som beskattats lika hårt.

Självklart innebär detta en kraftig störning av balansen mellan utbud och efterfrågan. I Sverige får vi nöja oss med inspelad musik och hembakad bröllopstårta när vi ska gifta oss.

Skrev mer i ämnet här:
http://framtidstanken.com/index.php?p=422

 
At 06 juli, 2005 11:48, Blogger Thomas Bäcklin said...

Att jämför med Tyskland rätt och slätt öppnar fler dörrar. De hade en A-kassa tills nyligen som var upp till tre år(!). Inte undra på att man inte får tillbaka folk i jobb. Östra tyskland fick allt serverat och fick ta del av det socialistiska systemet dag 1. Det är därför de har ca 20% arbetslösa, alla pengar kommer uppifrån, ganska likt Sverige, där endast 66% verkligen arbetar av de arbetsföra (SCB), och så har det sett ut sedan krisåren på nittiotalet. Det händer mycket lite i Sverige, som är av godo. Snart kommer alla statliga monopol att dö, som har håvat in pengar att fördela som almosor åt vänsterväljare (AMS, Ung vänster, SSU, Nordkorea-resor, LO mfl), och var ska vi ta de 100-tals miljarderna då? Höjda skatter på arbete igen?

 
At 08 juli, 2005 13:04, Blogger Danne Nordling said...

Det finns två sysselsättningsproblem

På sikt försvinner industrijobben utomlands. Svenskt Näringslivs siffra 500 000 har dock fått kritik på metodplanet (av Roland Spånt i DI). Analysföretaget Exido menar att de nya jobben hamnar utomlands och att industrin har oförändrat antal anställda om fem år (SvD 7/7 TT).

Det mer akuta problemet är dock att ca 900 000 personer egentligen är arbetslösa. De flesta av dessa kommer inte ens teoretiskt att kunna få jobb i industrin. Löneläget för dessa är alltså inte relevant i diskussionen om vilka jobb vi skall satsa på för att konkurrera utomlands.

Det är tjänstesektorn som måste expandera för att lösa (en del) av det andra sysselsättningsproblemet. Det är så stort att jag inte kan se att satsningar på att underlätta mekanismerna i Says lag skulle kunna ge tillräckliga resultat. Det behövs en ökning av efterfrågan också. Assar Lindbeck föreslog en stimulans omfattande 1-2 procent av BNP på moderaternas seminarium i Visby.

Att bara göra en omfördelning från bidrag till sänkt inkomstskatt (se Per Fredö ovan) kan inte netto öka efterfrågan enligt vad jag kan se. Snarare blir det en minskning eftersom sparandet hos icke bidragstagare är högre.
/DNg

 
At 08 juli, 2005 13:26, Blogger Erik Starck said...

Disen skrev:
"När fabriksjobben försvinner överalt, måste det vara pga roboter och mjukvara då båda hårdvaraoutput och den globala BNP ständigt ökar. Inget fel i det men vinsterna från industriproduktion koncentreras då på färre händer"

Inte alls säkert. Automatiseringen gör tillverkningen billigare. Det öppnar upp för betydligt fler producenter.

När vi har nanoassemblerande 3D-skrivare på skrivborden, då är varje konsument också en producent. Priset av produktion har sjunkit till noll.

Det är i den riktningen trenden går. Kvar i konsumtionsledet finns allt det som inte går att automatisera. Sociala relationer. Rykte. Anseende. Respekt. Tidskritisk information. Upplevelser. Skratt. Gråt. En symfoni skriven av mänsklig hand.

/Mvh Erik
framtidstanken.com

 
At 09 juli, 2005 00:16, Anonymous Anonym said...

Som Anna Hedborg visat i en DN-debattartikel så är våra socialförsäkringar behäftade med tiotalet synnerligen allvarliga brister, vilket är ett av flera motiv för att förändra dem.

Ett annat motiv är självfallet att antalet bidragstagare nu ligger på 1,5 miljoner och att i det talet ingår beräkningsmässigt 17,8 procent arbetslösa.

Åtminstone 150-200 000 av dessa bidragstagare bör via en rad olika insatser kunna fås att återgå till arbetsmarknaden.

Därutöver är det orimligt med det fusk som pågår och att det i vissa fall kan vara mer lönande att leva på bidrag än på vanligt arbete.

Om man nu inte vill göra några som helst förändringar i nuvarande modell, vilket socialdemokraterna förespråkar och då bl a med motivet att den i samhällsekonomin nödvändiga stimulansen kommer därifrån så måste det också sägas att vi då steg för steg måste räkna med höjda skatter. Detta har också Pär Nuder och Göran Persson medgett.

Det stimulerar tillväxt och jobb genom att minska bidragsnivåerna. Skatterna kommer att sänkas med ett högre belopp än så, vilket beror på att mängder av andra jobbstimulerande åtgärder också kommer att vidtas.

Fortfarande tycker jag att Danne i sin analys av hur svenska ekonomin ska kunna utvecklas positivt har underlåtit att närmare ta ställning till det han ägnat sig yrkesmässigt åt, nämligen den svenska skaattemodellen.

 
At 09 juli, 2005 23:36, Blogger Wille said...

Verkar vara rätt blogg att fråga följande fråga jag funderat över:
Av rent intresse, är det någon som har räknat på vad nettoeffekterna av att höja det skattefria fribeloppet för inkomst dramatiskt samt avskaffa arbetsgivaravgifter på inkomster upp till ett viss belopp?

I t ex Storbrittanien har man ett sådant fribelopp på ca £5000 (70 000 SEK) per år.
Logiken är rimligtvis att det är ingen poäng att beskatta låginkomsttagare så att de sedan behöver bidrag för att få ekonomin att gå ihop.
Ett fribelopp på t ex 100-120 000 SEK torde höja köpkraften för låginkomsttagare rejält, samtidigt som administrationen av transfereringar borde minska rejält.

Tror nu inte detta är någon massiv jobbskapare, men tanken borde vara logiskt vara sund för att avskaffa en hel del rundgång i systemen.

 
At 10 juli, 2005 22:05, Blogger Danne Nordling said...

Svar till Wille Faler:
Ett jättestort fribelopp på över 100 000 kr skulle ge ett skattebortfall på över 100 mdr kr. Skulle man också avskaffa arbetsgivaravgifterna upp till samma gräns blir skattebortfalletm dubbelt så stort. Det är verkligen en hög kostnad för att göra bostadsbidragen mer lättadministrerade. Några andra bidrag skulle inte förenklas eftersom man fortfarande måste betala ut dem vid inkomstbortfall (typ sjukpenning, a-kassa och socialbidrag).
/DNg

 
At 11 juli, 2005 08:19, Blogger Wille said...

Tackar för svaret. Dina uppskattning visar väl återigen var den _verkliga skattebasen_ finns i Sverige (de s k "rika" existerar ju knappast och drar därmed inte in speciellt mycket skatteslantar).

Har en liten "entreprenörs önskelista" på åtgärder som jag publicerat här, vore intressant att se vad kostnaden för den vore, ta gärna en titt om du vill.
Av skattesänkaråtgärderna är det sannolikt 3:12 samt dubbelbeskattning av kapital som är de mest destruktiva (det är de som gör att jag inte överväger att återvända till Sverige i dagsläget i alla fall, och jag är i sammanhanget småfiskt: en småföretagare som klarar sig rätt bra, men knappast är Bill Gates eller ens hans syssling..).

 
At 11 juli, 2005 18:32, Anonymous Anonym said...

Det skulle vara intressant få veta vilka totalkostnaderna är dels för sjukskrivna samt förtidspensionärer samt dels även för de arbetslösa?

Hur har den långsiktiga trenden varit i t ex ett 10-årigt tidsperspektiv dels i kostnader dels i antal?

Hurudan har utvecklingen varit under innevarande mandatperiod?

Finns det några prognoser över hurudan utvecklingen kommer att bli under de nästkommande åren?

Vet du Danne om Socialförsäkringsberedningen beräknas komma med några förslag om revideringar av nuvarande system? I så fall, åt vilket håll?

Vad visar de internationella studierna om skillnaderna mellan olika industriländer, särskilt då med vårt land som utgångspunkt?

 
At 12 juli, 2005 23:03, Anonymous Anonym said...

Här verkar det som det förs en seriös debatt av kunniga människor, det är bra , kan någon ta mig ut villfarelsen att moderaterna föreslår en nivå på 46% eller lägre .. hjälp mig att hitta fel i tankesätt och eller beräkning. Oj vilka reservationslöner det skulle bli.
Vänligen Kjell/ http://bloggarna.se

 
At 13 juli, 2005 11:24, Blogger Danne Nordling said...

Svar till Fredö och KAS

Jag gjorde en tabell över heltidsekvivalenterna för sjukskrivna, förtidspensionerade, arbetslösa och socialbidragstagare för 1990-2006 i våras. Det är vad som finns i antal. Kostnaderna har jag inte kollat, Försäkringskassan kanske har något. Jämförelser med utlandet är tunnsådda, jag känner bara till ESO-utredningen som nu är 3-4 år gammal.
Länk till tabellen: http://web.telia.com/~u87623549/utbminsk.htm

KAS nämner siffran 46 procent som ersättningsnivå. Den har jag inte sett tidigare. Hur är den beräknad?
/DNg

 
At 13 juli, 2005 12:09, Anonymous Anonym said...

Under nu ett antal år har skatteintäkterna till staten minskat kraftigt, vilket inte bara beror på lägre skatteinkomster från privatpersoner utan främst på mindre kapitalvinster och bolagsskatter.

Samtidigt har transfereringskostnaderna till hushållen ökat dramatisikt, vissa år t o m med 30-50 miljarder, vars orsaker nu torde vara väl bekanta.

Vad har då staten gjort åt detta. Jo, kostnaderna för avveckling av kärnkraftsverken i Barsebäck har lyfts ur statsbudgeten och AP-fonderna har hittills berövats på 258 miljarder, detta i syfte att minska på statsskulden.

Vidare ha t o m den socialdemokratiska regeringen sänkt ersättningsnivån på de märk väl inkomstgaranterade socialförsäkringarna från generösa 100 procent till nu helgonförklarade 80 procent och dessutom infört en karensdag.

Inget annat land har dock lika höga nivåer och där förändringar pågår så är det fråga om sänkningar.

Tilläggas kanske också ska vara att ATP-systemet inte bedömdes hållbart på sikt och nu har ersatts av en "tillväxtorienterad" modell.

Nu tror en del att får vi bara ökad tillväxt, i sig bra, så kommer också de nya jobben.
Men så enkelt är det inte. Tvärtom visar data tydligt på att arbetslösheten ökat även om den årliga tillväxten legat på två till tre procent.
Detta tyder kanske främst på att ekonomin och produktionen blir alltmer produktivitetsinriktad.

Men hur har då ett land som USA inte bara haft en högre tillväxt än andra OECD-länder utan även stadigt ökat sin sysselsättningsnivå och praktiskt tagen ingen arbetslöshet?

Ja, svaret är nog ganska enkelt. USA har alltid haft ett lågt skattetryck och har nu ytterligare sänkt det. USA har också en fexibel arbetsmarknad med högst varierande lönenivåer.
Och USA har finansierat sina låga skatter med betydligt lägre transfereringsutgifter än vad andra OECD-länder har.

Om dessa länder , inklusive , kanske främst vårt. inte går i den riktningen så kommer nuvarande problem att bara förstärkas.

 
At 13 juli, 2005 14:55, Anonymous Anonym said...

De långiktiga trenderna finns naturligtvis på skilda håll och det är viktigt att ha tillgång till dom.

Personligen råkar jag ha tillgång till Statens årsredovisning för 2003.

Där framgår t ex att antalet sjukskrivna börjat minska men att aktivitets-och sjukersättningarna ökat betydligt mer.

Staten har också vältrat över en del av dessa kostnader på arbetsgivarna eftersom dom fick betala för sjukdagarna under tre veckor.

Anna Heborg säger också att det inte får gå inflation i sysytemet, vilket tyder på att missbruk av det förekommer.

Mellan 2002 och 2003 ökade bara transfereringskostnaderna med 40 miljarder, en nätt summa att jämföra med den moderata besparingen inom ett område som totalt nu omsluter drygt 800 miljarder.

För övrigt: Svenskt Näringsliv har nu tillsatt Bäckströmskommissionen vars syfte är att visa på vad som krävs för att skapa 500 000 nya jobb. Vilka hemskheter lär komma därifrån?

 
At 18 juli, 2005 00:31, Anonymous Anonym said...

Pär Nuder lovade självsäkert 30 000 nya jobb när han lämnade vårbudgeten.
Nu visar det sig att den verkliga ökningen maximalt ligger på 5000 nya jobb, vilket innebär en fortsatt ökning av den totala arbetslösheten.

Danne Nordling har ingen siffra på vilka kostnaderna är för de som nu står utanför arbetsmarknaden Det rätta talet är ock att åldrarna 20-64 år tar i anspråk 48 procent av alla offentliga utgifter. Försvararna av alla delar av den nuvarande svenska socialstaten måste dessutom i sina kalkyler räkna in fortsatta snabba ökningar av dessa tal.

Dessutom kommer som känt den demografiska cykeln att snart göra sig gällande.

Vad nu göra åt detta? Ja, försvararna av världens mest generösa och korrupta bidragssystem tvingas ta till sänt som neddragningar, vissa begränsade rationaliseringar, fortsatta plundringar av AP-fonderna, underbalansering av statsbudgeten (lån) samt det Nuder bekände när tungan slant rejäla skattehöjningar.

Detta kommer självfallet att innebära att alltfler jobb försvinner. Det medför att skatteinkomster och arbetsgivaravgifter från näringslivet ytterligare minskar. Och det om inget annat medför att dagens välfärdspolitik definitivt kommer att kollapsa.

 
At 30 juli, 2005 13:36, Anonymous Anonym said...

Vår och även andra nordiska länders välfärdspolitik innebär att man i alltför hög grad övergett marknadsekonomin.

Vi har fått ett marknadsfrälse som lever på a-kassa, sjukdagar,delpension, långtidssjukskrivningar samt förtidspensioner.
Det som ska vara ett grundskydd har mer och mer utvecklats till att vi fått ett marknadsfrälse.

Detta synsätt har sina hjälpkostnader,utjämningskostnader samt kostnader för marknadsfrälset.

Som skribenten ovan säger så skulle det ha sitt intresse att få verifierat hur stora socialpolitikens kostnad inom dessa sektorer verkligen är och fördelas.

Svaret är att ingen riktigt vet eller ens tycks ha intresse av att kartlägga vilka tal det rör sig om.
Jämlikhet och marknadsfrälse har däremot sin höga kostnad.

 
At 14 augusti, 2007 02:08, Anonymous Anonym said...

Hej,

föregående bloggare anser, i kortare kontext än den långa utläggning han skriver, att det är bättre att ha erbjuda högre bidrag än att vederbörande blir kriminell.

Va spännande. Själv tycker jag det är en självklarhet att var och en ska ha skyldighet, med ekonomiskt tvång från staten, att ta de jobb som finns. Inga bidrag/ersättningar ska betalas ut, utan att personen gör motprestation i form av aktiv jobsökning, vidareutbildning mot branscher som ger jobb, terapi etc. Vi har idag 1.000.000 personer varav 500.000 i lilla Sverige som går och dräller på dagarna, detta är ett slöseri i både pengar och arbetskraft! För första gången på 12 år (eller kanske någonsin!) så har vi en regering som kraftigt agerar för att både skapa jobb, pressa ut arbetskraft- tillbaka - till arbetsmarknaden och även underlättar för arbetskraftsinvandring. Yes! Hoppas vi hinner ta sönder så mycket som möjligt av bidragsstaten innan bolsjevikerna kommer tillbaka. Lycka till och ta bort jobbavdraget för LO-medlemmarna - försök att vinna val på det ni...

 
At 11 maj, 2013 23:31, Anonymous Anonym said...

There are a great amount of channels to choose from including
CNN, Amazon Instant Video, HBO GO, Crackle, MLS Game Day, music from Pandora, play games and more.

All 3 of the devices take care of high-definition
streaming video, although the XD is the most reasonably
priced with 1080p capability. A stable internet connection is needed,
may it be using a cable-powered connection or wifi.

Here is my site; roku 2 xs

 

Skicka en kommentar

<< Home