Det liberala drömsamhället i TV

Det samhälle som liberalismen ser framför sig med maximal frihet beskrevs inte. Att det gick ut på att man skulle få hora och knarka visades tydligt. Men att vård, omsorg och utbildning skulle kunna skötas privat angreps enbart utan liberalt försvar. Ordet skatter nämndes inte.

Igår sändes det första programmet om politiska ideologier och vilka drömsamhällen som de håller fram (UR TV2 30/1-06). Det handlade om det liberala idealsamhället. Den unge och till synes oskyldige programledaren Emil Nikkhah åkte ut till folkpartiets landsmöte och fick några korta tips om vad liberalismen innebär av typ: "individualism utan egoism" och "största möjliga lycka till minsta möjliga skada för andra". Någon föreslog Holland som exempel på ett mycket liberalt samhälle.

I Amsterdam intervjuade Nikkhah folk på gatan och på de legala narkotikakaféerna som fick säga att i Holland kan man göra vad man vill. Även tjejerna på gatan (studerande) frahöll narkotika och prostitution som frihet. Inga avigsidor visades upp och inga svenska frihetsfiender fick uttala sig. Men om programmet vänder sig till ungdomar som inte betalar skatt är det kanske detta som utgör brytpunkten för ett fritt samhälle. I Holland tar man ändå ut 39-40 procent av totalproduktionen (BNP) i skatt. Det är normalnivå för Europa och innebär inte mer frihet än genomsnittet.

Därefter fick socialliberalen fil dr Lena Halldenius uttala sig om de två huvudriktningarna nyliberalism och socialliberalism. Här skulle det ha kunnat bli intressant eftersom hon poängterade att nyliberalerna kan tänka sig att även ha sjukvård och skola i privat regi medan socialliberalerna hävdar att detta inte är möjligt eftersom alla skall ha lika chanser och rättvisan kräver att alla skall kunna förverkliga sina livsmål.

Varför var dessa inriktningar oförenliga enligt socialliberalerna? Det fick vi inget svar på. Med låga skatter kombinerade med sjukvårdsförsäkringar och studielånesystem etc skulle det rimligtvis gå att ha det mesta i privat regi. Varför skulle det inte också gå att kombinera med att alla får samma chans? Det är bara när samma utfall (socialism?) krävs som det inte går att ha skillnader. Och sedan finns det socialliberaler som lägger sig på en mellannivå: skillnader som är en följd av talanger skall utplånas medan olika ambitioner skall ge personlig utdelning (Halldenius bok är full med utläggningar om detta).

Nu fick en okänd socialliberal brodera ut texten kring temat om liberalismen som en frihetsideologi och att människan mår bäst av att få frihet men att man också måste ha majoritetsbeslut. Det blev en röra som slutade med att hon fick sammanfatta att liberalism betyder "ansvar, frihet, jämlikhet och äganderätt".

Härefter gjorde Kjell A Nordström (från handelshögskolan) en exposé över marknadsekonomin med hjälp av en rundvandring på Hötorget. Men vi fick inte veta något om prismekanismen och vikten av fri konkurrens - bara att det skulle vara illa om grönsaksdistributionen sköttes av ett enda företag. På frågan om inte monopol var det naturliga för en företagare blev svaret att ingen är världsmästare hela livet. Det skulle betyda att monopol går över genom inträdet av nya företag. Hur detta skulle gå till och huruvida antimonopollagstiftning borde användas fick vi inget svar på.

Nåväl, alla kanske ändå förstår hur konkurrensen och marknadshushållningen fungerar på vaornas område. Men slutstriden kom att handla om den nyliberala utmaningen att staten inte heller behövs för att producera sociala tjänster. Det var Johan Norberg, som vid tillfället fortfarande jobbade på Timbro, som fick argumentera för den "hårdföra liberalismen". Han inledde med att säga att liberalismen är negationen av andra ideologier - det är inte så att människan skall vara till för kollektiva storheter som klassen, nationen eller miljön. Liberalismen har den enskilda människan som utgångspunkt. Staten skall vara till för att klara katastrofer och stora problem.

Nu skulle det liberala drömsamhället ändå ha kunnat skisseras. Allting utom polis och försvar sköts privat. Det är möjligt eftersom det idag finns försäkringar och fungerande kapitalmarknader som klarar finansieringsproblemen på det traditionella välfärdsområdet. Det leder inte till att folk väljer fel eftersom vuxna människor idag kan ta vara på sig själva. Ingen behöver leva i misär eftersom det går att ta försäkringar mot även detta. Men inkomstskillnaderna kommer att bli stora. Det är dock lätt avhjälpt eftersom de som tycker att de har för stora inkomster kan låta autogirot föra över pengar till olika sociala projekt för mer behövande. Även de sämst ställda kommer därför att ha en hygglig levnadsstandard.

Någon sådan utläggning gjordes dock inte. Den förutsattes tydligen bekant eftersom en femisnistisk debattör vid namn Kristina Hultman släpptes fram att angripa ungefär den bild jag ställt ihop ovan. Det var olämpligt att vård och omsorg skulle skötas privat eftersom det är andra kriterier som styr. Norberg svarade litet defensivt att han också ville att människorna själva, inte ekonomin, skulle få avgöra - framförallt skulle inte administratörerna få tvinga folk att gå dit eller dit. Då kontrar Hultman med att privata försäkringar skulle göra de fattiga ännu fattigare: se på USA och u-länderna. Då kunde Norberg inte avhålla sig med att kontra med sitt paradargument i globaliseringsdebatten: sedan 1980 har den extrema fattigdomen i världen halverats och 400 miljoner människor lyfts upp ur den verkliga misären.

Därmed var debatten om idealsamhället slut och avrundades med några beskyllningar från Hultman om "vita mäns teknikoptimism" och liknande irrelevanta anmärkningar. Att liberalismen skulle ha någon attraktionskraft på andra än de som vill hora och knarka kom inte fram. Den arrogante Leijonborg hörde inte ens av sig. Därför kan man i SVT göra ett sammelsurium av alltsammans och smocka till hela hans socialliberalism och annan liberalism på ett bräde...

[PS Ett långt och irrelevant avsnitt om Karl Staff och Gustaf V är struket i TVs nätversion.] - Bloggpost om socialismen i serien 7/2