fredag, januari 15, 2010

Sjuka räddar fuskarna och fäller regeringen?

De skärpta sjukreglerna blir regeringens fall. Det blev uppenbart efter Uppdrag granskning i förrgår. Statistik om den verkliga utvecklingen hjälper inte mot emotionella kampanjreportage. Alliansen borde ha insett att vi lever i ett stämningssamhälle.

Vad hände på den svenska arbetsmarknaden i början av 1990-talet? Under några år ökade antalet som försörjdes med sociala ersättningar med 400 000 till nästan 1,2 miljoner personer. Det gäller personer som försörjs med bidrag vid arbetslöshet, sjukdom, förtidspension och socialbidrag.

Huvudorsaken till den nästan 50-procentiga ökningen var naturligtvis den ekonomiska krisen. Men efter att denna gått över i slutet av 90-talet blev det bara en liten minskning av detta "utanförskap". När sedan IT-kraschen kom ökade antalet igen och såg ut att etableras på en permanent hög nivå, se nedanstående diagram:

Denna dåliga funktion på arbetsmarknaden utnyttjades av den borgerliga oppositionen och regeringen Persson (s) fick avgå hösten 2006. Huvudargumentet var att Socialdemokraterna inte lyckats med återgången mot full sysselsättning utan istället ägnade sig åt att sjukskriva och förtidspensionera de arbetslösa för att statistiken skulle framstå som bättre. Det ser ut att finnas fog för denna kritik om man tittar på nedanstående diagram:

Den minskande totala arbetslösheten (streckad linje) berodde till största delen på att sjukskrivningar och förtidspensioneringar ökade (heldragen linje). Under Göran Perssons sista hela regeringsår 2005 kostade ersättningarna för ohälsa ungefär 3,5 procent av BNP och för arbetslösheten 1,5 procent.

Genom att konjunkturen till slut förbättrades under andra hälften av 2006 kunde arbetslösheten minska. Alliansregeringen gör också gällande att detta skulle ha berott på de jobbskatteavdrag som började införas 2007 och åren därefter. Detta är dock osannolikt eftersom alltför få känner till avdragets existens och forskningen visar dessutom att det tar många år innan det blir märkbara effekter.

Även de ohälsorelaterade ersättningarna började minska före regimskiftet. Men den stora minskningen inträffade därefter och beror rimligtvis delvis på Alliansens förändringar av regelverken för dessa ersättningar. Fusket och överutnyttjandet minskade genom striktare hantering. Denna del av minskningen har av och till använts av massmedia för upprörda reportage om hur svårt sjuka tvingas arbeta.

Statistiken i siffror för de senaste åren samt en prognos visas i nedanstående tabell:

Sjuk- och aktivitetsersättning kallades tidigare
förtidspension. Ekonomiskt bistånd kallades socialbidrag.

Den framgång som den minskande ersättningstrenden för ohälsa som vi ser i statistiken och prognoserna motverkas av både den ökande totala arbetslösheten och den nyligen uppflammande debatten om regelsystemet i sjukförsäkringen. Nu senast handlade hela Uppdrag granskning 13/1 i TV om ett enda fall där indragning av sjukpenningen med krav på att söka arbete för en f d halvtidsarbetande äldre kvinna slutade med självmord. Systemet försvarades i princip i studion av Gunnar Axén (m), ordf i socialförsäkringsutskottet. Det kritiserades av Liselotte Olsson (v) som både menade att det tidigare systemet var fel och det nuvarande omänskligt, kallt och hårt.

Det går naturligtvis inte att försvara ett sådant fall och chefen för försäkringskassans lokalkontor framstod som en föga empatisk byråkrat. Man måste beundra TV:s researchers som hittat ett så idealiskt fall för att bedriva kampanjjournalistik mot Fredrik Reinfeldt. Denne klipptes in då och då med uttalanden om arbetslinjen och de höga sjukskrivningstalen, som därefter konkretiserades med ytterligare några omänskliga turer i det konkreta fallet.

Janne Josefsson på TV har tydligen bestämt sig för att avsätta Reinfeldt. På samma sätt hade han bestämt sig för att avsätta Göran Persson när han före valet 2006 gjorde ett reportage om dennes herrgårdsbygge i Sörmland. Någon borde göra en närmare analys av valstugereportaget i valrörelsen 2002 där Josefsson likaledes verkar ha åstadkommit ett ras för Moderaterna någon vecka före valdagen. Skattekramarna i partiet har därefter skapat myten att det var Bo Lundgrens linje med sänkta skatter i storleksordningen 130 mdr kr som istället orsakade raset.

I dagens läge är det de verkligt sjuka som kampanjande journalister kommer att dra fram under valrörelsen som kommer att definitivt fälla regeringen. Den ligger redan nästan hopplöst under i opinionssiffrorna. Det strikta regelverket kommer med stor sannolikhet inte bara att slipas av i kanterna av en ny regering utan ersättas med något som i praktiken är en återgång till det gamla. Då får vi en upprepning av förloppet efter 1997. Det var då sjukskrivningar och förtidspensioneringar ökade med 40 procent eller med nästan 200 000 personer bara på några år.

Men när regeringen inte lyckats förmå byråkraterna att konstruera ett regelverk som sätter åt fuskarna utan att de verkligt sjuka begår självmord är det inte mer än rätt att sådana dilettanter och stympare får stå sitt kast. Eller trodde partistrategerna i Alliansen att journalisterna skulle ägna sig åt att göra "dålig TV" med statistik och diagram som visade hur det verkligen förhåller sig? Förstår man inte att vi lever i ett stämningssamhälle där känslor är viktigare än fakta?

[Uppdatering 12/11-10: "Så uppstod stupstocken" av Sanna Rayman i SvD]

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant.se

Etiketter: ,

12 Comments:

At 15 januari, 2010 18:45, Anonymous Anonym said...

Självklart är det bra om Janne Josefsson kan hjälpa till så vi får en ny regim en regim som visar bättre empati mot bl.a. sjuka., men även arbetslösa. Även om arbetslösa är med i a-kassan har väntetiden på a-kassan varit uppemot ett halvår än idag är väntetiden för vissa kassor upp mot 4 månader.
Under sossarnas regim så sjukpensionerades många, detta är som du skriver anledning varför arbetslösheten minskade samtidigt sparade staten pengar genom att sjukersättning är lägre än a-kassa.
Om sjukpensioneringa var bra eller inte är relativt för vissa är det säkert bra, för andra t.ex. yngre är det inte alls bra. Men som sagt för den enskilde är det en individuell sak. För Landet för arbetsgivarna kan man nog säga det är bra. Man belv av med folk som man ändå inte skulle anställt.

Gällande fusket i sjukföräkringen så är den enligt f-kassan mellan 0.3-0.9 miljarder. Skattefusket eller skattefelet beräknades år 2007 till 133 miljarder.
Detta visar med tydlighet att man silar mygg och sväljer elefanter.
Detta är nog beroende på att fuskarna gällande skattefusk finns i sittande regim och det folk de har uppdraget att föra sin enda politik nämligen skattesänkningar och allmosor till en överhet.
Moderaterna är ju självklart en uppdragsgivare åt skattebetalarnas förening en förening med ca: 100 000 medlemmar som betalar medlemsavgift för att få sina skatter sänkta.
Dessa är dessutom av övre medeklass och främst herrar och storstadsbor.
Så pengars makt är det som styr, det är även därför som man förföljer sjuka, arbetslösa.

Hoppas denna regim utplånas C. och KD har i den sensate mätnigen hamnat under 4% spärren om så sker
är alliansen ett minne blott. Dessutom får vi räkna med att dagens parasiter i regering avgår flera, Littorin, Borg , ja även Reinfeldt kan säkert avgå.
Och det vore ju nåt att glädjas åt.

 
At 15 januari, 2010 20:36, Anonymous Anonym said...

Jo du Anonym. SVerige hade säkert västvärldens högsta sjukdom -- latmasken kallades den.

Om sossarna kommer tillbaka kan jag tänka mig att flytta tillbaka till Sverige. Jag har ont i ryggen och är deprimerad.

 
At 15 januari, 2010 23:27, Blogger Danne Nordling said...

Anonym 1, det är väl ganska tvivelaktigt om bedömningarna hos enstaka TV-personligheter som Josefsson ska kunna avgöra vilken regering Sverige kommer att få.

Det är i stor utsträckning regeringens fel att sjukförsäkringsreformen inte kan genomföras på ett mänskligt acceptabelt sätt. Men det är inte regeringens fel att a-kassorna missköter sig. De står utanför regeringens domäner. Det är heller inte regeringens fel (mer än till en liten del) att arbetslösheten ökar så kraftigt när det blir en internationell kris som minskar svensk export.

Det explicita fusket i sjukförsäkringen kanske inte är så stort. Men i vidare mening har det varit enormt. Det kan ju inte ha inträffat någon reell sjuklighetsökning med 50 procent från 1998. Detta måste vara en följd av ett politiskt tryck.

Det är inte riktigt, som du skriver, att denna politik skulle ha drivits av kostnadsskäl, A-kassan är lägre än sjukpenningen. Därför är det enbart kosmetiska skäl som borde ha legat bakom överföringen av arbetslösa till ohälsa. Den senare fasen när de sjukskrivna blev förtidspensionerade kan dock ha drivits av kostnadsskäl.

Den konventionella analysen om vad som är bra för arbetsgivarna tar fasta på lönebildningen. Många arbetslösa pressar ner löneökningarna. Om en stor del av dessa istället blir långtidssjukskrivna kommer de inte längre att pressa ner löneökningarna - tvärtom mot vad du skriver.

Jag bedömer inte att det är av ekonomiska skäl som regeringen "förföljer sjuka, arbetslösa". De ekonomiska vinsterna av en alltför rigorös politik är försumbara. Felet ligger i administrativ oförmåga. Man förstår inte att en byråkrati, som kanske befolkas av socialdemokrater, inte kommer att göra mer än vad den explicit blir tillsagd att göra. Då kommer tillämpningen att bli otymplig och i synnerhet psykiskt sjuka kommer att få svårt att förhålla sig till okänsliga direktiv från kontoren.

Demoskop-undersökningen i Expressen, som gjorts i början av januari, är en bekräftelse på regeringens väljarpolitiska oförmåga. Reinfeldt är för upptagen med att regera och frottera sig med utländska toppolitiker, vilket medför att han delegerar viktiga konkreta frågor till klåpare utan att ens ha koll på hur det de gör uppfattas av opinionen. Han borde ha försett Husmark Pehrsson med en överrock och tagit Maud Olofsson i örat - eller bytt ut dem.

Ironiskt nog är det moderaterna som går framåt samtidigt som centern bryter ihop. Men det beror kanske på att sjukförsäkringsfrågan föll tillbaka när Saabs nedläggning blev akut. Socialdemokraterna går också framåt vilket verkar höra ihop med att Mona Sahlin varit i bakgrunden igen.
/DNg

 
At 16 januari, 2010 13:29, Anonymous Anonym said...

Det är synnerligen olustigt om fri televison innebär att enskilda reportrar är fria att driva mer eller mindre sakliga hetskampanjer mot de partier och den politik som de personligen ogillar.

Det går att göra känslosamma reportage med stor genomslagskraft om allt. Varför inte köra en hetskampanj mot MP och hur deras politik riktas till en medelklass i storstädernas centrala delar samtidigt som den slår hårt mot arbetarklassen i våra industribyggder?

Sedan är det en annan sak att jag till stor del instämmer i Nordlings kritik mot hur regeringen har skött sjukförsäkringen.

/Eskil

 
At 16 januari, 2010 14:24, Blogger Bengterikj said...

Reportaget i Uppdrag Granskning visar hur kan det gå i värsta fall, när staten skall ta hand om allt; när man måste lita helt och hållet på staten, vid sjukdom, ålderdom och arbetslöshet. Familjens (barnens) och arbetsgivarens ansvar är helt bortkopplat t ex, eftersom vi lärt oss att staten är envåldig ansvarstagare. Nu visade det sig att "kassan" hade passerat sin kompetensnivå. Varför skulle två olika kontor handlägga sjukskrivning resp förtidspension? Ganska troligt trodde Mari-Louise, att det inte skulle bli aktuellt med förtidspension, när sjukpenningen blev indragen. I sin förtvivlan häröver, såg hon inga utvägar. En övernitisk tjänsteman satte sig över läkarens ordination: vila. Med förödande resultat. Tyvärr vill inte socialstyrelsen ta upp fallet.

Jag tycker det är synd att inte fler ser möjligheten att ta ut sin allmänna pension i förtid, från 61 års ålder. Det hade varit ett bra alternativ för Mari-Louise, som hon hade kunnat råda över själv, när nu staten svek. Stöd och råd från arbetsgivare, familj, grannar hade kunnat hjälpa henne i ett sånt beslut.

 
At 16 januari, 2010 14:25, Anonymous Anonym said...

Det är inte bara Janne Josefsson, som äanvänder sig av starkt vinklade fallstuder, som ska visa på hur illa vanliga männisor behandlas.

Det sker i rader av andra program och dit hör även TV4 och Agend.

Taktiken är att systematisk lägga in syftreportag, vilka inte alla med vanlig empati inte kan annat än känna sig illa berörda av.

Tänk att ta livet av sig därför att man inte ens fick pröva på ett rehabiliteringsprogram, så hette det.

Fortsatt sjukskrivning skulle gälla nästan till alla i stället för att pröva på om man kunde få ett lämpligt jobb.

Vilka regler som nu gäller för prövningen fick vi inte veta.

Försäkringskassans bedömning, som Socialstyrelsen kritiserat, i just det fall som Uppdrag Granskning fått fram skulle vara typisk, likaså att konsultation med läkare aldrig förekom.

I den avslutande debatten råskällde vänsterpartisten och hävdade att det nya systemet skulle ta livet av folk.

Ändå ville hon inte försvara den gamla modellen, som vänsterpartiet då stod bakom.

Men, vad det gällde var nödvändigheten av individuella prövningar.


Detta är tydligen med denna debattteknik, som regeringen ska förlora valet,
/PF

 
At 16 januari, 2010 14:26, Blogger Bengterikj said...

Bra att Danne Nordling är så tydlig i sin kritik av regeringens sjabbel. Konstigt att det skall vara så svårt att få ihop kompetent folk till en regering. Det gäller både till vänster och till höger.

 
At 16 januari, 2010 15:07, Blogger Nils Lindholm said...

Danne:
Clip{
”när regeringen inte lyckats förmå byråkraterna att konstruera ett regelverk som sätter åt fuskarna utan att de verkligt sjuka begår självmord”
}
Det är den ’bortre gränsen’ som ställer till det.
Men den är beställd av just alliansen, FK gör bara vad dom är beordrade till.
Att självmorden skulle öka har det ju varnats för.

Den sk. Rehabiliteringen har alltid funnits, den kallades omskolning tidigare och var en diskussion mellan handläggare o dej om lämplig inriktning med hänsyn till intelligens o arbetsförmåga.
Nu ska du ut, åtminstone till a-kassan, och där ska du hitta ett jobb för minst 90% av a-kassan, tror jag det är.

Clip{
” Man måste beundra TV:s researchers som hittat ett så idealiskt fall för att bedriva kampanjjournalistik mot Fredrik Reinfeldt.”
}
Att hitta liknade fall är bara att läsa dagstidningarna.
Det finns nya varje dag.

Att sjukskrivningarna minskar, där missar du tidigare arbetsmiljösatsningar.
Om du tittar i din livsmedelsaffär så ser du att idag så har dom höj och sänkbara vagnar då dom lastar in i hyllorna.
Du ser idag inte en systembolagsarbetare gå och bära eller lyfta från lagret till hyllan.
Idag får du inte ’sitta i kassan’ mer än några timmar åt gången.
I dag måste arbetsgivaren informera, kanske rent av ge kurs i lyft o annat om arbetets faror.
Arbetsgivare som inte uppfyller dom idag hårdare regler i sk. arbetsmiljö får böter.
Vårdbiträdena har idag hjälpmedel, som dom tidigare saknade.
Dom redan utslitna o förstörda kan inte som en bil få ny plåt o motor och in i produktionen igen.

Att dom förtidspensionerade minskar idag beror väl på att det var typ 60-åringar som var utslitna som gick i förtidspension.
Det tar alltså bara 5 år innan dom försvinner.
I andra länder så gick dom i ålderspension.
Idag tvingas dessa p.g.a. förslitning o arbetsskador svårplacerade, till ’förtida uttag’ av ålderspension.
På det viset minskar nu både arbetslöshet o sjukskrivning.
Sverige har väl kanske världens högsta pensionsålder åtminstone bland dom högsta.
Att folk sliter ut sig på jobbet är tydligen fullt ok för alliansen.
’ På min tid’ stog man med en bilmaskin i veckor och ’brottades’ med en vägg.
Idag är det nån timma du får stå.

Arbetslöshets-MINSKNINGEN ökade katastrofalt redan från jan 06 och hade som du skriver inget med jobbavdraget att göra, det fanns ju inte ens 06.
Ang. jobbavdraget så står det att det ger cirkus 75 000 fler job, all reform ger 150 000 jobb.
Vilket då ger en kostnad för jobbavdraget på cirkus 1 miljon per jobb, minus momsen.
Så vida det inte menas att 225:- i snitt, ger 75 000 jobb, då har jobbavdraget gett nån halv miljon..

 
At 16 januari, 2010 21:11, Anonymous Anonym said...

Det är nu ca 35 år sedan jag hade mitt första sommarjobb och jag har varit "ordinarie" verksam på arbetsmarknaden i snart 30 år. Hela tiden har jag arbetat inom industrin, först som arbetare och efter min högskoleexamen som ingenjör.


Under dessa år har det skett en väldig omvandling av arbetslivet. På 70-talet och 80-talet fanns det en relativt stor tolerans för folk (speciellt om de var lite äldre) som hade sina skavanker och inte var fullt produktiva. På fabriken kunde man kanske reparera trasiga lastpallar eller hålla ordning på förrådet. Lönsamt? Kanske inte men man kunde avsluta sitt arbetsliv på ett lite lugnare sätt och ändå tillföra något. Eller de äldre ingenjörerna som inte riktigt kunde hänga med i den snabba utvecklingen som fick ett mer förvaltande och administrativt arbete med lägre krav. Detta har nu försvunnit. Är du idag inte produktiv till 100% så åker du ut för att möta en arbetsmarknad där du inte är önskvärd om du har passerat 45.

Jag är inte övertygad om att de tongivande moderaterna som från tidiga ungdomsår är ideologiskt skolade i ungdomsförbundet och sedan har levt hela sitt liv inom den politiska sfären är medvetna om hur dagens arbetsliv fungerar för flertalet av medborgarna.

Skall borgerligheten kunna vara en politisk kraft att räkna med i framtiden som kan konkurrera med vänstern måste man alvarligt fundera på hur man skall bredda rekryteringsbasen. Förutom de ideologiskt välskolade måste man ha folk som är välskolade från den verklighet som flertalet av väljarna lever i.

/Eskil

 
At 17 januari, 2010 01:09, Blogger Danne Nordling said...

Nils Lindholm, jag har inte försökt bedöma hur pass vettigt regeringen konstruerat sjukreformen. Själv säger både Husmark Persson och Axén att reglerna är rimliga och de antydde i början att det var försäkringskassans tillämpning det var fel på. Efter en undersökning därifrån tystnade de. Men nog måste man säga att det aktuella fallet mer kastar skulden på kassan än på regeringen, sakligt sett.

Det som är mera svårt att förstå är varför regeringen riskerar att driva igenom en reform som kan gå snett om byråkraterna inte är flexibla. Tror regeringen att byråkrater vill göra sitt bästa? Man måste alltid utgå från att byråkrater försöker hitta ett kommatecken som är felplacerat och därför vägrar att göra vad som förväntas. Regeringen borde ha testat de nya reglerna i liten skala till att börja med.

Varför ska det vara så bråttom och vad vinner man på att ta i "för mycket"? Kostnaderna kan knappast längre sänkas avsevärt ytterligare. Nivån för ohälsa är nu nere på samma nivå som under 90-talskrisens första år då sjukfrånvaron minskade om jag minns rätt.

Att hitta "fall" är inte så enkelt. Det står inte i tidningarna att folk begått självmord.

Jag tror inte att jag missade tidigare arbetsmiljösatsningar. Min formulering var "de ohälsorelaterade ersättningarna började minska före regimskiftet. Men den stora minskningen inträffade därefter och beror rimligtvis delvis på Alliansens förändringar av regelverken för dessa ersättningar". Vi ser nu en kombination av regelförändringar mm och redan pågående tendenser. Men det är möjligt att arbetsmiljön blivit så mycket bättre att ohälsotalen borde ha minskat mera. I så fall pågår fortfarande ett överutnyttjande trots "självmordsregelverket".

De kalkyler som gjorts för jobbavdraget leder till effekter på lång sikt och förutsätter en god arbetsmarknad. Hur de är gjorda framgår inte och därför finns det anledning till att betvivla att effekterna blir särskilt påtagliga. I varje fall är kostnaden per jobb oerhört hög. Varför kan man inte skärpa reglerna och kontrollen i arbetslöshetssektorn istället? Eller hur var det? Ingick inte sådana åtgärder i utvärderingen som sägs gälla jobbskatteavdraget?

Eskil, du har nog rätt i att MP borde granskas mera kritiskt av TV mfl. Men journalisterna är idag miljöpartiser. Det kan röra sig om mer än en tredjedel av hela kåren.

Du har nog också rätt i att borgerligheten måste rekrytera bredare om de ska inrikta sig på den politik som åtminstone tillfälligt visat sig vara vinnande. Det betyder dock en ganska stor omsvängning från den traditionella politiken. Den har påbörjats men kan efter en valförlust få skulden för att vara ohållbar.

Om det inte sker en ideologisk uppryckning tyder mycket på att vi på sikt får två stora partier som ligger nära varandra och överbjuder varandra med tilltalande reformer utan principer. Men eftersom den offentliga sektorn inte kan byggas ut hur mycket som helst är det kanske Politikens slut vi ser framför oss. Valen kommer att handla om vem som bäst förvaltar den sociala produktionen. Personligheter och skandaler blir då avgörande.
/DNg

 
At 19 januari, 2010 01:51, Anonymous Tom said...

Kanske regeringen borde börjat med att skära i anslagen till fiendeinstitutioner, låt oss säga 20%? "Pour encourager les autres", som man säger. Reinfeldt borde till exempel fundera på att se ut någon komplett klanderfri Caesars hustru till att stycka SVT. Likaså att införa förslaget om skattefinansierad arbetslöshetsförsäkring och upplösa a-kassorna.

Opinionsmässigt ser det inte så bra ut just nu, men förr eller senare måste troligen Mona Sahlin ut ur sitt gryt. Vid den punkten, om inte förr, har Alliansen sin chans att jämföra de båda alternativen inför väljarna.

Men det kanske inte skadar att t.ex. ta upp energiförsörjningen innan dess? Ett ordentligt paket för att fortsätta med kärnkraften, öka försörjningen av dylik grön el, sänka priserna, samt ta itu med den dåligt fungerande avregleringen, vore nog sammantaget välkommet inför framtiden. Om miljöpartiet saknar visionerna, kör över dem och lämna dem i dammet. Basindustrin och hushållen kommer att välkomna det.

Och även innan Sahlin kommer fram borde man kunna stinga hennes åbäkiga koalition med några väl valda samtalsämnen.

 
At 02 februari, 2010 15:43, Anonymous Anonym said...

Vad mnar du Danne med att testa ett så omfattande socialförsäkringssystem i liten skala?

Utredningen är gjord. Remisssvaren har kommit in. Lagrådet har sagt sitt. Proposition har utarbetats och översänds till riksdagen. Den har där behandlats i sedvanlig ordning innan beslut.

Riktlinjerna är helt klara. De med förmåga kan komma tillbaks till arbetsmarknaden samt får erbjudande om det.

Något medvetet fusk har som i andra system ska inte godtas.

Försäkringskassan har klara riktlinjer att följa. Några stupstockar finns det inte.

Därefter rehabilitering och samverknan med företag, kommuner och företag.

De som kommer in i detta system är just en liten skala jämfört med den dryga miljon som nu finns där.

Modellen har redan fått goda resultat.

Vem tjänar på att se detta som partitaktik?
Tala klaspråk!.
/PF

 

Skicka en kommentar

<< Home