Feodalismens nedgång skapade socialismen

Socialismen är som politisk samhällsidé inte en negation av kapitalismen under 1800-talet. Den härstammar från en nostalgisk längtan tillbaka till det välordnade feodala samhället på medeltiden. Via More, Babeuf och Engels har den fått insteg i den tidiga moderna marxismen (kommunistiska manifestet).

Den moderna socialismens idé uppträdde första gången i form av Thomas Mores Utopia som utkom 1516. Boken utgör ett embryo till en politisk teori om socialismen genom att något beskriva bakgrunden till de förslag som framförs i skriften. Men den största delen handlar om kritik mot dåtidens samhälle och om en konkret och något fantasifull konstruktion av ett tänkt idealsamhälle. Det bygger i mycket på en negation av dåtidens nymodigheter: More ville sålunda avskaffa pengar, enskild äganderätt och lönearbete.

Det finns starka skäl att anta att More hade en försvunnen guldålder framför ögonen när han fantiserade ihop sitt idealsamhälle. Men det var inte Rousseaus tillbakagång till naturen och någon sorts romantisk kommunism av stenåldersmodell omsatt till nutid som föresvävade More. Nej, det var det gamla feodalsamhällets välordnade och trygga samhälle som More ville organisera rationellt i form av en sorts statsfeodalism.

Feodalsamhället var en decentraliserad politisk institution som bestod av ett antal storgods med underställda bönder och arbetare. Feodalherren på storgodset höll med krigsmanskap som uprätthöll försvarfunktionen i närområdet och i förekommande fall bidrog till centralmaktens krigsoperationer. För dessa tjänster erhöll feodalherren rätt att uppta skatt in natura av sina halvfria bönder, som måste utföra dagsverken på storgodsets domänjord. Beskydd mot externt våld och viss ekonomisk trygghet samt ordning och reda byttes sålunda mot arbetsprestationer. Naturahushållningen var allenarådande. Något lönearbete, pengar eller individuell äganderätt till jorden förekom inte.

Mot medeltidens slut började det klassiska feodalsystemet brytas sönder av handelns utbredning, penningsystemets spridning och centralmaktens ökade maktambitioner. Genom att attraktionskraften hos de nya handelsprodukterna var stor uppstod en efterfrågan på kontanta penningmedel, som erfordrades för att köpa dem, vilket initierade en kommersialisering av de sociala relationerna. Mer högproduktiva bönder ville erlägga sina utskylder i form av penningavgifter istället för naturaprestationer, vilket antogs av godsherrarna som nu behövde kontanta medel. Det medförde att en del bönder kunde friköpa sig medan andra utarmades och inte längre kunde försörja sig på sina gårdar. I England tillkom dessutom konkurrensen om odlingjorden från fåraveln för ullproduktion, som direkt gav kontanta medel i utbyte.

Den ökning av arbetslönerna som uppstod efter digerdödens härjningar under mitten av 1300-talet medförde också en omläggning av jordbruksmarkens användning till mer boskapsskötsel, i England särskilt fåravel, som var mindre arbetsintensiv. Samtidigt kunde inte städerna omedelbart suga upp den övertaliga arbetskraften vilket ledde till sociala oroligheter. Rättsfilosofen Axel Hägerström tolkar detta i rättsideologiska termer där han menar att den romerska rätten nu gjorde intåg i den germanska världen, där "det gamla feodalsystemet med dess i åtskilliga avseenden kommunistiska elementer var i nedåtgående och det ... kapitalistiska var i uppåtstigande".

Det är därför uppenbart att det var lätt för Thomas More att tolka sin tids sociala problem i termer av ett omoraliskt utnyttjande av äganderätten för att girigt försöka tjäna pengar, vilket hade till följd att bönderna blev rättslösa lönearbetare som ofta drevs ut i otrygg arbetslöshet. Ett återställande av det gamla kollektivistiska feodalsystemet på rationell statlig grund blev då givetvis den naturliga lösningen när idealsamhället skulle tänkas ut. Medborgarna i Utopia är ingenting annat än undersåtar under den statliga feodalherren som styr och ställer med sin livegna befolkning på ett antal storgods där ingen konkurrens, marknad eller pengar existerar.

Idén har sedan via Babeuf, Hess och Engels förts vidare till den moderna socialismens första manifestation i det "kommunistiska manifestet". Därefter återkom tanken inte förrän när Marx´ ungdomsskrifter uppmärksammades på 1960-talet. Det var då främst hans orealistiska förmodan att kommunismen skulle kunna upphäva arbetsspecialiseringen, som uppmärksammades - där man skulle kunnna vara fiskare och herde på förmiddagen och kritiker på eftermiddagen etc. Men det är ganska tydligt att han har livet på ett storgods som producerar allting i överflöd framför ögonen - ungefär som ett nutida vilohem.

Andra bloggar om: socialism, kapitalism, feodalism, Marx, ideologi, politik, samhälle på intressant.se