Människans ondska och snällhet
Nyligen har två böcker utkommit om människans natur. Den ena betonar människans genetiska ondska och den andra människans inneboende snällhet. Jag har ännu inte kommit igenom dem båda men det är märkligt hur dagens forskningsläge kan tolkas så olika.
Gunnar Adler-Karlsson är författare till boken Ondskans biologiska ursprung. Den inleds med konstaterandet att mänskligt liv existerat i 6 miljoner år och att befolkningen ännu efter 99,8 procent av tiden bara uppgick till ca 6 miljoner individer. Då för 12 000 år sedan inleddes den agrikulturella perioden som nu ökat befolkningen till 6,3 miljarder.
Men Adler-Karlsson pekar på människans krigiskhet som han ser som en biologisk tragedi snarare än moraliskt genererad ondska. Under 1900-talet har människor dödat andra människor i en skrämmande mängd - de 30 värsta konflikterna har kostat 174 miljoner offer. Där kommer 2:a världskriget på första plats med 55 miljoner döda, Mao Zedongs framfart i Kina tog 40 miljoner offer 1949-76, Stalin 1924-53 medförde 20 miljoner döda, 1:a världskriget 15 och ryska inbördeskriget före Stalin 8,8.
Det är därför ett våghalsigt projekt att hävda att människan är snällare än vad man i allmänhet tror. Etnologen Åke Daun och journalisten Hans Norebrink är författare till boken Snällare än du tror. Människan - social av naturen. Den bygger på en mejlkonversation under tio års tid mellan de två författarna som har delvis olikartade synsätt på människan och politiken. Intressant är att Norebrink, med en bakgrund som kommunist och marxist-leninist, tar evolutionsforskningen till hjälp för att beskriva människans natur som samarbetsinriktad - åtminstone gentemot den egna gruppen. Det är viktigt att få kunskap om människans natur för att politiken skall bli effektiv, menar han.
Inledningsvis avhandlar författarna begreppet osjälviskhet eller altruism utan att riktigt komma fram till en entydig definition. Att det finns osjälviskhet mellan nära släktingar börjar väl bli relativt välkänt. Det är inte fråga om altruism. Inte heller är samarbete där den ene hjälper den andre om man får hjälp i gengäld någon riktig altruism. Därför borde man vara tydlig med att rensa bort termen "reciprok altruism" för detta transaktiva beteende.
Daun berättar också inledningsvis om italienaren i Älmhult som inte förstod sig på svenskar. Han hade hjälpt en svensk i arbetet och blev förundrad över att "ingenting hände". Med detta menade han att han förväntade sig en gentjänst. Daun talade då om för honom att i Sverige gör man så på en arbetsplats. Arbetsstyrkan är ett kollektiv. Men italienaren såg relationen till arbetskamraten som en individuell relation. Han solidariserade sig inte med arbetsplatsen och verksamheten i stort.
Detta kan man kanske dra mer långtgående slutsatser av. Vi får väl se. Författarna säger sig bygga vidare på Stefan Einhorns bok Konsten att vara snäll som sålt i stora upplagor. De vill dock gå djupare rent vetenskapligt. Jag skall försöka återkomma till båda böckerna senare.
Läs även andra bloggares åsikter om människans natur, altruism, egoism, osjälviskhet, samarbete, ondska, krig, biologi, evolutionspsykologi, politik på intressant.se
Etiketter: filosofi
posted by Danne Nordling @ 00:15
7 comments
.
7 Comments:
Mänsklig ondska
Mänsklig ondska och mänsklig godhet har i stor utsträckning ett samband med vilken kunskapsfilosofi människor använder sig av. Goda samhällen och goda mänskliga relationer kräver att människor ser världen utifrån ett förnuftsmässigt perspektiv (vad som logiskt är sant).
Skälet till att den västliga civilisationen är bättre än andra civilisationer (mer humant och skapar ett har ett högre välstånd), är genomslaget för Aristoteles kunskapsfilosofi. Vad som är sant och vad som inte är sant, är en förnuftsmässig fråga. Detta är grunden för individens rättigheter och friheter. Detta är grunden för att frivilliga avtal kan slutas mellan två individer, samt grunden för ekonomisk och teknologisk utveckling.
Ondska och krigiskhet skapas av kunskapsfilosofier som inte bygger på förnuftet. Exempelvis den kristna kyrkan, islam, marxismen, nationalsocialismen och den gröna socialismen. Dessa doktriner bygger på filosofier som accepterar och ibland även kräver massmord och massfattigdom.
Det är förstås både och. Man är snäll inom gruppen och stygg utåt. Det är egentligen ganska meningslöst att tala om gott och ont. Djuren dödar varann, är det ondska? Människor har dödat varann hejvilt för att själva överleva i en grym verklighet. Egentligen är överlevnad den enda giltiga normen. "Jenseits Gut und Böse", som Nietzsche sa.
- Peter Ingestad, Solna
[Svar 1/2]
P-O Persson: "Ondska och krigiskhet skapas av kunskapsfilosofier som inte bygger på förnuftet. Exempelvis den kristna kyrkan, islam...".
Mycket mycket sent svammel:
En intressant kommentar, som jag delvis håller med om. Jag klippte i citerade bort politiska ideologier som religioner. Kanske du själv är liberal men inte har förmåga att jämföra den med andra politiska ideologier? I så fall underskattar du nog ett ontologiskt(?) problem... Men en politisk ideologi behöver inte vara fel, utan torde trots att den inte i någon absolut mening kan vara sann, utan måste vara beskaffad med anomali, vara legitim och värd att försvara. Den har s a s "sitt förnuft". Vad jag menar med det kanske framgår nedan.
Jag håller med om din reflektion att förnuftet är viktigt och centralt, men dels måste vi om vi vill ha frihet acceptera att enskilda eller grupper av människor enligt frihetliga och/eller mångkulturaliska principer lever inom ickesekulära ramar.
För det har är i ett sekulärt samhälle frågan om vad godhet är inget självklart svar. Den saknar objektiv definition. Framför allt finns det inget som där garanterar människovärdet. Låt oss tänka oss utilitarismen. Om någon med en viss inte alltför stor ansträngning kan rädda många liv på personer som denne inte i övrigt har något att göra med eller kommer att få något att göra med, men vid en sån insats själv förlorar lite inkomst eller status, är det då inte utilitaristiskt om denne ändå avstår från ansträngningen så att människorna dör?
Att inte rädda människorna är inget som betraktas som moraliskt i vårt samhälle, men detta specifika fall skulle alltså ingen annan än den som avstod från ansträngningen reflektera över det. Vissa filosofer skulle betrakta att avstå från att rädda som att föredra framför att rädda människorna, just för att det är konsekvent utilitaristiskt samt att den sekularism och rationalitet inte sätter moraliska käppar i hjulet för ett sådant handlande. Det kan t ex göras utifrån darwinistiska argument, eller helt enkelt att man var god mot sig själv.
Samma problematik finns där grupper utesluter människor; så kallad mobbning. I sådana situationer brukar i princip alla se till att inte ge den mobbade något stöd så att det märks, för att de inte vill komma på kant med den -- någon med mera makt -- som iscensatt mobbningen. Där finns en uppoffring som människor avstår -- oavsett om någon, Nietzsche eller annan, säger att avståndstagande i egenintresse är vad man borde välja. Förvisso är det att vara god mot sig själv att inte välja det lidande som motstånd mot det som vi i vår kultur uppfattar som omoralisk mobbning utgör.
Varför uppfattar vi inte ovanstående saker som moraliska? Man kanske kan säga att det beror på en kärlek till människan, där man ger människan ett unikt högt värde. Religionen har i vår kultur gett människan ett sådant värde, och t ex avskaffandet av slaveriet var något som skedde i den kristna kyrkans framfart, medan -- jämte romarrikets slaveri -- t ex den grekiska civilisationen hade slavar och konkubiner. Det finns även andra exempel som gör att man kan säga att kristendomen bidrog med en specifik moral som västlig civilisation har som en värderingsbas.
Lite offtopic kan läggas in att den klassisk kritik mot kyrkan är ju att den styrde lagarna, men från start var kyrka och sekulär makt åtskilda, och både kyrkliga och världslig makt var noga med att det skulle vara så.
Det var även kristna som gick i bräschen mot slavhandeln och stred för att stoppa den.
Värderingar kan alltså styra den världsliga lagen, men de är aldrig identiska. I islam är dock religiös lag och världslig lag identiska (kan man kanske där säga att samhället styrs godtyckligt av “gängledare”/imamer?).
[Del 2/2]
Fortsatt mycket mycket sent svammel:
Det finns alltså enligt mitt resonemang ovan inget enkelt svar på vad godhet är. Men finns det ens något enkelt svar på vad förnuft är? Många skulle som sagt hävda att de som avstod från at göra det ovan där de räddar sig men andra får det etter värre eller offras skulle vara förnuftigt av dem. Förnuftet kanske inte kan vara åtskiljt moralen. Säger oss förnuftet t ex att en människas värde är högre än ett djurs värde? Det finns de som i ekologins namn -- givetvis har de helt sakligt fel men propaganda sedan 60-talet har sagt att många människor innebär en katastrof av bibliska proportioner -- anser att man bör skjuta av människor, och det motiverar de med att det är förnuftigt.
En annan definition av förnuft (begreppet kan vara månfasetterat) är kanske logisk rationell slutledning. Men inom metafysiska frågeställningar undgås ju inte värderingsbaserade resonemang.
Få se nu... om förnuft och moral är sammanlänkade innebär ju det att metafysiken och förnuft är sammanlänkade. Således kan religion och förnuft vara sammanlänkade. Devine wisdom kan i så fall vara förnuft? Jag är av uppfattningen att en sekulär världsbild inte är en trivial sak som befriar en från problem, utan tvärtom ställer en människa mot väggen att motivera människans värde eller annars vara fri att bryta mot normer. Vidare tycks vi vara programmerade med ett behov av att se en mening med livet, och att frånvaron av en sådan även det är en cynism som ateisten har att kämpa mot.
(Filosofen och existentialisten Albert Camus utgick i Myten om Sisyfos från detta: "We are faced with the real possibility that life is meaningless. If this sense of meaninglessness persists, we are forced to ask whether life is worth living at all.", och kom fram till att "There is but one truly serious philosophical problem, and that is suicide". Beklagar googling och ett så här sammanhangslöst citerande, men jag har läst boken och annat av honom. Det sammanhangslösa är alltid en fara. Först nåt sammanhangslöst, sen Tredje Riket eller klimathype ;) )
Men jag vill gärna instämma i din hyllning till förnuftet, där jag själv väljer det inom ramen för judekristen tradition. Vetenskapens utveckling sen medeltid, som modern metodologi baseras på, skedde f ö av kristna och inom klostren, fastän dess innehåll då i långa stycken inte är acceptabel idag. Och sekularism garanterar tydligen inte att saker blir rätt, med tanke på klimatfrågan inom forskningen. Man brukar ju skylla det på att stater står för all forskning, men även företag är ju med “på klimattåget”. Vad är det om inte en flykt från förnuftet in i kollektiva krav på bekännelse och radikal troshandling? (Som hyfsat utbildad i naturvetenskap har jag sedan 90-talet följt denna forskning, och min åsikt är alltså åtskilliga forskares, inget annat.)
Om västerländskt förnuft med judeokristna rötter (bl a individualism och moral) stärks mot t ex utilitarism eller diverse former av sekularism (eller de österländska filosofier en viss Adolf gillade) kanske människor skulle ha mer mod att sätta sig upp mot det onda, i vilken form det än är. Kanske skulle meritokrati ges större tyngd och vänskapskorruption mindre? Den gröna ideologin tror jag kan skapa ett riktigt doktrinärt samhälle. (Där kanske en religion kommer in i sekulär förklädnad och tar över lagstiftning, så att åtskillnad mellan religion och stat försvagas.)
"Västerländskt förnuft med judeokristna rötter?" Den yvigheten är milt sagt vagt understödd. Antikens grekiska analytiker var till exempel inte "judeokristna".
En förnyad debatt om boken av Daun&Norebrink togs upp på vänstersidan den 7/2 2010 av bloggen Svensson (SP). Länk:
http://www.zaramis.nu/blog/2010/02/07/manniskan-snallare-an-du-tror/
/DNg
Jag tror att synen på ondska som en biologisk faktor är otroligt viktig idag. Det kommer inte spela någon roll vilken utopi vi än bygger, potentialen till ondska kommer alltid finnas inom oss alla. Det är en del av vår genetiska programmering.
Skicka en kommentar
<< Home