Reinfeldt på defensiven om skatterna

Den politiska duellen i radion mellan Reinfeldt och Persson vanns av den senare när han lyckades få Reinfeldt att erkänna att han nog inte menar vad han säger om skatterna. Men även opportunism kan löna sig. Rond två avgör om Persson fått någon fördel.

Igår möttes statsminister Göran Persson och moderatledaren Fredrik Reinfeldt i den första duellen valåret 2006. Det var i radions Studio 1 kl 16 05. I de centrala frågorna kom inte fram så mycket nytt i sak. Däremot var det anmärkningsvärt att Göran Persson tvingade Reinfeldt på defensiven i moderaternas traditionella paradfråga: skattesänkningarna. Persson tog upp den infallsvinkel som Pär Nuder ursprungligen lanserade i en oansenlig artikel i SvD 17/12-05. Det handlade om skattesänkningar på 250 mdr kronor. Enligt Nuder är detta farligt för välfärden och enligt Persson är det farligt för hela samhällsekonomin.

Reinfeldt svarade inte med att förklara varifrån Persson fått de 250 miljarderna, som verkade vara något för nästa mandatperiod. Istället för att offensivt säga att Sverige på 10, 20, 30 års sikt rimligtvis borde kunna sänka skatterna till europeisk medelnivå kontrade Reinfeldt med att hans intentioner hade missuppfattats. För att ytterligare understryka detta framhöll Reinfeldt att han retirerat från skattesänkningar på ursprungligen 60 miljarder ner till nu 40 miljarder, vilket han dessutom sade att han fått en del kritik för.

Har han därmed avväpnat Persson för gott? Knappast, han har demonstrerat att här finns en svag punkt som han inte riktigt vill stå för trots att han tidigare uttalat att Europas snittnivå är ett riktmärke på lång sikt. När han gjorde detta bedömde han att det var vad han kunde säga för att lugna de traditionella moderatväljarna, som rimligen inte bytt ståndpunkt för att det kommit en ny partiledare. Men nu, inför Perssons attacker, kan han inte stå fast vid sin tidigare ståndpunkt - kanske oroar han sig för vad de nya moderatsympatisörerna skall tycka. Han gör bedömningen att det som tidigare var nödvändigt nu har blivit en belastning. Även om moderaterna har opinionsundersökningar som till äventyrs kan visa att så är fallet, måste en stark ledare kunna hantera det uppkomna dilemmat mera kraftfullt.

Det går inte för sig att antyda att han inte menat vad han sagt eller att det föreligger missförstånd. Sådant indikerar velighet och svaghet. Ännu sämre blir det när han försöker blidka Persson med att han gjort ytterligare reträtter. Nästa gång, i rond två, kommer Persson att ha chansen att framställa Reinfeldt som en vingelpetter där givna besked kan ändras vilken dag som helst. Och om det lyckas kommer de nya moderatsympatisörerna i Sifo och Temo att kanske undra om inte Reinfeldt lika gärna kan ändra sig åt andra hållet. Det kan faktiskt bli farligt stora skattesänkningar efter valet när opinionen trycker på.

Nåväl, mot min bedömning att man bör stå på sig finns möjligheten att opportunism lönar sig. För detta talar det stora antalet nya sympatisörer - om de tillkommit på grund av den modesta viljan att sänka skatterna. Vet vi att så är fallet? Ja, säger många, se hur det gick för Bo Lundgren som ville sänka skatterna med 130 miljarder i förra valrörelsen. Denna siffra skrämde till slut en tredjedel av de tilltänkta moderatväljarna tre dagar före valdagen så att de svek och åstadkom en katastrof för partiet. Det tror jag alla kan erkänna är en felaktig analys av valutfallet. Men för dem som inte gillar skattesänkningar av andra skäl är det en analys som man gärna vill sprida i mera allmänna ordalag.

Fredrik Reinfeldt borde lugnt och sakligt kunna förklara att skattesänkningarna som Alliansen nu står bakom är ansenliga och nödvändiga för nästa mandatperiod. Därefter måste Sverige för att kunna möta globaliseringens påfrestningar i form av hårdnande konkurrens påbörja reträtten från positionen som världens mesta högskattestat. Då är ett rimligt mål att Sverige så småningom lägger sig på europeisk genomsnittsnivå. Om andra länder i Europa kan klara sig med denna nivå utan att få social misär måste även Sverige kunna det. Om vi därmed kan hålla uppe tillväxten och få fler i arbete genom ökad export så att tillväxten ökar ännu mera blir resultatet ren vinst för det svenska samhället.

Det kom inga besked i duellen om varifrån de nya jobben skall komma. Närmast till hands ligger den privata tjänstesektorn. Men det fordrar finanspolitiska stimulanser som både Persson och Reinfeldt måste undvika av psykologiska skäl. Då återstår exportsektorn. Den kan stimuleras med expansivt småföretagande. Det tar tid och fordrar små men listigt uttänkta skattesänkningar och andra stimulanser. När fler behövs i exportsektorn gäller det att se till att folk verkligen jobbar och inte stannar hemma med birag. Dessförinnan är det nog inte så viktigt att sänka a-kassa och sjukpenning. På den punkten har Alliansen sannolikt gjort en felbedömning. Hittills har dock Persson inte lyckats pedagogiskt förklara vari felet består. Det beror till stor del på att han inte är trovärdig som pedagog eftersom han i sin tur inte kan förklara vad han över huvudtaget vill göra för stimulera fram fler jobb.

Men det återstår ännu ett halvår till valet. Den långa valrörelsen medför att både väljare och politiska bedömare hinner tröttna på att det aldrig kommer några besked om hur respektive statsministerkandidat kan tänka sig att stimulera fram fler jobb. Perssons reservplan är då att hänvisa till prognoser som visar att jobben kommer av sig självt. Men vad har Reinfeldt i bakfickan?