Freivalds bakom vaktbolag istället för polis
I ett inslag i Rapport igår 8/12 påpekades än en gång hur vaktbolag tar över polisens uppgifter. Det var delvis en upprepning av några inslag i Ekot 21/2-05 som jag kommenterade samma dag. Där fanns också intervjun med kommunalrådet Lennart Kalderén som hade synpunkter på komplettering med hjälp av kommunala poliser. Nytt var servicen från bostadsrättsföreningarnas vaktbolag som erbjöd beställd eskort från tunnelbanan till porten. Det var något som inte hyreshusboende kunde få trots att de betalt sin skatt.
Men ingen i media ställer frågan varför det skulle vara så lämpligt att ha otillräcklig statlig polis och mer vaktbolag, säkerhetsdörrar, larm, försäkringsklassade lås, övervakningskameror och enskild beväpning. Det är ju inte resursbristen i den offentliga sektorn som var orsaken till att denna utvecklings inledning utan ett uttalande från dåvarande justitieministern Laila Freivalds hösten 1989. Vad låg bakom hennes ståndpunkt att "den enskildes ansvarstagande för att skydda sig mot brott bör öka"? Begrep hon sig inte på vad polisen producerar i form av kollektiva nyttigheter?
I korthet förutsätter en strikt kollektiv nyttighet att det i konsumtionen av nyttigheten föreligger både icke-exkluderbarhet och icke-rivalitet samt att alla måste konsumera vid produktion. Typiskt exempel är försvaret vars tjänster alla måste konsumera, ingen kan exkluderas och ytterligare personer som konsumerar kan inte åstadkomma rivalitet i konsumtionen (inom rimliga gränser).
1) Brottspreventionen bygger på närvaron av polis så att faran av omedelbar upptäckt avhåller brottslingarna från att begå brott. Men även snabbt utryckande polis och polisutredningar som leder till stor andel uppklarning leder till brottsprevention. Rättsväsendet i övrigt kan öka brottspreventionen genom tillräckligt ”stränga” straff och inkapacitering av brottslingarna.
2) Beivrandet av brott är öppet för alla. Men genom svagheter i p1 kan den som blir utsatt för brott komma att avstå från att beivra detta pga hot. Även hot mot vittnen kan försvåra att beivrandet fullföljs. Dessutom kan rättsapparaten överansträngas när rivalitet mellan olika målsägare uppstår. Utredningsresurserna är begränsade. Det påstås att anmälningar om cykelstölder rutinmässigt avskrivs pga bristande resurser. I farans riktning ligger exkludering för mindre brott genom någon form av ”anmälningsavgift”. Riktigt allvarligt blir det när alla brottsanmälningar filtreras med hjälp av höga avgifter. Ju sämre beivrandet blir desto sämre blir också brottspreventionen.
3) Individuellt skydd verkar vara en sällsynt nyttighet numera från polisens sida. Denna levererades oftast av patrullerande poliser förr i tiden. En stor del av effekten kom naturligtvis från p1. Ju sämre polisen lyckas med brottspreventionen desto större blir efterfrågan på individuellt skydd. Detta levereras nuförtiden mot avgift av olika vaktbolag. Polisens resursförbrukning är numera mindre än hälften av hela säkerhetsbranchens.
I förlängningen ligger att nästan alla som har råd måste anlita livvakter vid transporter mellan säkra, inhägnade områden till vilka tillträde kräver passerkort eller särskilt tillstånd. Resten får beväpna sig själva eller hålla sig barrikaderade inomhus. Detta är vad som kan hända när polisen rustas ner. Hur kan det komma sig att en socialdemokratisk justitieminister inte 1989 förstod polisens uppgifter? Och varför gör Thomas Bodström inget radikalt för att rätta till ”misstaget”? Är det sant att socialister är rädda för poliser som ett arv från sina marxistiska rötter?
posted by Danne Nordling @ 16:48
33 comments
.
33 Comments:
När det blåser snålt gäller det att prioritera kärnverksamheten:
Att behålla makten.
Polisens resurser om-allokeras till röstköp.
Jämför med skogsödlan, som offrar sin svans om den blir hotad tilläckligt allvarligt.
Det är en konspiration! Det är de bolsjevikskapitalistiska frimurarjudarna som sammarbetar med rymdödlor från fjärde dimensionen för att kväsa människornas frihet. ;-)
Socialdemokratisk brottsbekämpning
Enligt socialdemokraterna beror brottsligheten på (a) att samhället är ojämlikt; (b) att den sociala välfärden inte är tillräckligt utbyggd. Socialdemokraterna anser (a) att straff inte minskar brottsligheten; (b) att mer resurser till polisen inte minskar brottsligheten eftersom brottsligheten beror på det ojämlika samhället där vissa äger mer än andra.
Det jag tror händer är att de rika skaffar sig privat vaktbolag och de fattiga får betala för skydd av organiserade brottsligheten.
Sen är frågan om försäkringsbolagen kommer organisera en egen tjänst för att minska på egendomsbrotten.
Polisen är i stort sett styrda av sitt eget fack, så kanske facket och socialdemokraterna tror på anarko-kapitalism
Konspiration? Judar? Vad babblar du? Ingen pratar om konspiration, utan om ideologiskt driven idiotpolitik. Offentliga sektorn tar in 15.00 miljarder per år, varav runt 10 miljarder går till polisen. Antal poliser per medborgare har minskat med ca 20% sedan 1989, samtidigt som våldbrottsligheten nästan fördubblats. Ändå vägrar S hyra fler poliser.
De förebyggande åtgärderna dvs brottspreventionen är undermålig.
Detta betyder att också beivrandet av brott ofta inte äger rum, detta kombinerat med att straffpåföljderna successivt har minskat.
Ska man känna sig trygg på gator och torg krävs det självfallet närvaro och poliser där.
Olle Westberg som i åtskilliga år bott i New York har i sina veckobrev vid ett flertal tillfällen betonat att invånarna i den storstaden kunde känna sig trygga därför att det överallt på mer utsatta platser fanns poliser och säkert också kompletterande vaktmanskap, där sådan närvaro var motiverad.
I vårt land saknas allt sådant. Poliserna ,i den mån de rör sig i offentliga miljöer, sitter i sina bilar och ingriper mest när det är fråga om bilolyckor, hastighetsöverträdelser, eldsvådor, mer spektakulära inbrott samt í samband med våldsbrott av större dignitet.
Denna typ av prioritering har självfallet polisledningarna på olika nivåer ansvar för, men även våra politiker som ständigt söker lura allmänheten med att den kan känna sig trygg, eftersom polisen tillförs mer och mer resurser.
Om så är fallet är det fråga om marginella ändringar-och därutöver har vi inom poliskåren en sådan ålderssammansättning att man helst sitter på sina kontor,deltar i kurser och konferenser samt åker bil.
Jamen, då återstår att förklara hur några ideologiskt drivna idioter lyckats lura alla andra. Varför har inte de förnuftiga gått samman och ställt saker till rätta?
Anonymous.
Följ den politiska debatten lite bättre så hittar du där en stor del av förklaringarna liksom att medborgarna förefaller vara nöjda med alla undanglidande var som ges när de ska gå till val.
Tsunamikatastrofen har nu senast gett belägg för att inte ensm Lars Danielsson visste vad han höll på med, denne av Göran Persson högt betrodde man.
I övrigt tillsätter Persson inte bara statsråden och statssekreterarna sina utan därutöver cirka 500 tjänster som SKA tillsättas på saklig grund med beaktande av förtjänst och skicklighet.
Vem är högste polischef?
Sten Heckscher!
Vad gör karl? Nothing?
Vad är Thomas Bodström bra på?
Advokatspråk!
Vad gör han för att reda ut alla brister vi nu diskuterar?
Ja, ta dig en funderare och kom med förslag på konkreta åtgärder!
Jag argumenterar inte mot att det ofta är rövslickande kompisar, släktingar, et.c. snarare än de bästa för jobbet, som blir chefer, det gäller både politik och näringsliv.
Den stora frågan är hur detta kan fortgå i en demokrati? Är folket dumma?
Folk är inte dumma
Men politikerna har tagit på sig så många små skitsaker i samhället att politiken och dess konsekvenser blivit oöverskådliga.
Väljaren behöver nästan lägga ner ett heltidsarbete för att spåra de verkliga skillnaderna mellan partierna. i dagens politikerklass finner du främst de överåriga ungdomsförbundare som varit bäst på det bondfångeri de gjort politik till. Väljaren kan inte avgöra vad sakfrågorna innebär. Han räknar sig till den ena supporterklubben eller den andra. Där hejar man alltid på "de sina". En stor del av väljarkåren har blivit så frälsta i sin klubb att de inte ens vill lyssna på politiska motståndare.
Svensken är alltför trofast sina barndomsideal. Det är egentligen en fin egenskap, eller hur ?
Ideologisk motvilja?
Att det har gått så långt att bostadsrättsföreningar upprättat avtal med vaktbolag om eskort för medlemmarna på gator och torg visar att allt snack om att polisen skulle vara tillräckligt effektiv i förhållande till brottsutvecklingen är fel. Då återstår frågan vad detta beror på.
Inkompetens är en förklaring. Vi ser samma tendenser i hela den offentliga sektorn. Kanske konsekvenserna bara blir särskilt tydliga på polisområdet?
Demokratins oförmåga att kanalisera medborgarnas önskemål är en annan. Polisen har hamnat i skymundan när hysterin kring vård, skola och omsorg var som mest högröstad med påföljd att det blev en nedrustning. Ja, kanske.
En ideologisk motvilja mot polisen delvis baserad på rent personliga erfarenheter av polisen som "fienden" är ytterligare en förklaring. För socialister med ett marxistiskt idéarv måste det vara ideologiskt korrekt att betrakta polisen som bourgeoisiens hantlangare i förtrycket av proletärerna eller löntagarna. Eftersom många dessutom har personliga erfarenheter eller åtminstone en rädsla för polisen från unga år borde det vara naturligt att om man får inflytande över polisens resurstilldelning hålla tillbaka denna.
Jag tror i mörka stunder att denna attityd är mycket utbredd. När en undersökning i Sthm i början av 1990-talet visade att en mycket stor majoritet av ungdomarna på kvällarna uppträdde knivbeväpnade i innerstaden frågade jag Gun Hellsvik (m) vad hon tänkte vidta för åtgärder för att upprätthålla knivförbudet. Svaret blev att hon inte kände till undersökningen samt att de nedskärningar som regeringen åsyftade måste verkställas likformigt på alla områden, även polisens. Där fanns ingen justitieminister som månade om sitt område och än mindre en borgerlig regering som kunde förstå särskilt mycket mer än Freivalds några år tidigare.
/DNg
Ett informationsproblem
Individen kan inte avgöra om ett politiskt beslut är bra eller dåligt. Det går inte ta emot och bearbeta all information som behövs för detta. Dessutom kompliceras saken av att en individ kan vara både skatteproducent och skattekonsument.
Det blir inte rationellt att försöka ta reda på fakta. Det skulle ta för mycket tid och ge en hög kostnad för individen. Det är en inte heller rationellt att rösta vart fjärde år eftersom en röst bland miljontals röster inte har något värde.
Det är därför bättre att sätta upp spärrar för de politiska djuren (de mänskliga rovdjuren). Exempelvis skattespärr, utgiftsspärr, att budgeten ska vara balanserad, att politikerna inte får låna pengar.
Att politikerna inte får höja skatteintäkterna med hjälp av bankernas "digitala sedelpressar", en fri och självständig Revision, en Författningsdomstol som måste godkänna alla politiska beslut, att alla tjänster tillsätts av ett fritt och självständigt Arbetsgivarverk, att politikerna bara får sitta en viss tid - exempelvis 8 år, inga statliga bidrag får ges till politiska partier.
Spiken i kistan för det överdrivna politiska apspelet hade varit att införa en guldmyntfot med hundraprocentiga reserver för bankerna. Några fördelar med detta är (a) det går inte öka de offentliga utgifterna genom att öka penningmängden; (b) det går inte att låna till de offentlig utgifterna (det krävs en hård kostnadskontroll).
(c) Det kommer att klart framgå att alla ekonomiska problem har en real faktor, dvs att skatterna är för höga, att regleringarna är för omfattande, att kollektivavtalen skapar arbetslöshet (idag döljs alla dessa reala faktorer av en ständigt växande penningmängd).
(d) Realinkomsterna höjs genom att konsumentpriserna sjunker. En ökning av produktiviteten och kostnadssänkningar gör det billigare att producera en enhet av en vara eller tjänst; (e) det kan inte uppkomma inflation som konfiskerar de lågavlönades inkomster.
(f) Det kan inte uppkomma lånebubblor och spekulationsbubblor i värdepapper och i fastigheter; (g) investeringar i företag får ingen konkurrens av investeringar i spekulationsbubblor.
(h) Det blir lönsamt att spara. Det reala sparandet är en förutsättning för att investeringar i realkapital ska uppkomma, dvs avstår människor från att konsumera kan dessa konsumtionsvaror användas till inköp av realkapital men även till råvaror, halvfabrikat osv. Man kommer att tillverka produkter som kräver en mer komplex realkapitalstruktur.
(g) Konjunktursvängningarna kommer att upphöra (mindre fluktuationer kommer man dock inte ifrån). Upp- och nedgångar i en ekonomi beror på en artificiell påverkan av räntan under och över marknadsräntan samt på en obegränsad tillgång på utlåningsbara pengar.
Man får då inte överensstämmelse mellan företagens produktionsplaner och konsumenternas konsumtionsplaner. Problemet är att de låga räntorna gör det på papperet lönsamt att investera i den tunga industrin samtidigt som de låga räntorna är ett tecken på att konsumenterna efterfrågar produkter som inte kräver dessa investeringar. Efter en tidsperiod måste mängder av investeringsprojekt avvecklas och detta är början på lågkonjunkturen eller i värsta fall på depressionen.
Anonym har en fantastisk teori om samhället. Eftersom den politiska systemet fungerar perfekt kan det inte finnas några problem. Annars hade ju våra duktiga politiker fixat det! Vi leder i historiens fösta Utopi.
Förresten finns inga problem i USA, Frankrike eller Sydafrika. Alla dessa länder är demokratier, allt som sker är alltså perfekt.
Seriöst: Det finns gigantiska problem med den politiska sektorn. Vinsten att vara insatt för varje väljare än nära noll med 5 miljoner röster. De undersökningar som gjorts visar att väljare vet väldigt lite om vad de röstar på. Politiker själva är ibland lika låsta, de måste ju se till att hålla sig väl med media och särintressen. Och folk drivs oftare av fördummar, halvsanningar och önsketänkande än någon sorts vetenskaplig rationalism. Fler poliser funkar, det finns hur mycket forskning som helst på det. Men många vill heller babbla om fler fritidshem som lösning.
Marxisterna ser naturligtvis administrationen, militären samt polisen som medel att själva behålla den politiska makten samt att förtrycka de egna medborgarna.
Det betyder att de som begår brott,endera vanliga brott eller betraktas som fiender mot staten, döms till långvariga fängestraff, skickas till arbetsläger, torteras samt arrättas med de mest brutala metoder.
Det betyder samtidigt att de som opinionsmässigt söker stöd mot den kommunistiska diktaturen eller vill ha en mildring av den kan drabbas av motsvarande brutala reaktioner.
Fråga är då om marxister som verkar i politiska demokratier- och med dem i viss utsträckning befryndade reformistiska socialister- isolerar sig eller känner åtminstone en viss fiendskap gentemot den ordningsmakt samt även den krigsmakt som vi har i politiska demokratier.
Svarat på detta tror jag är ja även om formerna kan variera oerhört. Det kan gälla stöd till terrorregimer, fiendskap gentemot dem som bekämpar terrorn i nuvarande skepnad eller ren och skär pascifism.
Personligen har jag erfarenheter av en äldre tids ordningsmakt eftersom min far var polisman. Det är knappast någon överdrift att hävda att polisen förr var respekterad, att folk visste vem som var "deras" poliser samt att dessa och vanligt folk stod i nära förbindelse med varandra. Motsvarande kontakter saknas helt numera.
Det säger sig själv att lag och ordning samt en polismakt som kan ge sitt bidrag till detta betyder oerhört mycket för att skydda enskilda människor, förebygga kriminalitet av de mest skiftande slag samt bestraffa dem som inte godtar lagarnas ramverk.
Det betyder att dagens samhälle där allt detta fungerar dåligt eller är klart eftersatt måste satsa mer resurser på detta samtidigt som man bättre utnyttjar de resurser som man fått sig tilldelade.
Slutligen. Kan vi godta i längden all de sorters kriminalitet, som dagens skolungdom i ökad utsträckning ägnar sig åt och förenar med sitt personliga beteehde?
"Och folk drivs oftare av fördummar, halvsanningar och önsketänkande än någon sorts vetenskaplig rationalism. Fler poliser funkar, det finns hur mycket forskning som helst på det. Men många vill heller babbla om fler fritidshem som lösning."
Det är det här jag menar med de klassiska liberalernas teoretiska schizofreni. På marknaden utgår man från perfekt rationella individer, samtidigt att man (oftast underförsått) antar att folk är dumma på den politiska arenan. Därför ogillar man offentlig sektor. Förutom vissa av statens åtaganden, lag och ordning, rättsväsende, militär, som man av någon mirakulös anledning verkar vara odelat positiv till.
"Det säger sig själv att lag och ordning samt en polismakt som kan ge sitt bidrag till detta betyder oerhört mycket för att skydda enskilda människor, förebygga kriminalitet av de mest skiftande slag samt bestraffa dem som inte godtar lagarnas ramverk."
Om man kan få polismakten och rättsväsende att fungera bättre än idag, ja. Tyvärr dräller polisen idag av rötägg och mutkolvar, den som idag okritiskt litar på polisväsendet är bara naiv.
"Det är det här jag menar med de klassiska liberalernas teoretiska schizofreni. På marknaden utgår man från perfekt rationella individer, samtidigt att man (oftast underförsått) antar att folk är dumma på den politiska arenan. Därför ogillar man offentlig sektor. Förutom vissa av statens åtaganden, lag och ordning, rättsväsende, militär, som man av någon mirakulös anledning verkar vara odelat positiv till."
(A) Individen är inte perfekt rationell därför ska man inte använda sig av matematik inom nationalekonomin (möjligtvis enklare statistik). En individs handlingar och val är subjektiva (ej matematiskt mätbara). Ska en individ få största möjliga nytta (ett subjektivt begrepp) av sin inkomst så bör man låta individen själv i största möjliga utsträckning få avgöra hur pengarna ska användas.
Detta behöver inte innebära att man lämnar människor åt sitt eget öde. Det fåtal som inte klarar sig kan försörjas genom bidrag. Men detta kräver inget högt skattetryck. Idag lägger man dock världens högsta skatter på låginkomsttagarna.
(B) Politiker är inte dumma men problemet är att de hela tiden måste köpa röster för att bli återvalda. Detta förstör den produktiva sektorn och skapar på lång sikt förslumning. Genom skatter, bidrag, subventioner, regleringar och kollektivavtal så ökar man kostnaden för att producera varor och tjänster. Detta leder till ett mindre näringsliv, låg investeringsnivå och en låg sysselsättning.
(C) Problemet med den offentliga sektorn är inte att det produceras nödvändiga tjänster som skola och sjukvård. Problemet är att det är vetenskapligt konstaterat att planekonomier utnyttjar resurserna ineffektivt. Det krävs marknadspriser och ett vinst-förlust-system för att de knappa resurserna (arbetskraften, realkapitalet, allt fysiskt material) ska användas effektivt (resursslöseri är välståndssänkande).
(D) Lag och ordning, rättsväsende och en stark äganderätt är exempel på goda institutioner. Institutioner är spelregler som gör att en marknadsekonomi kan fungera effektivt. Är inte individen säker så kan inte individen skapa välstånd genom företagande, arbete, investeringar och sparande.
"A) Individen är inte perfekt rationell därför ska man inte använda sig av matematik inom nationalekonomin"
En teori som utgår från irrationalitet skulle ju kräva ännu mer matematik, så det där argumentet håller inte.
"(B) Politiker är inte dumma men problemet är att de hela tiden måste köpa röster för att bli återvalda."
Men varför låter sig folket isåfall luras? Varför skulle inte effektivitet och välstånd kunna dra röster? Uppenbarligen saknas en del i politisk/ekonomisk teori, för att den ska förklara något utan att lita till ständiga "ad-hoc" resonemang.
"Problemet är att det är vetenskapligt konstaterat att planekonomier utnyttjar resurserna ineffektivt."
"D) Lag och ordning, rättsväsende och en stark äganderätt är exempel på goda institutioner. Institutioner är spelregler som gör att en marknadsekonomi kan fungera effektivt."
Återigen, varför tror de klassiska liberalerna att dessa funktioner, på ett mirakulöst sätt, fungerar felfritt? De är ju också en del av offentliga sektorn....
"Är inte individen säker så kan inte individen skapa välstånd genom företagande, arbete, investeringar och sparande."
En stat som är stark nog att "garantera" äganderätter är också stark nog att ta bort dem. Därmed är de inte säkra. Något klassiska liberaler "glömmer".
Detta med äganderätt.
Den som äger något t ex ett hus sköter det normalt bra, vill förhindra skadegörelse och inbrott och har även åsiktsmässigt uppfattningen att samhället t ex inte ska konfiskera hans egendom eller lägga alltför stora bördor på det.
Vederbörande vill också personligen betala för att via en fastighetsförsäkring förhindra att han själv drabbas får mycket när hans äganderätt kommer till skada t ex vid inbrott eller eldsvådor.
Detta talar tycker jag för att äganderätten är överlägsen planekonomin.
Vi kan ta ett annat exempel. När amerikanska jordbrukare var på studiebesök i Sovjetunionen blev de bestörta över sådana problem som de själva saknade men där var legio; det kunde gälla hur olika sorters grödor transporterades, vårdslöst blev inpackade och hur skämda frukter och grönsaker spred förruttnelse till andra grönsaker.
Sådant påverkade produktionen negativt och innebar att konumenterna där inte bara tvingades livnära sig på dålig mat utan även ofta likt nu i Nordkorea hamnade i svår hungersnöd.
Vilka konsekvenser ska man dra av sådant när det gäller den aspekt på lag och ordning som gäller konflikten mellan kollektivt ägande samt privat äganderätt? En förefaller mig uppenbar: kan vi sprida den privata äganderätten dvs marknadsekonomin så får vi mer av lag och ordning.
Kan då våra politiker göra nåt på den kanten? Ja, fundera på saken inför valet 2006 och kräv besked!
Så allt det vi diskuterat och som i sig är viktigt kan obstrueras via lagar som inte bara krånglar till tillvaron för enskilda och för företagen utan också har som målsättning att steg och steg inskränka äganderätten,
Hr vice statsminister Bo Ringholm, främjare av ökat pokerspel så att slantarna ska droppa in bättre i den nuderska kassakistan och därutöver en något slöaktig granskare av den egna fotbollsklubbeens revisor har emellertid satt foten på en öm tå.
Det är inget fel på regeringsalliansens kriminalpolitik däremot är poliskåren slö så det stinker om det.
Ortstidninghen, det grönköpska veckobladet, har medd anledning av detta visdomsord av en av våra höga potentater, avlagt ett besök på stadens polisstation för att undersöka vad Pontus Brunander egentligen hade för sig.
Det visade sig då att han i kurran just spärrat in hr f förrädaren Peterzon (vpk), vilket GV via ett mejl kommer att upplysa Ringholm om, varför vi nu förväntar oss en viss tystnad därifrån på ett tag.
Detta gäller även när Ringholm blir uppring av någon uppkäftig reporter som haft fräckheten göra en inspelning då Ringholm förväntade sig att kunna göra lika franka uttalanden som mot den hedckscherska poliskåren.
"Det är det här jag menar med de klassiska liberalernas teoretiska schizofreni. På marknaden utgår man från perfekt rationella individer, samtidigt att man (oftast underförsått) antar att folk är dumma på den politiska arenan"
Det är ingen dum fråga, men du har faktiskt missförstått när det gäller slutsatsen. Det finns ingen ” teoretiska schizofreni”, av två skäl. Det första och viktigaste är att hyggligt bra beslut i marknaden kräver mycket lite rationalitet! Det har visats teoretiskt, men framförallt empiriskt. Enkla tumregler och lärande räcker mycket lång till att skapa beteende som likar ”perfekt rationalitet”, vilket hursomhelst bara är ett antagande för att göra modeller enkla, ingen teori om människan. 10-åringar klarar av att reagera på priser, köp choklad där det är billigast
Därtilkommer specialisering. Snittmänniskan är inte bra på matte. Men man sätter inte snittmänniskan att bygga kärnreaktorer eller handla på börsen. När det gäller företag är det ännu enklare, Milton Friedman förklarade redan för 50 år sedan att vinstmaximering inte är en describtiv beskrivning av beslutsfattande i företag, utan en approximation av resultatet när det finns hård konkurrens.
Den andra stora skiljanden är att beslut i marknaden skiljer sig enormt mycket från politiska beslut. Jag tar själv konsekvensen av korkade beslut i marknaden, och får ofta snabb feedback. Men vad är den personliga kostnaden av att rösta på ett ogenomtänkt förslag? Det finns 5 miljoner väljare! Den politiska sektorn fungerar någorlunda bra (men långt sämre än marknaden) eftersom vi kan använda tumregler även där, och i viss mån delegera beslutsfattande genom att välja vad proffstyckare säger åt oss.
Om det finns schizofreni så är det alla vänstermänniskor som kritiserar klassiskt liberalism med teoretiska argument, när marknaden rent *praktiskt* fungerar otroligt väl. Välståndet i de liberala marknadsekonomierna ha 20-dubblats sedan Adam Smiths dagar, ändå klagar ni på att det i teorin inte borde fungera eftersom människor inte är perfekt rationella ? Karta eller verklighet?
Vem har påstått att människor är perfekt rationella?
Ska man förstå ekonomiska samband så gäller det att sätta sig in i den ekonomiska praktika, som även vanligt folk utan några universitetsstudier bakom sig mycket väl förstår.
Ett bra sätt är att utgå från personlig erfarenhet.
Tillrättaläggande:
Socialister har inga marxistiska rötter! Däremot har marxister socialistiska rötter... Det ÄR en väsentlig skillnad, inte minst för mig som är socialist och icke-marxist.
Det finns mycket annat att lägga tillrätta bland kommentarerna här också, men det skulle bli för långrandigt. Låt mig istället bidra med några stilla funderingar om hur en socialist ser på det här med brott och straff, det verkar vara ganska gott om missförstånd på den punkten:
Brottslighet är ett komplext fenomen, som inte enbart beror på socioekonomiska faktorer, hur gärna liberaler än vill förminska den socialistiska teorin till detta marxistiska enkelspår. Däremot är det sant att en socialist anser brottsligheten vara mer än bara ett strikt individuellt problem - därför är det exempelvis inte en tillräcklig åtgärd att sonika låsa in en brottsling, det är inte att ha agerat alls mot brottsligheten, enligt socialistisk logik.
Att låsa in folk är snarast en rättsstatens markering och framför allt en hänsyn gentemot brottsoffren, men för att verka repressivt på brottslighet måste straffet kombineras med rehabilitering (vad det nu är). Principen är enkel: lås gärna in brottslingar under mycket lång tid, om det är det som den allmänna moralen kräver, men minns att ju längre isolering från samhället i strikt umgänge med andra kriminella, desto större är risken att det är en än värre brottsling som kommer ut när det väl är dags. Ju hårdare straff, desto mer resurser till återanpassning krävs. Det är en balansakt som är svår att optimera och väldigt kontroversiell.
Det här är ett inledande exempel på den socialistiska grundsynen på brottsbekämpning, som framför allt handlar om den kollektiva nyttigheten prevention. ALLT är (eller bör vara) prevention. Det räcker inte med att ha fler poliser på gatorna, eftersom det inte enbart är rädslan för att åka fast som förhindrar brott, straff förhindrar bevisligen bara brott under den tid som straffat utdöms (avskräckande effekter är högst marginella).
Socioekonomiska faktorer är viktiga i sammanhanget, även om helheten är större än så, därför kan exempelvis socialbidrag och arbetslöshetsersättning räknas som den kollektiva nyttigheten brottsprevention. Att skicka slynglar på så kallade värstingsseglatser är en annan slags prevention. Och så vidare.
Notera att vi i det här läget inte behöver vara överens om huruvida alla dessa åtgärder fungerar. Det kan vi diskutera sedan. Jag kan själv nog ifrågasätta både det ena och det andra (som att kalla in vaktbolag till exempel). Frågan från den här socialisten till alla er liberaler är:
Varför är det bara polisens och rättsväsendets brottsförebyggande arbete som räknas till de kollektiva nyttigheterna? Varför inte socialarbetarnas, fritidsledarnas, skolornas etc?
PS. Våldsbrotten har inte alls fördubblats sedan 1989. De har ökat i antal med ca 70 procent sedan dess, vilket är illa nog. 61 procent är siffran om vi tar (relevant!) hänsyn till befolkningsökningen. Som sagt, det är illa nog men det är långt ifrån den fördubbling som det talades om i någon kommentar. Till saken hör för övrigt också att det är misshandelsfallen som ökar mest, vilket till inte oväsentliga delar kan förklaras med en kraftigt ökad anmälningsbenägenhet och en förgrövning av våldet i sig. (Källa: Brå)
Poängen från min sida är inte att säga att allt är frid och fröjd egentligen - för det är det sannerligen inte - utan bara att tydligare visa proportionerna mellan det kraftigt minskade antalet poliser på gatorna och det något ökade antalet våldsbrott - det verkar svårt att dra någon klockren parllell...
PS2. Jag fastnade visst i Brå:s fantastiska statistikverktyg - rekommenderas! Kul resultat:
Våldsbrottskurvan gör ett skutt mellan 1992 och 1994, framför allt - ja, nästan enbart - handlar det om grova misshandelsfall. Beror detta på:
1) det faktum att vi var mitt inne i en djup lågkonjunktur (socioekonomsik förklaring)?
2) att vi hade en borgerlig regering (politisk förklaring)?
3) kulmen på ett förråande samhällsparadigm (ni vet med lasermannen och andra rasmotsättningar, början på gängslagsmålseran etc) ("historisk" förklaring)?
4) någon ny definition av misshandel eller något liknande (pragmatisk förklaring)?
5) andra förslag...
Vård i fängelse
I Kanada slog man in på en ny väg när det gäller fängelserna för några år sedan. Återfallsbrottsligheten sjönk från 60 % till 30 %. I stället för ren förvaring satsade man på ett helt nytt system.
Det finns alltid något skäl till varför en person hamnar i fängelse. Skälen kan vara väldigt många exempelvis alkoholmissbruk, knarkmissbruk, dyslexi, bristande impulskontroll, aggressioner osv. Därför är det viktigt att arbeta med individens speciella problem.
Fängelsepersonalen uppdelas i två grupper. En grupp är enbart vakter medan den andra gruppen är personer med akademisk utbildning av något slag. Akademikerna arbetar dagligen med de intagna med just individens specifika problem. Om exempelvis en intagen inte kan läsa och skriva så arbetar man med detta (under förutsättning att individen är samarbetsvillig).
Man har också infört ett system med belöning efter prestation. Om exempelvis en individ får straffet 10-20 år så har individen chansen att komma ut efter 10 år. Den akademiska gruppen beslutar om den intagne har nått så långt att den intagne kan bli frisläppt tidigare.
Tino,
hur ska ni libbar ha det? Ena stunden kan man "köpa" röster, i den andra har inte röstande någon effekt. Teoretisk konsistens, tack.
Och återigen, varför tror de klassiska liberalerna att lag, polis, militär, rättsväsende på ett mirakulöst sätt, fungerar felfritt? De är ju också en del av offentliga sektorn....En stat som är stark nog att "garantera" äganderätter är också stark nog att ta bort dem. Därmed är de inte säkra. Något klassiska liberaler "glömmer".
"Varför är det bara polisens och rättsväsendets brottsförebyggande arbete som räknas till de kollektiva nyttigheterna? Varför inte socialarbetarnas, fritidsledarnas, skolornas etc?"
Förvänta dig inget bra svar av liberalerna. Man använder sig ad-hoc av ekonomisk-vetenskapliga termer, för att "bevisa" något man redan tror sig veta. Det finns empiriskt och teoretisk sund nationalekonomi, men det mesta som förs fram av liberala tankesmedjor som Timbro och Skattebetalarnas Förening är lurendrejeri och båg
"Det första och viktigaste är att hyggligt bra beslut i marknaden kräver mycket lite rationalitet! Det har visats teoretiskt,....."
Du är rolig du. Det har verkligen inte "visats teoretiskt". Menar du att det som lärs ut på grundkurser i nationalekonomi "visar" detta? ;-)
Lästips:
Arrow, Kenneth J, 1986. "Rationality of Self and Others in an Economic System," Journal of Business, University of Chicago Press, vol. 59(4), pages S385-99.
Funny Anomymous,
Lästips:
Tomas Sowell
Ekonomiska praktika
Att förstå och förklara ekonomiska sakband.
Denne beundrandsvärde nationalekonom som behärskar det allra mesta om ekonomiska principer och diagram och ekvationer har i denna läsvärda bok inte med något av detta.
Du kan även gå till andra nationalekonomer och till ekonomiska tidskrifter och även är finna att man vill öka förståelsen om ekonomin genom att inte ta in den typen av material som man, där ger jag dig rätt, finns i åtskilliga grundkursböcker om nationalekonomi.
Styäll dig själv frågan: hur skulle motsvarande material se ut om man fritt kunde få studera nationalekonomi och för den delen även andra samhällsvetenskaper i kommunistiska diktaturer, vilka väl ändå får anses bygga på maristiska doktriner.
"Tomas Sowell
Ekonomiska praktika
Att förstå och förklara ekonomiska sakband."
Jag gillar Sowell, men det här är inte någon av hans bästa böcker. Det är en populärt skriven bok för lekmän, men inte något som skulle platsa på en universitetskurs. I.o.f.s. inget fel med det.
"Denne beundrandsvärde nationalekonom som behärskar det allra mesta om ekonomiska principer och diagram och ekvationer har i denna läsvärda bok inte med något av detta."
Man kan gilla det eller inte, men nationalekonomi idag kräver en hel del matematik, åtminstone om man vill syssla med någorlunda intressanta problem. Redan tre betyg i ämnet kräver idag en hel del matematik.
Nationalekonomi kräver matematik?
"Man kan gilla det eller inte, men nationalekonomi idag kräver en hel del matematik, åtminstone om man vill syssla med någorlunda intressanta problem. Redan tre betyg i ämnet kräver idag en hel del matematik."
Att nationalekonomi kräver matematik beror på det allvarliga missförståndet att man tror att nationalekonomi är en naturvetenskap. Kemi och fysik är naturvetenskaper som använder sig av matematik för att förklara orsakssamband och att förutsäga vad som kommer att hända i framtiden.
Inom kemin och fysiken går det oftast att göra laboriatoriumexperiment. Exempelvis så kan en partikel röra sig på ett bestämt sätt. Då går det att sätta upp en matematisk formel för hur partikeln rör sig och förutsäga hur den rör sig i framtiden.
Nationalekonomi är tyvärr ingen naturvetenskap utan en social vetenskap som psykologin och sociologin. Nationalekonomi handlar om mänskligt handlande och eftersom människor har hjärnor, till skillnad mot en partikel, så kommer en människa att förändra sitt beteende när förutsättningarna förändras. Därför kan man inte sätta upp matematiska formler för det mänskliga handlandet.
Det går inte i heller att använda sig av experiment i ett laboriatorium som inom kemin och fysiken. Det gör det svårt och oftast omöjligt att empiriskt försöka bekräfta att en teori är riktig. Det går inte i heller att förutsäga framtiden genom ekonomiska prognoser. Hela detta område är en vetenskaplig bluff.
Ekonometriska modeller är också en vetenskaplig bluff. Det som sker när en matematisk formel inte kan förutsäga verkligheten är att man förändrar formeln med en viss faktor som gör att modellen helt plötsligt överensstämmer med verkligheten. Detta är en Voodoo-vetenskap som är beroende av att människor tror att det handlar om en riktig vetenskap.
Nationalekonomi är en vetenskap som i de flesta fall inte kan använda sig av matematiska logik. Däremot går det att använda sig av verbal logik. Ludwig von Mises utvecklade denna verbala logik som han kallade praxeologi.
Praxeologi är teorin om mänskligt handlande (handlingsaxiomet) och från detta axiom härleds (deduceras), med hjälp av läran om logik, de ekonomiska sambanden. Deduktiv logik säger att vi från ett sant påstående kan härleda andra sanna påstående. Exempelvis:
(1) A är ett handlingsaxiom.
(2) Om A leder till B; om B leder till C osv. Händelsekedjan måste vara logisk riktig (läran om logik).
(3) Därför kan vi anta att B och C är sanna.
Exempelvis så har man fått fram "lagen om utbud och efterfrågan" och "lagen om avtagande marginalnytta" genom deduktiv logik. Det är inte nödvändigt eller alltid möjligt att empiriskt komma fram till att lagar/teorier är riktiga.
Ett exempel - arbetslösheten
Vad bestämmer lönerna på en fri marknad? Det är "lagen om utbud och efterfrågan" som bestämmer lönerna.
(1) "Lagen om efterfrågan" är sann.
(2) "Lagen om utbud" är sann.
(3) (a)Sätts priset för högt uppkommer ett överskott som inte går att sälja. (b)Sätts priset för lågt uppkommer en brist. Detta är två sanna påståenden.
(4) (a)Lönen är ett pris på arbetskraften. (b)Det är "lagen om utbud och efterfrågan" som bestämmer lönerna på en fri marknad. Detta är två sanna påståenden.
(5) Vad händer om lönerna sätts högre än marknadslönerna genom kollektivavtal? Det uppkommer ett överskott (arbetslöshet) på arbetskraft.
Är lönerna efterfrågan på arbetskraft? Är detta påstående sant så är det inga problem att höja lönerna med 100 % varje dag. Detta skulle höja efterfrågan på arbetskraft med 100 % dagligvis.
Är lönerna företagens efterfrågan på konsumentprodukter? Detta är en halvsanning som det inte går att bygga en teori på. Löntagarna köper enbart företagens produkter om de är värda sitt pris. Dessutom så är lönerna en kostnad i företagens bokföring samt i företagens ekonomiska kalkyler.
Berodde den höga arbetslösheten under 1930-talets depression på att lönerna föll? Det som hände under presidenterna Hoover och Roosevelt var att man försökte hålla lönerna uppe. Lönerna var högre än marknadslönerna. Reallönerna steg för dem som fick behålla sina arbeten. Ändå ökade arbetslösheten till 25 %. Det skulle vara tvärtom enligt Keynes teorier!!!!????
Ett missförstånd är att matematik bara handlar om kvantitativa "mätbara" saker. Man kan mycket väl använda sig av matematik för kvalitativ analys. Det är då ett sätt att precisera begreppen. Enbart verbala resonemang leder ofta in i skönlitterärt spekulerande. De bästa ekonomerna imo är de som både kan matematik och skriva begripligt, t.ex. Kenneth Arrow eller för all del årets pristagare i ekonomi Aumann.
Skicka en kommentar
<< Home