fredag, februari 10, 2006

Ljuger Marita Ulvskog?

Får ett seriöst politiskt parti ta till grova osanningar för att mobilisera sina sympatisörer? Ulvskog har fel och Östros rätt i frågam huruvida det föreligger en konspiratorisk investeringsstrejk från näringslivet - investeringarna stiger brant uppåt.

Socialdemokraternas partisekreterare gick i onsdags ut med en anklagelse att Sveriges storföretag gått i investeringsstrejk för att hjälpa den borgerliga sidan i årets valrörelse:
- Varför investerar de inte i Sverige under detta valår? Är det ett hot som ligger där? Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att tro att storföretagsledarna ligger lågt med att göra sådant som innebär att det skulle bli ännu tydligare att Sverige går väldigt bra och att det blir ännu fler jobb i Sverige, säger Marita Ulvskog till TT. (N24 8/2)
Detta opponerade näringsminister Thomas Östros mot i Dagens Eko 9/2, där han menade att investeringarna ökar med 20 procent:

Erik Boman: "Men ligger det inget i det Marita Ulvskog var inne på igår om att företagens höga utdelningar och låga investeringar skulle ha samband med att det är valår?

– Nej, det tror jag inte ett ögonblick på. Vi ser att industriinvesteringarna ökar med 20 procent det senaste året. Däremot syns det tydligt att vi närmar oss val när vi ser hur organisationen Svenskt näringsliv agerar, allt mer politiskt, för ett systemskifte och för att stödja moderaterna. Det är ett bekymmer i sig, säger Östros."

Vem har rätt? Och hur kan det komma sig att socialdemokraterna under den, som många anser, auktoritäre Göran Persson inte kan bestämma sig för om näringslivets viktigaste företagsledare är fiender som går borgarnas ärenden eller om de under omständigheterna gör ett hyggligt jobb? Har Marita Ulvskog förläst sig på Ayn Rand eller den stora artikel om denna författare som fanns i en av morgontidningarna 7/2 där intrigen i hennes stora roman "Och världen skälvde" just är en investeringsstrejk mot det vänstervridna USA på 1950-talet?

Låt oss titta på vad som sägs om investeringarna i Konjunkturinstitutets rapport från december 2005. I nedanstående diagram visas industrins investeringar i procentuell ökning per kvartal (staplar) och som absolutvärde i mdr kr (heldragen kurva):Vi kan här främst se en mycket kraftig uppgång av industriinvesteringarna sedan botten första kvartalet 2004. Nivån 2006 förutses bli lika hög som år 2001 och därefter fortsätta att öka även 2007. Däremot är den procentuella förändringen inte så hög som Östros anger, vilket är svårt att utläsa ur kvartalsstaplarna. Men ökningen var 12 procent förra året och förutses bli fem procent i år, vilket framgår av nedanstående årsbaserade tabell från decemberrapporten -05:
Östros har alltså mera rätt än Ulvskog när vi tittar på statistik från Konjunkturinstitutet. Det är också uppenbart att man inte kan påstå att det finns skymten till "investeringsstrejk" i institutets brant stigande kurva över industriinvesteringarna. Frågan är hur stora avvikelser från sanningen ett seriöst politiskt parti kan tillåta sig för att svetsa samman loja sympatisörer och få dem att rösta på Ulvskogs parti.

Däremot kan det ändå finnas anledning att argumentera för att det kunde ha varit ännu bättre. Det svenska investeringsklimatet är enligt en undersökning av tidskriften Forbes inte alls lika gynnsamt som i Danmark och Finland, som ligger på första respektive andra plats i en ranking av 135 länder. Sverige ligger på 18:e plats och man pekar på en rad faktorer, bl a hög beskattning och låga incitament till arbete, som orsaker till den dåliga placeringen. (Källa ISA refererad av N24.)

Sist och slutligen är det en fråga om varför Sverige under tio års tid har haft ett helt enastående stort överskott i bytesbalansen, dvs skillnaden mellan export och import av varor och tjänster. Det har legat på 4-6 procent av BNP under hela perioden sedan mitten av 1990-talet vilket aldrig uppnåtts för ens ett enda år sedan 1950 enligt nedanstående diagram från Konjunkturinstitutets rapport:
Detta enorma överskott lånas nu ut för investeringar i andra länder istället för att användas för import av investeringsvaror. På denna punkt finns det anledning till oro på längre sikt. Sverige måste bli mer företagsvänligt för att pengarna skall stanna kvar och skapa jobb i landet.

Se också den ganska lågmälda artikeln "Visst vill vi investera" från Svenskt Näringsliv idag.


10 Comments:

At 10 februari, 2006 18:31, Anonymous Anonym said...

Tack för en mycket bra bloggning
KAS

 
At 10 februari, 2006 23:07, Blogger Weine Berg said...

Hallå Danne,

Undrar bara om Skattebetalarna antagit sina anti-kupp-stadgar som togs fram i samarbete med Expo?

 
At 11 februari, 2006 02:08, Blogger apa666 said...

Problemet är nog att Ulvskog inte har en susning om vad ett företag är för någonting, egentligen. Ett företag har ett syfte. Det är att tjäna pengar åt dem som äger företaget. En "investeringsstrejk" kan således bara hända om aktieägarna anser att företagsklimatet är så urbota uselt att företaget kommer tjäna mest pengar genom denna desperata panikåtgärd (genom att få till ett regeringsbyte). Alltså, om det verkligen rör sig om en investeringsstrejk så bekräftar det att företagsklimatet är i botten.

 
At 11 februari, 2006 12:34, Blogger Disen said...

Beprövad taktik

Garvade observatörer borde direkt genkänna det enkla iscensättande av grälet. Margit Silberstein skrev i DI att sossarna tjänar på ett gräl. Sufflerandet och koordineringen av dom olika lirarna er mycket vakkert för oss med konspiratoriskt sjätta sinne. Om innehållet i deras utspel er slarv i coachningen eller medvetet uträknat för att hetsa upp direktörerna, er inte så noga. Dom lyckas lätt slita sönder den naiva Urban, som fortfarande tror att han kan vinna fram med flåsande sakargument.

Men vad gör egentligen näringslivet för att få fram flera jobb ? Storbolagen levererar miljardöverskott. Telia och Vattenfall er överkapitaliserade. Väljarna lyssnar på börsVDerna men det er dom mindra firmorna som kan anställa. Så derför måste Svanberg & co tala småföretagens sak. Det krävs altså viss socialt patos och viss solidaritet på arbetsgivarsidan. För att mediamässigt matcha den röda kommandobunkersen krävs extraordinär PRkompetens. Några skarva miljoner til detta ädla uppdrag får man vel hosta upp så vi slipper bli ståande med en arg Bäckström som enda svaret på en Machiavellisk propagandamaskin. En får stå i mot frestelsen når provokationen kommer. En mediaoffensiv krever äkta innlevelse på motståndarens planhalva.
Levera flera jobb, levera pedagogiska argument om varför vi har jobloss growth, övertyga om en positiv framtid - eller göra sig icke besvär.

 
At 12 februari, 2006 17:04, Blogger Per-Olof Persson said...

Fakta vinner inga röster

Med fakta vinner man tyvärr inte många röster. Det vinns betydligt fler röster med känslomässiga argument. Socialdemokraterna får också väldigt många röster av gammal vana - "de gynnar oss arbetare". Därför går det bra att inom partiet ha två motsatta ståndpunkter samtidigt. Det gäller att gardera sig med 1,X,2 i alla frågor.

Socialdemokraterna har också garderat sig med att utbildningsväsendet är statligt/kommunalt. Då går det att forma människor i den rätta mallen. Människor får visserligen idag lära sig kritiskt tänkande, men detta har inneburit att även det som är sant ses som en osanning.

Det är dock viktigare att lära ut logiskt tänkande i skolan - Aristoteles lära om logik - att det genom deduktion (härledning) av sanna och valida premisser (påståenden) går att få framma sanna slutsatser. Om exempelvis premisserna A och B är sanna och valida, så leder detta fram till den sanna slutsatsen C.

Disen nämner att storbolagen levererar miljardöverskott men detta leder inte till nya jobb. Miljardöverskotten räknas i kronor, men problemet är att pengar inte är någon fysisk resurs som kan öka välståndet eller sysselättningen (i varje fall inte på lång sikt). Pengar är bara ett bytesmedel som används när vi bytar vår produktion mot produkter vi vill konsumera.

Genom deduktion så vet vi att miljardöverskotten är beroende av att pengar existerar, i annat fall så kan miljardöverskotten inte existera (eller räknas fram). Detta är en självklar sanning - ett axiom. Axiom behöver inte verifieras empiriskt (genom observation, experiment etc) eller kunna falsifieras (enligt Karl Poppers lära).

Om företagen under en tidsperiod ökar sina vinster så kan detta enbart bero på:

(A) Att penningmängden och därmed efterfrågan på produkter har ökat. Under 2005 så har penningmängden i Sverige ökat med 10 % enligt måttet M3. Antalet pengar har ökat med 115,5 miljarder kr under 2005, vilket är 12 800 kr per person i landet (9 miljoner invånare). Penningmängden har också ökat i andra länder vilket kan ha ökat företagens exportinkomster.

(B) Om sparandet minskar och konsumtionen ökar, så ökar också företagens intäkter räknat i kr.

(C) Efterfrågan på svenska produkter har ökat relativt utländska produkter.

(D) Företagen har sänkt sin kostnad per producerad enhet.

Den senaste tidens miljardöverskott beror till största delen på att penningmängden ökar i Sverige och i andra länder. Om man använder taktiken att låta penningmängden höja efterfrågan, och vi vet att pengar inte är en fysisk resurs, så innebär detta att miljardöverskotten inte är uppbackade av en långsiktigt hållbar efterfrågan.

Dagens företagsledare vet (troligtvis) att övervinsterna i början av 1970-talet berodde på att valutasystemet - Bretton Woods - föll samman och att alla länder ökade penningmängden kraftigt. Samma sak hände i Sverige (Japan och andra länder) när utlåningsavregleringen genomfördes i mitten av 1980-talet.

När det ser ekonomiskt bra ut pga att mer pengar ökar efterfrågan kan detta leda till felinvesteringar och överinvesteringar som företagen är tvungna att avveckla. Det är denna avveckling som skapar de ekonomiska kriserna.

Om dagens företagsledare vet (eller tror) att miljardvinsterna inte är långsiktigt hållbara. I så fall vet de också att det senare skulle leda till en ekonomisk katastrof att nu, i för stor uträckning, investera och anställa. Det är alltså viktigt att veta om det går bra pga penningmässiga skäl eller pga reala (riktiga) skäl.

 
At 12 februari, 2006 23:30, Blogger Disen said...

Per-Olof,

jeg ser din logiska kädja av nationalekonomiska argument. Men nationalekonomiska samband er inte längre giltiga. Henrekson har ju fört tesen om jobless growth i empiriskt bevis. Eklund spår at jobben kommer men Södergren tror inte så. Tror du nåt annat ?
Exportföretagen anställer inte. Det beror säkerligen på det globala trycket. Kan man begära att storbolagen bryr seg om arbetslösheten ? Det besta dom kan göra er att använda sitt inflytande blant väljarna till att föra fram budskapet om rätt medicin. Men det måste göras på rätt sätt. Väljarna er inte öppna för fakta som du sier. Och dina siffror och logik er exakt det budskap som inte går hem. Inte hos meg heller. Desto verre då du inte använder färska siffror för att backa upp din kädja.

Jeg tror arbetsmarknaden och definition av välstånd kommer att genomgå en smärre revolution. Den industrielle ordningen och masskonsumtionen startade etter WW2 och kan sees som ett resultat av centralplanleggingen av krigsproduktionen och solidariteten i den frie verden. 8timmarsdagen ble kämpad fram; arbetsgivarna spådde katastrof givetvis. Hvitovarer och bilar ble tillgängligt för alla, ingen brydde seg om energi eller råvaror. DDR och Sovjet nådde samma standard som UK på sjuttiotalet. Detta er inget försvar för socialismen men pekar på betydelsen av viss regulering av dom "frie" marknaderna för att åstadkomma en hygglig välståndsutveckling för alla.

Detta omtänkandet av arbetets villkor och meningen med livet kommer att föras på andra grunder enn dom rent ekonomiska. Som du korrekt påstår er pengar bara symbolar. Av detta följer att pengaflöden kan organiseras för att åstadkomma meningen med samhället.
Om nyliberaler, libertarianer eller randianer förnekar existensen av nåt samhälle, kan vi sluta diskutera. Ta pengarna ur banken, pumpa olja på tomten och sitt med hagelbössan i köksfönstret.

För oss andra tycks traditionella sanningar och politiska skiljeliner mer och mer irrelevanta i den globaliserade informationsåldern. Miljö, klimat, energi och dansk satir tillkommer som inputs til det existensiella problemkomplexet. Givetvis har Danne och andra förspråkat en myriad av vettiga konkreta ätgårder på kort sikt. Men ett nytt samhällskontrakt om jobben kommer att ta följande i betraktning :
- 8 timmars arbetsdag med världens högaste syselsättning er varken realistisk, önksvärd eller rättvis
- uppdelning av arbetsbördan I TID över livsscykeln och samordning med försörjningsbörda
- en garanti för hygglig grundstandard för alla med bibehållande av rättvisa incentiv
- mindre pendlande, bättre organisering, mindre slösande av arbetskraft, olja, energi och råvaror
- differentiering i utbildningen, mer teknokrati för att säkerställa grundstandard och säkerställa dom finita ressurserna för dom viktigaste uppgifterna. Inga artificiella eller irrationella begrensningar på den grunnleggande infrastrukturen.
- psykologisk vägledning för karrierplanlegging så vi får värdighet och respekt på jobbet. Tid har vi ju nog av.
- enn licensiering för internationell handel för att åstadkomma en spiral uppåt i reell mening för världens folk

Det er fullt möjligt att åstadkomma grunnleggande standard för världens folk både i i- och uland beroende på mognadsgrad och lokala prioriteringar.
Detta kan givetvis bara ske genom ett öppet samarbete mellan dom globala bolagen och demokration i nån form. Jeg anser det bevisat att globala storbolag och storfinans ensamma inte åstadkommer en optimal utveckling.
Jeg er inte emot kapitalism och "fria" marknader per se men tror inte dagens ordning lämnat ensam kan ställa om åt rätt håll. Det finns inga bevis för detta. Snarare tvertom. Alla större standardförbättringar kämpas genom politiskt först fordi ingen marknadsaktör vågar ta kostnaderna med att vara först. Med Ken Lay och Norpol i friskt minne talar alt för at oljebolagen och vissa politiker konspirerar för att behålla sitt innflytande och sabotera envar konkurrerande teknologi. Detta er givetvis fullständig oakseptabelt. Corporations kommer att genomlysas som fångarna i Camp Xray på Git'mo. Patent, upphåvsrett och passiv kapitalförvaltning blir olönsamt.

Finans och marknader behöver ställas om för att uppnå dessa mål.
Dom introverta talangerna måste släppa fram till dom viktiga besluten varav ekonomismen bara er en del av inputs. Dagens ekonomism skapar med nödvendighet ARTIFICIELL knapphet under grundstandarden, enormt slösande med finita ressurser, ett idiotstopp för spridande av tekniska nyvinningar. Når roboterna och mjukvaran tar över, så kan meningen med livet bli annat enn arbete. Den "fria" marknaden kan tilfredställa fåfängan med kläder, heminnredning, gastronomi, konst osv osv Sålenge ingeniörerna kan organisera stadsplanering, transport, bostäder, matproduktion.

Många vill säkert säga att detta bare er kommunism, fascism,feodalism eller teknokrati i ny tappning. Men poängen er denna: Grundstandard er nå nestan uppnådd för alla i den milda grad att folk inte orkar slita bort sitt liv på förhoppningen at ta seg från den lägre til övre medelklassen. Fallet USA uppvisar en klar skiktning av arbetskraften i dom som för förmögenhet i corporations och dom som gör rutinjobb för medianersätning. Detta kan inte fortgå när Gini beveger seg över 0.5
Så drömsamhället kan påbörjas. Alternativet kan beskrivas som "hopplös realism" men iom att världens folk er uppkopplade kan arbetskraften inte hållas i ovetenhet om va som er möjligt. Rampljuset på dom rika och berömda utan tilsvarande adekvat utrymme i media för intelligenta diskusjoner om ödesfrågorna förer ochså till nåt ackumulerande demokratiskt underskott.

Liberalerna driver tesen att politikerna skal hålla seg borta från pengarna. Kopplingen mellan corporations och det genomkorrupta Washington visar att detta er omöjligt. Vi kan nå kreva att politiken skall hålla seg borta från tekniken. Då kan vi få energieffektivisering i byggnadsmassan, plastbilar, snabbtåg, fusjonskraft, nanoprodukter NU UTAN ATT dom individuella bolagens överlevnad och sekretess står I VÄGEN. Miljön räddas, energin säkras. Ett teknokrati står för den grunnleggande standarden och infrastrukturen. Det blir inte mer upplyst despoti eller elitism enn Apolloprogrammet. Det kommer inte hota integriteten, friheten eller individualismen.

Många bolag er bra och nödvendiga till exempel Glaxo med vaxin mot H5N1.
Men det er extremt suboptimalt med sjuhundre standarder för redovisning, finansinstrument, programvara. Artificiell knapphet råder på mobilsamtal, el. Fullständig idiotisk med hundratals bilmärken. Ta det besta från altihopa och låta innovationsprocessen utsättas för konkurrens för att säkerställa att dom besta ideerna väljs ut i fri konkurrens. det händer nämligen inte i dag om det er det ni tror. Innovatörer styrs inte av pengar och girighet nämligen !

 
At 13 februari, 2006 04:09, Blogger Per-Olof Persson said...

Jobben kommer troligtvis inte

Det blir troligtvis inte fler arbeten så som situationen ser ut idag. Det är dock ingen naturlag att maskiner och ny teknik skapar arbetslöshet. Arbetena skulle kunna komma inom service och tjänster i stället.

Det är inte i heller någon naturlag att människor ska arbeta. Människorna måste dock försörjas med livsnödvändiga produkter. I framtiden har vi kanske robotar som arbetar åt oss. Fritid kan ses som en vara bland andra varor och har också en efterfrågan.

Vi kan dock inte se det som en självklarhet att Sverige för alltid är ett rikt land. Vi kan bli lika fattiga som människor i Zimbabwe. Därför är det inte bra att vi idag har 3 miljoner privatanställda som ska försörja en befolkning på 9 miljoner invånare.

Vi har också stora miljöproblem i världen. I Kina har 1 000 sjöar torkat ut och 300 miljoner kineser har för lite vatten. Vi är för många och kommer att få många problem i framtiden.

Det ska dock sägas att Kina inte kunde försörja sig som jordbrukarland och att de statliga företagen var hopplöst ineffektiva. Den kinesiska ledningen tog då beslutet om en snabb industrialisering med alla dess problem. Ledarna kommer troligtvis någon gång i framtiden äga företagen och upplösa kommunistpartiet.

Oljan är troligtvis snart slut. Kuwait har skrivit ner sina oljereserver samtidigt som Ghawar-fältet i SaudiArabien är underminerat av saltvatten. När det gäller satsningen på kärnkraft så fattas den politiska viljan. Denna vilja ändrar sig dock när oljepriset stiger.

Hur uppnås full sysselsättning?

Ett alternativ är en planekonomi av sovjetisk modell. Levnadsstandarden blir dock låg och andra problem blir säkert omfattande alkoholism. Sovjet och DDR kom tyvärr inte över vår nivå från 1920-talet.

Ett annat alternativ är att marknadspriset sätts för individen. Om försäljningspriserna är helt rörliga både upp och ned, så kräver full sysselsättning att lönen också är rörlig både uppåt och nedåt. Detta beror på att efterfrågan hos konsumenterna är i ständig förändring. Marknaden är människorna själva, deras önskemål och val.

Finns ett tredje alternativ? Disen tar upp ett globalt styrorgan som är överordnat ländernas ekonomier. Då gäller det att alla kan bli överens och framförallt planera rätt.

 
At 13 februari, 2006 12:00, Blogger Danne Nordling said...

Framtiden

Vi kan göra två typer av förutsägelser om framtiden: en deterministisk och en voluntaristisk.

En prognos av den första modellen kräver mycket information om hur samhällena fungerar rent empiriskt. En förutsägelse av den andra modellen innehåller förutsättningar om vad vi själva uppfattar som önskvärt men ändå realistiskt.

Nu styrs "västliga" länder av marknadskrafter och en realistisk spådom är att dessa länder kan förändras en aning genom politisk reglering av hur marknaderna fungerar. Vi kan då göra rekommendationer om vad vi vill se förändrat genom att peka på satsningar på FoU, utbildning, konkurrenslagstiftning, arbetstidsförkortning, internationella avtal, handelsliberalisering etc.

Vi kan också förorda ett helt annat system med detaljplanering, prisreglering, samordning, världsregering, omfördelning etc som kräver mycket mer ofrihet.

Slutligen finns möjligheten att teokratin tar över. Ett prästvälde kan innebära att man inte använder tvång för att styra eftersom religionen medför att alla anpassar sig efter prästernas direktiv som den okunnige gör inför en auktoritet. En sekulär analogi är att det går till som på ett sjukhus. Patienterna föses omkring utan att ifrågasätta, eftersom syftet är ett högre mål under vilket allt annat får lov att underordna sig.

Några ser teokrati som önskvärt om bara den rätta religionen styr. Andra ser teokrati som inte osannolikt men knappast önskvärt. Sett i ett historiskt perspektiv har människan alltid styrts av religionen med undantag för några århundraden kring slutet på det andra årtusendet i "västländerna".
/DNg

 
At 13 februari, 2006 14:58, Blogger Per-Olof Persson said...

De gamla grekerna

De gamla grekiska filosoferna anses ha stor inverkan på det västerländska tänkandet. Det gäller framförallt Platon (428—347 f.kr) och Aristoteles (384-322 f.kr) som kan ses som antagonister. Idag kan vi se människor som antingen anhängare av Platon eller anhängare av Aristoteles.

Platon stod för ett hierarkiskt, kollektivistiskt utopia som skulle styras av filosofkungarna och filosofkollegiet. Detta skulle säkra att de visaste hade makten. Därunder i hierarkin fanns väktarna (soldaterna). Längst ner i hierarkin fanns vanliga människor som skulle försörja de två översta klasserna med varor.

De två översta klasserna skulle leva tillsammans i ett kommunistiskt kollektiv. Det fick inte finnas pengar eller någon privat äganderätt i de översta klasserna. Pengar ansågs korrumpera människor. Dessa två klasser skulle äga allt gemensamt. Den understa klassen räknades inte och sågs som de föraktade.

Individens lycka var oviktig. Det som var viktigt var stadens (polisen) lycka och staden ansågs vara en levande varelse. Ledarna skulle predika lögnen om att de härstammade från gudarna. Platon var den förste som beskrev arbetsspecialiseringen i ett samhälle. Specialiseringen berodde på att människor inte är lika. Platon förstod dock att specialiseringen skulle öka produktionen.

Aristoteles var för privat äganderätt och pengar. A ansåg att privat äganderätt var mer produktivt. A kritiserade den kommunism som Platon stod för och menade att alla tjänade på att byta varor med varandra. A ansåg dock att det var omoraliskt att låna ut pengar mot ränta.

A ansåg också att konsumtionen kunde delas in i livsnödvändiga varor och ej nödvändiga varor. Konsumtionen av ej nödvändiga varor skulle helst minska. Båda filosoferna var dock emot ekonomisk tillväxt och stod för statiska samhällen (ingen förändring skulle ske).

Det viktiga i sammanhanget är att Aristoteles gav oss en metod för att resonera - framförallt inom filosofi och nationalekonomi. Denna metod är baserad på deduktion (härledning) utifrån fundamentala axiom (självklara sanningar).

Dessa fundamentala axiom har vi fått fram empiriskt, ex är det en självklar sanning att mänskligt handlande skapar ekonomiska konsekvenser av något slag. Sedan kan vi genom härledning få fram slutsatser, ex att det inte är troligt att en arbetsgivare anställer arbetskraft som är för dyr i förhållande till sin produktionsförmåga.

Sedan kan vi testa om vår slutsats är riktig. Vad händer om arbetsgivarna i stor utsträckning skulle anställa arbetskraft som inte är lönsam? Svaret blir då att mängder av företag skulle gå i konkurs och vi skulle få en ännu högre arbetslöshet.

Vad händer om arbetskraften i stor utsträckning skulle bli underbetald? Arbetsgivarna skulle anse att det var lönsamt att anställa och vi skulle få full sysselsättning. Underbetalningen skulle fortfarande göra det lönsamt att anställa. Då skulle arbetsgivarna bjuda över varandra och de anställda skulle byta till den arbetsgivare som betalar den bästa lönen.

Slutsatsen är då att lönerna måste kunna röra sig både uppåt och nedåt för den anställde, för att full sysselsättning ska uppnås. Nackdelen med kollektivavtal är självklar - de produktiva får en för låg lön medan de som har en lägre produktivitet blir för dyra att anställa.

 
At 13 februari, 2006 20:35, Blogger Disen said...

Tack för att bli tagen på allvar
Grattis på etterskott
Det er trevligt med bildade utopister ! Tack för utrymmet..

Jag kan inte i modernismens eller postmodernismens namn akseptera att valet skall stå mellom kapitalism, sosialism eller teokrati på nationell nivå slik vi känner dessa system från historien.
Jeg håller inte med om att bara dom välkända makroekonomiska parametrerna kan fungera som indikatorer och styrspakar utan att det kan finnas nya som kan bita.

Jeg skulle vilja påstå att nån typ av oförutsett uppror mot dagens ordning er sannolik med historien som facit.
Hele havet stormar nå. Det er inte bara muslimer som er förvirrade och manipulerade i dessa tider. Om alt ifrågasätts, lär nåra nya paradigm ersätta dom gamla innan optimismen och tryggheten kan återta initiativet. Vi lever nu i en sådan tid. Förhoppningen er att käbbel om satir, gräl om gas och pokerspel om oljan får världen att innse att vi alla sitter i samma båt. Om den fria världen begåvas med samma ledarskap som etter WW2. George Walker har inte varit så der värst men hans lojalitet til oljan och intellektuella kapacitet visar seg nå vara begränsningen.... Condi for Prez, den nya Lincoln som forlöser oss och återupprättar respekten för politiken..Bloggarna kommar kreva genomlysning av storbolagen, äkta oberoende hjernkraft i ledarpositionerna. Vi er numera utbildade och organiserade via internettet. Vi låter oss inte fintas bort av nån boss for Shell, nån diktator i öknen, nån pidgeonengelska från Peking, nån grötmyndig maktnisse vid Strömmen. Det har sagts mycket om 68upproret men observera att bara en enda fransos kom til skada på dom gloriösa barrikaderna. Om the clash of civilizations begränsas til att utkämpas över Internettet, skall vi vara tacksama.

Det er fint med Aristoteles och Platon och kvalitative resonemang om full sysselsättning. Det förutsetter dock ideala och forutsägabara arbetsgivare som kan hitta på nya produkter och tjänster som er mer stabilt efterfrågade och nyttiga enn brodrost-mp3 och Big Brother. Jeg mistenker att ni luktar luntan med Marx's korrekta modellbeskrivning av samanhangen mellan teknikframsteg, cykler, ostabilitet, arbetslöshet, köpkraftsminskning, mer eller mindre akseptabel lönespridning. Men jeg tror man måste se konsekvenserna och handla utan att hamna i förra århundrets dårliga lösningar. Innan det er för sent. Man er ju inte marxist eller socialist. Hattandet typ dagens glada budskap om Sveriges OECDklättring er bedövande kontraproduktivt når arbetsstyrkan mår urdårligt.

I dagens situation med bara 2 mill produktivt arbetande och åtminstone 1 mill reält arbetslösa, kan bara et radikalt crashprogram göra nån förändring.
Vi vet att (varning för generaliseringar) :
- 40talisterna er välbeställda, sugna på pensionering, trötta och dårliga på att förbereda för generationsskiftet
- dom nyutbildade 80talisterna och dom meriterade 50talisterna er desperata
- 60- och 70talisterna er genomstressade

- Vissa kategorier hantverkare tjänar mer enn vissa typer akademiker, är skyddade av fack och licens samt att mycket vedlikehald och oppgradering av infrastruktur behövs.
- Personliga tjänster och mer tid helt enkelt behövs för vård av barn och åldringar.

Givet dessa inputs, så måste det vara möjligt att omstrukturera arbetskraften så att mycket flera individer i arbetsstyrkan hittar en bra balans mellan livsinnsats, arbete, fritid, karriär, trygghet och standard. En äkta inventering av dom uppdämmade önskemålen för jobbyte och mappning på värdiga, relevanta och flexibla jobbeskrivingar kan lösa upp denna jätteproppen Orvar. Men det krever att en får rotera på skitgörat, något som dom flesta kan akseptera sålenge en får vara med på dom roligare bitarna ochså.

Jeg håller med om att centralplanlegging er en katastrof. Men frågan er om inte allt detta specialistutbildandet egentligen åstadkommer samma mismatch och vattentäta skott som centralplanlegging. Jeg hävdar att 2 mill vuxna, diciplinerade och grundutbildade kan bemanna meningsfulla jobb två-tre dar i veckan om dom får en fair chans. Jeg köper inte Fölsters snack om att dom inte finner rett personal samtidig som arbetsgivarna vill importera arbetskraft som ikke snackar språket. Dom söker ju stort sett övermänniskor som skall sälja meningslöst skräp för vilket det givetvis behövs extraordinär manipulationsförmåga. Numera er storbolagens ITadministrationer nästa gäng til rakning. Då kanksje Verklighetsuppfattningen når hem till arbetsgivarna och beslutsfattarna. En stor omställning kan bara åstadkommas genom samförstånd med politikerna.

- En 40talist skall kunna hämta hem sin konto i Luxemburg och pensionera seg.

- Alla bidrag måste vara behovsprövd om inte shablon er mera administrativt effektivt. Detta betyr att registren och bankkonton måste samköras. Välbeställda får inget.

- En heltidsjobb + vårdnad för små barn borde vara nok för en familj att leva på.

- Folk får inte slitas sönder av komputtrar eller tunga lyft.

- Elit i byråkratier måste friställas i den omfattning att dom kan dra i gång privat verksamhet.

- Platt skatt, fjerning av arbgivaravgift, välferdskonton, privata försäkringer och profesionell kapitalförvaltning förer til att bolagen kan sänka lönerna til dom högavlönade och bli mer konkurrenskraftiga.

Jeg forstår inte att herrarna inte ser att industriålderns slut betyr slut för den traditionella nationalekonomin der köpkraften delas ut från bolagens utgiftssida. Detta funkar inte länger.
Om bare ordningen kunne upprätthållas med stor lönespridning via hushållstjänster och Mcbyggen.. men av-industrialiseringen er så omfattande att själv inte dirrerna kan sysselsätta tvåhundra trådgårdsmästare..ser ni inte det..
Va ska Vattenfall och Telia göra med pengarna som svenska folket har betalat inn ? Investera i Turkiet och förlora innsatsen til ryssarna ?

Nåt kvalitativt nytt MÅSTE växa fram.
Utopi eller bust !
Hopplös realism er inget alternativ !
Det er ideologin som styr !
Drömsamhället kan nås med viss teknokrati !
Apolloprogram för att fixa energin och klimatet !
En monetär reform måste til som stödjer dessa trender. Till exempel har olika typer negativ ränta i historien fört til stabilitet och långsiktig uthållighet. Se The future of money av Bernard Litaer. Det er ingen vemsomhelst, det er arkitekten bak euron som talar !
http://www.amazon.com/gp/product/0712699910/
sr=8-1/qid=1139857793/ref=pd_bbs_1/002-2167633-0934439?%5Fencoding=UTF8

 

Skicka en kommentar

<< Home