onsdag, november 22, 2006

Splittrade prognoser om nya jobb

Nu har det kommit fyra ekonomiska prognoser efter det att budgetpropositionen lades fram i vilken 109 000 nya jobb förutsågs de två närmaste åren. Två av de nya visar på ca 60 000 nya jobb. Men SEB drar nu till med 150 000 jobb på två år. Någon har fel.

Prognoserna för konjunkturutvecklingen kommer nu tätt. Igår 21/11 kom en prognos från SEB som helt avviker från andra prognosmakares. Den är till och med ännu mer positiv än finansdepartementets prognos för sysselsättningen, som hittills varit mest positiv (109' på två år). Det beror på att SEB räknar med en mer expansiv finanspolitik än vad finansdepartementet självt räknat med. Dessutom reserverar sig SEB för effekterna av förlängningar av arbetstiden, som LO motiverar sin ganska dystra prognos med. För de närmaste två åren anger LO att det blir 65 000 nya jobb medan SEB anger 150 000!

Det är ganska graverande för prognosmakarnas tillförlitlighet att det skall förekomma så drastiska skillnader. Mellan LO och SEB ligger bara två veckor. Den sysselsättningsexplosion som nyligen rapporterades för tredje kvartalet i år har båda fångat in genom att justera upp KI:s prognos från två dagar efter valet från 64' till 80' nya jobb i år. Även Nordea som kom samtidigt som LO har gjort denna uppjustering, men prognosen slutade ändå på 97' fler jobb de två åren 07 och 08.

I förrgår kom också SBAB med en prognos som även den beaktar "sysselsättningsexplosionen" men trots detta ligger deras prognos på endast 59 000 nya jobb de närmaste två åren - en ännu mer pessimistisk prognos än LO:s. Eftersom SBAB:s och SEB:s prognoser är helt samtidiga men skiljer sig drastiskt (59' eller 150') kan man undra vem som har fel. Barbro Wickman- Parak och Klas Eklund borde ställas mot varandra och få förklara sig. I nedanstående tabell sammanfattas de olika prognoserna med början med KI:s prognos som inte har beaktat politikskiftet. Bilden är mycket splittrad men av fyra prognoser efter budgetpropositionen ligger tre långt under regeringens förhoppningar. SEB tror dock ännu mera än regeringen själv på den nya politikens jobbskapande effekter.

Faran med överdrivet optimistiska prognoser är att regeringen då slår sig till ro med ytterligare åtgärder. När de nya jobben kanske inte kommer fram är det för sent att vända utvecklingen inför 2010 års val då det sannolikt också seglar upp en ny lågkonjunktur.

Försämrad a-kassa ger inte flera jobb?

I SvD idag 22/11 på Brännpunkt skriver tre ekonomer med anknytning till TCO om vilka effekter en försämring av arbetslöshetsersättningen skulle få. De granskar OECD:s undersökning av 20 länder perioden 1982-2003 och menar att genomsnittsresultatet inte gäller för de nordiska länderna. Detta framgår av undersökningen som just pekar ut dessa länder som avvikande eftersom där inte framkommer något klart samband mellan sänkt ersättning och arbetslöshet. Lars Calmfors "vilseför om a-kassa" enligt Roger Mörtvik, Howell och Spånt.

[Lars Calmfors svarar i Ekonomiekot 18:00 där han säger att det finns visst stöd för ovanstående uppfattning men att OECD inte undersökt hur den totala arbetslösheten (inkl åtgärder) påverkas. Det är ams-åtgärderna som utgör skillnaden mot genomsnittet.]

Läs även om småföretagen som skall anställa 287 000 fler, DN 22/11 - se "comments"

Andra bloggar om: , , , , , intressant.se

11 Comments:

At 22 november, 2006 16:56, Blogger Danne Nordling said...

I Dagens Nyheters näringslivsdel s 2 finns en artikel (ej på nätet)om en undersökning gjord av revisions- och rådgivningsfirman Öhrlings Orice Waterhouse Coopers som handlar om hur småföretagen (10-99 anst)ser på regeringens stumulansåtgärder för ökat arbetsutbud och anställningar. Enkäten riktade sig till 700 företag.

Nästan hälften anger att de kommer att anställa en eller flera personer på ett nystartjobb. [Det betyder med början av januari 2007.] Undersökningen gör gällande att det blir 55 500 nya jobb (Staffan Sundkvist).

Hälften tänker också anställa en eller flera ungdomar 19-24 år när arbetsgivaravgifterna sänks [juli 07?] vilket också ger drygt 55 000 nya jobb.

En femtedel tänker satsa på en 65-plussare när löneskatten tas bort [det borde ge ca 22 000 nya jobb].

Så vitt jag förstår måste dessa omkring 137 000 nya jobb adderas till de 150 000 nya jobb som SEB räknar med. Det blir 287 000 nya jobb på ett par, tre år. Vi får väl se...
/DNg

 
At 22 november, 2006 18:47, Anonymous Anonym said...

Det är ju bar för en personlig prognosmakare som du Danne att vara både pessimistiks och mer optimisk vad gäller framtida sysselsättningsutveckling.

Nu hade SNS nyligen ett seminarium om detta och där redovisades såväl svagheter i den svenska ekonomin som förslag till åtgärder för att få fart på jobben,vilka alla bedömde som helt nödvändigt.

Det var val egentligen inga tvivelsmål om att alliansens förslag till ny sysselsättningspolitik kombinerad med behövliga åtstramningar var helt nödvändiga.

Däremot poängdedas från skilda håll, inte minst av Anders Borg, att det krävs en betydande "ödmjukhet" när man försöker bedöma hur pass många nya jobb som är möjliga att uppnå inom den kommande mandatperioden och inom vilka sektorer det kommer att ske.

Sedan finns all anledning att ta del av Per Borgs Artikel på DN-debatt där han sällar sig till de alltfler socialdemokrater som menar att partiet måste ompröva sin nuvarande politik. Borg menade också att detta kräver uppgörelser över blockgränserna i stil med vad som skedde i samband med inträdet i EU, när man gick över till en avreglerad kreditmarknad och inte minst när man begrep att ATP inte skulle kunna finansieras i framtiden utan måste ersättas med det pensionssystem som nu gäller.

Och-här refererade Borg till Anna Hedborgs utredning om behovet av att göra betydande strukturförändringar i vårt socialförsäkringssystem- även det måste ske och genomföras mellan åtminstone de större partierna.

Och det beror självfallet på att vårt land inte längre kan finansiear att vi får ett alltmer ökat utanförskap och att det demografiska gapet med kraft påborgas 2010. Och listan kan göras längre än så.

 
At 22 november, 2006 19:34, Blogger Danne Nordling said...

Jag är nog mera pessimistisk i alla fall, men jag redovisar också de argument och indikationer som talar för en annan rikting av jobbutvecklingen.

Att konjunkturen kan leda till en tillfällig förbättring är helt klart. Men kommer därtill regeringens explicita åtgärder i sig att leda till fler jobb? Det är jag mera skeptisk till tills jag får redovisat ett resonemang som övertygar. M a o att någon bevisar "Says lag". Nu senast svävar t o m Calmfors på målet.

Min prognos är att regeringen snart retirerar till ståndpunkten att åtgärderna var nödvändiga för att konjunkturförbättringen skulle resultera i faktiska jobb - inte skapa dem.

Att socialförsäkringarna borde reformeras håller jag med om. Men jag tycker att en radikal förändring behövs. Det är en borgerlig regerings uppgift att argumentera för något av detta och inte till varje pris ansluta sig till socialdemokratiska värderingar.
/DNg

 
At 22 november, 2006 21:15, Blogger Per-Olof Persson said...

"Says lag" bevisas av George Reisman i boken "CAPITALISM:
A Treatise on Economics", CHAPTER 13, PART B. SAY´S (JAMES MILL´S) LAW, s 559-580. Boken kan laddas ner gratis här:

http://www.capitalism.net/

PART C. UNEMPLOYMENT, s 580-600, är också intressant.

s 589 - "President Hoover intervenerade aktivt för att lönerna inte skulle sjunka." "Den genomsnittliga lönen sjönk 2,5 % 1930 och 6,5 % 1931. Detta ska jämföras med depressionen 1920-21 när lönerna sjönk med 19 % och därför blev denna depression extremt kortlivad." "Kollapsen i investeringar i realkapital och i lager orsakades av att vinsterna raderades ut helt och hållet, eftersom lönerna inte föll tillräckligt."

 
At 22 november, 2006 21:22, Blogger Danne Nordling said...

Jag vill minnas att det var ett bevis som tog sin utgångspunkt i varutillverkning, vilket delvis är en annan sak. Men jag kan minnas fel. Dock har jag inget minne av att han presenterade en bärande argumentation för hur ökat arbetsutbud skulle skapa sin egen efterfrågan.
/DNg

 
At 22 november, 2006 23:30, Blogger Tino_G said...

Hur kan du okritiskt lanka till TCO "ekonomerna" och deras nonsens? De ljuger ju folk rakt i ansiktet, genom att hanvisa till Bertil Holmlunds artikel, men inte till artikelns slutsatser om sankningen av A-kassan 1996.

Argumentet att OECD handlade om ett "genomsnittland" och inte Sverige ar pa dagisniva. Det haller val du med om?

Den artikeln var just om Sverige och kom fram till samma sak, det har starka effekter.

 
At 23 november, 2006 12:55, Blogger Danne Nordling said...

Nja, jag satte in TCO-ekonomernas artikel på ett sent stadium för att redovisa olika sidors åsikter. När sedan en vacklande Calmfors inte hänvisar till något annat än att arbetslöshetsbegreppet inte är idealiskt jämförbart med andra länders i OECD-undersökningen börjar man ju undra. Han erkände faktiskt att genomsnittsargumentet hade fog för sig. Men Holmlund kanske har starkare uppgifter. Har du en länk eller citat?
/DNg

 
At 23 november, 2006 19:18, Blogger Danne Nordling said...

SBAB
Jag fick besked från SBAB hur de räknat. Den underliggande sysselsättningsökningen beräknar de till 100 000 personer 07+08. Men genom reduceringen av ams-program som räknas som sysselsättning på 40 000 blir nettot 60 000.

Says lag
Jag kollade på Geroge Reismans bok igen. Dessvärre ger han inget bevis för att Says lag gäller i en sådan situation som Sverige nu befinner sig i.

Huvudargumentet är det teoretiskt riktiga att om potatisodlingen genom bättre metoder fördubblar produktionen kommer priset på potatis att sjunka så att efterfrågan på annat kan öka. Efter omställningar kommer en del av potatisodlarna istället att producera dessa andra produkter.

Om skatterna av misstag höjs så att 300 000 personer blir arbetslösa och då måste försörjas med dessa skatter kommer ekonomin att fastna i "utanförskap". Om lönerna skulle sänkas skulle priserna också behöva sänkas. Det skulle inte öka den reala efterfrågan. Analogin med potatisexemplet stämmer inte. Processen måste reverseras men det är mycket svårare att få fram nya företag än att likvidera dem.
/DNg

 
At 23 november, 2006 20:34, Blogger Tino_G said...

http://www.nek.uu.se/Faculty/holmlund/UU%20f%F6redrag%206.pdf


http://www.ne.su.se/ed/pdf/33-6-ab.pdf

Är också helt OK sammanfattning av en stor mängd forskning som gjrts.

Genomsnittargumentet har fog om någon kan visa varför Sverige ska anses vara mindre känslig än andra länder. De har dock inte argument, slår bara fast att det var ett genomsnitt. och? Vi kan lika gärna vara mer känsliga än snittet.

 
At 24 november, 2006 15:36, Blogger Danne Nordling said...

Till Tino:
Jag läste Holmlunds artikel och där finns förvisso konkreta resultat som visar att man söker jobb mera när det finns risk för utförsäkring.

Men, men... Resultaten bekräftar inte att det skulle bli mer sysselsättning av av striktare a-kassa. Det var ju det som OECD-undersökningen sades utvisa.

Calmfors menade i sitt hattiga inlägg att det kanske var så att Sveriges resultat i OECD-underökningen inte visade någon lika påtaglig sysselsättningsökning som genomsnittet visade. Därför retirerade han till svagheten med definitionen av arbetslösheten.

Anders Borgs artikel presenterar väl mest den politik som nu sjösätts?
/DNg

 
At 27 november, 2006 18:20, Anonymous Anonym said...

Ett land som haft en positiv sysselsättningsutvecklin utan senare år är Australien.
Det har skett utan att detta land upplevt någon överhettning med löne-och prisstegringar.

Vad Sverige gjorde under perioden 1985-97 var att införa åtskilliga avregleringar,införa ett nytt skattesystem,men därmed vr det stopp. I stället hopade sig alla de problem,som nu måste åtgärdas.

Australien har under senare år inte nöjt sig med ambitiösa avreglar samt avskaffande av olika handelshinder utan landet har framför allt reformerat sin arbetsmarknad.

Det har skett genom att även facket godtagit åteerhållsamma lönekrav och att löneförhandlingarna flyttas till företagen i stället för att sluta centrala avtal,vilket allt ju är ett axiom i vårt land.

Viktigt att veta att detta genomförts i samverkan mellan facken och de politiska partierna oavsett deras kulörer och i ett land där det parlamentariska läget innebär ideliga regeringsskiften.

Australien har fått 600 000 nya jobb under de senaste fem år,vilket indikerar att även vårt land skulle kunna uppnå åtminstone 3-400 000 nya jobb under innevarande mandatperiod såvida inte nuvarande bromspolitik fortsätter.

Vi vet också hur viktigt det är med en mer flexibel energipolitik,som möjliggör lägre elpriser och ett ökat utnyttjande av vattenkraft och kärnkraft. Även här finns det politiska låsningar som måste upphöra.

Inom detta område gör jag personligen bedömningen att svensk fackföreningsrörelse kommer att ha lättare att uppnå vettiga lösningar med nuvarande regering än med det egna partiet,som låst sig för en successiv avveckling av kärnkraften.

 

Skicka en kommentar

<< Home